Det är faktiskt inte det, jag är autistisk
. Kallprat har jag bemästrat genom att lära mig det sociala mönstret intellektuellt och träna extremt mycket, men det kommer inte naturligt för mig. Jag pratar helst allvar och djuplodande, eller låter bli att prata. Och man kan vara både intelligent och autistisk samtidigt.
Jag blir lite lätt icke-verbal i såna situationer, jag vet liksom inte vars jag ska börja när personen bara stirrar frågande på mig och vi saknar gemensamma referenspunkter. Jag menar alltså i exempelvis jobbsammanhang (för i sociala sammanhang har man ju ofta många gemensamma referenspunkter med sina vänner).
Om jag tar ett exempel från ett aktuellt ämne, gruvfyndigheten i Kiruna.
Person 1: "Det är ju bara att flytta på renarna! En liten sameby med 70 invånare ska inte vara viktigare än hela landet!"
Person 2/du: "Eh... Så enkelt är det ju inte... Vet du vad en sameby är?"
Förstår du vad jag menar nu
? Det är jättesvårt att förklara saker för någon på nybörjarnivå. Det är ju därför det finns långa pedagogutbildningar, och inte alla passar som pedagoger.