Jag har varit tillsammans med min sambo i över 1½ år nu. Jag 25 år och han 31... Allt gick väldigt fort när vi blev tillsammans och vi flyttade ihop väldigt tidigt. Han var hos mig hela tiden ändå så han såg ingen mening med att ha kvar lägenheten.
Allt har egentligen varit väldigt bra mellan oss och jag trodde att han var dröm mannen och att det skulle vara vi för alltid.. Vi bråkar väldigt sällan och när vi haft diskussioner så har vi löst dom fort. Jag jobbar på en hästgård och är ganska låst eftersom jag har konstiga arbetstider och vi bor på gården. Han jobbar som väktare kvällstid, men enbart varannan vecka.
Vi hade planerat vad vi skulle göra på semestern i sommar och lagt planer inför framtiden, och sen kom bomben.... Han vet inte vad han vill längre, och han vill ha en paus... Så från att allt egentligen varit ganska bra så ska vi nu ta en paus...
Jag har märkt ändringar hos honom den senaste tiden, så som att han har varit borta mer än han brukar, när han är hemma så är han nergrävd i datorn, han har tagit på sig extrapass på jobbet, närheten är inte detsamma och sexlivet är inte alls som det brukat vara... Men det värsta var väl när han sa att han skulle göra en sak men sen hittar jag bevis på att han gjort något helt annat... Bilder på personer jag aldrig hört talas om mm... Jag har konfronterat honom med det, och han säger att inget har hänt. Han erkände att personen på bilderna är någon han anser är attraktiv och intressant.. men inte har några romantiska känslor för. Han är en väldigt ärlig människa men nånstans får jag en känsla av att han inte har berättat allt...
Han känner att gnistan vi hade är borta och han behöver tid för sig själv för att komma underfund med vad han vill med livet och oss.. Det känns nästan lite som att han fått 30-års kris..
Nu har han fått sig en lägenhet och ska flytta ut...
Vi har träffats väldigt lite det senaste då han bott på annat håll för att allt blev för jobbigt för både honom och mig.. Vi har pratat varje dag i telefonen, men när han varit hemma så har det varit både bra och en del diskussioner om just det här och han kan inte ge mig svar på något.. Det jag får svar på är att han fortfarande har känslor kvar och verkligen älskar mig, men att han behöver tid för sig själv då han känner sig instängd.. Han behöver få vara för enbart sig själv och inte behöva ta hänsyn till någon. Han tror att om vi bara får lite tid från varandra så kan det bli bättre, och tycker att jag ser på en paus som något hemskt..
För mig så är en paus ett enklare sätt att säga att det är slut, för oftast rinner det bara ut i sanden.... Men han håller inte med om det utan att en paus kan vara bra för just oss.. Han vill inte ha en paus för att träffa andra tjejer, utan bara för att få vara för sig själv..
Jag är helt knäckt och vet inte vad jag ska tro eller känna. Gråter hela dagarna och är helt förstörd.. Tankarna går i 110 km/h och jag tänker det mest hemska... Bara sån jag är.. Men nu är frågan som jag frågar mig själv hela tiden som jag vill få hjälp med..
Ska jag ge honom den tiden som han behöver för att sedan se om det kan bli bättre eller tror ni att det han säger är ren B-SHIT för att underlätta för sig själv?
Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill verkligen att allt ska lösa sig med tiden och att tid kanske är just det han behöver.. Men jag vill gärna se andras syn på det hela? hur ni ser saken utifrån?
Allt har egentligen varit väldigt bra mellan oss och jag trodde att han var dröm mannen och att det skulle vara vi för alltid.. Vi bråkar väldigt sällan och när vi haft diskussioner så har vi löst dom fort. Jag jobbar på en hästgård och är ganska låst eftersom jag har konstiga arbetstider och vi bor på gården. Han jobbar som väktare kvällstid, men enbart varannan vecka.
Vi hade planerat vad vi skulle göra på semestern i sommar och lagt planer inför framtiden, och sen kom bomben.... Han vet inte vad han vill längre, och han vill ha en paus... Så från att allt egentligen varit ganska bra så ska vi nu ta en paus...
Jag har märkt ändringar hos honom den senaste tiden, så som att han har varit borta mer än han brukar, när han är hemma så är han nergrävd i datorn, han har tagit på sig extrapass på jobbet, närheten är inte detsamma och sexlivet är inte alls som det brukat vara... Men det värsta var väl när han sa att han skulle göra en sak men sen hittar jag bevis på att han gjort något helt annat... Bilder på personer jag aldrig hört talas om mm... Jag har konfronterat honom med det, och han säger att inget har hänt. Han erkände att personen på bilderna är någon han anser är attraktiv och intressant.. men inte har några romantiska känslor för. Han är en väldigt ärlig människa men nånstans får jag en känsla av att han inte har berättat allt...
Han känner att gnistan vi hade är borta och han behöver tid för sig själv för att komma underfund med vad han vill med livet och oss.. Det känns nästan lite som att han fått 30-års kris..
Nu har han fått sig en lägenhet och ska flytta ut...
Vi har träffats väldigt lite det senaste då han bott på annat håll för att allt blev för jobbigt för både honom och mig.. Vi har pratat varje dag i telefonen, men när han varit hemma så har det varit både bra och en del diskussioner om just det här och han kan inte ge mig svar på något.. Det jag får svar på är att han fortfarande har känslor kvar och verkligen älskar mig, men att han behöver tid för sig själv då han känner sig instängd.. Han behöver få vara för enbart sig själv och inte behöva ta hänsyn till någon. Han tror att om vi bara får lite tid från varandra så kan det bli bättre, och tycker att jag ser på en paus som något hemskt..
För mig så är en paus ett enklare sätt att säga att det är slut, för oftast rinner det bara ut i sanden.... Men han håller inte med om det utan att en paus kan vara bra för just oss.. Han vill inte ha en paus för att träffa andra tjejer, utan bara för att få vara för sig själv..
Jag är helt knäckt och vet inte vad jag ska tro eller känna. Gråter hela dagarna och är helt förstörd.. Tankarna går i 110 km/h och jag tänker det mest hemska... Bara sån jag är.. Men nu är frågan som jag frågar mig själv hela tiden som jag vill få hjälp med..
Ska jag ge honom den tiden som han behöver för att sedan se om det kan bli bättre eller tror ni att det han säger är ren B-SHIT för att underlätta för sig själv?
Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill verkligen att allt ska lösa sig med tiden och att tid kanske är just det han behöver.. Men jag vill gärna se andras syn på det hela? hur ni ser saken utifrån?