Att amma eller inte amma

Jag som är helt novis på detta, och inte har barn själv (vill aldrig ha heller för den delen), blir väldigt nyfiken av den här tråden.

Varför skulle man välja bort amning? Vad är negativt med amning?

För mig har det alltid varit självklart att man ammar om man får barn.

Ni som har valt bort amning, försök att se mina frågor som vetgiriga! Jag är uppriktigt nyfiken eftersom jag aldrig har stött på det innan!
Jag kände mig obekväm i att amma med folk i närheten. Ensam var det ok när det funkade men bara att min sambo var i närheten gjorde det jobbigt. Folk tycker mycket om gravida och ännu mer om amning. Vare sig de är pro amning eller ej så är det mycket tyckande och tittande.

Sen kan det vara lika jobbigt att ge flaska för folk tycket ju då.oxå. Men då får man ha kläderna på iallafall.
Med bara mig och bäbis fine- annars känns det lite som att det är för privat...Särskilt om barnet trilskas och inte vill ta tag och man ska sitta där med bröstet och locka... Nej- jag förstår att man kan välja bort det och tror inte det handlar om bekvämt som i lat utan snarare att man inte känner sig bekväm som mjölkko.
 
"Ta russinen ur kakan" var ju ett minst sagt märkligt uttryck i sammanhanget - visa mig gärna den förälder som lyckas med det i sitt föräldraskap ;) att få barn innebär en väldigt massa arbete och slit hur man än vänder sig, hittar man fungerande sätt att göra det hela enklare är det väl bara att gratulera... Som andra skrivit är det inte särskilt enkelt med ersättning.

Svårigheter med amning kan vara att barnet inte lyckas få i sig tillräckligt, att mjölken inte räcker, eller mjölkstockning, sår och infektioner, bundenhet och pumpning dygnet runt.

Vi har två underbara tvillingar som är prematurer. Jag kan bara berätta att i den situationen fanns det INGET alternativ som var enkelt... Men vi har kämpat och gjort allt för våra barn och det tror jag en uteslutande majoritet av föräldrar gör.
 
Jag är definitivt ingen bra mjölkerska och har haft ett rent helvete med amningen i början båda gångerna.

Så det är inte så att jag är någon super-ammare.

Men lite svårt har jag att förstå de som väljer bort amning helt utan att ha provat eller innan barnet ens är fött. (Undantaget de som har problem efter övergrepp eller andra aspekter som handlar om mammans hälsa såklart.)
Trots allt är det den överlägset bästa näringen och att välja bort av exempelvis estetiska skäl tycker jag enbart är egoistiskt.

Likadant de som väljer bort med hänvisning till jämställdhet, att man ska dela på ansvaret med partnern. Det resonemanget tycker jag är helt uppåt väggarna. Hur man kan offra den bästa näring som finns ENBART för nån jämställdhetsgrej?

Så vitt jag vet går det utmärkt att dela på ansvaret ändå, matningarna är ju en så liten del av föräldraskapet.
 
Jag tycker det är så tråkigt att det är så svartvitt.

Jag har både ammat och flaskat mina barn, ammat för att det funkade och var praktiskt och jag ville åt antikropparna (sägs att det räcker med nån matsked) - flaska för att inte vara så låst och för att mjölken inte gjorde dom helt mätta.
 
Har inte pratat alls med vår barnmorska om amning, är ändå i v 32 nu. Å andra sidan ska vi skriva "förlossningsbrev" först i v 37. Tycker de låter sent men men.

Jag vill inte amma. Jag kommer nog inte ens försöka. Om jag vill försöka gör jag det hemma, inte på BB. Mycket för att om jag (mot förmodan) testar och direkt känner att HELL NO så lär knappast BB-personalen acceptera det utan tjata/truga om att fortsätta. Jag vill själv kunna få bestämma att nej det är inget för mig, nu slutar jag. Oavsett om jag försökt en sekund eller en vecka.

Men ja, jag vill inte amma. Jag kommer inte amma. Jag vill helt enkelt inte och känner mig inte bekväm med det. Jag vill heller inte utsätta mig för att dras med (som någon skrev) "ohyggliga smärtor" i bröst i flera veckor/månader när det faktiskt finns alternativ.

På vår föräldrautb sa föreläsaren att amning kräver engagemang osv eftersom det typ krånglar för alla, gör ont osv. Eftersom jag redan nu inte vill så kommer jag ju inte ha engagemanget och därför ge upp direkt vid minsta ont/krångel. Sen framförallt, jag vill inte!
 
Har inte pratat alls med vår barnmorska om amning, är ändå i v 32 nu. Å andra sidan ska vi skriva "förlossningsbrev" först i v 37. Tycker de låter sent men men.

Jag vill inte amma. Jag kommer nog inte ens försöka. Om jag vill försöka gör jag det hemma, inte på BB. Mycket för att om jag (mot förmodan) testar och direkt känner att HELL NO så lär knappast BB-personalen acceptera det utan tjata/truga om att fortsätta. Jag vill själv kunna få bestämma att nej det är inget för mig, nu slutar jag. Oavsett om jag försökt en sekund eller en vecka.

Men ja, jag vill inte amma. Jag kommer inte amma. Jag vill helt enkelt inte och känner mig inte bekväm med det. Jag vill heller inte utsätta mig för att dras med (som någon skrev) "ohyggliga smärtor" i bröst i flera veckor/månader när det faktiskt finns alternativ.

På vår föräldrautb sa föreläsaren att amning kräver engagemang osv eftersom det typ krånglar för alla, gör ont osv. Eftersom jag redan nu inte vill så kommer jag ju inte ha engagemanget och därför ge upp direkt vid minsta ont/krångel. Sen framförallt, jag vill inte!
Angående hur länge det smärtar, min minsta fick ett korrekt grepp nästan omgående. 3 dagar tror jag att det var lite ömt. Inte alls så illa som det beskrivits i tråden men inte heller bekvämt. Första 3-4 sugen (?) har varit väldigt obekväma, sen är det okej igen, och så på med purelan direkt sen tills det var läkt så just den biten behöver inte bli så besvärlig men det kan kräva hjälp i början för att få till det. Har en mycket problemfri amning idag och det är sjukt praktiskt med en unge i bärsele på promenaden och man bara kan skuffa runt henne till maten och promenera vidare.

Sen låter det inte alls som om du bör amma om du redan nu känner dig så osugen. Det är bara dumt att försöka om det resulterar i att du svär över det och då finns det trevligare sätt att mata sina barn på och mår man inte bra i sitt val tror jag inte bebisen gynnas av det heller.
 
Jag tycker självklart att man ska välja själv hur/vad man vill göra. Men det där med att det "gör ohyggligt ont" att amma till en början, står jag som ett levande frågetecken inför. Det måste vara väldigt individuellt eftersom jag själv aldrig upplevde det som det minsta smärtsamt. Mao - man kanske inte ska låta sig skrämmas av någon "oundviklig ohygglig smärta" om nu det är främsta anledningen till att man väljer flaska.

För övrigt tycker jag, som sagt, att man givetvis ska få välja helt själv!
 
Alla jag känner som har ammat har haft perioder då barnet bara kunnat tröstas av mamman. De mammorna har varit helt bundna till sina barn och inte velat något hellre än att kunna få lite andrum då och då, samtidigt som papporna stått bredvid maktlösa. Det problemet har vi sluppit som har flaskmatat från start. Jag hade också ovärderlig hjälp av svärmor när dottern var 7-8 veckor gammal och bara grät och grät (kolik). Svärmor tog dottern ett par nätter så att jag fick sova. Nu hade jag medicinska orsaker till att inte amma men så som vi hade det de första 2-3 månaderna vet jag inte om jag hade överlevt att dessutom behöva kämpa med amning.

Jag köper inte argument som att "bröstmjölk är den bästa maten", det är enbart otrevligt skuldbeläggande. Min dotter mår hur bra som helst, har ett superstarkt immunförsvar, är tidigt utvecklad och en exemplarisk trygg lätthanterlig tjej som sedan 6 månaders ålder sover hela nätter (utan att äta) i egen säng. Det är inget fel på maten hon äter. Punkt.
 
Jag tycker självklart att man ska välja själv hur/vad man vill göra. Men det där med att det "gör ohyggligt ont" att amma till en början, står jag som ett levande frågetecken inför. Det måste vara väldigt individuellt eftersom jag själv aldrig upplevde det som det minsta smärtsamt. Mao - man kanske inte ska låta sig skrämmas av någon "oundviklig ohygglig smärta" om nu det är främsta anledningen till att man väljer flaska.

För övrigt tycker jag, som sagt, att man givetvis ska få välja helt själv!
Har varit med om båda och den gången det gjorde ont, även om det inte var sår och blod utan bara djävulskt ont, var direkt kopplat till att bebisen inte fick till greppet så om man tycker att det är otäckt av den anledningen bör man ju i alla fall prova. Jag är absolut för att ge det en chans om möjligt men visst är det fria valet viktigare.

Hörde om en som inte dömde något utan att ha provat varför människan badade i en bajamaja på festival. Kommentaren efteråt var att han nu VISSTE att han inte tyckte om det. Han trodde inte det innan heller :p
 
Alla jag känner som har ammat har haft perioder då barnet bara kunnat tröstas av mamman. De mammorna har varit helt bundna till sina barn och inte velat något hellre än att kunna få lite andrum då och då, samtidigt som papporna stått bredvid maktlösa. Det problemet har vi sluppit som har flaskmatat från start. Jag hade också ovärderlig hjälp av svärmor när dottern var 7-8 veckor gammal och bara grät och grät (kolik). Svärmor tog dottern ett par nätter så att jag fick sova. Nu hade jag medicinska orsaker till att inte amma men så som vi hade det de första 2-3 månaderna vet jag inte om jag hade överlevt att dessutom behöva kämpa med amning.

Jag köper inte argument som att "bröstmjölk är den bästa maten", det är enbart otrevligt skuldbeläggande. Min dotter mår hur bra som helst, har ett superstarkt immunförsvar, är tidigt utvecklad och en exemplarisk trygg lätthanterlig tjej som sedan 6 månaders ålder sover hela nätter (utan att äta) i egen säng. Det är inget fel på maten hon äter. Punkt.


Alla du känner är inte hela facit. Ingen av mina barn kunde bara tröstas av mig. Alla tre kunde både tröstas och matas av andra trots att jag ammade OCH flaskmatade. Den perioden jag bara ammade så gick det alldeles utmärkt att tröstas av andra också. Så jag har exempel åt helt andra hållet.

Det finns massor av annan mat som är tillräckligt bra och ibland till och med bättre (jag tänker på barn med mjölkallergi). Men skuldbeläggande kan jag inte se att det är att säga att bröstmjölk faktiskt är den bästa - den är ju designad av naturen för en viss art och det brukar vara det bästa faktiskt annars hade ju naturen designat den på något annat vis.
 
Ingen av mina barn kunde bara tröstas av mig. Alla tre kunde både tröstas och matas av andra trots att jag ammade OCH flaskmatade.
Fast det måste väl vara ovanligt? Så ofta här på Buke motiveras det faktum att kvinnan tar barnet mest med just "det är bara jag som kan trösta". Jag vet inte hur många gånger jag sett det, än mindre hört det.
 
Fast det måste väl vara ovanligt? Så ofta här på Buke motiveras det faktum att kvinnan tar barnet mest med just "det är bara jag som kan trösta". Jag vet inte hur många gånger jag sett det, än mindre hört det.

Ovanligt och ovanligt. Det är inte ovanligt att ammande barn hamnar i perioder där bara bröstet duger. Amning är ju så mycket mer än bara mat.

Men jag har svårt att se hur det skulle vara ett argument emot amning. Barnen vill så mycket att det är bäst att låta bli. Känns väldigt bakvänt.

Om du menar att mammor använder amningen som argument för att slippa lämna ifrån sig barnen så har jag inte hört det (snarare brukar det här med lite avlastning vara rätt poppis :D ). Men då låter det ju isf som att det är mammorna och inte amningen som är problemet och de mammorna annars skulle ha hittat en annan ursäkt.
 
Alla du känner är inte hela facit. Ingen av mina barn kunde bara tröstas av mig. Alla tre kunde både tröstas och matas av andra trots att jag ammade OCH flaskmatade. Den perioden jag bara ammade så gick det alldeles utmärkt att tröstas av andra också. Så jag har exempel åt helt andra hållet.

Det finns massor av annan mat som är tillräckligt bra och ibland till och med bättre (jag tänker på barn med mjölkallergi). Men skuldbeläggande kan jag inte se att det är att säga att bröstmjölk faktiskt är den bästa - den är ju designad av naturen för en viss art och det brukar vara det bästa faktiskt annars hade ju naturen designat den på något annat vis.
Jag har inte sagt att det är något facit men det är MINA erfarenheter att många får detta problem och mina erfarenheter måste väl vara lika mycket värdas som någon annan i diskussionen? Jag gör inte detta till ett argument emot amning @Imogen utan för rätten att välja flaskmatning. Jag hoppas du inser skillnaden. Och det handlar INTE om att nämnda föräldrar inte vill släppa ifrån sig sina barn @lil-sis! Jag gillar inte helt att använda detta argumentet men vissa saker förstår man inte förrän man själv varit där.

JAG tycker att det är att skuldbelägga att ta till det argumentet och försvara det så hårt i den här diskussionen. För vi som flaskmatar möts av det precis hela tiden, det står till och med på ersättningsförpackningen. Bröstmjölken är så hiiimla bra men man har förståelse för att om man inte kan amma, ja då är ju flaskmatning jättebra. Dvs flaskmatning duger om man inte kan amma, men samtidigt underförstått att flaskmatade barn är det synd om för ersättningen är ju inte riktigt tipp-topp.

Jag betackar mig för era åsikter i frågan och är glad att ni inte är på andra föräldrar lika intensivt i alla andra frågor kring hur vi uppfostrar våra barn. För jag förstår att någon som inte kan förstå hur andra kan välja att flaskmata måste vara en förälder som i precis allt i sitt föräldraskap ger 110% och aldrig sätter sig själv först eller nöjer sig med att vara tillräckligt bra som förälder.
 
Jag har inte sagt att det är något facit men det är MINA erfarenheter att många får detta problem och mina erfarenheter måste väl vara lika mycket värdas som någon annan i diskussionen? Jag gör inte detta till ett argument emot amning @Imogen utan för rätten att välja flaskmatning. Jag hoppas du inser skillnaden. Och det handlar INTE om att nämnda föräldrar inte vill släppa ifrån sig sina barn @lil-sis! Jag gillar inte helt att använda detta argumentet men vissa saker förstår man inte förrän man själv varit där.

JAG tycker att det är att skuldbelägga att ta till det argumentet och försvara det så hårt i den här diskussionen. För vi som flaskmatar möts av det precis hela tiden, det står till och med på ersättningsförpackningen. Bröstmjölken är så hiiimla bra men man har förståelse för att om man inte kan amma, ja då är ju flaskmatning jättebra. Dvs flaskmatning duger om man inte kan amma, men samtidigt underförstått att flaskmatade barn är det synd om för ersättningen är ju inte riktigt tipp-topp.

Jag betackar mig för era åsikter i frågan och är glad att ni inte är på andra föräldrar lika intensivt i alla andra frågor kring hur vi uppfostrar våra barn. För jag förstår att någon som inte kan förstå hur andra kan välja att flaskmata måste vara en förälder som i precis allt i sitt föräldraskap ger 110% och aldrig sätter sig själv först eller nöjer sig med att vara tillräckligt bra som förälder.

Intensivt?

Jisses.

Mina erfarenheter som barnflicka och från vänner med barn säger mig att många små barn kan tröstas utmärkt av någon annan än tutten.
 
Men skuldbeläggande kan jag inte se att det är att säga att bröstmjölk faktiskt är den bästa - den är ju designad av naturen för en viss art och det brukar vara det bästa faktiskt annars hade ju naturen designat den på något annat vis.

Jag har också tänkt att bröstmjölk är den bästa maten för barnet, men bara nu på morgonen så slog det mig att det kanske det inte alls är? Det naturen gör brukar kunna få en status som "det bästa" av just det argument du framför, annars hade naturen gjort på ett annat sätt. Men naturen generellt fungerar ju inte så. Naturen, eller evolutionen om man så vill, har inget mål att uppnå perfektion. Målet, om det finns något, är livet i sig. För att skapa och upprätthålla liv krävs inte perfektion utan då räcker "good enough", och ibland räcker "skituselt, men alla andra är ännu uslare så det går bra ändå". Om något ger önskat resultat finns det i sig ingen anledning att driva utvecklingen vidare, och kanske är människans bröstmjölk inte alls så bra som den borde kunna vara eftersom människan under så lång tid varit högst upp i näringskedjan.

Nåja, det här var inte så mycket ett argument i debatten som en morgontrött spaning. Feel free to ignore. :p
 
Jag valde att inte amma min son då jag kände ett stort obehag inför det. Jag pumpade ur och gav så länge det gick istället. Och det var ingen dans på rosor det heller, i början stängde jag in mig i ett mörkt rum i källaren när jag skulle pumpa just för att jag mådde så dåligt av det. Inte en situation jag ville förknippa med min underbara son.

Det finns alltid en väldigt bra anledning till varför folk väljer att ge flaska istället. Det är dock långt ifrån säkert att de berättar den för dig. Och varför skulle de? Jag har då aldrig berättat för folk varför vi ger flaska. Det har de inte med att göra...

Enda anledningen till att jag gör det nu är för att jag är så trött på alla dessa inlägg från folk som tror sig stå över alla andra.
 
Jag har inte sagt att det är något facit men det är MINA erfarenheter att många får detta problem och mina erfarenheter måste väl vara lika mycket värdas som någon annan i diskussionen? Jag gör inte detta till ett argument emot amning @Imogen utan för rätten att välja flaskmatning. Jag hoppas du inser skillnaden. Och det handlar INTE om att nämnda föräldrar inte vill släppa ifrån sig sina barn @lil-sis! Jag gillar inte helt att använda detta argumentet men vissa saker förstår man inte förrän man själv varit där.

JAG tycker att det är att skuldbelägga att ta till det argumentet och försvara det så hårt i den här diskussionen. För vi som flaskmatar möts av det precis hela tiden, det står till och med på ersättningsförpackningen. Bröstmjölken är så hiiimla bra men man har förståelse för att om man inte kan amma, ja då är ju flaskmatning jättebra. Dvs flaskmatning duger om man inte kan amma, men samtidigt underförstått att flaskmatade barn är det synd om för ersättningen är ju inte riktigt tipp-topp.

Jag betackar mig för era åsikter i frågan och är glad att ni inte är på andra föräldrar lika intensivt i alla andra frågor kring hur vi uppfostrar våra barn. För jag förstår att någon som inte kan förstå hur andra kan välja att flaskmata måste vara en förälder som i precis allt i sitt föräldraskap ger 110% och aldrig sätter sig själv först eller nöjer sig med att vara tillräckligt bra som förälder.

Så för att jag inte fått en egen ännu vet jag inte hur andras barn kan vara men du vet? För just den kunskapen kräver ett eget barn?

Och på vilket vis har jag uttalat mig om amning?
 
Jag har också tänkt att bröstmjölk är den bästa maten för barnet, men bara nu på morgonen så slog det mig att det kanske det inte alls är? Det naturen gör brukar kunna få en status som "det bästa" av just det argument du framför, annars hade naturen gjort på ett annat sätt. Men naturen generellt fungerar ju inte så. Naturen, eller evolutionen om man så vill, har inget mål att uppnå perfektion. Målet, om det finns något, är livet i sig. För att skapa och upprätthålla liv krävs inte perfektion utan då räcker "good enough", och ibland räcker "skituselt, men alla andra är ännu uslare så det går bra ändå". Om något ger önskat resultat finns det i sig ingen anledning att driva utvecklingen vidare, och kanske är människans bröstmjölk inte alls så bra som den borde kunna vara eftersom människan under så lång tid varit högst upp i näringskedjan.

Nåja, det här var inte så mycket ett argument i debatten som en morgontrött spaning. Feel free to ignore. :p
Haha- tänkte lite samma tanke...
Om man ser på djur så finns ju ston som ger all näring till fölet och även tvärtom. Det finns inget exakt näringsinehåll eftersom allas mjölk är olika och såklart beror på ens egen utfodring. Det är väl bara kor som avlas på mjölkförmågan?
Vissa föl behöver stödutfodras tidigt. Vissa ston låter inte fölet komma åt att dia. Naturen funkar men är inte alltid bäst...
 
Nu tänker jag sticka ut näsan lite angående amningens vara eller icke vara

Efter att ämnet kommit på tal i flera diskussioner på sistone så vill jag höra era åsikter.

Jag kan tycka att all denna saliga valmöjlighet har gått lite överstyr när folk tex "tycker det är märkligt att bm förutsätter att man har tänkt amma", eller bestämmer i förväg att man inte ens tänker försöka amma bara för att man tycker att det verkar så smidigt med ersättning...

Jag kan ju tycka att man får köpa hela paketet, man kan inte bara plocka russinen ur kakan för att det är bekvämt för en själv. Lite mer ansvarskänsla och lite mindre "jag tänk". Livet förändras när man får barn så är det bara.

Sen är det självklart att ersättning är toppenbra i de fall amningen inte fungerar eller man inte klarar av att amma av en eller annan orsak!
Vi fick ge vår dotter ersättning efter 5 månader då jag inte klarade av att amma längre.

Så jag menar inte att glorifiera amning o allt annat e skit utan snarare den allmänna inställningen som verkar spridas att bekvämligheten och bara faktumet att det finna ett alternativ gör att fler väljer bort amning utan att tänka efter?
Funkar det att amma tycker jag att man absolut ska amma. Funkar de inte får de bli ersättning. Vår dotter ammades till ca 3mnd o sen funkade de inte mer, bebis som inte ville mer, så då fick de bli ersättning. Tråkigt för jag ville amma.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 918
Senast: Cattis_E
·
Övr. Hund I helgen hade vi besök av vänner med barn och det var jobbigt för vår hund. Barnen är 2år och 4år och tyckte att hunden var väldigt...
2
Svar
28
· Visningar
4 272
Senast: Åsa A
·
Kropp & Själ Varning för långt inlägg. Jag har haft problem med yrsel i tre veckor nu. Jag opererade bort en godartad tumör i armhålan en vecka innan...
2
Svar
33
· Visningar
4 079
Senast: tott
·
Ridning Jag hyr en ponny som jag rider och sköter 4-5 dagar i veckan. Har stor frihet och får lägga upp ganska fritt. Ponnyn är äldre men...
Svar
18
· Visningar
3 845
Senast: Cambrie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp