Äntligen, ÄNTLIGEN!

Jag tycker att det generellt är på tok för stort fokus på definitioner. Handlar det inte om hur man hittar lösningar? Detta problemorienterade synsätt känns ju minst sagt omodernt. Snöa in totalt på vad som är problemet, istället för hur man kan komma runt och vidare.

Jag tar inte tag i disken. Lösningen är helt enkelt att antingen göra det, eller låta bli (skaffar man diskmaskin ska man fortfarande sätta in i den). Visst kan det vara intressant att se varför jag har svårt att ta tag i disken, men lösningen är ju att hitta det som motiverar MIG att ta tag i eländet.
 
Du är snabb med att stämpla resten av världen som tröga och dumma. Är det OK för dig att göra så, måste det väl vara OK för andra att göra samma med dig? Eller hur funkar det?

Stämpla och stämpla. Jag har då aldrig sagt att jag tycker att hela världen är trög och dum. Men visst, det är fritt fram att tycka vad man vill och jag har förstått att det är många just här inne som tycker att jag är trög och dum utan att dom ens känner mig ;)
Jag kunde inte bry mig mindre, synd för dom som tycker så bara.
 
Och oavsett vilken definition man avser - inget man ska acceptera utan något man måste arbeta för att lösa, med stöd, ev. vård/hjälp och med egen insats. Det är här det blir farligt att identifiera sig med som sin diagnos och tro att det är givet att det måste vara så bara för att man har nog med diagnoskriterier.

Jag har en son som har NPF-diagnos och har genom åren träffat många både inom vården och andra med diagnoser. "Jag kan inte för jag har ju ...." är bannlyst hemma hos oss. "Jag har svårt för X för att jag har ...." är OK. Osv. Då är det väldigt lätt som anhörig/vän/annan att helt enkelt erbjuda sin hjälp "Då ska jag hjälpa dig att klara det." När man väl sedan klarat det, växer självkänslan och helt plötsligt vågar man prova något ännu jobbigare/svårare - med eller utan stöd. Om man ger upp - mer permanent (uppgiven) eller mer temporärt (lathet) för att det är bekvämt att skylla på sin diagnos och slippa göra något jobbigt - är det lathet och ointresse att komma framåt. Då är det kanske precis det man behöver hjälp och stöd för att komma åt!
 
... och jag har förstått att det är många just här inne som tycker att jag är trög och dum utan att dom ens känner mig ;)
Jag kunde inte bry mig mindre, synd för dom som tycker så bara.

Citera där NÅGON enda en har uttalat att du är trög och dum. Jag utmanar dig. Hitta inlägget och citera det.

Varför är det synd om de som eventuellt har den åsikten?
 
Nej det tror jag verkligen inte. Människor är oftast trögare och dummare än att förstå vad som är rätt och fel.

Så du skulle inte vilja veta om en person tex har tourettes? Den går bara och skriker "kuk, fitta" osv, och vi säger att du inte har en aning om vad tourettes är. Personen är väldigt duktig med sina arbetsuppgifter och klarar allt galant. Är det inte bättre att då veta varför personen skriker könsord (eller vad det nu kan vara) så man får en större bild av det och kan förstå?

Inte ur arbetsgivarperspektiv. Som medmänniska, absolut, men som arbetsgivare så vil jag ju veta om du kan utföra arbetsuppgift x som behövs göras, för i så fall kan jag ju ge dig pengar i utbyte mot att du gör det. Om du inte kan göra det, så spelar det ingen roll ur arbetsgivarperspektiv varför du inte kan göra det. Som medmänniska kan jag ju vara nyfiken och vilja förstå varför, men hur eller hur så kan jag ju inte anställa någon i butik t ex som går runt och skriker könsord, helt oavsett vad det beror på. Det går inte att sköta jobbet då, så då kan man inte få jobbet. Sen är det intressant att veta som privatperson att det hela beror på Tourettes, men ur arbetsgivarperspektiv spelar det ingen roll, jag behöver ju hitta nån som kan göra jobbet, inte nån som inte kan det.
 
För det flesta människor är det inte motivationen som är problemet utan genomförandet. De flesta är motiverade att göra förändringar men av olika anledningar fallerar man sedan i genomförandet.
 
För det flesta människor är det inte motivationen som är problemet utan genomförandet. De flesta är motiverade att göra förändringar men av olika anledningar fallerar man sedan i genomförandet.

Fast då får du ju sluta att använda ordet uppgiven. För mig är det ordet något man löser med motivation och stöd i genomförandet.
 
Man kan väl anta utan att någon direkt har skrivit det?

Nej, det är faktiskt inte OK att säga att andra tycker något, när de faktiskt inte tycker det. Varför anta det ö h t? Ska jag gå runt och anta att alla tycker jag är ful, dum och korkad? Vem vinner på det? Och varför skulle jag göra det?

Ärligt talat tror jag att många av dina "sanningar" är samma som dina antaganden. D v s helt tagna ur luften och utan någon som helst substans.
 
Och då är de "flesta människor" alltså inte uppgivna utan lata, eftersom de "flesta människor" har rätt motivation? Eller missförstår jag ditt cirkelresonemang nu?
Nej de flesta människor har problem med sitt genomförande. De är inte uppgivna = brist på motivation eller lata = brist på motivation. De har motivation (de vill) men klarar inte av genomförandet (det blir inte av).
 
Nej de flesta människor har problem med sitt genomförande. De är inte uppgivna = brist på motivation eller lata = brist på motivation. De har motivation (de vill) men klarar inte av genomförandet (det blir inte av).

Och då behöver de stöd i genomförandet som jag skrev tidigare. De behöver inte ha någon som berättar för dem att det är OK att de låter bli att försöka för att de har en diagnos. Det är direkt kontraproduktivt.
 
Luddigt formulerat av mig, de flesta människor som inte får saker gjorda som de vill få gjorda tex disken, träningen, studierna, städningen etc. Har inte problem med motivationen utan de har problem med genomförandet. Man ser alla fördelar med att diska, träna, städa och studera men något gör att man inte utför det som behövs. Man har alltså inte problem med motivationen utan med genomförandet. Det är grundproblemet i uppskjutande att man bara inte gör det man ska...
 
Och då behöver de stöd i genomförandet som jag skrev tidigare. De behöver inte ha någon som berättar för dem att det är OK att de låter bli att försöka för att de har en diagnos. Det är direkt kontraproduktivt.
Om det skadar dem är det väll en bra ide att säga att det är dags att sluta? Det måste ju finnas både gas och broms.
 
Fast då är det väl fel att tala om motivation? Motivation är ju kopplat till just handling, utan handling - inte motivation.

Att man ser fördelarna etc med en viss handling behöver ju inte handla om motivation, utan logiskt tänkande. Jag kan se jättemånga fördelar med att göra en viss sak, men får den ändå inte gjord beroende på att min önskan att utföra/uppnå resultatet inte är tillräckligt hög.

---
Motivation är det psykologiska kännetecken som väcker en organism till handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målriktade handlingar.
---
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 303
Senast: Grazing
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag kommer emellanåt på mig själv med att ta en titt om min dotter @EmmaFilippa skrivit något här. Detta trots att jag mycket väl vet...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
19 193
Senast: MML
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 767
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 387

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp