Är ni också hjärntvättade?

[BusBarro]

Beroende tex, är det ett nytt begrepp för dig?

Absolut inte, jag har varit beroende av nikotin. Numera är jag inte det.
Om man blivit beroende av något kan man sluta vara beroende av det också.

 

[BornAgain]

. Dessutom skulle jag vara proppmätt dygnet runt alt äta bara skräp konstant.

Är inte detta ett underbart symptom och illustration av problemet! Antingen äter Ainon bara skräp - eller så blir mat automatiskt skräp när den överstiger en viss av Ainon förutbestämd energimängd. Hur som haver - så skriver man inte om man har ett oproblematiskt förhållande till mat.

 

[Singoalla]

Och hur ska man göra något åt saken? Lyssna på moralpredikanter på nätet som ger råd ungefär lika mycket värda som rådet att springa en mil och sluta vara lat är värda för folk med brutna ben! Läser ni öht andra Bukefalisters inlägg och trådar om t.ex. psykiska, medicinska och sociala problem som gör födointaget problematiskt? Och äta måste man. Det är inte som cigg som man bara kan sluta med, om man nu varit dum nog att börja.

Ungefär som när folk sa till min psykiskt sjuke och kroniskt deprimerade ex sambo;
"Har du testat att gå och prata med någon?"
"Ryck upp dig!"
"Tänk positivt!"

Nej. Han har varit sjuk hela livet, diagnostiserad sedan han var 13 år och lider av kronisk svår egentlig depression, OCD, BDD och borderline. Går på medicin tung nog att söva en häst, och några självmordsförsök och besök på slutenvården i bagaget. Vilken himla tur att någon kunde komma med idén att tänka positivt!

 

[tuaphua]

Okej, vilka flera sidor har du diskuterat, för enligt mig är dina inlägg väldigt enkelspåriga.
PM var det DU som först tog upp, att andra användare skriver PM till dig för att de, enligt dig, inte vågar eller orka skriva i tråden. Du skriver om LDs lunch, det är du som i inlägg efter inlägg, påpekar hur ohälsosamt och propagerande det är att hon, som enskild person, äter gifflar och dricker pucko till lunch!

Klart det blir enkelspårigt när man bemöter enkelspårigt.

Ingen har spunnit vidare på ngt annat i mina inlägg. Och av ren hyfs brukar jag svara och det ärligt.

 

[Singoalla]

Alltså det här är så fettföraktande att jag baxnar. Fyfan.
Du har inte den blekaste jävla aning om hur utlämnad man blir efter att man åkt hem.
Men det vet jag. Och jag skulle vilja skriva så mycket mer nu, men då kommer jag att bli bannad.

Så jag avstår. Men ditt inlägg är både okunnigt, elakt och lyser av förakt.

Håller helt med. Fy tusan.

 

[tuaphua]

Ungefär som när folk sa till min psykiskt sjuke och kroniskt deprimerade ex sambo;
"Har du testat att gå och prata med någon?"
"Ryck upp dig!"
"Tänk positivt!"

Nej. Han har varit sjuk hela livet, diagnostiserad sedan han var 13 år och lider av kronisk svår egentlig depression, OCD, BDD och borderline. Går på medicin tung nog att söva en häst, och några självmordsförsök och besök på slutenvården i bagaget. Vilken himla tur att någon kunde komma med idén att tänka positivt!

Det är idiotiskt. Men det är inte idiotiskt att vara orolig för att han genom sin psykiska ohälsa också får fysiska men.

Jag tycker inte det är så lätt som att bara rycka upp sig. Vare sig det gäller att vara suicid eller ha ätstörningar av något vis.
Då har man missat rätt mkt.

 

[tuaphua]

Det är en psykisk sjukdom som präglas av ihållande problematik med födointaget.
De som har anorexia är kraftigt underviktiga och de som har bulimi är oftast normalviktiga.
De som har en ätstörning är oftast inte överviktiga.

Man kan ha ätstörningar i alla vikter och former.
Du kan hetsäta och vara mager och du kan vara rundare och ha problem med underätning.
Många tröstäter och går upp i vikt. Det är också en ätstörning.

 

[Singoalla]

Det är idiotiskt. Men det är inte idiotiskt att vara orolig för att han genom sin psykiska ohälsa också får fysiska men.

Hans fysik var på topp, intressant nog. Den där familjen hade gener som jag aldrig skådat tidigare. Måste komma från deras ryska tsarsläkte

Jag tror hans familj var betydligt mer orolig för att han skulle ta sitt liv, än för att han skulle få lite hull runt magen. Känns rimligt.

Jag tycker inte det är så lätt som att bara rycka upp sig. Vare sig det gäller att vara suicid eller ha ätstörningar av något vis.
Då har man missat rätt mkt.

Precis.

 

[tuaphua]

Hans fysik var på topp, intressant nog. Den där familjen hade gener som jag aldrig skådat tidigare. Måste komma från deras ryska tsarsläkte

Jag tror hans familj var betydligt mer orolig för att han skulle ta sitt liv, än för att han skulle få lite hull runt magen. Känns rimligt.



Precis.

Jag menade givetvis inte viktproblem utan riktiga sjukdomar om man försöker ta sitt liv och skadar sig etc.

 

[Ainon]

Är inte detta ett underbart symptom och illustration av problemet! Antingen äter Ainon bara skräp - eller så blir mat automatiskt skräp när den överstiger en viss av Ainon förutbestämd energimängd. Hur som haver - så skriver man inte om man har ett oproblematiskt förhållande till mat.

Öö nej. Menade bara att det såklart för mig går lätt går att komma upp i det som vissa säger är "ok daglig kalorimängd för att inte vara ätstörd" utan att känna mig obehagligt övermätt genom att äta skräp. Skräp vilket kanske var en dålig omskrivning för kaloritäta livsmedel med i förhållande till kalorimängden liten mängd för kroppen önskvärd näring.

(Jag har ingen förutbestämd kalorimängd, äter det jag vill tills jag är mätt men har av nyfikenhet räknat en period och mitt snitt hamnar på ca 1500kcal/dag. Och jag diffar som icke gravid max ett halvt kilo när jag äter vad jag vill.)

Det är så trevligt (obs ironi) att känna att man blir klassificerad som ätstörd bara för att man är kort och inte behöver en viss mängd kalorier per dag för att bli mätt, hålla normalvikt (enligt bmi) och inte ha brist på några näringsämnen (i vanliga fall, nu gravid med hyperemesis g så kämpar med att få i mig och kunna behålla tillräckligt med kcal och näringsämnen )

 

[stjarnhimmel]

Nu blev det jobbigt så nu lämnar jag och går ut en stund i solen. Det är nog mer hälsosamt.

 

[Fruentimber]

Nu blev det jobbigt så nu lämnar jag och går ut en stund i solen. Det är nog mer hälsosamt.

Kram! heart

 

[gul_zebra]

Helt enkelt för att det är en hårfin linje mellan att säga fuck you, att göra sig lite överdrivet provocerande och att det är politiskt rätt, att vara tjock för att bryta normer om tjockhet. Då påpekar jag ibland hälsoeffekten som motpol. Och det är synd egentligen, eftersom de flesta är medvetna om den. Jag inbillar mig att orsaker och personliga val får stå till sidan lite. Förstår du hur jag menar? Jag förstår att du inte håller med

Jovisst, jag fattar. Följdfråga - är det då inte så att problemet egentligen ligger hos dig och inte hos LD?

En del vill diskutera hälsoaspekten, andra vill inte.

Och en del blir sjuka av att en del envisas med att diskutera hälsa som om en del vore för efterblivna för att förstå själva.

Ytterligare ett perspektiv..
En stor andel av den verkligt skadliga fetman tros vara kopplad till ätstörningsdiagnosen hetsätningsstörning. Det här är en diagnos som man i sjukvården ännu inte hanterar på bästa sätt, den är relativt ny och patienter med denna problematik fångas troligen inte upp på ett adekvat sätt.
Hetsätningsstörning är en ätstörning = problematiken bottnar i saker som självkänsla, kroppsuppfattning, svårigheter med att reglera känslor samt (obs! Viktigt!) oregelbundet och bristande näringsintag utöver hetsätningarna.
Hetsätningar uppkommer när man äter FÖR LITE, men ger ett sammantaget väldigt stort kaloriintag.
En person som lider av fetma på grund av hetsätningsstörning (förmodligen en majoritet av gruppen med sjuklig fetma) blir alltså sjukare om den försöker äta mindre/snålare. Den blir också sjukare när den möts av samhällets förakt och tar hjälp av hetsätning för att reglera sitt dåliga mående.
Det resonemang som många för i denna tråd kommer göra dessa personer sjukare. När ni vill påpeka hälsoriskerna osv så kommer ni oavsiktligen göra så att personen går upp i vikt ännu mer.

Alltså, ja. THIS.
Nu vill jag inte kalla mig hetsätare, men du beskriver mig ganska precist här. Åratal av dieter hit och dit, åratal av predikande om ohälsa om och om igen som började redan innan jag ens blev fet, jag blev bannemig bara fetare. Ner i vikt gick jag först när jag började räkna kalorier och faktiskt fick anstränga mig för att äta mer än jag gjorde innan för att inte ligga på underskott. Tyckte mig inte göra annat än att äta och äta och äta i början, och visst fan gick jag ner också. 23 kg minus innan det av olika orsaker gick åt hellskotta. Försöker numera komma igång igen men det största hindret är solklart just fatshamingen.
"Ät mindre", "halvera portionerna", "fasta", "ät på assiett"... Bah!

Det är ju himla intressant. Istället för att fundera över det hon faktiskt beskriver om sina upplevelser så får gifflarna och puckon huvudrollen. Vilket rätt bra bekräftar hennes - och din - poäng.

Precis! Det blir så jäkla uppenbart, jag fattar verkligen inte hur man kan undvika att se det.

Det har jag inte påstått heller. Men om det nu är fetma du håller dig till under en längre period så är det faktiskt få som inte blir sjuka av fetman på något vis, jag svarar då du verkar blunda för just det.

Men alltså gud, jag orkar inte. Nej, jag blundar inte. Se tidigare rant.

Och ja det är ett val att äta "fel" - men om hetsen var mindre skulle fler klara sig bättre och ha en sundare inställning till mat. Om skammen var mindre skulle fler våga till gym och badstränder... Detta är en alldeles utmärkt fråga i vilken det är en helt OK strategi att sköta sig själv och skita i andra.

Lol på det området har jag fått höra att det här med mitt ganska nytagna körkort kan ju göra mig lite för lat, för då kan jag ju ta bilen överallt... I själva verket ska det bli så jävla skönt när jag hittat en bil att kunna dra iväg och exempelvis bada, vilket jag typ aldrig gjort annars just för att de ställen jag haft tillgång till är för välbefolkade. Jag älskar att bada och skulle glatt typ bosätta mig i en sjö och simma omkring hela jävla dagarna typ, men innan har bad varit begränsade till korta dopp när det funnits skjuts. Nu kommer jag kunna dra ut och bada i timtal dagligen om jag känner för det, helt utan att behöva utstå fatshaming under tiden. Woho!

 

[Singoalla]

Tänk om vi dessutom, GUD FÖRBJUDE, skulle vara nöjda med oss själva också??!

Ve och fasa!

Nu ska jag ju erkänna att jag själv, trots normalvikt, bantar. Men jag kan åtminstone vara ärlig med att det är på grund av skeva kroppsideal som satt sig i huvudet på mig. Jag önskar att jag orkade kämpa emot, men jag har valt att just nu inte ta den striden.

Jag hoppas att jag orkar det i framtiden.

 

[Skorpion76]

Gång på gång får jag höra hur fel det är att vara tjock. Att en dels skulle må bättre om en blev smal, men också att det är mycket finare att vara smal. Varför lägger sig folk i hur andra ser ut? Varför är det så otroligt provocerande att vara nöjd med sig själv och må bra om en är tjock? Vi växer ju upp med idealet att smal är bättre. En ska alltid sträva efter att vara smal. Bantningspiller, dieter och kommentarer om att en måste gå ner i vikt. VARFÖR? Varför har folk "rätt" att döma en person som lat, enbart pga att hen är tjock?

Även om vi, under min uppväxt, i min familj aldrig har pratat om varken tjock eller smal så är det såklart oundvikligt att inte bli påverkad. Kompisars föräldrar som kommenterade om jag tog en extra kaka, typ "ska du verkligen äta så många?", dom som även kommenterade om jag inte åt upp all mat osv.

Jag har varit på båda sidorna, alltså både underviktig och överviktig. När jag var underviktig så klagade folk på det och sa att jag borde äta mer för att se bättre ut. När jag blev tjock så klagade folk på att jag åt för mycket och att jag måste röra på mig för att se bättre ut. Inte konstigt att det är så oerhört vanligt med ätstörningar och kroppskomplex.

Jag har egentligen alltid varit väldigt aktiv i mitt liv. Jag har alltid haft djur och sen jag var 12 har jag haft egna hästar. Så jag har mer eller mindre rört på mig mycket varje dag. Sen insjuknade jag i hypotyreos och i den vevan gick jag upp ca 15-20 kg på ett par månader. Jag är ju väldigt väldigt kort så det blev en stor omställning för mig. Sen dess har jag pendlat i vikt och vid minsta lilla viktnedgång har folk hyllat mig och sagt att jag har blivit så fin och att jag är så duktig som gått ner i vikt. Och jag förstår att dessa människor bara menar väl och absolut inte vill såra mig. Men det gör så oerhört ont att höra det, att jag bara duger och är fin om jag går ner i vikt och blir smal. Och det är det jag menar med att vi alla nog är hjärntvättade. För samhället säger åt oss vad som är bra och inte bra.

Hälsa har ju inte med ens vikt att göra. Hälsa handlar om så mycket mer. Om en mår bra psykiskt och fysiskt, dvs är pigg och kry, då är en ju hälsosam. Sen spelar det ju ingen som helst roll om personen i fråga är tjock eller smal. Det är ju som att säga att en rödhårig person skulle vara mer hälsosam än en blond person. Och det är det ju ingen som säger, antar jag.

Och för att klargöra, jag pratar INTE om folk som är så pass underviktiga att dom behöver sjukhusvård.
Inte heller folk som är så pass överviktiga att dom kräver sjukhusvård.
Dessa personer är ju sjuka på ett sätt som inte räknas in här.
Jag pratar om människor som exempelvis mig själv. Jag har ca 15 kg övervikt enligt vården och enligt samhällets normer är jag ful, oattraktiv, ohälsosam, lat och dålig. Personligen så blir jag inte längre ledsen eller kränkt. Men jag blir väldigt ledsen pga att det är så vanligt att folk har den här synen.

En smal person kan ju vara väldigt ohälsosam samtidigt som en tjock person kan vara väldigt hälsosam. Och självklart tvärtom. Det är ju något som faktiskt inte går att se genom att bara kolla på hur många kilon en har på kroppen.

Hur tänker ni kring det här? Är ni också lika hjärntvättade som jag är?
Är vi alla det?

Jag håller verkligen med dig. Föräldrar och andra personer i vår närhet är mycket duktiga på att trycka i oss så kallade sanningar som vi sedan tror på. Det gäller andra saker också förutom vikten, men det får vi ta i en annan tråd. Här ska vi koncentrera oss på den viktiga vikten. Det händer int sällan att mina föräldrar diskuterar någon somde har sett på stan och som var riktigt fetoch såg hemsk ut. Utan att vara allt för dömande är det tyvärr så att en person som vääger riktigt myvket har problem med röra sig. Det är att hitta kläder som passar och en person som väger mycket har dessutom svårt för att hitta vettiga jobb eftersom han eller hon hela tiden blir uttittad på grund av sin vikt.
Lazy Pethead

 

[BusBarro]

Man kan ha ätstörningar i alla vikter och former.
Du kan hetsäta och vara mager och du kan vara rundare och ha problem med underätning.
Många tröstäter och går upp i vikt. Det är också en ätstörning.

Jag hade fel. Man kan vara överviktig och ha en ätstörning.

Jag tycker den här tråden har spårat ur helt till att bli någon form av "tyck synd om mig" tråd.
Jag bryr mig inte ett skit om hur andra ser ut. Det jag dock kan störa mig på är till exempel i fikarummet när det bjuds på något sött och man säger "nej tack det är bra" då blir man påhoppad för att man inte vill trycka i sig socker.

 

[Singoalla]

Nu blev det jobbigt så nu lämnar jag och går ut en stund i solen. Det är nog mer hälsosamt.

 

[Ninnurur]

Försöker numera komma igång igen men det största hindret är solklart just fatshamingen.

Precis samma problem för mig. Jag älskar att träna men nu vågar jag inte visa mig på ett gym av rädsla för att bli hånad. Tränade tidigare på Xtravagansa men de har lagt ner...

 

[Fruentimber]

Jag tycker den här tråden har spårat ur helt till att bli någon form av "tyck synd om mig" tråd.

 

[Gnist]

Tänk om vi dessutom, GUD FÖRBJUDE, skulle vara nöjda med oss själva också??!

Det vore väl helt suveränt om alla vore nöjda med sig själva kan jag tycka, men vem tusan är det helt oavsett kön, vikt, färg, form, utseende osv?

Och jo, jag hajade ironin.