@Vimsan Snyggt!!!
Idag kände jag att jag började bli uppriktigt trött på min ponnys bitchfasoner. Efter att ha hjälpt hennes lilla beundrare att rida shettisen tjatade flickan om att "snälla, kan vi inte vara med Nangijala". Ärligt talat fattar jag inte hur hon orkar fortsätta vara förtjust i mitt monster efter alla sura miner hon gör mot flickan
men okey, jag gick med på det så vi gick för att hämta hästen som dessutom gnäggade sött när hon fick syn på mig. Jag klev in i hagen, klappar min häst som ser så söt och glad ut. Flickan kliver efter och N får syn på henne och börjar sura direkt
Så jag sätter på grimman och ryggar henne vilket får henne att skärpa till sig lite och sedan lär jag flickan mitt ryggkommando. Hon fick stå vid min sida medan jag höll i grimskaftet och höll ett vakande öga på surpellen, som efter ett par minuters ignorans insåg att hon inte hade något att säga till om angående ryggningen. När hon backade prydligt på flickans kommando gick vi till stallet och Nangijala gick snällt dit och lät sig borstas utan sura miner. När flickans mamma kom ville hon visa vad hon fått lära sig, så hon viftar med pekfingret och pekade på bogen och Nangijala backade villigt och utan protester. Så nu hoppas jag att skrället lär sig att hon ska lyda människorna, oavsett om människan i fråga är halva min storlek.
Ja, vi hade föresten en rolig ridtur igår. Vi blev oense i galoppen vilken väg vi skulle ta när stigen delade sig
det slutade med att hon for åt fel håll, brallandes, varpå det fortsatte med en halt och en 180 graders vändning som fick en mycket irriterad ponny att ruska ilsket på huvudet, innan hon markerade sitt missnöje med en stegring innan hon missnöjd gick åt rätt håll. Jag säger bara en sak, livet blir aldrig tråkigt i Nangijalas närhet haha!