ÄR julen ett trauma?

[Miran]

Tycker att jag ser reportage om det "överallt" , vad man ska tänka på för att inte stressa ihjäl sig, inte hamna i bråk med släktingar, inte bli besviken, inte drabbas av relationskris, inte såra någon genom sitt val av mat, julklappar, val av ställe att fira på, val av sällskap att fira med .... osv osv Och jag märker på många jag pratar med att det verkar vara en oerhörd balansgång för att inte såra någon.

Alltså, det är ju hemskt. ÄR det verkligen så? Lider alla eller finns det några som ändå kan njuta av julen?

Jag kan känna krav från mina vuxna barn på hur de vill att saker att ting ska vara. Fattar inte hur de blev så förtjusta i traditioner??? Själv trodde jag att det viktiga var att jag inte skulle ställa krav på dem om hur jag vill att saker och ting ska vara, (det gillade jag inte att mina föräldrar hade synpunkter på gällande mig) så det har jag inte.

Pratade med en bekant idag som verkligen var knäckt över att de vuxna barnen valt att fira julafton med barnens "mormor och morfar" medan "farmor och farfar" (alltså hon) fick lov att vänta till juldagen med att få hem barnbarnen. Alltså verkligen ledsen, sårad. kränkt. Men kämpade tappert för att inte visa barnen detta. (men det måste de förstås märka ändå)

Jag skulle bli galen om någon försökte bestämma över vad jag ska göra och var jag ska vara.

Vad har ni andra för tankar och erfarenheter?

 

[Sonic76]

Känner lite samma
Så mkt krav på folk och konstiga idéer.
Låt alla fira jul i lugn och ro.
Träffas kan man göra ändå.
Så slipper folk känna att de måste åka 50-60 mil enkel resa för att fira jul.

 

[Monstermom]

Tycker att jag ser reportage om det "överallt" , vad man ska tänka på för att inte stressa ihjäl sig, inte hamna i bråk med släktingar, inte bli besviken, inte drabbas av relationskris, inte såra någon genom sitt val av mat, julklappar, val av ställe att fira på, val av sällskap att fira med .... osv osv Och jag märker på många jag pratar med att det verkar vara en oerhörd balansgång för att inte såra någon.

Alltså, det är ju hemskt. ÄR det verkligen så? Lider alla eller finns det några som ändå kan njuta av julen?

Jag kan känna krav från mina vuxna barn på hur de vill att saker att ting ska vara. Fattar inte hur de blev så förtjusta i traditioner??? Själv trodde jag att det viktiga var att jag inte skulle ställa krav på dem om hur jag vill att saker och ting ska vara, (det gillade jag inte att mina föräldrar hade synpunkter på gällande mig) så det har jag inte.

Pratade med en bekant idag som verkligen var knäckt över att de vuxna barnen valt att fira julafton med barnens "mormor och morfar" medan "farmor och farfar" (alltså hon) fick lov att vänta till juldagen med att få hem barnbarnen. Alltså verkligen ledsen, sårad. kränkt. Men kämpade tappert för att inte visa barnen detta. (men det måste de förstås märka ändå)

Jag skulle bli galen om någon försökte bestämma över vad jag ska göra och var jag ska vara.

Vad har ni andra för tankar och erfarenheter?

Jag tror inte det är så nytt faktiskt... Jag minns jularna när jag var barn, alla måsten, vilka i släkten man skulle besöka vilka dagar (mamma ägde annandagen, en stor kupp!), varannat år kånkade vi i bilen en hel dag för att komma till andra släkten på jul - sen bråttom tillbaka för att inte kränka någon som skulle bjuda på X jultradition hemma. Det var inte särskilt kul, och julmat smakar dessutom blä så varför man ska sitta i kvava rum (för mycket tända ljus!) i timmar och prata högljutt om exakt samma saker som man gjort alla år innan, om och om igen, det fattar jag inte.

(Jag firar inte jul...)

 

[supercalifragilistic]

tja, om du vill ha bevis på att inte ALLA har det så, så kan väl jag räcka upp handen då. trots att mina jular innebär vissa "trauman", en del av de du räknade upp, är traditionerna i min ganska lilla familj så pass etablerade att stressen om var, vem och hur i alla fall inte finns där för de flesta av oss, skulle jag tro

 

[stjarnhimmel]

Nä i min familj har vi inte så mkt stress och måsten...
Vi delar upp julmat och inköp. Bara barnen får julklappar. Vi träffas på julafton ca 8 prrs och äter jullunch, fikar, tittar på Kalle och spelar spel på kvällen. Sen åker vi hem och ses eventuellt dan därpå för en promenad

 

[DarkInNight]

Visst, jag är något stressad över att jag vill få lite julfint hemma innan helgen men annars är jag ganska lugn inför julen.

Vi firar hos mannens släkt på fredag kväll, äter julmat och delar julklappar till barnen på lördag hos min släkt.
Söndag äter vi rester och så kommer brorsan med sin sambo och så kör vi julklappslottning för de vuxna.

Vi har hängt upp någon julgardin, vi har pysslat lite så ungarna fick ihop julklappar till sina äldre och älskade släktingar. Kokat en sats gräddkola och snabbsmälte ischokladen i Micro

Julkorten blev inte av, golvet är inte moppat. Höttat med näven åt köpgalna släktingar, jag hoppas ungarna inte blir överrösta med julklappar.

Good enough kör jag på det viktigaste är att julen blir till en lugn och kul tid, gärna en glad mamma (jag) med psyket i behåll, inte att hela huset är dammfritt och ett berg av julklappar.

 

[Sonic76]

Jag väljer ju att inte delta i syskonens julfirande mest pga ekonomin.
Jag har inte råd att åka dit och ha med julklappar till barnen osv.
Så jag är hemma.
I år skulle jag haft dottern, men så bytte jag och pappan jul och hon är hos mig över nyår i år istället.
Så jag kommer gå över till kompisarna och äta lite julmat och sen gå hem och kolla film.
Sambon kommer den 26 och dottern den 27 så då har vi lite jul vi 3 då.

 

[clusia]

Jag hade hemska jular. Jag jobbade förut med djur och dom måste ju ha mat även på julafton, sen skulle jag åka och ta hand om min egna häst och sen var det flänga runt till Farmor och farfar, storebror och mina föräldrar. Ingen kunde ju fira på samma ställe... jag fick verkligen en ögonöppnare när jag satt under en paketöppning och var stressad över att den tog för lång tid. Då kände jag bara att nope, nu är det nog. Nu har jag sagt att jag kan fika hos någon om det är nära, jag tänker inte åka 45 min åt ena hållet och sen 1h åt andra hållet, sen är jag hos mamma och pappa. Vill någon träffa mig är jag där.
Än så länge har jag och sambon firat på varsitt håll av den här anledningen. Hur det blir nästa år när vi har barn vet jag inte och det stressar mig lite. Men i år ska jag njuta.

 

[kossankaj]

Jag har ingen familj att fira med precis, så har ingen stress över familjen, firar ihop med sambons familj, noll jobb för mig förutom lite julklappsinköp och att jag brukar laga lite vegetariskt och ta med.
Känner ingen julstress alls, och många jular har jag inte firat alls, käkade Kinamat en jul och tvättade hela dagen

 

[Miran]

Jag har varit med om två riktigt traumatiska jular. Men det var av traumatiska skäl (ett dödsfall och en skilsmässa) som inte hade med julen att göra egentligen utan det var bara svårt att fira jul mitt i en kris. Och det var jobbigt att många hade synpunkter på hur situationen skulle hanteras. I vissa lägen vill man inte bli "uppiggad".

 

[Hyacinth]

Jag tycker julen är trevlig. Vi hjälps åt med matlagning och fix, äter och dricker gott.
Inga större trauman, och vi är inte så många. Brukar numer träffa del av släkten på juldagen för att sprida ut det. Traditioner... skulle vara morgongröten jag har svårt att undvara, men den kan jag laga till om min dyra moder inte vill.
Fördel är att de bor stort så vi har egna rum och mycket ytor, ingen trängsel.

 

[kossankaj]

Jag väljer ju att inte delta i syskonens julfirande mest pga ekonomin.
Jag har inte råd att åka dit och ha med julklappar till barnen osv.
Så jag är hemma.
I år skulle jag haft dottern, men så bytte jag och pappan jul och hon är hos mig över nyår i år istället.
Så jag kommer gå över till kompisarna och äta lite julmat och sen gå hem och kolla film.
Sambon kommer den 26 och dottern den 27 så då har vi lite jul vi 3 då.

Sådär känner jag också, jag har köpt julklappar till barnen i form av kurser , köper inga saker eller något till vuxna, har fan inte råd med min lilla inkomst,

 

[Miran]

Jag har alltid gillat julen. Minns mina barndoms jular som konstant mysmys. Mamma är inte mycket för tvång och regler. Vi gjorde bara sånt som vi tyckte var kul eller jättegott. Och så har jag gjort med mina barn också och det verkar de gilla (lite väl mycket) eftersom de vill att allt ska fortsätta precis som det brukar trots att de är vuxna nu. Jag gillar att laga mat och pyssla så länge det inte finns någon form av krav inblandat.

 

[iNHALE]

Folk tenderar att få det där bekymrade och lite obekväma uttrycket i ansiktet när jag säger att jag sitter ensam på julafton med hunden. "Men lilla vännen, ingen ska ju behöva sitta ensam på jul! Har du ingen familj, vänner eller någonting du kan fira med?!". Jag ska säga, det är rätt skönt att vara ensam. Inga krav, inga måsten, igen fasad eller press att saker och ting måste vara på ett visst sätt för att folk inte ska bli besvikna. Har köpt julklappar till föräldrarna som jag skickat ned till dem där de bor i utlandet och jag har fått ett par små julklappar också från dem. Sen blir det inte mer och det är rätt skönt.

 

[lil-sis]

Vi är ganska befriade från måsten under jul, det är trevligt

Mormor och morfar reste oftast bort, ibland med barnbarn. Vi var nog alltid hos farmor och farfar och passade mellandagarna bra kom mamma och pappa också ner. (Farmor och farfar bodde på Öland och vi i 08-området.)

Min släkt är totalt sett riktigt bra, enda gången _alla_ kommer är på begravningar. Annars kommer de som kan/vill/har tid och inga dåliga samveten delas ut.

I år är vi hemma. Nästa år åker vi nog till mamma och pappa med Viktor

Men helt klart har MÅNGA förväntningar på sig att antingen ta emot hela släkten eller kuska runt till hela släkten. Gärna på samma dag. Och så skyhöga förväntningar på hur mysigt det ska vara. Allt perfekt...

 

[Hyacinth]

Jag väljer ju att inte delta i syskonens julfirande mest pga ekonomin.
Jag har inte råd att åka dit och ha med julklappar till barnen osv.
Så jag är hemma.
I år skulle jag haft dottern, men så bytte jag och pappan jul och hon är hos mig över nyår i år istället.
Så jag kommer gå över till kompisarna och äta lite julmat och sen gå hem och kolla film.
Sambon kommer den 26 och dottern den 27 så då har vi lite jul vi 3 då.

Är det inte viktigare att du kommer än att du har paket?

 

[escodobe]

Nä julen är väldigt odramatisk för mig.
Det är trevligt att träffas, äta god mat och få några julklappar. Men vilken dag det är gör mig faktiskt detsamma.
När jag växte upp firade vi hela familjen även efter att pappa gift om sig. En svensk julafton och en engelsk Christmas day. Det enda traumatiska inslaget var att pappa av någon obegriplig anledning tvingde oss barn äta två brysselkål var varje år. Inte ens som vuxen kan jag förstå varför just det var så viktigt för honom just vid jul.
Jag tror att jag är den enda av oss barn som faktiskt lärde mig att äta brysselkål...

Som yngre vuxen jobbade jag de flesta jular. Bra cash att få OB och rätt trevligt.

Sedan syskonbarnens tillkomst invaderar rätt stora familj(mamma, partner,svärmor,bror) min systers svärföräldrar på julafton. Syster envisas med att svärföräldrarna vill ha det så, med massa folk och få laga stort julbord så jag får väl tro henne

Eventuellt funderar jag och mamma att göra en engelsk kalkon julmiddag (dock utan plumpudding och christmas cake) efter nyår, jag kan inte minnas sist vi hade det. Säkert 10-15år sen sist.

 

[Silver Girl]

Jag gillar julen och blir inte stressad.

Vi har tre familjer inom släkten som turas om att vara värdar på julafton. Likadant i över 30 år, alla vet hur det blir, så ingen stress. Morfar är inte med längre, kusinerna är äldre och några barn har tillkommit, men annars är allt sig likt. Ingen har skilt sig, vilket säkert underlättar. Jag och min syster är nu en bit över 30 år men har samma uppgift som när vi var barn, fixa julgodiset

Vi bor alla nära varandra och umgås även under resten av året (även om kanske inte alla på en gång) så det blir inte "speciellt" eller krystat att träffas på julen. Och det är inga krav att man är med. Kusiner med respektive firar ibland på annat håll. Jag reste i Afrika ett år.

 

[Raderad medlem 6459]

Julen är för mig inte särskilt problematisk alls. Tidigare har jag tyckt att det ör jobbigt pga en som drack för mycket men efter att det ordnat upp sig är julen nu mer kravlös, avslappnad och trevlig. Vi varierar mellan storjul med hela släkten och (som i år) pizza eller tacos och MarioKart hela dagen.

 

[kolblakkur]

Ser till att ta extrapass på julafton och juldagen = ingen stress Firar inte jul varje år helt enkelt, varannat/vart tredje år kanske.