Är det en mänsklig rättighet att få vara lycklig?

[monster1]

Att däremot tänka sig att man inte behöver ta en del jobb för att man kanske kommer att må psykiskt dåligt av att ens testa, det är för mig att se ned på de människor som faktiskt försörjer sig genom att utföra de jobben.

Så för att jag får ont i kroppen och blir väldigt trött och sliten av att köra bil och därmed inte skulle fungera bra inom chaufförsyrken så ser jag ned på alla som är chaufförer?

 

[Trasten]

Det är väl ungefär där vi är i Sverige idag, inte sjutton gör det folk direkt lyckliga i och för sig. En parantes, det är en orimligt låg hyra du pekar på.

Det där med att tvingas ta ett jobb man blir sjuk av är också knepigt, hur avgör man det om det inte är ett rent hälsovådligt jobb som ingen ska jobba med? Ska man bara kunna peka och säga jag klarar inte av X, Y och Z? Jag skulle må skit av att jobba på doken, som säljare eller i hemtjänsten, och sommaren jag var tidningsbud mådde jag skit men rent fysiskt klarar jag av jobben. Har jag då rätt att tacka nej till alla jobb jag anser mig må dåligt av?

Många här verkar ju tro att massor av svenskar skulle strunta i att gå till jobbet om de fick chansen att leva på hyra+el+3000-4000kr per månad. Själv tror jag att sämhället hade tjänat på motsvarande medborgarlön så att folk kan låta bli att jobba på jobb som inte är värda besväret. Kostnaden för att avgöra vem som har rätt att neka ett visst arbete är ju också rätt stor, samt skadorna på folks hälsa när de slitit sönder sig. Då hade arbetsgivarna blivit tvigna att visa mer respekt för folksnhälsa och välmående.

Jag är säker på att de allra flesta skulle fortfarande välja att jobba för att få lite mer än existensminimum att röra sig med.

(Jag tycker att det är bättre för det samhälle jag vill ha om folk vägrar jobba på donken. Dåligt för miljön, dåligt för samhället att acceptera sådana arbetsvillkor, dåligt för hälsan hos de som jobbar och hos kunderna.
Som ett exempel på att det inte alltid är rätt att arbeta för att göra rätt för sig. Men jag respekterar att vissa anser det vara nödvändigt för att de själva ska klara sig, så klart)

 

[Sel]

Många här verkar ju tro att massor av svenskar skulle strunta i att gå till jobbet om de fick chansen att leva på hyra+el+3000-4000kr per månad. Själv tror jag att sämhället hade tjänat på motsvarande medborgarlön så att folk kan låta bli att jobba på jobb som inte är värda besväret. Kostnaden för att avgöra vem som har rätt att neka ett visst arbete är ju också rätt stor, samt skadorna på folks hälsa när de slitit sönder sig. Då hade arbetsgivarna blivit tvigna att visa mer respekt för folksnhälsa och välmående.

Jag är säker på att de allra flesta skulle fortfarande välja att jobba för att få lite mer än existensminimum att röra sig med.

(Jag tycker att det är bättre för det samhälle jag vill ha om folk vägrar jobba på donken. Dåligt för miljön, dåligt för samhället att acceptera sådana arbetsvillkor, dåligt för hälsan hos de som jobbar och hos kunderna.
Som ett exempel på att det inte alltid är rätt att arbeta för att göra rätt för sig. Men jag respekterar att vissa anser det vara nödvändigt för att de själva ska klara sig, så klart)

Jag har ingen särskild insyn i hur det är att jobba hos just McDonalds i Sverige, men mitt första jobb efter gymnasiet var hos Max och det var ett fantastiskt jobb! Lönen var standard minimum men herrejävlar vad jag lärde mig om folk och service, jag hoppas istället att fler människor får arbeta hos donken, och får göra det för skälig lön men framför allt utan att skämmas. Så det så.

Fick jag välja mellan att gå hemma för samma peng och göra det jobbet igen skulle jag välja att jobba, alla gånger.
Edit: men så verkar ju inte vara fallet för alla.

 

[Lobelia]

Jag har ingen särskild insyn i hur det är att jobba hos just McDonalds i Sverige, men mitt första jobb efter gymnasiet var hos Max och det var ett fantastiskt jobb! Lönen var standard minimum men herrejävlar vad jag lärde mig om folk och service, jag hoppas istället att fler människor får arbeta hos donken, och får göra det för skälig lön men framför allt utan att skämmas. Så det så.

Fick jag välja mellan att gå hemma för samma peng och göra det jobbet igen skulle jag välja att jobba, alla gånger.
Edit: men så verkar ju inte vara fallet för alla.

Jag skulle alla gånger välja att vara hemma om jag fick ut samma summa för arbetet som jag fick i bidrag. Det medför kostnader att arbeta såsom busskort, arbetskläder högra matkostnader och mindre chans till att ha tid för extraknäck.

 

[Trasten]

Jag har ingen särskild insyn i hur det är att jobba hos just McDonalds i Sverige, men mitt första jobb efter gymnasiet var hos Max och det var ett fantastiskt jobb! Lönen var standard minimum men herrejövlar vad jag lärde mig om folk och service, jag hoppas istället att fler människor får arbeta hos donken, och får göra det för skälig lön men framför allt utan att skämmas. Så det så.

Ja de ska absolut inte skämmas. Varken mer eller mindre än de som avstår.
Det är säkert olika på olika restauranger. Har ett par mcdonalds här i stan där personalen ser väldigt stressad ut men oavsett så tar man hänsyn till matens inverkan på folks hälsa, mängden onödiga engångsartiklar, effekten på övrigt matutbut i området osv osv så bidrar inte mcDonalds ett piss till samhället jag vill ha. De sociala avgifter som donken betalar väger inte upp för vad donken kostar samhället enligt mig. Max är oaf bättre på så vis.

Men de som jobbar där ska inte skämmas!! Klart man ska få göra vad man kan för att försörja sig! Jag tycker bara att de inte är bättre än de som inte pallar att jobba på donken.

Om jag har en arbetslös kompis som klagar över att hen inte har jobb kommer jag inte att anklaga hen för att vara en parasit om hen inte söker jobb på donken.

Om du förstår vad jag menar.

 

[monster1]

Jag skulle alla gånger välja att vara hemma om jag fick ut samma summa för arbetet som jag fick i bidrag. Det medför kostnader att arbeta såsom busskort, arbetskläder högra matkostnader och mindre chans till att ha tid för extraknäck.

Det skulle inte jag, de flesta vill inte det. Många gånger vill de som faktist lever på olika former av ersättning inte heller gå hemma det är därför man har "rätt till sysselsättning". Så när man tex lever på sjukersättning så kan kommunen ordna aktivering i olika former åt en, vi har en kollega på jobbet som är hos oss några dagar i veckan på aktivering. Hen jobbade hos oss tidigare men blev svårt sjuk och kan inte arbeta längre men vill fortfarande vara en del av samhörighet och det sociala. Man blir ju lätt isolerad när man inte arbetar.

 

[Lobelia]

Många här verkar ju tro att massor av svenskar skulle strunta i att gå till jobbet om de fick chansen att leva på hyra+el+3000-4000kr per månad. Själv tror jag att sämhället hade tjänat på motsvarande medborgarlön så att folk kan låta bli att jobba på jobb som inte är värda besväret. Kostnaden för att avgöra vem som har rätt att neka ett visst arbete är ju också rätt stor, samt skadorna på folks hälsa när de slitit sönder sig. Då hade arbetsgivarna blivit tvigna att visa mer respekt för folksnhälsa och välmående.

Jag är säker på att de allra flesta skulle fortfarande välja att jobba för att få lite mer än existensminimum att röra sig med.

(Jag tycker att det är bättre för det samhälle jag vill ha om folk vägrar jobba på donken. Dåligt för miljön, dåligt för samhället att acceptera sådana arbetsvillkor, dåligt för hälsan hos de som jobbar och hos kunderna.
Som ett exempel på att det inte alltid är rätt att arbeta för att göra rätt för sig. Men jag respekterar att vissa anser det vara nödvändigt för att de själva ska klara sig, så klart)

Jag är inte främmande för medborgarlön men vet e katten om vi har råd med det.

Om alla ska få medborgarlön i storleksordning att det går att leva på så undrar jag hur man ska få till det ekonomiskt, och om alla som inte har jobb får det så blir det som att be folk om att jobba svart.

Jag tror också att alltför många skulle valt att inte jobba med låglöneyrken om man fått välja på medborgarlön och några kronor mer i låglöneyrken. Det ska vara ganska stor skillnad för att de ska löna sig med tanke på att man har omkostnader för jobbet.

 

[Trasten]

Jag är inte främmande för medborgarlön men vet e katten om vi har råd med det.

Om alla ska få medborgarlön i storleksordning att det går att leva på så undrar jag hur man ska få till det ekonomiskt, och om alla som inte har jobb får det så blir det som att be folk om att jobba svart.

Jag tror också att alltför många skulle valt att inte jobba med låglöneyrken om man fått välja på medborgarlön och några kronor mer i låglöneyrken. Det ska vara ganska stor skillnad för att de ska löna sig med tanke på att man har omkostnader för jobbet.

Jag håller med om att det krävs mer pengar för att ha råd att jobba än för att sitta på soffan! Lever man på existensminimum har man inte råd att jobba utan att få mer pengar.

Men ett låglönejobb bör väl ändå ge ca 17 tusen efter skatt? Om boende och el kostar, säg, 6000kr så återstår då 11 tusen.

Det är rätt mycket mer än 3-4 tusen. Tillräckligt för busskort och rätt många uteluncher, några snygga klädesplagg m.m.

Jag hade absolut jobbat hellre än att klara mig på existensminimum om jobbet inte var uppenbart skadligt för mig (eller andra)

 

[Sel]

Jag håller med om att det krävs mer pengar för att ha råd att jobba än för att sitta på soffan! Lever man på existensminimum har man inte råd att jobba utan att få mer pengar.

Men ett låglönejobb bör väl ändå ge ca 17 tusen efter skatt? Om boende och el kostar, säg, 6000kr så återstår då 11 tusen.

Det är rätt mycket mer än 3-4 tusen. Tillräckligt för busskort och rätt många uteluncher, några snygga klädesplagg m.m.

Jag hade absolut jobbat hellre än att klara mig på existensminimum om jobbet inte var uppenbart skadligt för mig (eller andra)

Jag tror inte att ett jobb på nedre skalan ger 17 papp efter skatt. Nu har jag inte arbetat i Sverige på rätt många år, men skulle tro att det ligger mer runt 12-15 000 sådär ungefär?

 

[Sel]

Ja de ska absolut inte skämmas. Varken mer eller mindre än de som avstår.
Det är säkert olika på olika restauranger. Har ett par mcdonalds här i stan där personalen ser väldigt stressad ut men oavsett så tar man hänsyn till matens inverkan på folks hälsa, mängden onödiga engångsartiklar, effekten på övrigt matutbut i området osv osv så bidrar inte mcDonalds ett piss till samhället jag vill ha. De sociala avgifter som donken betalar väger inte upp för vad donken kostar samhället enligt mig. Max är oaf bättre på så vis.

Men de som jobbar där ska inte skämmas!! Klart man ska få göra vad man kan för att försörja sig! Jag tycker bara att de inte är bättre än de som inte pallar att jobba på donken.

Om jag har en arbetslös kompis som klagar över att hen inte har jobb kommer jag inte att anklaga hen för att vara en parasit om hen inte söker jobb på donken.

Om du förstår vad jag menar.

Jag tänker inte dra upp gigantföretagens miljötänk i tråden, men generellt tycker jag faktiskt att om man är arbetsför och aktivt väljer att inte arbeta/väljer bort arbeten man mycket väl skulle kunna utföra utan större svårigheter, då får man låta bli att klaga över att en inte har jobb.
Låt bli att sök, visst, men ha inte mage att klaga då.
Bara att bita i det sura äpplet och göra något som inte är guld och regnbågar några månader medan man söker annat, faktiskt. Rätt som det är lär man sig något.

 

[Trasten]

Jag tror inte att ett jobb på nedre skalan ger 17 papp efter skatt. Nu har jag inte arbetat i Sverige på rätt många år, men skulle tro att det ligger mer runt 12-15 000 sådär ungefär?

Jo kollade nu, man får ut 15 om man jobbar på Donken.
Men om vi hade medborgarlön skulle nog lönerna drivas upp för de minst betalda jobben.

Får man ut 12 för heltid förstår jag att man kanske väljer att gå hemma på existensminimum. Speciellt om man har hög hyra. Men det vore enligt mig väldigt positivt om folk valde bort såna jobb. Att vissa ska få ut så mycket mindre än "vanligt folk" för ett heltidsjobb känns inte schysst alls.

 

[monster1]

Jag tror inte att ett jobb på nedre skalan ger 17 papp efter skatt. Nu har jag inte arbetat i Sverige på rätt många år, men skulle tro att det ligger mer runt 12-15 000 sådär ungefär?

Enligt de lägst betalda jobben ligger den 2019 på mellan 21 500 och 25 000. Så om man tjänar 21 500 får man ut ungefär 17 000 kr efter skatt.

 

[Sel]

Enligt de lägst betalda jobben ligger den 2019 på mellan 21 500 och 25 000. Så om man tjänar 21 500 får man ut ungefär 17 000 kr efter skatt.

Jag borde nog flytta tillbaka till Sverige!

 

[monster1]

Jag borde nog flytta tillbaka till Sverige!

Problemet är kanske att lyckas få en heltidsanställning inom de arbetena, åh andra sidan kanske man kan få lite ob. Men inom restaurang och vård brukar ob inte vara så högt.

 

[WhoIsItAgain]

Jag borde nog flytta tillbaka till Sverige!

Nä gör inte det . Kom till Tyskland istället .

Jag får ut runt 18 000 kr omräknat här och kan leva gott på det. Men det är inte ett drömjobb och arbetstiderna är skit (varje kväll 12 dagar i rad, 2 lediga dagar och så rullar det på) men det är ett jobb, det ger pengar och ger mig en frihet att ha hobbys. Dock inte kanske just mina drömhobbys men har hittat nya som är goda nog.

Och det är inte heller mitt drömland eller drömstad jag bor i, eller ens drömbostad men någonstans måste man ju vara realist också, jag har valt ett ställe som är good enough men långt ifrån vad jag skulle vilja egentligen. Dock är jag rätt lycklig konstigt nog eller så kanske jag bara är jäkligt bra på att anpassa mig och acceptera lägen? Vet ärligt inte. Men visst saknar jag att ha häst, jobba så man har varje helg och röd dag ledig osv.

 

[Sel]

Nä gör inte det . Kom till Tyskland istället .

Jag får ut runt 18 000 kr omräknat här och kan leva gott på det. Men det är inte ett drömjobb och arbetstiderna är skit (varje kväll 12 dagar i rad, 2 lediga dagar och så rullar det på) men det är ett jobb, det ger pengar och ger mig en frihet att ha hobbys. Dock inte kanske just mina drömhobbys men har hittat nya som är goda nog.

Och det är inte heller mitt drömland eller drömstad jag bor i, eller ens drömbostad men någonstans måste man ju vara realist också, jag har valt ett ställe som är good enough men långt ifrån vad jag skulle vilja egentligen. Dock är jag rätt lycklig konstigt nog eller så kanske jag bara är jäkligt bra på att anpassa mig och acceptera lägen? Vet ärligt inte. Men visst saknar jag att ha häst, jobba så man har varje helg och röd dag ledig osv.

Tyskland var faktiskt mitt go-to framför Svea om det skulle skita sig med Brexit, så vem vet. Jag jobbar ju gärna kvällar och helger, men inom hospitality ger det ju som tidigare nämnt inget extra och det är synd... men det tuffar på ungefär som för dig tror jag.

och kl*
Oavsett känner jag som någon nämnde tidigare att det är en rättighet att vara tillfreds med livet såtillvida att ingen bör hindra en från att vara det inom rimliga gränser, men det är inte en rättighet att få det serverat. Det är helt orimligt.

 

[Lobelia]

Jag håller med om att det krävs mer pengar för att ha råd att jobba än för att sitta på soffan! Lever man på existensminimum har man inte råd att jobba utan att få mer pengar.

Men ett låglönejobb bör väl ändå ge ca 17 tusen efter skatt? Om boende och el kostar, säg, 6000kr så återstår då 11 tusen.

Det är rätt mycket mer än 3-4 tusen. Tillräckligt för busskort och rätt många uteluncher, några snygga klädesplagg m.m.

Jag hade absolut jobbat hellre än att klara mig på existensminimum om jobbet inte var uppenbart skadligt för mig (eller andra)

Om du lever ensam så stämmer det säkert men har du två/tre barn och bostadsbidrag också så kan ekvationen se helt annorlunda ut.

 

[ginnies]

Tex är de ukrainare som med stor säkerhet lyckats fly, lyckliga att vara i säkerhet.

Hur vet du det? Du kan liksom inte bestämma över vad andra är lyckliga över.

 

[sjoberga]

Fast vem är det som avgör att situationen är totalt opåverkbar? För någon som mår skit kan situationen vara opåverkbar, och man kan uttrycka sig med missnöje över sin situation och blir då ibland (tex här på buke) avsnäst med att det är ingen mänsklig rättighet ditt eller datt och att man själv ska si eller så. Ja, men man kan fortfarande ha väldigt väldigt svårt för att se att situationen kan påverkas och man klagade kanske bara/gav uttryck över sorgen för att man mår skit och inte har det man vill ha i livet.

Jag har som tidigare skrivet aldrig underkänt någons rätt att känna och uttrycka missnöje, men gör man det senare på ett sätt som skaver för de allra flesta andra så kanske det kommer fler uttryck av missnöje. Ett typiskt sånt skav är om man skulle lägga ansvaret för att lösa situationen på andra, på ett sätt som skaver mot vad människor tycker är rimligt. Men det inkräktar inte på rätten att känna och uttrycka den sorgen.

 

[Badger]

Det är inte riktigt den gängse definitionen. För mig är att känna sig nöjd just att känna sig nöjd.

Hoppar in i diskussionen (utan att ha läst längre)

Nöjd tycker jag är ett begrepp som inte behöver vara steget på vägen mot lycka så att säga. Även om jag håller med om att lycka tycker jag är korta stunder, några sekunder här och några där. (Som en bra tölt tex som någon skrev.)

Man kan ju vara lycklig utan att vara nöjd, om man med nöjd menar att man är klar och har allting man vill ha.
Folk kan ju vara lyckliga även om de känner att det finns saker kvar man skulle vilja ha/uppnå. Tex man är lycklig och rider på ridskola, men kanske skulle vilja ha en häst. Eller man är lycklig och bor i hyresrätt men skulle vilja ha ett hus. Eller är lycklig och är sjuksköterska och skulle vilja vara chef på sin arbetsplats.

Tex jag är ju ganska glad, även om jag väldigt gärna hade velat veta att jag skulle rida i full galopp igen någon gång (det är ju inget man gör på en ridskola eller en medryttarhäst direkt, eller ens en egen häst, utrymmet.). Men det kanske aldrig blir så, men jag är ganska glad ändå