Arv,f-kassan och soc

[Raderad medlem 6459]

Mammas familj åker alltid över jul och jag har aldrig kunnat följa med. Men jag har varit helt fine med det då jag har prioreterat min häst och jag och pappa har haft det mysigt över jul ändå.

Ja men nu har din pappa gått bort och du kommer förmodligen ligga på psyk över jul. För min del låter det oerhört märkligt att man väljer att åka bort i det läget. Särskilt som du står utan försörjning och uppenbart omöjligt kan åka med.

 

[Monstermom]

Men det sura är att jag vet folk som får en massa bidrag för att kunna göra saker och att jag då inte ens ska kunna få använda ett arv.

Men du får ju använda ditt arv precis som du vill? Vad du inte får göra är att spendera ditt arv på vad du vill och sedan förvänta dig att samhället (soc) ska täcka upp de basutgifter du inte har råd med för att du spenderat pengarna på annat.

 

[Thaliaste]

Men det sura är att jag vet folk som får en massa bidrag för att kunna göra saker och att jag då inte ens ska kunna få använda ett arv. Om vården inte skulle vara helt fuckedup så skulle den här situationen aldrig ha uppstått. Vilket gör att det är samhället dom sviker mig från första början...

Och det är det jag tycker är det dåliga i det här, att du inte får den vård du behöver. T ex behöver du just nu stöd i att hantera en kommande högtid som kanske innebär jobbiga känslor av ensamhet för dig. Vilket är fullt förståeligt, det är väl allmänt välkänt att just julen är en av de tider på året som känns värst för ensamma människor. Därför borde du få stöd i att lära dig att hantera de känslorna, och det är skräp att du inte får det! Samhället är dock inte uppbyggt på kompensationsgrunder, så om en del inte fungerar kan du inte cascha in i en annan del.

Om du nu känner en massa folk som går på socialbidrag och ändå har egna pengar att göra en massa saker, så låter det som att det antingen pågår fusk eller så har du inte hela bilden av deras ekonomiska situation. Och vill du höja socialbidragsnormen så att den täcker allt det som de du känner till gör? Och vill du då höja din egen skatt på din egen aktivitetsersättning?

 

[kryddelydd]

Nej, det som var "bara" var att begära ut journalen. Inte att begära något av vc. Problemet är ju att när psyk vägrar ge en tid så måste man vända sig till vc till slut.

Jag föreslår ju också att vc kan skriva remiss till psyk för att jaga på.

Fel rutin. Vårdcentralerna har ingen makt och inget inflytande över psykiatrin. Det normala är att man inte dubbelremitterar utan att man hänvisar åter till behandlande klinik.
Att gå via vårdcentralen är att slösa med sjukvård: boka ett besök hos någon som inget kan göra i ärendet. Då använder man ytterligare en sjukvårdstid som hellre skulle använts till någon som har behov av just vårdcentralens specifika resurser. Det blir liksom en rundgång.
Ett besök på vårdcentralen hjälper normalt sett inte i TS situation utan gör bara åt tid: för TS, för kontaktpersonen, för vårdcentralen. Utan att tillföra ytterligare nytta.

 

[kryddelydd]

Det är inte mycket pengar det handlar om och som sagt har jag lånat pengar av min mamma som jag behöver betala tillbaka. Och jag kommer alltså behöva leva på arvet enligt soc normer annars blir jag nekad bidrag.

Som flera redan påpekat: försörjningsstöd är till för det mest basala. Att du tagit ett "handlån" av din mamma bryr de sig inte om. Lån till bank med amorteringar, bryr de sig om.
Att du hellre vill resa med familjen än försörja dig för arvspengarna är förståeligt utifrån ditt perspektiv, men väldigt svårsmält utifrån att de pengarna som går till dig, inte kan användas till någon annan som möjligen har större behov (utifrån att du kommer att få in en summa pengar i arv).

 

[tuaphua]

Jag har mist min pappa och min mamma ska bort över jul. Är det då så konstigt att jag vill använda en del av arvet till att följa med? Det handlar inte om nån lyxresa som innebär 3 veckor i caribien. Det handlar om att jag ska slippa spendera min jul inne på psyk.

Jag har i vanliga fall aktivitetsersättning och vad som framgår av svaren så påverkas inte den alls av arvet.

Men vad säger din mamma om allt detta?
Jag tycker det är himla märkligt att hela familjen drar utan dig. I min familj hade man antingen sett till att göra något alla har råd med, bjudit den som inte har eller stannat hemma för att vara ihop.
Har ni pratat om något sånt?
Eller har du någon vän att vara hos under julen?
Jag hade aldrig låtit en vän vara själv under julen(spec under de här förutsättningarna). Och vet att mina vänner inte låtit mig sitta själv heller.

Kan din mamma hjälpa dig slåss med vården?
Det brukar inte vara helt omöjligt att få läkartid där man är sjukskriven ifrån om man påtalar att försörjning äventyras annars.

 

[Monstermom]

Fel rutin. Vårdcentralerna har ingen makt och inget inflytande över psykiatrin. Det normala är att man inte dubbelremitterar utan att man hänvisar åter till behandlande klinik.
Att gå via vårdcentralen är att slösa med sjukvård: boka ett besök hos någon som inget kan göra i ärendet. Då använder man ytterligare en sjukvårdstid som hellre skulle använts till någon som har behov av just vårdcentralens specifika resurser. Det blir liksom en rundgång.
Ett besök på vårdcentralen hjälper normalt sett inte i TS situation utan gör bara åt tid: för TS, för kontaktpersonen, för vårdcentralen. Utan att tillföra ytterligare nytta.

Men som jag förstått det så har TS ingen behandlande läkare på psyk just nu, och är inte heller säker på att det faktiskt skickats någon remiss från kontaktpersonen. Blir det då dubbelremiss att vända sig till VC i förhoppning att de kan skicka en rätt?

Ärligt menad fråga, alltså. Jag förstår inte riktigt hur man ska komma vidare i TS läge? Vända sig till kontaktpersonens överordnade, kanske?

 

[Okantnamn]

Och det är det jag tycker är det dåliga i det här, att du inte får den vård du behöver. T ex behöver du just nu stöd i att hantera en kommande högtid som kanske innebär jobbiga känslor av ensamhet för dig. Vilket är fullt förståeligt, det är väl allmänt välkänt att just julen är en av de tider på året som känns värst för ensamma människor. Därför borde du få stöd i att lära dig att hantera de känslorna, och det är skräp att du inte får det! Samhället är dock inte uppbyggt på kompensationsgrunder, så om en del inte fungerar kan du inte cascha in i en annan del.

Om du nu känner en massa folk som går på socialbidrag och ändå har egna pengar att göra en massa saker, så låter det som att det antingen pågår fusk eller så har du inte hela bilden av deras ekonomiska situation. Och vill du höja socialbidragsnormen så att den täcker allt det som de du känner till gör? Och vill du då höja din egen skatt på din egen aktivitetsersättning?

Om det är nåt jag vill förändra så är det vårdsystemet och det skulle jag lätt kunna höja min skatt och bidra till. Psykvården är under all kritik. Nej jag vill inte höja soc normen på bekostnad av skattebetalarna. Men att göra vissa undantag är inget som skadar. Och då talats jag inte bara om mig själv. Vi hade inte ens räknat med att få något arv. Då pappa hade skulder högt över öronen hos kronofogden. Så utan arvet skulle jag aldrig be soc eller någon om att få följa med på resan.

 

[tuaphua]

Men som jag förstått det så har TS ingen behandlande läkare på psyk just nu, och är inte heller säker på att det faktiskt skickats någon remiss från kontaktpersonen. Blir det då dubbelremiss att vända sig till VC i förhoppning att de kan skicka en rätt?

Ärligt menad fråga, alltså. Jag förstår inte riktigt hur man ska komma vidare i TS läge? Vända sig till kontaktpersonens överordnade, kanske?

Jag tror man bara kan kontakta psyk och förklara läget om de tidigare sjukskrivit en. Är man lite tuff och står på sig borde de skaka fram en läkare åt en.
I värsta fall får man eskalera uppåt tills man får gehör.
Det är väl tyvärr så att man inte orkar sånt alltid som sjuk. Men då kanske man har någon vän eller anhörig som kan ta vid, förhoppningsvis.

 

[kryddelydd]

Men som jag förstått det så har TS ingen behandlande läkare på psyk just nu, och är inte heller säker på att det faktiskt skickats någon remiss från kontaktpersonen. Blir det då dubbelremiss att vända sig till VC i förhoppning att de kan skicka en rätt?

Ärligt menad fråga, alltså. Jag förstår inte riktigt hur man ska komma vidare i TS läge? Vända sig till kontaktpersonens överordnade, kanske?

Ja, det blir en dubbelremiss.
TS behandlas inom psykiatrin, som enligt tidigare inlägg är den klinik hon haft kontakt med. Hon har ingen specifik läkare eftersom hennes vårdbehov lösts med kontaktperson i stället för läkemedel. Men det är fortfarande psykiatrin som är behandlande klinik och då är det deras ansvar att skaka fram en läkare.

Jag satt som DL i en liknande kontrovers för ett par veckor sedan: en person som vårdas av psyk och har en planerad uppföljning där hade hänvisats att kontakta vårdcentralen för sjukskrivning. Jag hänvisade tillbaka. Psyk hänvisade till att man inte hade lediga mottagningstider och hänvisade patienten till vårdcentralen.
Jag surnade till och ringde till psykjouren som fixade intyget åt patienten, och så skickade jag en avvikelserapport till ledningen gällande hänvisningen.
Jag hade tre telefonsamtal med patienten, helt i onödan, på grund av att psykiatrin inte skötte sitt jobb. Det blev väl sammanlagt, inklusive den tid det gick åt för att "köra över" psykjouren ungefär en timmes jobb på vårdcentralen, som i stället kunde ha använts till att bedöma en nyinsjuknad person eller två.

Man kan ibland skriva en påstötningsremiss vilket jag gjorde i ett helt annat ärende till en helt annan klinik förra veckan. Fick helt korrekt min nya remiss avvisad eftersom kliniken redan sköter patientens (i detta fall) ledsjukdom. Dock fick min extraremiss avsedd verkan. I det fallet var patienten hos mig för en vanlig årskontroll av diabetes men visade sig ha fått hemsk psoriasis vilket med 99% sannolikhet berodde på en av de mediciner patienten fick för sin ledgångsreumatism.
I det fallet gick det inte åt extra tid på vårdcentralen för "någon annans" jobb, utan det blev mest ett meddelande om att "patienten har förresten biverkningar av era läkemedel". Borde nog formellt ha skickats som brev angående patienten i stället för remiss, om man ska vara petig.

Att komma vidare i TS läge handlar rimligen om att TS själv ringer till psykmottagningen och ber om en tid för lärkarintyget i fråga. Eller att TS övertygar FK om att de ska begära intyget (vilket de kan göra; FK kan skicka en begäran om sådant intyg till en sjukvårdsinrättning som då är skyldiga att hjälpa till). Så om TS har god kontakt med sin handläggare på FK så kan en begäran därifrån sätta lite fart på karusellen.

 

[Thaliaste]

Fel rutin. Vårdcentralerna har ingen makt och inget inflytande över psykiatrin. Det normala är att man inte dubbelremitterar utan att man hänvisar åter till behandlande klinik.
Att gå via vårdcentralen är att slösa med sjukvård: boka ett besök hos någon som inget kan göra i ärendet. Då använder man ytterligare en sjukvårdstid som hellre skulle använts till någon som har behov av just vårdcentralens specifika resurser. Det blir liksom en rundgång.
Ett besök på vårdcentralen hjälper normalt sett inte i TS situation utan gör bara åt tid: för TS, för kontaktpersonen, för vårdcentralen. Utan att tillföra ytterligare nytta.

Det är fel rutin ja, men när vården inte fungerar och man riskerar att stå utan inkomst så kan jag också förstå att man vänder sig till "fel" instans inom vårdkedjan. Som jag förstår det är det enda TS behöver ett läkarintyg. OM det är så att VC inte kan skriva ett sådant läkarintyg så är det helt meningslöst ja, men om de kan det så skulle ju det lösa TS problem och därmed innebära nyta. Att starta ett ärende hos soc är också slöseri i en situation som överhuvudtaget inte hade behövt uppstå om TS fått träffa en läkare på rätt ställe.

Sen är det ju ett systemfel om man inte kan få tid hos sin behandlande klinik, om andra delar av samhällsaparaten kräver just det. Men i ett specifikt fall, där en person riskerar att stå helt utan inkomst, borde man kunna försöka vara behjälplig och sen sparka (hårt!) på de som kan jobba på att lösa systemfelet.

 

[Okantnamn]

Men vad säger din mamma om allt detta?
Jag tycker det är himla märkligt att hela familjen drar utan dig. I min familj hade man antingen sett till att göra något alla har råd med, bjudit den som inte har eller stannat hemma för att vara ihop.
Har ni pratat om något sånt?
Eller har du någon vän att vara hos under julen?
Jag hade aldrig låtit en vän vara själv under julen(spec under de här förutsättningarna). Och vet att mina vänner inte låtit mig sitta själv heller.

Kan din mamma hjälpa dig slåss med vården?
Det brukar inte vara helt omöjligt att få läkartid där man är sjukskriven ifrån om man påtalar att försörjning äventyras annars.

Dom vill ju åka och jag vill inte vara den som tvingar alla att vars hemma för min skull. De vänner jag har ska ju fira med sina familjer, får väl säkert hänga med nån men känns ju lite lagom awkward att fira jul med nån helt random familj... Vet inte om mamma kan bidra så mycket till vården tyvärr.

 

[escodobe]

Om det är nåt jag vill förändra så är det vårdsystemet och det skulle jag lätt kunna höja min skatt och bidra till. Psykvården är under all kritik. Nej jag vill inte höja soc normen på bekostnad av skattebetalarna. Men att göra vissa undantag är inget som skadar. Och då talats jag inte bara om mig själv. Vi hade inte ens räknat med att få något arv. Då pappa hade skulder högt över öronen hos kronofogden. Så utan arvet skulle jag aldrig be soc eller någon om att få följa med på resan.

Jag tror att du hänger upp dig på att det är ett arv. Men i samhällets ögon är det ingen skillnad på om det är ett arv eller annan inkomst i det här fallet.
Det är som om jag skulle lägga min lön på att resa utomlands och ha häst och sedan vilja ha försörjningsstöd för att betala mat och hyra.
Det vore inte okey, eller hur?

 

[Okantnamn]

Men som jag förstått det så har TS ingen behandlande läkare på psyk just nu, och är inte heller säker på att det faktiskt skickats någon remiss från kontaktpersonen. Blir det då dubbelremiss att vända sig till VC i förhoppning att de kan skicka en rätt?

Ärligt menad fråga, alltså. Jag förstår inte riktigt hur man ska komma vidare i TS läge? Vända sig till kontaktpersonens överordnade, kanske?

Tips om detta mottages tacksamt. Känns som om att enda lösningen är att ockupera väntrummet och inte gå därifrån förens jag träffat en läkare.

 

[kryddelydd]

Dom vill ju åka och jag vill inte vara den som tvingar alla att vars hemma för min skull. De vänner jag har ska ju fira med sina familjer, får väl säkert hänga med nån men känns ju lite lagom awkward att fira jul med nån helt random familj... Vet inte om mamma kan bidra så mycket till vården tyvärr.

Det är klart att det är svårt med en omställning.
Men har du diskuterat situationen med din mammas familj? Du behöver säkert inte prata med hela gänget, det räcker nog att prata med din mamma och höra om det finns någon lösning.
Jag har de senaste ca 15 åren firat jul med en "random familj" eftersom jag inte trivs i min biologiska och tack och lov har en god vän vars familj mer eller mindre gjort mig till en extra dotter. Jag är drygt 40 år gammal.

 

[escodobe]

Det är fel rutin ja, men när vården inte fungerar och man riskerar att stå utan inkomst så kan jag också förstå att man vänder sig till "fel" instans inom vårdkedjan. Som jag förstår det är det enda TS behöver ett läkarintyg. OM det är så att VC inte kan skriva ett sådant läkarintyg så är det helt meningslöst ja, men om de kan det så skulle ju det lösa TS problem och därmed innebära nyta. Att starta ett ärende hos soc är också slöseri i en situation som överhuvudtaget inte hade behövt uppstå om TS fått träffa en läkare på rätt ställe.

Sen är det ju ett systemfel om man inte kan få tid hos sin behandlande klinik, om andra delar av samhällsaparaten kräver just det. Men i ett specifikt fall, där en person riskerar att stå helt utan inkomst, borde man kunna försöka vara behjälplig och sen sparka (hårt!) på de som kan jobba på att lösa systemfelet.

Antagligen så är det ett läkarutlåtande som behövs, inte bara ett sjukskrivningsintyg. Har ts svårt att själv hantera kontakter med sjukvården så skulle hon kunna ansöka om hjälp med sådant, tex ett bostöd som kan följa med. Men det är (tyvärr) ingen snabbfixad lösning.

 

[kryddelydd]

Tips om detta mottages tacksamt. Känns som om att enda lösningen är att ockupera väntrummet och inte gå därifrån förens jag träffat en läkare.

Det är absolut en rimlig strategi. Eller åtminstone inte lämna väntrummet förrän du fått en tid till läkare - kanske inte lämpligt att jouren försöker sätta sig och göra ett LOH: normal tidsåtgång för ett sådant intyg är 45-60 minuter förutom den tid som spenderas tillsammans med patienten. Man ska nämligen sätta sig in i tidigare given behandling och rehabilitering och resultatet av de åtgärderna, och avgöra om ytterligare rehabiliteringsinsatser ska sättas in som kan förbättra möjligheten att arbeta. Det är inte alldeles okomplicerat.

 

[Thaliaste]

@Okantnamn, jag tror i vilket fall att det bästa för dig just nu är att lägga all din energi på att försöka få fram ett läkarintyg från rätt ställe, snarare än på att det är surt att "en massa andra" kan göra saker du inte kan. Om läkarintyget kommer fram tills decembermötet så har du inte längre något problem, låter det som. Jag förstår att det kan vara svårt att tänka rationellt och hitta orken för att tjata och ligga på, men det är nog det absolut mest konstruktiva du kan göra just nu.

Edit: Det verkar inte vara intyget som behövs, utan läkarutlåtande, men tid för att få ett sådant då.

 

[Thaliaste]

Ja, det blir en dubbelremiss.
TS behandlas inom psykiatrin, som enligt tidigare inlägg är den klinik hon haft kontakt med. Hon har ingen specifik läkare eftersom hennes vårdbehov lösts med kontaktperson i stället för läkemedel. Men det är fortfarande psykiatrin som är behandlande klinik och då är det deras ansvar att skaka fram en läkare.

Jag satt som DL i en liknande kontrovers för ett par veckor sedan: en person som vårdas av psyk och har en planerad uppföljning där hade hänvisats att kontakta vårdcentralen för sjukskrivning. Jag hänvisade tillbaka. Psyk hänvisade till att man inte hade lediga mottagningstider och hänvisade patienten till vårdcentralen.
Jag surnade till och ringde till psykjouren som fixade intyget åt patienten, och så skickade jag en avvikelserapport till ledningen gällande hänvisningen.
Jag hade tre telefonsamtal med patienten, helt i onödan, på grund av att psykiatrin inte skötte sitt jobb. Det blev väl sammanlagt, inklusive den tid det gick åt för att "köra över" psykjouren ungefär en timmes jobb på vårdcentralen, som i stället kunde ha använts till att bedöma en nyinsjuknad person eller två.

Man kan ibland skriva en påstötningsremiss vilket jag gjorde i ett helt annat ärende till en helt annan klinik förra veckan. Fick helt korrekt min nya remiss avvisad eftersom kliniken redan sköter patientens (i detta fall) ledsjukdom. Dock fick min extraremiss avsedd verkan. I det fallet var patienten hos mig för en vanlig årskontroll av diabetes men visade sig ha fått hemsk psoriasis vilket med 99% sannolikhet berodde på en av de mediciner patienten fick för sin ledgångsreumatism.
I det fallet gick det inte åt extra tid på vårdcentralen för "någon annans" jobb, utan det blev mest ett meddelande om att "patienten har förresten biverkningar av era läkemedel". Borde nog formellt ha skickats som brev angående patienten i stället för remiss, om man ska vara petig.

Att komma vidare i TS läge handlar rimligen om att TS själv ringer till psykmottagningen och ber om en tid för lärkarintyget i fråga. Eller att TS övertygar FK om att de ska begära intyget (vilket de kan göra; FK kan skicka en begäran om sådant intyg till en sjukvårdsinrättning som då är skyldiga att hjälpa till). Så om TS har god kontakt med sin handläggare på FK så kan en begäran därifrån sätta lite fart på karusellen.

Det är ju jättebra att du som är arbetar inom systemet skickar avvikelserapporter och allmänt påtala problemen! Tyvärr kan det vara rätt svårt att hitta orken till det som patient, eller ens begripa hur det hänger ihop och vart man ska börja.

 

[Okantnamn]

mma vidare i TS läge handlar rimligen om att TS själv ringer till psykmottagningen och ber om en tid för lärkarintyget i fråga. Eller att TS övertygar FK om att de ska begära intyget (vilket de kan göra; FK kan skicka en begäran om sådant intyg till en sjukvårdsinrättning som då är skyldiga att hjälpa till). Så om TS har god kontakt med sin handläggare på FK så kan en begäran därifrån sätta lite fart på karusellen.

Okej så jag skulle alltså kunna kontakta min handläggare och hon då skicka en begäran som gör att jag får en läkartid inom snar framtid?