Tagit ut lika mkt föräldraledighet/ vabb.
Nej, jag har tagit mer föräldraledighet. När vi båda har jobbat har maken dock tagit vab.
Inte automatiskt mamman som går ner i arbetstid.
Ingen har gått ner i tid. Jag har dock varit hemma länge pga sjukskrivning och föräldraledighet. Börjar plugga nu om 2 veckor så jag ska in på 100% sysselsättning för första gången på 2.5 år. Ovant för båda och maken var väldigt nervös i början för hur vi löser det med barnen och hunden. Där blev det dock onda ögat från min sida och sa att det får lösa sig.
Mamman är inte projektledare över barn och familj (födelsedagar, familjens sociala kontakter)och den som talar om för pappan vad som ska göras och inte automatiskt pappa som är ansvarig för bil, reparationer på hus etc.
Jag projektleder nog barnen en del. Håller koll på saker till förskolan osv men det beror nog mest på att det i huvudsak är jag som har haft hand om det nu när jag har varit hemma så länge. När jag har varit inlagd på sjukhus har han ju klarat det utan större bekymmer.
Familjens sociala kontakter är enkelt upplagt. Jag sköter min sida om de vill komma och hälsa på eller låna barn. Han sköter sin. Ibland får jag meddelande från hans familj angående någon middag eller så och då frågar jag honom helt enkelt. Sen har jag viss privat kontakt med hans syskon och pappa ibland men det är ju en annan sak. Reparationer på hus samt service på bil är det nog mest jag som styr. Min pappa var bilmek och mamma och styvfar driver byggfirma plus att familjens bil är min som jag hade med mig in i förhållandet.
När familjen ska ut och åka tillsammans så kör mamman bilen lika ofta som pappan
Innan jag slutade köra bil pga sjukdom var det maken då han nyss fått körkort och ville bli trygg bakom ratten. Nu tror jag dock att han skulle föredra att sitta bredvid igen precis som att jag saknar bilkörningen.
Inte alltid mamman som är den som tar upp diskussioner om hur man ska göra för att vara jämställda.
Vi diskuterade nog inte på det sättet tror jag. Däremot om jag är på dåligt humör kan det trilla ur några ord i stil med "det är alltid jag som /.../". Vi har löst dessa "det är alltid jag som" med att maken numer alltid tvättar och plockar ur diskmaskinen när han kommer hem från jobbet. Robotdammsugaren dammsuger och när maken är ledig lagar han mat. Jag brukar byta lakan i sängen, ser han det vill han att vi gör det tillsammans och jag tycker att han är lite tokig, jag kan ju själv men det är ju ändå rätt att han vill. Jag moppar golvet någon gång ibland men då brukar han städa upp på golvet om han är hemma. Putsar toaletter och handfat lite snabbt när jag ändå går på muggen. Ser det inte som ett problem. Jag tror att vi f.n är ganska jämställda ändå. Han jobbar och drar in pengar medan jag nu ligger i sängen och överväger en powernap
![Stick Out Tongue :p :p]()
vi får se hur det ser ut när jag börjar plugga. Då kanske vi får göra nya "scheman".
Lika stora möjligheter till fritidsintressen
Mjo men det tror jag. Vi har inte så mycket planerade aktiviteter. Jag har en hund. Vi pratade lite snabbt om det där med studentliv. Jag har inget större sug efter att hållas med sånt som jag känner nu och han anser väl, med rätta, att studentliv blir lite begränsat när man har barn. Så är det ju faktiskt. Barnen måste ju gå först där. Däremot är han positiv till att jag är med på aktiviteter när jag kan och vill.
Hur många familjer med mindre barn i er omgivning lever enligt ovan? Jag är lite uppgiven,,,,
Ingen aning. Jag hade en familj i omgivningen som levde fruktansvärt ojämställt. Det var så jag blev helt paff och då har jag både hört om och upplevt mycket. Då är det otroligt illa. I övrigt så vet jag inte. Jag har inte så mycket barnfamiljer i omgivningen.