Att amma eller inte amma

[lil-sis]

Nu uttalar jag om amning:
Så länge ungen får mat den mår bra av bryr jag mig inte om varifrån den kommer.

 

[hvala]

Det har nog en tendens till att bero på mammans ovilja att släppa ifrån sig barnet mer än i undantagsfall.

Citat från dig angående vad du menar är den egentliga anledningen till att mammor sitter ihopklistrade med sina barn.

När man i två månaders tid haft konstant hudkontakt med en liten varelse och inte sovit mer än två-tre timmar i stöten på lika länge. Då man är desperat efter att få vara bara sig själv, utan att bli rörd vid, utan att vara behövd. Men barnet accepterar ingen annan än dig. Du är i konstant beredskap för om barnet blir ledset är det bara du som kan trösta (har hänt nästan alla jag känner som ammat). Det måste upplevas innan man kan förstå. Men det handlar alltså inte om att mamman inte vill dela med sig av sitt barn. Du kanske har stött på någon sådan men det är inte den typen av situation jag pratar om.

 

[Tassetass]

Funkar det att amma tycker jag att man absolut ska amma.

Lånar ditt inlägg här för att kasta ut en fråga: Det är många som säger att om amningen funkar så ska man amma, men vad är då en fungerande amning? Vilka fysiska, psykiska och känslomässiga aspekter måste vara på plats, och vilka får tummas på, för att amningen ska anses fungera?

 

[Balahé]

Hade det inte känts vettigare om de gav alla båda broschyrerna?

Jo, det kan man ju tycka egentligen. Men om det nu är så många som upplever att de får amning upptryckt i ansiktet även om de inte tänker/vill/kan amma tycker jag att det nuvarande systemet är mer respektfullt. Vill man sedan ha båda broschyrerna eller känner sig osäker kan man säkert få diskutera frågan mer förutsättningslöst med Bm. Ska snart på föräldragrupp och antar att en del om matning kommer att tas upp där, troligen både flaskmatning och amning.

 

[Och_Aye]

Nu tänker jag sticka ut näsan lite angående amningens vara eller icke vara

Efter att ämnet kommit på tal i flera diskussioner på sistone så vill jag höra era åsikter.

Jag kan tycka att all denna saliga valmöjlighet har gått lite överstyr när folk tex "tycker det är märkligt att bm förutsätter att man har tänkt amma", eller bestämmer i förväg att man inte ens tänker försöka amma bara för att man tycker att det verkar så smidigt med ersättning...

Jag kan ju tycka att man får köpa hela paketet, man kan inte bara plocka russinen ur kakan för att det är bekvämt för en själv. Lite mer ansvarskänsla och lite mindre "jag tänk". Livet förändras när man får barn så är det bara.

Sen är det självklart att ersättning är toppenbra i de fall amningen inte fungerar eller man inte klarar av att amma av en eller annan orsak!
Vi fick ge vår dotter ersättning efter 5 månader då jag inte klarade av att amma längre.

Så jag menar inte att glorifiera amning o allt annat e skit utan snarare den allmänna inställningen som verkar spridas att bekvämligheten och bara faktumet att det finna ett alternativ gör att fler väljer bort amning utan att tänka efter?

Antar att du kanske sett mina frågor om amning, vad vet jag.
Men varför i hela fridens namn tror du att folk inte tänker? Det är ganska oförskämt att anta att människor väljer lite snabbt och lätt utan att tänka enbart pga egoism eller nåt.

 

[Retro]

Jag "plockar russinen ur kakan" genom att amma mitt barn tror jag. Jag var svindålig på att vara gravid, jag var svindålig på att föda barn men amma, det kan vi! Jag säger "vi" eftersom det är dotterns förtjänst också. Jag hade lätt slutat amma, trots att det har funkat klockrent i princip hela tiden, jag har inte haft ont av amningen någon gång, om det inte vore för att det skulle bli mer disk.
Ibland känns det som jag snor samvaro med barnet från pappan genom att amma men hon är en tjej som är nöjd om hon får mat så hittills tar hon flaska också om det behövs.

Jag har väldigt svårt att förstå varför det inte är OK att välja bort amning om möjligheten finns och föräldrarna vill. Det är väldigt mycket vi gör med våra barn bara för att det är lättare eller känns bättre. Använda blöja, hur naturligt är det? Borde vi inte plocka vitmossa eller nåt, det andas säkert bättre.

Jag har också full förståelse för att WHO rekommenderar helamning i 6 månader för det finns länder där det ÄR svårare med ersättning p.g.a. vattenkvalité och då är det mer lämpligt att inte propagera för att ersättning är bättre. I Sverige däremot, sluta skuldbelägga föräldrar för deras val! Det är svårt nog att bli förälder ändå.

 

[em-pirre]

Citat från dig angående vad du menar är den egentliga anledningen till att mammor sitter ihopklistrade med sina barn.

När man i två månaders tid haft konstant hudkontakt med en liten varelse och inte sovit mer än två-tre timmar i stöten på lika länge. Då man är desperat efter att få vara bara sig själv, utan att bli rörd vid, utan att vara behövd. Men barnet accepterar ingen annan än dig. Du är i konstant beredskap för om barnet blir ledset är det bara du som kan trösta (har hänt nästan alla jag känner som ammat). Det måste upplevas innan man kan förstå. Men det handlar alltså inte om att mamman inte vill dela med sig av sitt barn. Du kanske har stött på någon sådan men det är inte den typen av situation jag pratar om.

Och sen finns det mammor som aldrig ger pappan en chans. Han håller fel, tänker fel, byter fel, matar fel. Sånt ser jag hela tiden, och jag tror att det är dessa som @lil-sis menar. Sen finns det ju givetvis såna fall som dig också?

 

[lil-sis]

Och sen finns det mammor som aldrig ger pappan en chans. Han håller fel, tänker fel, byter fel, matar fel. Sånt ser jag hela tiden, och jag tror att det är dessa som @lil-sis menar. Sen finns det ju givetvis såna fall som dig också?

Exakt så.

 

[Lo_]

Alla jag känner som har ammat har haft perioder då barnet bara kunnat tröstas av mamman. De mammorna har varit helt bundna till sina barn och inte velat något hellre än att kunna få lite andrum då och då, samtidigt som papporna stått bredvid maktlösa. Det problemet har vi sluppit som har flaskmatat från start. Jag hade också ovärderlig hjälp av svärmor när dottern var 7-8 veckor gammal och bara grät och grät (kolik). Svärmor tog dottern ett par nätter så att jag fick sova. Nu hade jag medicinska orsaker till att inte amma men så som vi hade det de första 2-3 månaderna vet jag inte om jag hade överlevt att dessutom behöva kämpa med amning.

Jag köper inte argument som att "bröstmjölk är den bästa maten", det är enbart otrevligt skuldbeläggande. Min dotter mår hur bra som helst, har ett superstarkt immunförsvar, är tidigt utvecklad och en exemplarisk trygg lätthanterlig tjej som sedan 6 månaders ålder sover hela nätter (utan att äta) i egen säng. Det är inget fel på maten hon äter. Punkt.

Och jag helammade min dotter tills hon var fem månader, blev inte bunden utan pumpade ur och åkte till stall mm från dag ett. Så det går att amma och behålla sin frihet.

Sedan angående trådens ämne så tycker jag det är upp till var och en men det är sjukt smidigt att amma.

 

[Lo_]

Fast det måste väl vara ovanligt? Så ofta här på Buke motiveras det faktum att kvinnan tar barnet mest med just "det är bara jag som kan trösta". Jag vet inte hur många gånger jag sett det, än mindre hört det.

Jag tror faktiskt det ofta handlar mycket om ifall mamman släpper ifrån sig bebisen och låter pappan försöka och skapa rutiner och strategier.

 

[Raderad medlem 6459]

Om du menar att mammor använder amningen som argument för att slippa lämna ifrån sig barnen så har jag inte hört det

Nej, nej, absolut inte.

@lil-sis också: Jag tror verkligen inte att mammorna inte vill "släppa ifrån sig" barnen. Jag tror att det är precis som de säger. Amningen är så mycket trygghet och närhet och den tryggheten och närheten associeras då med mamman vilket gör det svårare för pappan att kliva in.

 

[Tassetass]

Ska snart på föräldragrupp och antar att en del om matning kommer att tas upp där, troligen både flaskmatning och amning.

På föräldragruppen vi gick på så pratades det endast om amning. Mannens roll under barnets första halvår var att diska, handla och byta blöja.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tror faktiskt det ofta handlar mycket om ifall mamman släpper ifrån sig bebisen och låter pappan försöka och skapa rutiner och strategier.

De fall där jag vet har det verkligen inte varit så. Det här snarare varit pappan som känt sig otillräcklig, mamman som känt sig låst. Att alla mammor står i vägen för papporna känns som en väldigt cynisk bild tycker jag.

 

[BernT]

Angående hur länge det smärtar, min minsta fick ett korrekt grepp nästan omgående. 3 dagar tror jag att det var lite ömt. Inte alls så illa som det beskrivits i tråden men inte heller bekvämt. Första 3-4 sugen (?) har varit väldigt obekväma, sen är det okej igen, och så på med purelan direkt sen tills det var läkt så just den biten behöver inte bli så besvärlig men det kan kräva hjälp i början för att få till det. Har en mycket problemfri amning idag och det är sjukt praktiskt med en unge i bärsele på promenaden och man bara kan skuffa runt henne till maten och promenera vidare.

Sen låter det inte alls som om du bör amma om du redan nu känner dig så osugen. Det är bara dumt att försöka om det resulterar i att du svär över det och då finns det trevligare sätt att mata sina barn på och mår man inte bra i sitt val tror jag inte bebisen gynnas av det heller.

Alltså egentligen tror jag att amning skulle funka felfritt för mig, min kropp sköter sig alltid exemplariskt och enligt skolboken så vill jag lär det inte vara några problem

Har tänkt och funderat och ett tag var jag lite inne på att försöka. Men sen började jag tänka mer och känner bara Nejnejnejnejnejnej

Jag vill inte att varje gång barnet ska matas att jag ska känna obehag, tvång osv för det är ju så det kommer bli och det känner ju barnet. Sen som hvala skrev så vill jag inte vara klistrad vid bebis 24/7 i 12 månader, det fixar jag inte utan vi måste kunna hjälpas åt och jag måste också få vara lite själv och ifred.

Min sambo vill ju gärna att det ska ammas (lätt för honom att tycka ngt tycker jag menmen) och jag har väl sagt något svävande om att vi kanske kan pumpa ut råmjölken iaf. Fast helst inte.

 

[BernT]

På föräldragruppen vi gick på så pratades det endast om amning. Mannens roll under barnets första halvår var att diska, handla och byta blöja.

Vår föreläsare sa att man SKA amma!!! Det var ens skyldighet som mamma.

 

[Lo_]

De fall där jag vet har det verkligen inte varit så. Det här snarare varit pappan som känt sig otillräcklig, mamman som känt sig låst. Att alla mammor står i vägen för papporna känns som en väldigt cynisk bild tycker jag.

Alla mammor tror jag inte det gäller, men en del fall som jag vet så är det så. Goda vänner till mig som såhär i efterhand och med framtida barn tänker göra annorlunda. Sedan finns det såklart barn som vill amma var 20:e minut och då blir det svårt, mitt barn nöjde sig i regel med att äta med 1-3-timmars mellanrum och tog i regel utpumpad mjölk i flaska.

 

[Madick]

Jag förstår hur du menar och det känns mer som att amningen är en så liten del i ett för mig konstigt resonemang inför småbarnstiden. Det diskuteras tuttfix innan bebis ens är född, man tänker kräva snitt för det är smidigare (??? för mig som gjort både och är det otroligt konstigt val), tänker inte amma för då blir man så låst, ska minsann få gå ut och supa om man vill när bebisen är liten, såklart man inte ska sluta röka, det stressar ju mamman så mycket, barnet ska börja på dagis så tidigt som möjligt, varför ge barnet bra mat, det tycker ju om att ha ketchup på allt, osv osv. Lite i samma stil som artikeln i ridsport om lata ungdomar, många unga som skaffar barn har nån konstig inställning att inget får vara jobbigt.

Det här jag skriver ovan betyder inte att alla tycker/tänker/gör så och inte heller alla saker på en gång, även om många verkar höra ihop.

 

[Balahé]

På föräldragruppen vi gick på så pratades det endast om amning. Mannens roll under barnets första halvår var att diska, handla och byta blöja.

Vår föreläsare sa att man SKA amma!!! Det var ens skyldighet som mamma.

Men gud så modern syn på mannen/den andra föräldern de har då. Och inställningen att man har skyldighet att amma känns också ganska otidsenlig. Nu har jag träffat båda de Bm som skall hålla i vår föräldragrupp och jag har inte fått det intrycket av någon av dem. Hoppas att det inte blir likadant hos oss. För min del kan det ju kvitta, jag VILL ju amma, men det kanske andra i gruppen inte vill och det måste ju kännas väldigt besvärande för dem. Bara för att jag vill betyder det ju inte att jag kan, så info om alternativen känns ju inte fel oavsett. Hängseln och livrem, ni vet.

 

[Raderad medlem 6459]

@Madick Jag känner flera som valt att inte amma men inte en enda som pratat om att festa när barnet är pyttelitet, inte heller nån som rökt under graviditeten eller gjort kejsarsnitt pga "smidigare". Det känns som en väldigt märklig koppling för mig.

Jag tycker det du skriver mest låter som fördomar faktiskt.

 

[hvala]

De fall där jag vet har det verkligen inte varit så. Det här snarare varit pappan som känt sig otillräcklig, mamman som känt sig låst. Att alla mammor står i vägen för papporna känns som en väldigt cynisk bild tycker jag.

Samma här. Jag har aldrig upplevt det @Lo_ mfl beskriver. Har bara stött på det här på Buke, och då alltid att "någon annan" (dvs ej skribenten) betett sig så.