Är jag för optimistisk?

[Javan]

Får om allt går som det ska vårt första barn i juli. Har tillsammans planerat att jag ska vara hemma till jul och sen börja jobba 50% (ca 8.30-13.00) som lärare igen.

Tanken är då att min sambo ska vara hemma. Det vill säga att om det går bra ska han jobba ständig eftermiddag dvs 14.30-0.00. Vi kommer med andra ord inte träffas så mycket måndag-torsdag MEN vi kan spara dagar och har tre dagar tillsammans helt och hållet varje vecka SAMT att vi kan vara tillsammans hela loven med mera länge framåt då vi har dagar sparade?

Men reaktioner jag fått är följande:

* Du kommer inte "vilja" börja jobba så snart (bebis är då ca 6 månader).

Då träffas ni ju aldrig?

Samt en mängd konstiga reaktioner på att jag tycker det är viktigt att min sambo är hemma SAMT att jag trivs med att jobba och vill jobba litegrann?

Jag vet att det säkert är annorlunda när bebis kommer men att jag ska ha "all" föräldraledighet är INGET alternativ alls för mig eller min sambo. Han ska vara hemma helst lika mycket som mig. Vet inte om jag lever i en egen drömvärld nu innan bebis kommer och tror för mycket om mig själv att jag kommer vilja jobba och att det inte blir viktigt för mig att sambon är hemma?

Men att vi inte träffs är inte hela världen han har de senaste 10 åren arbetat eftermiddag varannan vecka och det går bra! Jag LIDER inte av att han inte är hemma på kvällarna varannan vecka.

Vet inte riktigt vad jag vill med denna tråd mer än surra av mig - börjar nämligen bli fundersam på om jag är knäpp och överoptimistisk då INGEN tycker att det är en bra idé att sambon är hemma redan efter jul (oavsett om de vet om vår plan att gå omlott eller inte) för hur ska jag kunna skiljas från bebis då? (det handlar alltså om timmarna mellan 8-13.30)

 

[Skumme]

Sv: Är jag för optimistisk?

Grattis till graviditeten!

Jag tycker det låter som ett något icke-konventionellt men praktiskt upplägg! Det viktigaste är väl att det fungerar för er. Tycker det låter vettigt att dela ledigheten på detta sätt, även om det kanske blir tråkigt att ses så lite under veckorna så får ni ju igen tiden de 3 dagarna ni är lediga!

Jag fick mitt första barn i oktober och var ganska sugen på att börja jobba igen redan efter nyår då barnet ville maratonamma i stort sett varje kväll . Men är i efterhand glad att jag "härdade" ut . I dag (ja precis i dag faktiskt! ) är sonen 6 månader och jag skulle absolut kunna tänka mig att vara ifrån sonen och börja jobba deltid och dela ledigheten med sambon om det hade gått att lösa praktiskt. Har vid ett flertal tillfällen varit hemifrån under helgerna många timmar i sträck t ex på kurser vilket fungerat utmärkt.

 

[havreflinga]

Sv: Är jag för optimistisk?

Jag tycker det är konstigt att du får så mycket negativa reaktioner. Att dela lika på föräldraledigheten är ju något bra! Alla kanske inte tycker det, men jag trodde nog ändå att de flesta ser det som positivt.

Att du inte kommer att vilja lämna bebisen stämmer kanske, men det samma gäller ju för pappan.

Enda problemet, som jag ser, kan vara maten. En del bebisar är sena med att börja äta vanlig mat, och en del vägrar ta flaskan. Om er bebis blir en kombination av detta kan det ju bli lite svårt, men det märker ni ju i så fall och får ändra era planer.

Säkert kan förhållandet bli lidande av att man träffas sällan, men å andra sidan ger delad föräldraledighet många vinster till relationen, så det jämnar nog ut sig.

 

[nevin]

Sv: Är jag för optimistisk?

Jag började jobba nästan heltid när lillen fyllde 6 månader, hans pappa är hemma med honom och det går hur bra som helst! Visst är det ibland tungt att ta sig upp och iväg från sovande bebis på morgonen, men å andra sidan jobbar jag väldigt tidiga mornar för att kunna ha eftermiddagarna med honom. Han är en morgonseg liten herre, som mest sover bort förmiddagarna och är jättepigg på eftemiddag och kväll, så jag får det bästa av båda mina världar tycker jag!

 

[chrysler]

Sv: Är jag för optimistisk?

Jag tycker det låter som en bra idé, jag trodde jag skulle kunna stanna hemma i en evighet men jag längtar efter att få jobba, det är mkt lättare än att vara föräldra"ledig".
Så åk du & jobba, så får barnet umgås med pappan oxå.
Vid 9 månader blir barnen mammiga så det kanske gäller att passa på så barnet vänjer sig vid pappan före det

 

[humlanotrocadero]

Sv: Är jag för optimistisk?

Min sambo och jag kommer att dela 50/50 på det året vi ska vara hemma, först jag 6 mån sen han 6 mån..

Jag har väl inte direkt fått negativa reaktioner (förutom vissa som tittar på en som att man inte vore riktigt klok eller se som bara helt enkelt vill ha en FÖRKLARING till varför/hur sjutton jag vill börja jobba??!!?)

Så joo det är vårt mål o vi vill se till att klara det, tycker oxå det är tragiskt att folk ska trycka upp i nyllet på en redan innan man fött att "så kommer du minsann iiiiiinte tycka när du har barnet"

Men vad sjutton min sambo då, ska inte han oxå ha rätten att vara hemma ?

Hrm.... nää vi delar lika, inget konstigt med det, klart ni oxå klarar det.

Lycka till :O)

 

[snurpe]

Sv: Är jag för optimistisk?

Är du nöjd, så blir det nog bra!

Jag hade inte velat ha det så, men alla är ju olika. Jag jobbar också som lärare och ÄLSKAR mitt jobb. Men det har faktiskt inte känts så viktigt nu (fast visst längtar jag ibland och är sugen och förbereder lite på egen hand inför de kurser jag vet att jag ska ha i höst ). Jag hade inte heller velat vara så lite med min sambo, men som sagt, det är ju en smaksak.

Lycka till med hur ni gör! Bry er inte om omgivningen; alla är vi olika

/snurpe

 

[humlanotrocadero]

Sv: Är jag för optimistisk?

Men ett barn kan ju inte vägra flaskan hur länge som helst då svälter det ju ihjäl o hur ofta hör man om det i sverige?

Det kan ju inte vara skäl nog att stanna hemma bara för att barnet inte vill äta ur flaska... för att man är rädd att den ska svälta ihjäl, det låter inte som svensk sjukvård för mig.

 

[jarakamandan]

Sv: Är jag för optimistisk?

Jag har en bekant vars dotter på 7,5 mån vägrar äta vanlig mat. Hon vägrar allt annat än amning. Och hon har börjat gå redan, vilket kräver en del energi. Det är inte alls en särskilt optimal situation, men det finns inte så mycket annat att göra än att amma och vänta tills hon är mogen att börja äta annat. Vad skulle man göra menar du? Sondmata?

Till TS: Jag tycker att det låter som en rätt bra plan jag. När man jobbar i skolan är det ju dessutom mycket smidigare om det går att göra så att man börjar jobba igen när det är ny termin. Självklart kan det bli jobbigt att inte träffas så mycket på veckorna, men om det funkar med matning och så så tycker jag att det låter bra!

 

[Madick]

Sv: Är jag för optimistisk?

Jag tycker det låter suveränt! Visst kan det bli slitningar, men det kan det ju bli oavsett vilken lösning man väljer.

Jag tror faktiskt det blir VÄRRE om man har en pappa till barnet som inte är hemma nånting med barnet själv och mamman är hemma ett par år kanske och sen direkt går upp på heltid, måste jobba hela dan och sen ta allt ansvar för barnet iaf för pappan inte fått/velat lära sig.

Kör på! Ni bestämmer över ert liv. Ni hade säkert fått negativa kommentarer oavsett vad ni valt.

 

[Clintan]

Sv: Är jag för optimistisk?

Jag och min sambo kommer inte heller att träffas på veckodagarna när vi bägge är tillbaks på jobbet i augusti, då vi bägge jobbar tvåskift och har för sonens skull valt att jobba varsitt skift (vi jobbar inte på samma ställe). Sedan när han är lite äldre så ska sambon försöka få dagtid istället.

Tror att du visst kan börja jobba när bebis är 6 mån, du är ju inte borta många timmar, även om du nog saknar den lille när du är på jobb. Jag kommer att sakna min son när jag börjar jobba och då är han ändå 14 mån.

= Vad är detta för smiley, var är han som ser glad ut, även om denna också ser glad ut så såg den gamla och helst den gamla gamla gladare ut.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Är jag för optimistisk?

Så om den mamman skulle dö så dör alltså barnet av svält menar du? för att hårddra?

 

[Javan]

Sv: Är jag för optimistisk?

till alla: då kanske jag inte är helt ute och cyklar då? För ett tag har jag undrat om jag är helt knäpp.

Jag är också förvånad över alla negativa reaktioner på att dela lika. Vill inte pappan vara hemma? Är det så att all föräldraledighet per automatik är mammans och hon kan vara "snäll" och dela med sig? Jag jobbar ju ändå inom skolan man kan ju tycka att jämställdheten kommit längre här då vi arbetar ständigt med den...

 

[humlanotrocadero]

Sv: Är jag för optimistisk?

jag tycker som du, jag blänger tillbaka på de som blänger o talar om att det ä viktigt med jämställdhet hemma hos oss o att jag minsann har burit barnet i 9 månader o att det är pappas tur att ta lite ansvar.

Skulle faktiskt inte skaffa barn med någon som inte gick med på att dela MINST 50/50 det är oattraktivt med män som bara vill göra det roliga elelr bara vara ledig en fredag här o var (är det att vara föräldrarledig liksom).

Jag vill ha en man som kämpar för sina barn.

Jag förstår ju oxå att det kan se olika ut i olika familjer, det tar jag stor hänsyn till, likaså ekonomi, men har man inte råd att vara hemma 6 mån med sin kotte kanske man ska tänka efter o använda kondom så man inte bara står där med skägget liksom...

 

[Sar]

Sv: Är jag för optimistisk?

Huvudsaken är ju att ni hittar en lösning som passar er och ert barn. Om den nu består i en exakt likadelning eller någon annan lösning så är det inget någon annan har med att göra sålänge lösningen passar er som familj.
Sedan får man vara beredd på att anpassa sig efter vad som passar er och barnet, livet kan hinna ändras på flera olika sätt från att barnet har kommit till världen.

 

[Brandgul]

Sv: Är jag för optimistisk?

Det är så olika... Min kollega berättade att när hennes barn var fött så ville hon INTE lämna bort henne till någon. Hon blev helt "galen" berättade hon Jag åkte tidigt och shoppade loss och lämnade min kille till hans pappa. Jag känner iaf i dagsläget att jag hade kunnat jobba 4 h om dagen (om det inte var för amningen) Jag är så trygg när han är med pappa och jag vet att han gör allt för honom. Han är dessutom starkade än mig och rätt så rastlös så de hittar på mycket mer saker än vad jag orkar med

 

[mimmipigg]

Sv: Är jag för optimistisk?

Du låter så vansinnigt tvärsäker när du skriver något
Man kan planera och man kan vilja men när bebis kommer så vill den ha ett ord med i laget också!
Med första barnet började jag jobba när hon var 3½ månad och pappa var hemma fungerade hur bra som helst.
Med nr två gick det inte alls han ammade helt till 6 månader och var 8 mån innan han klarade sig utan ammning.
Trean minns jag faktiskt inte när han slutade amma, men han var så hungrig att han satt som ett frimärke på kylskåpet från det han började röra på sig. Han hade det gått fint att lämna över till pappa, nu blev det inte så av andra skäl.
Vi har inte delat lika på barnledigheten men det har inte varit för att jag velat vara hemma (jag vill inte vara hemma, jag vill jobba)
utan det har handlat om hur pappan haft med jobb och hur vi på smartast möjliga vis kunnat förlänga barnledigheten mesta möjliga.
Vi har börjat jobba vid 1½ år ungefär, men haft sparat dagar till sommarloven, 1 mån i 3-4 år det har varit jättebra för oss.

 

[Rizto]

Sv: Är jag för optimistisk?

Vi ska också ha barn i juli. Jag tänker vara hemma till feb för att sedan börja jobba heltid (mån-tors 10-20) och då blir det pappans tur att vara föräldra"ledig"
Tycker din situation låter optimal! Tre hela långa dagar i veckan med både mamma och pappa! Åh så mycket skoj man kan hitta på! Jag längtar

 

[jerseyko]

Sv: Är jag för optimistisk?

Jag tycker det låter bra, och du är dessutom väl medveten om att det kan bli helt annorlunda när bebisen väl är ute.

Men ett barn kan ju inte vägra flaskan hur länge som helst då svälter det ju ihjäl o hur ofta hör man om det i sverige?

Rasmus har tagit flaska direkt och vart tidig med gröt och puré. Det har inte spelat någon roll vem som matat honom.

Men ändå så är han otroligt ledsen när inte jag är i närheten och sambon tycker det är väldigt jobbigt för ingenting han gör passar Rasmus och oftast blir det så att han gråter sig trött och somnar Är jag där emot i samma rum så Rasmus ser eller hör mig så går det jätte bra.

Vi tränar massor, men blir han sådär jätte ledsen så är det bara mamma som gäller.

 

[Mystofflan]

Sv: Är jag för optimistisk?

Jag började studera på 50% när min yngsta son var 1 mån.
Min sambo har ett arbete som gör att han är helt hemifrån 7 dgr i sträck men sedan är han hemma 7 dgr. Dom dagar han är hemma går jag i skolan 8,30 till 14 el 16, funkar hur bra som helst.
Han tar ut föräldrarpenning dom vardagar han är hemma och jag tar ut när jag har lov. På så sätt kommer våra dagar att räcka i ca 2,3 år!

Fick oxå höra en del kommentarer i början men när dom fick se att sambon faktiskt klarade av en bebis och en 4-åring samtidigt så blev kommentaren att han är så duktig
Att jag se´n fixar hem, barn och hästar helt själv när han ligger ute på jobb det är väl inget konstigt

Tycker att ni ska pröva sedan kanske det inte passar er men man kan faktiskt alltid ångra sig, förvarna era arbeten i tid bara.