Är lärare verkligen så dumma?

[morgaine]

Jag vet faktiskt inte vem, men det är diagnostiserat av psykologer och läkare. Milt men det blir fortfarande problem, diagnosen är autism.

Ok det kan ju förklara varför du hamnar i konflikter, det kanske är svårt att läsa av hur saker du utrycker uppfattas. Men samtidigt säger du ju att du inte uttrycker dig så alltid och då är det ju mest nonchalans och önskan att reta upp om du gör det med flit.
Fundera på om inte det vore skönt med mindre konflikter och prestige och att kunna uppnå det på ett så enkelt sätt som att snabbt göra uppgifter du ombeds göra.
Jag hade en gång en extremt särbegåvad elev och han var så otroligt snabb. Han gjorde 9:ans bok parallellt med en högskolebok. Först Gjorde han samma som kompisarna, han gjorde bara c-uppgifterna och sedan fortsatte han i en bok som man har på högskolan på tiden som blev över. För honom var det en så enkel sak att det var inte värt att tjafsa om för han förstod att man vill veta att han kunde hela högstadiets kurs också även om han var på en högre nivå. Har man inte gjort det så är det inte säkert man kan just den grejen.
Han fixade det bara och sedan gick han vidare med sitt.
Autism betyder inte alltid särbegåvad, kan också vara värt att veta. Autism har hela spannet från lågbegåvad till särbegåvad så du kan inte begära att folk ska utgå från särbegåvning för att du har autism. Det enklaste sättet att slippa bråk är helt enkelt att visa hur duktig du är. Du kan också be att få tenta av en kurs om du är helt säker på att du kan allt och vill syssla med svårare saker på lektionen. Det går till så att du gör provet som kommer i slutet på kursen i förväg och därigenom bevisar dina kunskaper och då kan du i och ro göra intressantare saker istället.

 

[Alexandra_W]

Hur tycker du att jag skulle ha skrivit istället? Bortse från att bara göra uppgifterna, det löser inga problem. Jag tycker inte att jag uttrycker ett ointresse när jag skrev att hon då kan ha lektion med någon annan, jag vet att skolan har för få lärare.

Jag tycker inte att läraren var tillmötesgående, men min uppfattning är att hon helst inte ville ha en konflikt.

Nu tycker jag inte det är rätt sätt att hantera situationen oavsett. Men ett annat sätt att uttrycka det du förklarat här du menade kunde ha varit "Finns det kanske en annan elev som behöver dig bättre just nu som du kan undervisa istället? Jag känner att just det här behöver jag inte hjälp med eller repetera mer idag"

 

[Snurrfian]

Hursom. I början av boken skulle man ljuda en massa far ror, mor är rar och nåt om en orm. Jag läste hela styckena direkt. Jag fick bakläxa, jag skulle ljuda varje stavelse och varje ord först. Fff.. aaaa... rrrr. Far.

Ja herregud det där ljudandet, jag fattade inte då och inte nu, jag ser ordbilder och ljudandet ställer till det för mig. Men jag hade tack och lov en lärare som insåg att man är olika och jag slapp ifrån ljudandet relativt snabbt när läraren insåg att jag läste felfritt utan det.

 

[morgaine]

Om du inte läser det som otrevligt, utan genuint undrande, har du samma åsikt då? Jag har flera gånger skrivit att jag inte ifrågasätter lärarens kunskaper som mattelärare, bara om det faktiskt är vettigt att hon har lektion för mig.

Men om du nu har mild särbegåvning kan du ju inte på fullt allvar tro att det måste vara en professor för att undervisa dig i högstadiet? Din lärare kan ju fortfarande mycket mer än dig, inser du inte det? Särbegåvning innebär inte att man kan allt, det innebär att man har lätt att lära sig saker.

 

[Jenka]

Ja herregud det där ljudandet, jag fattade inte då och inte nu, jag ser ordbilder och ljudandet ställer till det för mig. Men jag hade tack och lov en lärare som insåg att man är olika och jag slapp ifrån ljudandet relativt snabbt när läraren insåg att jag läste felfritt utan det.

Jag lärde mig nog prata genom att ljuda, däremot minns jag när vi i ettan skulle följa bokstäver med fingret för att lära oss skriva (vilket jag kunde sen flera år).

 

[Narcissa]

Sen kan man minnas att för inte hysteriskt länge sedan togs i skolan i princip ingen större hänsyn till barns individuella nivå etc.

Jag är inte särbegåvad. Men jag läste flytande när jag började skolan och läste barnböcker. Jag kunde alfabetet och skriva med. I skolan skulle man lära sig läsa. Genom att ljuda. Jag ljudade aldrig (min mamma var likadan) ens när jag lärde mig läsa. Vi hade en läsebok i skolan. Minns den var grön. Jag läste hela boken första kvällen och sa sedan tydligt besviket till mamma den var för lätt.

Hursom. I början av boken skulle man ljuda en massa far ror, mor är rar och nåt om en orm. Jag läste hela styckena direkt. Jag fick bakläxa, jag skulle ljuda varje stavelse och varje ord först. Fff.. aaaa... rrrr. Far.

Min mamma har berättat att jag kom hem, kastade skolväskan och var så besviken att tårarna sprutade över hur det var att börja skolan. Från att ha varit superpepp.

Det fanns inte på kartan att jag skulle få läsa på annan nivå. Alla skulle behandlas lika. Efter några möten slapp jag ljuda i alla fall.
Jag accepterade läget. Jag satt där och läste far och mor osv. Jag lyssnade på de andra barnen när de ljudade sig igenom det osv.

Och det blev folk av mig med. Jag tog ingen allvarlig skada varken av att hållas tillbaka, prestera under min nivå eller tvingas svara på "dumma frågor" om och om igen fast jag både fattat och kunde. Jag tog ingen skada av att tvingas skriva en miljon små och stora A, b, c etc. Eller siffror. Trots att jag kunde både skriva bokstäverna och formulera ord. Eller när det var dags för det behöva traggla en multiplikationstabell jag redan kunde.

Inte heller den tvåspråkige killen som talade flytande engelska slapp för övrigt undan att traggla nybörjarengelska med oss andra.

Jag tycker det är suveränt att skolan idag är mer differentierad. Men det kan vara värt att komma ihåg att även på den tiden den inte var det i alls lika hög grad så gick det hyfsat bra ändå för de elever som frustrerat hölls tillbaka eller fick "lära sig" saker de kunde.

Då var det värre för de som skulle behövt extra tid och resurser. Men även de skulle mosas in i samma lika för alla-pedagogik.

Usch ja. Tyvärr är det så fortfarande på många sätt.
Jag tycker inte det är ok att behöva sitta och göra saker man redan kan. Så totalt meningslöst och intressedödande. Nej utmaningar är vad som behövs för dessa elever.

Är du säker på att du inte har en högre begåvning? Det du beskriver är nämligen typiskt för högt begåvade barn när de börjar skolan.

 

[Sryoqwe]

@Aliisa Jag är inte lärare inom matte men jag tänker så här, ja övningarna kan se likadana ut vid första ögonkastet men det finns inbyggda svårigheter desto längre man kommer. Ibland finns det en poäng i att göra flera liknande uppgifter i rad för att de kan ha olika svårigheter som man sedan kan diskutera. Ärligt talat du gjorde alltså fem uppgifter på en hel lektion och valde att lägga resten av tiden på att tjafsa istället för att se om det kanske fanns en poäng i att fortsätta? Jag förstår att det kan vara svårt att hålla fokus, men istället för att bli sarkastisk, var tydlig med vad du faktiskt tycker är jobbigt till läraren. Jag har flera elever med olika diagnoser, men är högpresterande, jag ställer krav men lyssnar samtidigt. Det handlar om att respekten måste gå åt båda hållen, just nu tror jag inte att du litar på att någon lärare kan göra rätt om de inte gör som du har tänkt. Det är svårt att få tillbaka tilliten men den behövs för att du ska kunna lära dig. Rent krasst kommer läraren att kunna avfärda dig som en omöjlig elev och gå vidare med sitt liv men det är du som blir utan utbildning. Så ja det ligger på dig, skolan har ett visst ansvar men arbetsinsatsen är din.

Det är just skillnaden i att du både ställer krav och lyssnar. Ja, jag gjorde få uppgifter och gör samma uppgifter på fem minuter. Därav att jag tyckte att det var värt att ta en diskussion istället.

Innan har jag istället fått göra testet i kapitlet först, och helt hoppat över första biten. Möjligtvis att jag om jag kände mig osäker gjorde ett fåtal för att förstå.

Jag kommer göra det där kapitlet och testet innan nästa lektion, dels för att se om det var en utmaning. Är det då svårt frågar jag läraren om jag inte hittar svaren själv

 

[Narcissa]

Men om du nu har mild särbegåvning kan du ju inte på fullt allvar tro att det måste vara en professor för att undervisa dig i högstadiet? Din lärare kan ju fortfarande mycket mer än dig, inser du inte det? Särbegåvning innebär inte att man kan allt, det innebär att man har lätt att lära sig saker.

Vad menar du med mild särbegåvning? Antingen är man särbegåvade eller inte.

 

[Sryoqwe]

2e är besvärligt. Vad är din generella IQ? Utifrån den är det lättare att hjälpa dig med det beteende du har.
Har man hög IQ så är det ganska ovanligt att vara så pass otrevlig. Snarare så drar man sig undan allt mer även om det givetvis skiljer sig åt.
Problemet med 2e är att det kan vara svårt att skilja det ena från det andra.
Jag förstår fullt ut frustrationen över att få för lätta uppgifter. Ni borde be om möte med rektor och elevhälsa så att du får undervisning på rätt nivå.
Det som inte är ok är att uttrycka sig nedsättande om den eller de pedagoger som faktiskt undervisar dig. Det är bättre att lugnt och metodiskt berätta för läraren vad du tycker och känner. Om du är särbegåvade så bör du inte ha problem med att uttrycka dig trots din autism men känner du att detta inte går så får du be föräldrarna att hjälpa till.

/Narcissa. Själv 2e och specialist på särbegåvning.

Jag kommer inte ihåg exakt, inte jättehögt men runt 130.

Jag drar mig vanligtvis undan men vill samtidigt komma någonstanns (med läraren, de flesta uppgifter löser jag själv utan problem), så nu är första gången jag ifrågasätter. Jag tycker att det bästa hade vart om vi kunde ha genomgångar så kan jag göra uppgifterna mellan lektionerna. Jag har sagt detta till läraren och kommer göra det igen. Jag menar inte att vara nedsättande mot läraren utan faktiskt undrande, vilket jag även var.

 

[Alexandra_W]

Usch ja. Tyvärr är det så fortfarande på många sätt.
Jag tycker inte det är ok att behöva sitta och göra saker man redan kan. Så totalt meningslöst och intressedödande. Nej utmaningar är vad som behövs för dessa elever.

Är du säker på att du inte har en högre begåvning? Det du beskriver är nämligen typiskt för högt begåvade barn när de börjar skolan.

Eh. Nej det är jag inte säker på.. Jag är inte testad på något annat vis annat än att jag gjorde ett skolmognadstest som sexåring för att avgöra om jag skulle få börja skolan ett år i förtid och fick grönt ljus för det. Av någon anledning jag inte minns började jag förskolan ett år i förtid. Valde dock slutligen att inte börja skolan förrän i normal tid.

Jag hade med ett undantag väldigt lätt för mig hela skoltiden, liten insats och höga betyg utan att anstränga mig. Undantaget är/var matematik. Det har aldrig varit min starka sida sedan man lämnade högstadiematten. Det gick ändå helt okej tills trigonometrin. Där gick det inte.jag gjorde tre försök (på den tiden hette det matematik c på gymnasiet där trigonometrin dök upp) utan att knäcka koden.

Jag skriver 2.0 på verbala delen på högskoleprovet utan minsta besvär och med tid över. Den kvantitativa delen däremot, där skriver jag typ 1.3.. Så det kvarstår så att säga. Och sådana där IQtest där man ska svara på "vilken figur är nästa figur"-frågor får mig att känna mig som en idiot..

 

[morgaine]

Vad menar du med mild särbegåvning? Antingen är man särbegåvade eller inte.

Det var TS som skrev att hon troligen har en mild särbegåvning. Det tolkar jag som att hon anser sig befinna sig snäppet över medel. Men självklart finns särbegåvning i olika grader också. Man kan vara alltifrån smart till geni.
Men om man kategoriserar sig som mild särbegåvning utan att ha gjort iq-test skulle jag personligen inte bråka om uppgifterna utan bara gotta mig åt att jag hade lätt för att lösa dem. Det är inte ens säkert att det rör sig om särbegåvning för en duktig eller högpresterande elev räknas inte till kategorin särbegåvad. Särbegåvad är något utöver duktig och högpresterande. Det finns inte alltid en sådan elev på varje skola, så ovanligt är det.

 

[morgaine]

Eh. Nej det är jag inte säker på.. Jag är inte testad på något annat vis annat än att jag gjorde ett skolmognadstest som sexåring för att avgöra om jag skulle få börja skolan ett år i förtid och fick grönt ljus för det. Av någon anledning jag inte minns började jag förskolan ett år i förtid. Valde dock slutligen att inte börja skolan förrän i normal tid.

Jag hade med ett undantag väldigt lätt för mig hela skoltiden, liten insats och höga betyg utan att anstränga mig. Undantaget är/var matematik. Det har aldrig varit min starka sida sedan man lämnade högstadiematten. Det gick ändå helt okej tills trigonometrin. Där gick det inte.jag gjorde tre försök (på den tiden hette det matematik c på gymnasiet där trigonometrin dök upp) utan att knäcka koden.

Jag skriver 2.0 på verbala delen på högskoleprovet utan minsta besvär och med tid över. Den kvantitativa delen däremot, där skriver jag typ 1.3.. Så det kvarstår så att säga. Och sådana där IQtest där man ska svara på "vilken figur är nästa figur"-frågor får mig att känna mig som en idiot..

Då är du nog bara begåvad. Det är inte illa det heller.

 

[Asko]

Det är fint. Men skolan är en förberedelse för arbetslivet. Och i arbetslivet vinner chefen/arbetsgivaren nästan alltid. Dvs man måste även lära sig att slopa konflikt eller diskussion och bara acceptera (eller säga upp sig) när man ser att motparten inte är intresserad av diskussion. Välja sina strider helt enkelt.

Och det här fallet blir lite samma sak. Skolan har anställt läraren för att bedriva undervisning utefter skolans/lärarens synsätt. Man kan framföra önskemål eller synpunkt, men märker man det inte tas emot väl så får man ofta helt enkelt acceptera. Ibland inser man i slutänden att det sättet också fungerade, ibland inser man i slutänden att man hade rätt hela tiden.

Men man kommer inte gå genom arbetslivet och vara nöjd eller ha nått en kompromiss man kan acceptera hela tiden. Det är en hel massa tugga, svälj och tig. Det är svårt och jättesvårt när man är ung. Men viktigt att träna på och lära sig.

Det här har jag personligen svårt att svälja just nu typ "chefen har alltid rätt", jag är lite som du @Aliisa, jag tycker att man kan diskutera och komma fram till en gemensam lösning.
Fungerar tyvärr inte alltid så

 

[Sryoqwe]

Det var TS som skrev att hon troligen har en mild särbegåvning. Det tolkar jag som att hon anser sig befinna sig snäppet över medel. Men självklart finns särbegåvning i olika grader också. Man kan vara alltifrån smart till geni.
Men om man kategoriserar sig som mild särbegåvning utan att ha gjort iq-test skulle jag personligen inte bråka om uppgifterna utan bara gotta mig åt att jag hade lätt för att lösa dem. Det är inte ens säkert att det rör sig om särbegåvning för en duktig eller högpresterande elev räknas inte till kategorin särbegåvad. Särbegåvad är något utöver duktig och högpresterande. Det finns inte alltid en sådan elev på varje skola, så ovanligt är det.

Det är nog väldigt lätt att säga att man bara ska vara glad för att man har lätt för sig. Hade jag fått välja hade jag varken vart särbegåvad eller autistisk, för samhället är inte gjort för det även om det blir bättre.

Jag räknar det som mild, jag är inte en sådan med 160, och det är jag mycket glad över.

 

[Snurrfian]

Det är just skillnaden i att du både ställer krav och lyssnar. Ja, jag gjorde få uppgifter och gör samma uppgifter på fem minuter. Därav att jag tyckte att det var värt att ta en diskussion istället.

Innan har jag istället fått göra testet i kapitlet först, och helt hoppat över första biten. Möjligtvis att jag om jag kände mig osäker gjorde ett fåtal för att förstå.

Jag kommer göra det där kapitlet och testet innan nästa lektion, dels för att se om det var en utmaning. Är det då svårt frågar jag läraren om jag inte hittar svaren själv

Fast om du nu gör uppgifterna på fem minuter, då går det ganska fort att komma vidare. Så egentligen arbetade du fem minuter och la övrig tid på tjafs? Om du nu ändå tänker göra uppgiften, varför inte bara bita ihop och göra det tillsammans med läraren och visa att du har förstått? Tyvärr är det många elever som försöker fuska genom att låta andra göra deras uppgifter och man är därför tvungen att övervaka när de arbetar för att se om det har gått rätt till. Jag vet att det kan vara svårt att se helheten, men att läraren försöker få dig att göra uppgifterna när ni sitter tillsammans kan ha många olika orsaker. Att ta ett djupt andetag, prova att göra på deras sätt och sen lugnt och stilla, efter att du har provat och anser att det inte ger dig något, förklara vad det är som inte fungerar för dig och ditt förslag på lösning.

Jag har en son som har haft extremt lätt för huvudräkning, så pass att han fram till högstadiet inte har sett något behov av att skriva ner. Nu är matten så pass komplicerad att han måste kunna visa sin uträkningar och han håller på att bli tokig för han avskyr att behöva skriva ner, men för att han ska kunna komma vidare så måste han lära sig steget att skriva ner sina uträkningar så det blir tydligt för den som ska läsa och så att han kan gå tillbaka till dem senare. Det är ett tragglande och han blir frustrerad och förstår inte vitsen men jag som förälder och vuxen vet att för att kunna komma vidare så måste han förr eller senare lära sig att formulera i text. Alltså behöver han lita på att jag och hans lärare faktiskt vet bättre än honom och ja jag har tusen andra roligare grejer att göra än traggla med honom men jag vet också att han behöver det alltså avstår jag de roliga grejerna just nu.

 

[Sryoqwe]

Fast om du nu gör uppgifterna på fem minuter, då går det ganska fort att komma vidare. Så egentligen arbetade du fem minuter och la övrig tid på tjafs? Om du nu ändå tänker göra uppgiften, varför inte bara bita ihop och göra det tillsammans med läraren och visa att du har förstått? Tyvärr är det många elever som försöker fuska genom att låta andra göra deras uppgifter och man är därför tvungen att övervaka när de arbetar för att se om det har gått rätt till. Jag vet att det kan vara svårt att se helheten, men att läraren försöker få dig att göra uppgifterna när ni sitter tillsammans kan ha många olika orsaker. Att ta ett djupt andetag, prova att göra på deras sätt och sen lugnt och stilla, efter att du har provat och anser att det inte ger dig något, förklara vad det är som inte fungerar för dig och ditt förslag på lösning.

Jag har en son som har haft extremt lätt för huvudräkning, så pass att han fram till högstadiet inte har sett något behov av att skriva ner. Nu är matten så pass komplicerad att han måste kunna visa sin uträkningar och han håller på att bli tokig för han avskyr att behöva skriva ner, men för att han ska kunna komma vidare så måste han lära sig steget att skriva ner sina uträkningar så det blir tydligt för den som ska läsa och så att han kan gå tillbaka till dem senare. Det är ett tragglande och han blir frustrerad och förstår inte vitsen men jag som förälder och vuxen vet att för att kunna komma vidare så måste han förr eller senare lära sig att formulera i text. Alltså behöver han lita på att jag och hans lärare faktiskt vet bättre än honom och ja jag har tusen andra roligare grejer att göra än traggla med honom men jag vet också att han behöver det alltså avstår jag de roliga grejerna just nu.

Vet inte om det framgick, men vi skriver alltså och sitter på helt olika ställen.

Just att traggla med saker man har svårt med är jag fullt med på. Men inte när man förstår precis vad/ hur man ska göra

Tillägg: Jag går i sjuan, och ska då ha gått i skolan sju år enligt årsplanen. Jag har gått tre år, endast detta år har jag uppgifter hemma. Har även alltid vart hemma en dag i veckan, utan uppgifter.Det är inte för att det var så roligt att vara hemma, utan att jag försökte passa in. Jag fick ett fel i nationella prov i trean, då hade jag gått ett år. Jag fick bra betyg i sexan. Jag har gett upp att passa in i skolan och det fungerar bäst.

 

[Alexandra_W]

Då är du nog bara begåvad. Det är inte illa det heller.

Jag har aldrig funderat så mycket över det faktiskt. Utan bara insett - över tid - att mycket är lättare för mig än andra och att jag verkar minnas lättare. Och att jag alltid varit mer nyfiken och vetgirig än andra. Drev min stackars mor till vansinne genom att läsa uppslagsverk och sedan ställa miljoner frågor som "vad åt vikingarna", "vilka sjukdomar kunde en dinosaurie få?", "varför trodde de på asagudarna" och liknande hon inte kunde ha en aning om.Min mor var en smart moder och introducerade mig snabbt för biblioteket. Där jag snabbt blev bästis med bibliotekarien

Google är det bästa som hänt mänskligheten. Nu slipper jag gå runt och inte veta när jag börjar fundera över udda frågor. Jag har måste veta ocd och har extremt svårt att släppa något utan att få svaret på det. Jag tror risken är större de skulle konstatera något inom autismspektrumet än särskild begåvning om de fick testa mig

 

[Alexandra_W]

Det här har jag personligen svårt att svälja just nu typ "chefen har alltid rätt", jag är lite som du @Aliisa, jag tycker att man kan diskutera och komma fram till en gemensam lösning.
Fungerar tyvärr inte alltid så

"Vinner nästan alltid". Det är en helt annan sak än att chefen nästan alltid har rätt

Jag har bitit mig i tungan måånga gånger. Som vuxen. Och vägt formuleringarna på guldvåg ännu fler gånger.

 

[Asko]

Vet inte om det framgick, men vi skriver alltså och sitter på helt olika ställen.

Just att traggla med saker man har svårt med är jag fullt med på. Men inte när man förstår precis vad/ hur man ska göra

Jag tror att @Snurrfian menar att läraren behöver "se" att du verkligen förstår vad och hur man ska göra. De kan ju inte se in i din hjärna och se att du gör det. Därför frågar de och repeterar för att kolla av.

Att ni skriver fram och tillbaka gör förstås att hen inte kan lita på att det är verkligen du framför skärmen, men man får nog följa rutinerna där som man brukar göra för att se att eleven förstår.

 

[Problematisk]

Jag tycker utifrån det du berättar här att du lät dryg och otrevlig. Jag tror du har mycket att vinna på att försöka tänka "utanför lådan".
Okej, det känns meningslöst/tråkigt/jobbigt/vad det nu är att räkna likadana uppgifter flera i rad. Hur förmedla det till läraren? Att fråga "känns det här nödvändigt" är ett sätt, läraren svarade också hur den ser på saken och varför den tycker det är bra med repetition.
Till en annan gång, går det att förmedla budskapet på nåt annat sätt? Kanske något i stil med "jag känner att jag kan det här nu och tappar fokus när det blir för mycket repetition, kan vi jobba med en annan typ av uppgifter?"

Jag har lite svårt att se vad det är du tycker läraren gjort som inte var så trevligt? Den försökte utifrån vad jag kan se bara genomföra lektionen.