Fast samtidigt så, så länge man berättar vad man kan bli matförgiftad av, så är det ett jättebra sätt att lära folk laga mat på. Jag har alltid kunnat laga mat men inte varit så begeistrad i det, jag föredrar att baka bröd. (baka har jag lärt mig genom att mamma äter allt med god aptit och laga mat när jag var tio lärde jag mig genom att hon utan att säga något äter currydränkta fiskpinnar och andra experiment.) Dessutom äter jag gärna smörgås om jag inte orkar laga mat. Samtidigt som jag äter nästan precis vad som helst som ställs framför mig.Att lära sina barn att göra sånt där "otraditionellt" kan man faktiskt göra ändå utan att bli matförgiftad av inkompetent partner när det kommer till mat/råvaruhantering och få matvägrande barn på kuppen, om vi nu tar just matlagning som exempel.
Lade nog mer tid på sonen när det kom till matlagning och allmänna hushållssysslor än vad jag gjorde på döttrarna och som relativt nybliven farmor kan jag konstatera att han tvärt emot sin far har tagit mycket föräldraledigt och verkligen vill umgås med sitt barn, både när han varit ledig och när han inte jobbar.
Summan av kardemumman är att min man och jag har varit ihop i runt tio år (ngt år hit eller dit). Han kunde inte laga mat alls! när vi blev ihop. (hans ex (som är jättetrevlig) älskade matlagning och hon kunde inte heller klara av att han och hans vänner lagade mat ens till sig själva utan att vara inne och peta och ta över. Hon tyckte det var ganska drygt att han inte tog så mycket hushållsarbete.) Så det tog mig, tre år av att äta vad sjutton som helst utan att säga ett ljud under tiden det tillverkades att få världens bästa kock hemma som lagar mat (inklusive hemgjord majonäs och sådant) även om det är jag som har gäster och som handlar nästan allt (jag är inte bra på att handla mat).
Jag hjälpte såklart med saker han inte kunde, när det efterfrågades, som gjorde allting i ugn och kokade allt ris i början. Berättade att potatisar blir gröna av ljus och det var giftigt och att man måste vara försiktig med kyckling. Men nu har han till och med börjat knapra in på sockerkaka och tänkte lura sonen att han kan baka genom att använda pulver (Tänkte att det märker inte en sjuåring, men det gjorde han ändå, han brukar hjälpa mig och fick ett tag göra helt egna experiment med sockerkaka som vi typ åt...). Dock har sonen inte märkt att jag "låtsas laga cykel" dvs pumpar däcken och justerar sadel och trampor (jag är totalt inkompetent på cyklar osv.)
Kort sagt så är det helt klart värt att bli typ matförgiftad av inkompetent partner, så länge man håller koll på att det faktiskt inte är giftigt.
(själv är jag kvar på den nivån att jag föredrar att slänga allt ätbart i en ugnsform och rensa ogräs i 40 minuter.)