Är vi hästvärldens "hippies" ?

[Lager]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Jag (vi alla, trodde jag...) talade om hur man lär in "sväng" på en ung häst som inte har signalerna riktigt klara för sig.

Den får som bäbis lära sig ordet - höger. Den lär sig tygeltagen samtidigt som jag använder ordet som den alltså redan förstår. Den förstår vad den ska göra samtidigt som den får en signal - jag tittar åt höger (vilket gör att sitsen ändras) och jag leder med handen åt höger. Kan även lägga till vänster skänkel om den kommit så långt.

Signalen får dock aldrig hållas fast. Aldrig hålla i tygeln tills hästen "ger sig", aldrig pressa med skänkel.

Hästen som redan kan ordet förstår signalen snabbt och förstår att det inte är något att kämpa emot eftersom det inte är ett fast tryck. Den ska få eftergiften redan innan den reagerat fysiskt och börjat svänga.

Detsamma när man leder - det går inte att "dra" i grimskaftet tills den svänger, om det inte är en sjujäkla snäll och godmodig unghäst.

 

[axel]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Du känner nog igen det. det finns många svenska NH- människor på film t o m.

en häst som får gå brevid sin människa känner sig inte vilsen med ryttaren på eller vet att den får pisk i repgrimman när människan inte är framför. Därav blir det heller inga problem av att bara låta den gå framåt. Man rider inte med tygeln alls. Eller snarare ..man sitter bara still o använder rösten.

Att hästen tänker framåt är A o 0 i min värld.

 

[Fiador]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Ja använder vårat kroppsspråk vilket jag uppfattade att ni/du var emot eftersom ni/du tyckte man ska använda rösten istället. Jag skulle aldrig stå och dra och trycka på min häst i en evighet, det är inte "nh" för mig. Ber jag min häst backa lägger jag upp fingret och snabbt ned igen. Skulle hon däremot igonerar helt skulle jag vara mer bestämd i det jag gör. Skulle aldrig stå och tjata tills det blir gjort, för då har jag missat något på vägen. Man ska inte behöva trycka, rycka, dra och tjata som en tok. Däremot kan det se ut så då man höjer kraven, men det handlar som sagt om känsla och att man snabbt ska kunna uppfatta vad hästen gör och hur den reagerar. Blir det tjat, ryck och slit så har det blivit fel.

Håller med dig.

Tror Axel mfl blandar ihop inlärningsfasen och förfiningsfasen. Under själva inlärningsfasen uppstår tryck som kvarstår tills effekt uppnåts, därefter, när hästen förstått principen, då är det signaler och eftergift som gäller....men enligt mitt sätt och se det är det fortfarande hästen som ger eftergift och/eller följer den...jag bara bevarar den genom att håll mig ur vägen...

 

[Lager]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Det är just för att hästar är mottrycksdjur som detta fungar så bra, dom lär sig snabbt att trycket betyder att det finns en eftergift nånstans, att det är den dom ska följa. Hästar vill inte ha tryck alls egentligen.

Mottryck betyder att det naturliga för en häst är att gå emot ett tryck.

Pressar jag med vänster skänkel är det naturligt för hästen att pressa tillbaka åt vänster. Inte att gå åt höger. Att de ska flytta sig för tryck är något man måste lära dem.


Ditt sätt låter mer som ett tryckbaserat system, medans mitt sätt är ett eftergifts baserat system. Det kanske har sin naturliga förklaring i att jag inte vill behöva sitta och trycka (signalera) med tyglar och skänklar hela tiden. Brusksperspektivet igen, du kan ju tänka dig själv hur jobbigt det skulle bli för bägge parter om man var tvungen att använda tyglar och skänklar 10-12 timmar per dag. Det plus att man behöver händerna till annat.

Nej. Signalen och eftergiften hör ihop, hästens belöning är inte att den slipper tryck eftersom trycket redan är borta när den lyssnar. Ingen ryttare vill sitta och trycka/tjata. Man ger en signal + eftergift, och hästen gör som den blir ombedd tills nästa signal + eftergift kommer.

Det är jag som ger eftergiften, inte hästen som "söker" den.

Vid den tidigare nämnda högersvängen är det inte så att hästen får eftergift när den svänger åt höger, eftergiften kommer direkt efter signalen oavsett om hästen svängt eller inte. Förstår inte hästen så får den en signal igen, som också följs av eftergift. När den svänger får den ett "bra", klapp på halsen - det är belöningen.


Så jag vill att hästen ska följa sätet, hur jag sitter och vrider mig i sadeln beroende på vad som ska göras. Man kan säga att trycket är en konsekvens av att hästen inte följer med. Tex i en vändnig, jag vrider mig i sadeln och vänder, följer inte hästen med uppstår tryck (tygel/ben) som försvinner så fort hästen är med i rörelsen. Väldigt enkelt och logiskt.

Även en dressyrhäst går för sätet, givetvis. Men jag talade om unghästar som inte kan signalerna ännu, eftersom det var vad Missouri skrev om. Dessa får man göra det lätt för att förstå.

Skillnaden är att jag lägger till tryck i enbart korta sekvenser. Om hästen inte följer säte så pressar jag inte, håller inte. Jag ger en signal (ex ledande tygeltag) och släpper, lyssnar den inte på det heller får den ytterligare en signal som är tydligare, och även den släpper direkt. Jag håller aldrig ett fast tryck.


Sen undrar jag var du får ifrån att hästen skulle bli irriterad, mitt sätt innebär inte att man trycker/håller på ett sätt som irriterar, tvärtom, jag har inte träffat på en enda häst hittils som inte väldigt snabbt annamat detta och på bara några få tillfällen blivit helt oberoende av tygel-/bentryck i specifika övningar.

Hästar är snälla och lätttränade djur som anpassar sig. Om de förstår signalerna och lyder så hinner de inte bli irriterade, men sitter man och evigt drar/pressar med skänkel/håller fast - så blir hästen tillslut irriterad. Den har liksom två val, antingen att sluta bry sig om trycket eller att börja gå emot.

Det är precis vad som händer när någon med instabil skänkel sitter och pressar på med sporrar, eller någon som håller hårt i tygeln ett helt ridpass. Det har ingenting med dig specifikt att göra. Samma sak med någon som ska leda i grimskaft och drar hästen framåt i huvudet - då kommer den att börja dra tillbaka och backa. Mottryck.

 

[Fiador]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Detsamma när man leder - det går inte att "dra" i grimskaftet tills den svänger, om det inte är en sjujäkla snäll och godmodig unghäst.

Fast du måste väl ändå förstå skillnaden på att "dra", det förutsätter ju att du lägger tryck och extra tryck, och att låta trycket ligga kvar tills hästen följer. Om jag går iväg och hästen inte följer med så ligger trycket kvar tills den följer, enkelt konsekvens av att hästen inte följer med, vad är det för konstigt med det? Hästar har väldigt lätt för att förstå den kopplingen.

Konstigare tycker jag det är att ge efter, när hästen inte följer, för att sen igen lägga tryck, och kanske igen...hur sjutton ska den då förstå kopplingen?

 

[Lager]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Håller med dig.

Tror Axel mfl blandar ihop inlärningsfasen och förfiningsfasen. Under själva inlärningsfasen uppstår tryck som kvarstår tills effekt uppnåts, därefter, när hästen förstått principen, då är det signaler och eftergift som gäller....men enligt mitt sätt och se det är det fortfarande hästen som ger eftergift och/eller följer den...jag bara bevarar den genom att håll mig ur vägen...

Det är detta jag inte kan förlika mig med.

Jag skulle aldrig sitta och hålla ett fast tryck under ridning, och definitivt inte på en unghäst som inte kan, och inte förstår. Jag ber hästen om någonting, och sedan försvinner signalen.

Det är detsamma som när jag ropar på hunden - jag ropar och tystnar sedan. Jag tjuter inte konstant tills hon kommer.

 

[Lager]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Fast du måste väl ändå förstå skillnaden på att "dra", det förutsätter ju att du lägger tryck och extra tryck, och att låta trycket ligga kvar tills hästen följer. Om jag går iväg och hästen inte följer med så ligger trycket kvar tills den följer, enkelt konsekvens av att hästen inte följer med, vad är det för konstigt med det? Hästar har väldigt lätt för att förstå den kopplingen.

Konstigare tycker jag det är att ge efter, när hästen inte följer, för att sen igen lägga tryck, och kanske igen...hur sjutton ska den då förstå kopplingen?

Därför att de är mottrycksdjur. Hästens naturliga reaktion är att gå emot om man drar i den. Varför då börja dra?

"Dra" för mig betyder inte att hänga den i huvudet, det betyder tryck som inte släpper.

Varför inte bara smacka på den om den inte vill gå? Om man nu ska prata om vad som är enklast för både häst och människa.

 

[Fiador]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Mottryck betyder att det naturliga för en häst är att gå emot ett tryck.

Pressar jag med vänster skänkel är det naturligt för hästen att pressa tillbaka åt vänster. Inte att gå åt höger. Att de ska flytta sig för tryck är något man måste lära dem.

Exakt, och det lär dom sig av att trycket försvinner när dom flyttar sig (vänder tex) först efter att dom påbörjat förflyttningen, hur ska dom annars förstå kopplingen? (Under inlärningsfasen pratar jag om nu)

[
Nej. Signalen och eftergiften hör ihop, hästens belöning är inte att den slipper tryck eftersom trycket redan är borta när den lyssnar. Ingen ryttare vill sitta och trycka/tjata. Man ger en signal + eftergift, och hästen gör som den blir ombedd tills nästa signal + eftergift kommer.

Det är jag som ger eftergiften, inte hästen som "söker" den.

Vid den tidigare nämnda högersvängen är det inte så att hästen får eftergift när den svänger åt höger, eftergiften kommer direkt efter signalen oavsett om hästen svängt eller inte. Förstår inte hästen så får den en signal igen, som också följs av eftergift. När den svänger får den ett "bra", klapp på halsen - det är belöningen..

Och i min värld är hästen aktiv och delaktig i kommunikationen, en signal (tryck) betyder något och svaret (eftergiften) kommer från hästen, den följer mitt säte. Det är hästens kvitto på att den är med på banan och kan fortsätta. På det här sättet behöver jag inte ge signaler stup i kvart, utan det räcker med en gång sen håller jag mig ur vägen och låter hästen jobba ostört.

Även en dressyrhäst går för sätet, givetvis. Men jag talade om unghästar som inte kan signalerna ännu, eftersom det var vad Missouri skrev om. Dessa får man göra det lätt för att förstå.

Skillnaden är att jag lägger till tryck i enbart korta sekvenser. Om hästen inte följer säte så pressar jag inte, håller inte. Jag ger en signal (ex ledande tygeltag) och släpper, lyssnar den inte på det heller får den ytterligare en signal som är tydligare, och även den släpper direkt. Jag håller aldrig ett fast tryck.

Jag pratar också om unghästar, tyglar och skänklar är alltid sekundära hjälper så även under inlärningsprocessen, och jag sitter alltid rörelserna först och främst och använder tyglar/skänklar i andra hand. Men fortfarande och i synnerhet under inlärningsfasen, är det viktigt att eftergiften kommer som ett svar (kvitto) på att hästen gör rätt, inte att den (eftergiften) också är en signal.

Hästar är snälla och lätttränade djur som anpassar sig. Om de förstår signalerna och lyder så hinner de inte bli irriterade, men sitter man och evigt drar/pressar med skänkel/håller fast - så blir hästen tillslut irriterad. Den har liksom två val, antingen att sluta bry sig om trycket eller att börja gå emot.

Det är precis vad som händer när någon med instabil skänkel sitter och pressar på med sporrar, eller någon som håller hårt i tygeln ett helt ridpass. Det har ingenting med dig specifikt att göra. Samma sak med någon som ska leda i grimskaft och drar hästen framåt i huvudet - då kommer den att börja dra tillbaka och backa. Mottryck.

Fast jag pratar inte om att dra, bara om min syn på tryck och eftergift, som innebär att tryck uppstår bara om hästen inte följer med och att trycket släpper så fort hästen följer, så även om den går emot så ligger trycket kvar tills den ger efter och följer. Självklart har jag även andra hjälpmedel som förtydligande till vad jag menar, tex böjning först för att underlätta förflyttning av bakdel, eller drivning (med grimskaft eller spö om det behövs) för att förtydliga åt vilket håll eftergiften finns...det är inget konstigt eller obegripligt, bara basic faktiskt.

 

[Fiador]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Därför att de är mottrycksdjur. Hästens naturliga reaktion är att gå emot om man drar i den. Varför då börja dra?

"Dra" för mig betyder inte att hänga den i huvudet, det betyder tryck som inte släpper.

Varför inte bara smacka på den om den inte vill gå? Om man nu ska prata om vad som är enklast för både häst och människa.

Eller varför inte bara vänta tills den förstått vad trycket betyder? Att vara tydlig och visa (genom att vänta med eftergiften) tills den faktiskt slutar trycka emot? Varför krångla till det när det är så enkelt för hästen att koppla? Sen kan jag driva också, men trycket ligger kvar tills hästen följer, det är så den lär sig att gå "undan för tryck", och just för att den är ett mottrycksdjur behöver den lära sig det...

 

[Fiador]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Du känner nog igen det. det finns många svenska NH- människor på film t o m.

en häst som får gå brevid sin människa känner sig inte vilsen med ryttaren på eller vet att den får pisk i repgrimman när människan inte är framför. Därav blir det heller inga problem av att bara låta den gå framåt. Man rider inte med tygeln alls. Eller snarare ..man sitter bara still o använder rösten.

Att hästen tänker framåt är A o 0 i min värld.

Jag vet inte om det gäller just NH-människor, vi har inte så många såna härikring eller i alla fall så uppfattar jag det inte så, men däremot ser jag mycket annat, då handlar det om skarpa bett, inspänningstyglar och spön för att dölja den egna rädslan.

Sen alla seriösa ryttare rider på framåt...

 

[Fiador]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Det är detta jag inte kan förlika mig med.

Jag skulle aldrig sitta och hålla ett fast tryck under ridning, och definitivt inte på en unghäst som inte kan, och inte förstår. Jag ber hästen om någonting, och sedan försvinner signalen.

Det är detsamma som när jag ropar på hunden - jag ropar och tystnar sedan. Jag tjuter inte konstant tills hon kommer.

Hoppsan, det här missade jag. Man sitter inte och håller kvar trycket, man väntar tills hästen ger efter. Om man skicklig på att tajma och har känsla för hästens minsta lilla försök, så går det ganska snabbt och smidigt för hästen att anamma detta. Sen har hästen lärt sig att tryck det är lika med att det finns en eftergift någonstans. Är man noga med detta på detaljnivå under inlärningsprocessen så får man en häst som är oerhört lyhörd och känslig, som följer minsta lilla vibration i tygeln och man behöver inte lägga något tryck alls annat än när man gör något helt nytt.

Sen hundar och hästar går inte att jämföra på det sättet. Jobbar man med ett signalsystem (fysiskt) som man gör med en häst och som faktiskt går ut på tryck och eftergift, då måste man ha en strategi, som hänger ihop hela vägen...ditt system (som jag uppfattar det) går ut på att du ger signaler hela tiden, då kanske man måste göra så som du beskriver.

Mitt system går ut på att hästen får ett eget ansvar och är aktiv i alla rörelser och moment, som i en dans, mitt jobb som den som leder dansen är att bestämma vägen (och med signaler hjälpa hästen endast då den inte själv är med) och sen hålla mig ur vägen så att min partner lätt kan följa mig...

 

[Lager]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Exakt, och det lär dom sig av att trycket försvinner när dom flyttar sig (vänder tex) först efter att dom påbörjat förflyttningen, hur ska dom annars förstå kopplingen? (Under inlärningsfasen pratar jag om nu)


Jag vill att de ska förstå signalen - gå till höger. Som på en unghäst är övertydlig; verbalt, säte, tygel, ev skänkel. Den signalen som senare ska bli osynlig. Belöningen är "bra" och klapp från ryttaren, inte "nu får jag vara ifred ett tag".

Jag vill inte ha någon direktkoppling lydnad = inget tryck.

Tvärtom vill jag ha kontakten i bettet, att hästen med med hela tiden och frågar saker, att den strävar efter beröm hela tiden, provar saker. Det är därför signalerna är små och relativt snabba, inget hållande. Vare sig i inlärning eller i förfining.


Och i min värld är hästen aktiv och delaktig i kommunikationen, en signal (tryck) betyder något och svaret (eftergiften) kommer från hästen, den följer mitt säte. Det är hästens kvitto på att den är med på banan och kan fortsätta. På det här sättet behöver jag inte ge signaler stup i kvart, utan det räcker med en gång sen håller jag mig ur vägen och låter hästen jobba ostört.

Det klart att hästen är aktiv och delaktig. Däremot är den inte beroende av lydnad för att få eftergift. Signalen kommer och om den inte åtlyds så återkommer den, men den får aldrig blir statisk. Kvittot på att hästen gör rätt är beröm från ryttaren.

Som sagt så vill inte jag heller sitta och tjata hela tiden (vem vill det), jag vill att hästen ska ge respons på den första lilla signalen, men oavsett om den gör så eller ej så håller jag inte fast i den, jag släpper för att återkomma istället.


Jag pratar också om unghästar, tyglar och skänklar är alltid sekundära hjälper så även under inlärningsprocessen, och jag sitter alltid rörelserna först och främst och använder tyglar/skänklar i andra hand. Men fortfarande och i synnerhet under inlärningsfasen, är det viktigt att eftergiften kommer som ett svar (kvitto) på att hästen gör rätt, inte att den (eftergiften) också är en signal.

Eftergiften kan man kanske se som en signal, jag ser som det en återgång till normalläge. Det är eftergiften som gör att hästen kan svara. Den har ingenting att gå emot, man behöver aldrig "lära den" att följa.

Jag ber den svänga, och ger efter. Precis som att säga "höger" en gång och sedan bli tyst.


Fast jag pratar inte om att dra, bara om min syn på tryck och eftergift, som innebär att tryck uppstår bara om hästen inte följer med och att trycket släpper så fort hästen följer, så även om den går emot så ligger trycket kvar tills den ger efter och följer. Självklart har jag även andra hjälpmedel som förtydligande till vad jag menar, tex böjning först för att underlätta förflyttning av bakdel, eller drivning (med grimskaft eller spö om det behövs) för att förtydliga åt vilket håll eftergiften finns...det är inget konstigt eller obegripligt, bara basic faktiskt.

Ja, jag förstår. Jag bara håller inte med.

Jag tränar inte så att hästen måste följa ett tryck, att den måste ge efter. Jag ser ingen mening med det. Jag vill bara att den ska förstå signalerna, vilket blir lättare för den om man inte sätter press. Jag vill heller inte att den ska sträva efter en eftergift som bara finns om den lyder, utan att den ska sträva efter beröm. Jag liknar det igen vid ett samtal, jag säger något och är sedan tyst för att vänta på gensvar.

 

[Lager]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Nu svarade jag innan jag såg ditt senare inlägg.... ibland går det för fort.

Nej - jag ger inte signaler "hela tiden". Jag ger en signal, och inväntar respons. Får jag ingen respons så ger jag signalen igen, lite tydligare, och släpper för att invänta respons.

Jag sitter ju inte och ber den byta gångart/svänga/stanna/gasa allt på samma gång, hela tiden. Det är "sväng höger" - mjukna - hästen svänger.

Hästen förstår ord precis som hunden - det är bara att säga "höger" så svänger han, det fungerar aldelldes utmärkt, om man nu vill rida så. Det underlättar också väldigt mycket när de ska lära sig nya saker om man har lärt dem orden innan. Skritt, trav och galopp, sakta, halt, flytta, lyft, etc är sådana ord som de flesta hästar kan.

 

[Fiador]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Jag tror helt enkelt att vi har olika syn på eftergiften, vad den betyder/är till för, beröm i form av klappar använder jag inte alls tex.

Jag vilar ofta och strycker och smeker hästen mycket mellan momenten. Vila är den absolut bästa belöningen (förutom postiv förstärkning i form av godis som jag inte anammar). Att arbeta är ansträngande, att vila är skönt. Att bli smekt känns bra och stärker banden oss emellan. Det är dom här stunderna hästen kommer ihåg och jag avslutar alltid alla pass med en stunds vila, smek och avslappning.

Om man funderar lite så kan man ställa sig frågan, förstår hästar beröm i form av klappar? Ger hästar varandra sådant beröm? Söker hästar den sortens beröm öht?

Vila, smek och avslappning däremot ger välbehagskänsla och kan nog kanske uppfattas som belöning, eller kan i alla fall vara av intresse för en häst.

I början av inlärningsprocessen gör jag detta för minsta lilla försök (smek, vila, avslappning), sen ju längre vi kommer, så jobbar vi en stund först (då är eftergiften det enda kvittot) och vilar en stund, med smek och avslappning, som en slags "belöning".

Sen ser jag även en del rörelser som "belöning", tex om jag jobbar på volten och ber om lite jobbiga saker och hästen får till det väldigt fint några steg då slutar jag direkt och låter hästen få räta ut sig, på lös tygel, då är det "belöningen" som ger välbehag i relation till det ansträngande...

 

[Lager]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Jag tror helt enkelt att vi har olika syn på eftergiften, vad den betyder/är till för, beröm i form av klappar använder jag inte alls tex.

Verkar så.


Jag vilar ofta och strycker och smeker hästen mycket mellan momenten. Vila är den absolut bästa belöningen (förutom postiv förstärkning i form av godis som jag inte anammar). Att arbeta är ansträngande, att vila är skönt. Att bli smekt känns bra och stärker banden oss emellan. Det är dom här stunderna hästen kommer ihåg och jag avslutar alltid alla pass med en stunds vila, smek och avslappning.

Jag smeker den också. Det beror på vad man vill, klappar är lite mer hetsande, taktfasta. Man kan klappa den på manken i takt med traven exempelvis. Eller klappa den i takt med passagen om man kommit dit - för att få den att lyfta sig lite mer. Bli stolt.

På samma sätt kan man "rugga" lite längs mankammen med ena handen, för att hetsa om man vi ha en rivstart i fattingarna eller liknande. Nuuu ska vi galoppa hästen, hurra för oss!.


Om man funderar lite så kan man ställa sig frågan, förstår hästar beröm i form av klappar? Ger hästar varandra sådant beröm? Söker hästar den sortens beröm öht?

Jag är övertygad om att hästar söker beröm på samma sätt som alla husdjur vi använder oss av och tränar. Om de inte brydde sig om beröm hade de varit oerhört svårttränade, oavsett om berömmet är verbalt eller fysiskt.

Sedan beror det kanske på om man menar "klapp" som i slag som smäller till där de träffar - det tror inte jag heller hästen tycker är så trevligt. Visst kan den lära sig att vi menar något snällt när vi slår den... men det är enklare att klappa försiktigt.


Vila, smek och avslappning däremot ger välbehagskänsla och kan nog kanske uppfattas som belöning, eller är i alla fall vara av intresse för en häst.

Jag eftersträvar som sagt att hästen hela tiden ska söka beröm, den ska bli stolt och "växa" är jag säger att den är duktig - Haha kolla vad jag kan!

Berömmer väldigt mycket, på många olika sätt. Klapp om vi ska fortsätta men jag vill heja på den lite extra - bra, lite meer, bra... Verbalt när det passar, antingen för att heja på, lugna, säga duktig, eller vad det nu kan vara. Smekningar oftast i pauserna då vi varvar ned och andas ut.


I början av inlärningsprocessen gör jag detta för minsta lilla försök (smek, vila, avslappning), sen ju längre vi kommer, så jobbar vi en stund först (då är eftergiften det enda kvittot) och vilar en stund, med smek och avslappning, som en slags "belöning".

Sen ser jag även en del rörelser som "belöning", tex om jag jobbar på volten och ber om lite jobbiga saker och hästen får till det väldigt fint några steg då slutar jag direkt och låter hästen få räta ut sig, på lös tygel, då är det "belöningen" som ger välbehag i relation till det ansträngande...

Micropauser är jätteviktigt vid all inlärning, så hjärnan får processa vad som händer. Samma sak med det fysiska, jätteviktigt att låta den andas ut emellanåt och skritta på lång tygel. Jag har några sådana pauser per arbetspass. Men jag berömmer också, det är inte enbart så att den får skritta ostört. Den får stå ut med att bli smekt och kallad duktig häst också.

 

[Fiador]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Den får stå ut med att bli smekt och kallad duktig häst också.

Jaa, det är nog det som är grejen, vi förmänskligar våra hästar och gör saker mest för vår egen skull. Och ja, jag gör också så ibland, bara för att jag blir så himla glad när det går bra och hästen är duktig, men jag undrar om hästen förstår innebörden och uppskattar det egentligen...

Jag eftersträvar som sagt att hästen hela tiden ska söka beröm, den ska bli stolt och "växa" är jag säger att den är duktig - Haha kolla vad jag kan!

Det här är också lite mycket förmänskligande av hästen tycker jag, jag menar inte att det är helt fel att tänka så, det gör jag också ibland, men hästar tänker inte som vi, dom lever i nuet, dom har inget prestationsbehov, inga krav på sig att leva upp till, helt enkelt ingen och ingenting dom behöver visa sig duktiga för...dom bara är...och dom är lika nöjda ändå...

Jag tror inte hästar söker beröm alls, dom söker sånt som ger dom välbehag, som kan vara till nytta för dom själva, tex godis, vila, avslappning eller smek om det känns skönt. Det kan man ju tolka som att dom söker beröm, men det är bara godiset, vilan, avslappningen eller den sköna känslan dom söker egentligen...

Jag jobbar därför mycket mer i tänket att motivera hästen, inte berömma eftersom det är väldigt diffust huruvida den tar till sig det, och motiverad blir hästen tex av att vila och känna välbehag, att slappna av och slippa jobba och göra ansträngande saker mellan varven, sen eftergiften den är själva utgångsläget...grundpelaren som hästen alltid kan återvända till...för hästar gillar inte tryck, dom känner sig begränsade av det och då blir eftergiften något som ytterligare motiverar....

 

[palle]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Delvis kl

När jag får hem en relativt rå unghäst börjar med massor av goss och smek/kel/mjuka klappar/kallar det vad du vill när den går lös i hagen.

Det brukar inte dröja länge innan den står och väntar på mej vid grinden och sen följer den mej när jag går runt i hagen.
Stannar jag stannar hästen samtidigt som jag stopp/prr.

Svänger jag exempelvis åt höger och hästen svänger efter säger jag höger.

Dessa enkla övningar 2-3 ggr/dag tillsammans med massor av goss och kel/smek m.m.

När hästen sen börjar svänga höger när jag säger höger är det dags att börja med andra hållet.

Samtidigt tar jag in unghästen när jag tar in en äldre häst för att göra iordning den för ridning.

Veckan därefter lägger jag på en vojlock med täckgjord.
Brukar i princip aldrig vara problem då den sett den äldre hästen vara med om "samma" sak med sadeln.

Fortsätter sen med stopp/höger/vänster övningarna tillsamman med att jag börjar springa så fort att hästen själv kommer upp i trav.

Vecka 3 brukar vara lagom att börja med att lägga på sadeln.

Och hitills har alla unghästarna varit jättestolta att stå med sadel lös i boxen precis som dom stora/vuxna hästarna....

Under den vecka brukar vi hänga på dom både inne när vi borstar motsatta sidan mot där vi står.

Vecka 4 börjar vi om med dom första övningarna antingen i hagen eller på en inhägnad ridbana. Enda skillnaden är nu att hästen har sadeln på sej.

Fungerar alla övningarna så får dom vara för sej själva en vecka i hagen och smälta det dom lärt sej.

Vecka 6 börjar med att man går till ridbanan tillsammans med en annan nu välkänd människa som sen hjälper mej upp på ryggen, barbacka helst första gången.

3e dagen den veckan sitter jag kvar på ryggen med en rem runt halsen så jag har något att hålla mej i så jag inte tappar balansen ifall hästen skulle ta snedsteg.

Medhjälparen ställer sej framför hästen och börjar gå framåt samtidigt som jag ger samma ljudhjälp som jag gjorde i hagen.

Sen övar vi resten av veckan uppsutten barbacka höger/vänster/stopp/fram medans vi dels säger vad vi ska göra och samtidigt som medhjälparen går framför och utför det vi vill att hästen som följer efter ska göra.

I stallet övar vi med att hästen tas på sadeln och ett träns med bett innan den får sin mat.
Sen tar vi av alltihopa när den ätit färdigt.

Det enda negativa som hänt har varit någon häst som inte ätit ifall vi inte satt på grejorna...

I slutet på veckan leder vi ut hästen med sadel och träns till hagen och väl där tar vi av alltihopa innan den släpps fri.

Vecka 7 tar vi på sadeln och tränset när vi fortsätter med samma övningar uppsuttna på banan.

Vecka 8 byter vi ut medhjälparen till fots mot medhjälparen till häst på banan.

Vecka 9 brukar unghästen vara mogen att följa med på en tur i skogen.
TROTS ATT VI ÄNNU ALDRIG RÖRT TYGLARNA ELLER SKÄNKLARNA...

Ibland har vi behövt gå tillbaka och repetera något eller låta unghästen vila något mera än vad jag beskrivit ovan men det har tillhört det ovanliga.
Vi jobbar hästen lös i ca 15-20 minuter 2-3 ggr/dag och senare uppsutten ca 5-10 minuter 2-3 ggr/dag.
Resten av tiden får den gå i hagen och smälta det den lärt sej.

Under den här tiden går det åt massa massa goss = morötter/äpplen/hästgodis m.m. dock ALDRIG ALDRIG socker......

Av det hundratal unghästar jag jobbat så här med har jag ALDRIG haft någon som blivit det minsta tiggig av allt goss.

Att ingen av dom vuxna hästarna är tiggiga heller har också lärt dom unga att gosset BARA kommer när vi jobbar och DET VIKTIGASTE AV ALLT: VI GER ALDRIG BANNOR UTAN BARA ORDET NEJ MED LITE LITE SKÄRPA I RÖSTEN OM DOM SKULLE TESTA ATT FÖRSÖKA MED ATT TIGGA och sen bryr vi oss inte mer om det utan vi låtsas som om det som skedde aldrig hade hänt utan vi bara fortsätter med det vi höll på med.

Efter ca 2 månader går jag tillbaka till banan med medhjälparen till fots och nu gör vi samma övningar som tidigare fast nu med tygeltag samtidigt som vi säger ordet och medhjälparen gör det som sägs. Tygeltagen ska vara STORA och KORTA tidsmässigt.

Veckan senare tar medhjälparen in den äldre hästen och går före och gör samma sak.
Likadant veckan sen när vi går ut i skogen.

Om nu tygeltagen sitter så går vi sen tillbaka igen till banan och med medhjälparen till fots lägger vi nu till skänklarna EFTER tygeltaget. ALDRIG ALDRIG ALDRIG SAMTIDIGT ! ! !

Exempel: Jag säger höger tar i höger tygel utåt och släpper och samtidigt som hästen svänger åt höger låter jag VÄNSTER skänkel som av en händelse FÖRSIKTIGT FÖRSIKTIGT läggas till straxt bakom sadelgjorden och liksom som av en händelse "hjälpa till" med att svänga åt höger.

När jag sen har upprepat alla tidigare övningar fast nu med BÅDE tygeltag och skänklar under den 3e månaden och allt verkar sitta hyffsat är det sen dags med att lägga till trav vid uteritterna.

Trav introducerade jag ju redan efter dom 1a övningarna i hagen när jag började springa runt.
Nu säger jag trav och förhästen börjar trava, första gångerna händer det inte så mycket men redan vid 2a eller 3e försöken brukar hästen ha fattat att den ska följa efter förhästen i trav.

Vi har långa vägar som är nästan helt raka som är utmärkta att öva trav, och senare har vi långa raka backar där vi övar galopp.
Nu är vi uppe i ca 20-30 minuter 2 ggr/dag....

Och jag har ännu ALDRIG någonsin dragit i en tygel eller tryckt/sparkat med en skänkel utan bara tagit stora mjuka tag med tygeln som omedelbart har släppt efter och enbart smekt sidorna försiktigt med skänklarna.

Visst nu finns det säkert vissa här som tycker att jag går för långsamt fram men så här har jag fått lära mej av gamla gubbar som hade sina hästar tills dom blev 20+.

Men jag lägger hellre ner 4-6 månader medans hästen är ung och sen har den tills den blir 20+ än jag går för fort fram och hästen är utsliten lagom tills den är 10-15 år.....

 

[Lager]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

/.../
.... hästar tänker inte som vi, dom lever i nuet, dom har inget prestationsbehov, inga krav på sig att leva upp till, helt enkelt ingen och ingenting dom behöver visa sig duktiga för...dom bara är...och dom är lika nöjda ändå...

Jag tror inte hästar söker beröm alls, dom söker sånt som ger dom välbehag, som kan vara till nytta för dom själva, tex godis, vila, avslappning eller smek om det känns skönt. Det kan man ju tolka som att dom söker beröm, men det är bara godiset, vilan, avslappningen eller den sköna känslan dom söker egentligen...

Jag jobbar därför mycket mer i tänket att motivera hästen, inte berömma eftersom det är väldigt diffust huruvida den tar till sig det, och motiverad blir hästen tex av att vila och känna välbehag, att slappna av och slippa jobba och göra ansträngande saker mellan varven, sen eftergiften den är själva utgångsläget...grundpelaren som hästen alltid kan återvända till...för hästar gillar inte tryck, dom känner sig begränsade av det och då blir eftergiften något som ytterligare motiverar....

Jag upplever aldrig att det är diffust om den förstår beröm eller inte. Det är ju inte så att jag sitter i en egen liten bubbla däruppe i sadeln, och hästen går avstängd i sin egen värld. Den reagerar på allt jag gör, liksom jag reagerar på hästen. Om jag hejar på den under träningen - och den då tar i ännu mer, länger ännu mer, lyfter mer, samtidigt som den lyssnar och "höjer sig" så är det inte något annorlunda än när den flashar runt i hagen. De vill visa upp sig. Kolla på mig...

Det är inte samma sak som att säga duktig cykel - och cykeln bara står passivt. Fick jag ingen respons alls från hästen skulle jag inte heller anta att den brydde sig. Men beröm påverkar viljan till arbete enormt mycket, även viljan att återupprepa beteenden, och att försöka själv.

Motivation för mig är positiv förstärkning. Det kan vara godis, verbalt eller fysiskt beröm, eller någonting annat. Men det är någonting som jag lägger till för att uppmuntra.

Negativ förstärkning fungerar också vid inlärning - jag lägger till ett obehag (ex tryck) som försvinner när hästen gör rätt. Det kan man använda, men jag ser inte det som något system jag enbart vill arbeta utifrån. Det gör att den lyder, men jag får inte det lilla extra ifrån den. Om belöningen enbart är att ryttare slutar inverka, så har hästen heller ingen orsak att försöka själv och att anstränga sig den lilla extra biten, att ta kontakt själv.

 

[axel]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Eller varför inte bara vänta tills den förstått vad trycket betyder? Att vara tydlig och visa (genom att vänta med eftergiften) tills den faktiskt slutar trycka emot? Varför krångla till det när det är så enkelt för hästen att koppla? Sen kan jag driva också, men trycket ligger kvar tills hästen följer, det är så den lär sig att gå "undan för tryck", och just för att den är ett mottrycksdjur behöver den lära sig det...

Det är det här som du inte har lärt dig av svensk hantering o europeisk ridning.

mottryckstanken är oxå helt fel tänkt.

det är därför som du kan få en cowboyhäst att dra emot när den får lassot runt hornet o drar för att hålla kalven på plats- en hantering som jag förövrigt tycker kan vara hemsk- där man struntar i om kalvarna bryter nacken.

Samma att beröm är onödigt. bara man slutar pressa den- ska vara nog beröm.
Samma med lastningen. man är på den o den går in o det blir tyst. vilket liv

Som de hästar som jagas i corallen såfort den inte gör som man tror sig ha sagt. Schas! Man tycker att det sen är logiskt att hästen väljer att komma.

När man klappar hästar. jo det är inget som hästar gör, men de fattar när vi gör det.

komb. med beröm från röst o klapp gör att de tar båda sakerna som ngt glädjande.

Att det skulle finnas i din värld tror jag inte ett smack på.

det är ingen som klappar/ smeker sin häst efter utfört jobb. däremot ser man både hopp o dresser, trav folk som klappar sina.

Under ritt kan man smeka som en mer subtil kontakt- att man viskar- bra".

Prova så ska du se.
Ju mer översvallande desto mer vill de göra. fråga J.Brink. en god svensk hästkarl som berömmer sina o får då en PARTNER som inte bara är lydig, utan som ger sitt yttersta.

en häst som bockar av glädje. det tål inte amerikanerna. bevare mig väl. då är de vildjur som de insinuerar vara på rodeon.

ingen häst ser stolt ut, bara hänger. Där kan man snacka om att man fortfarande ej har lärt sig att läsa hästens kroppspråk. hänger- nedstämd o undergiven. som det ska vara

Nej det är stor skillnad på synen på hästarna. de ska inte ha känslor eller instinkter kvar. robotar.

 

[Lager]

Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?

Tycker det låter som ett jättetrevligt system.

När jag klättrar upp på hästen här har den vanligen blivit både tömkörd och longerad, den kan det mesta redan. Den ska bara vänja sig vid att ha någon på ryggen också. Det blir lite annorlunda då, både balansen och hur inverkan känns för hästen.

Men tar man det bara lugnt och stillsamt, låter den fundera på saken, berömmer, och aldrig håller fast, så blir blir den sådär stolt och modig. Jag kan också.