Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad syftar du på här?Man gör dessutom alla andra med samma diagnos en björntjänst om man sprider osanningar om vad diagnosen innebär.
Om man åtminstone byter ut "jag kan inte" mot "jag har svårt för", så slipper man den negativa spiralen.
Man gör dessutom alla andra med samma diagnos en björntjänst om man sprider osanningar om vad diagnosen innebär.
Vad syftar du på här?
Exempelvis om man säger "jag kan inte lova att jag kommer till jobbet för jag har HKLM-diagnos". Då sprider man osanningar som gör att denne arbetsgivare kanske aldrig kan tänka sig att anställa någon med den diagnosen, när det i själva verket bara handlar om en svårighet som 90% av de som har diagnosen kan hantera mycket väl, ned eller utan stöd.
Ja men hur många utifrån kan se den skillnaden och bedöma om man skyller på sjukdomen eller bara försöker förklara att man faktiskt inte kan?
Skulle jag då helt enkelt låta bli att säga så? Bara för att det inte stämmer in på vissa betyder inte det att det inte stämmer in på mig.
Visst kan du säga det, men du behöver ju inte lägga till att det är p g a diagnosen. Det finns många helt utan diagnos som har svårt att gå upp på morgonen/får rutiner/skapa struktur. För en arbetsgivare är det rätt oväsentligt VARFÖR, men det är bra att vara ärlig med vilka svårigheter som finns. Och så klart att man jobbar på att komma tillrätta med problemet.
Du tror alltså att du med hjälp av ett papper på en diagnos kan få din omgivning att sluta stämpla dig som lat? Det går tyvärr inte. Människor har rätt till sin uppfattning, hur fel den än är.
Jag är t ex arbetsgivare, och för mig hade det spelat absolut NOLL roll om du har ett papper med en diagnos. Jag är UTESLUTANDE intresserad av om du klarar av arbetsuppgifterna och huruvida jag kan räkna med dig som arbetsför kraft. Om du sedan har 11 diagnoser betyder inget för företaget.
Nej det tror jag verkligen inte. Människor är oftast trögare och dummare än att förstå vad som är rätt och fel.
Så du skulle inte vilja veta om en person tex har tourettes? Den går bara och skriker "kuk, fitta" osv, och vi säger att du inte har en aning om vad tourettes är. Personen är väldigt duktig med sina arbetsuppgifter och klarar allt galant. Är det inte bättre att då veta varför personen skriker könsord (eller vad det nu kan vara) så man får en större bild av det och kan förstå?
Driver du med oss?
Du tror alltså att du med hjälp av ett papper på en diagnos kan få din omgivning att sluta stämpla dig som lat? Det går tyvärr inte. Människor har rätt till sin uppfattning, hur fel den än är.
Jag är t ex arbetsgivare, och för mig hade det spelat absolut NOLL roll om du har ett papper med en diagnos. Jag är UTESLUTANDE intresserad av om du klarar av arbetsuppgifterna och huruvida jag kan räkna med dig som arbetsför kraft. Om du sedan har 11 diagnoser betyder inget för företaget.
Om man får reda på vilken diagnos och vilka problem en anställd har är det mycket lättare att bemöta den på rätt sätt.
Fast alltid när jag sagt så tidigare har jag fått höra att jag är lat och "det är bara att rycka upp dig". Vilket det såklart inte är. Därför är det bra att säga att det hör till diagnosen, att jag saknar startmotor. Då får dom en annan bild av det hela, istället för att bara tro att jag är lat/inte orkar...
Fast det är lathet att bara acceptera och inte aktivt försöka göra något åt det. Jag menar inte att man ska dölja, man ska förklara vad man har svårt för, hur arbetsgivaren eventuellt kan underlätta, vilket stöd man behöver och att man själv ska göra vad man kan för att klara av det. Om jag då har förtroende i övrigt för personen, och det är lösbart med arbetsuppgifterna kan jag mycket väl tänka mig att ge denne en chans.
Om jag ens anar att personen kommer att skylla ett misslyckande på sin diagnos och acceptera att det är som det är bara för att de här 4 bokstäverna gäller för mig: no way, ever. Det är lathet.
Fast, Saeta, inte alla aspekter av din personlighet och ditt beteende behöver väl bero på diagnosen? Vissa saker KAN väl faktiskt bero på ren och skär lathet - som för alla oss andra utan diagnos - och då är det väl tokigt att genast anta att det har med din diagnos att göra? Jag håller med sjoberga till en rätt stor del. Jag TROR att du har förmågan att påverka ditt liv och hur du beter dig mycket, mycket mer än du själv tror.
Nej det är uppgivenhet.Fast det är lathet att bara acceptera och inte aktivt försöka göra något åt det. Jag menar inte att man ska dölja, man ska förklara vad man har svårt för, hur arbetsgivaren eventuellt kan underlätta, vilket stöd man behöver och att man själv ska göra vad man kan för att klara av det. Om jag då har förtroende i övrigt för personen, och det är lösbart med arbetsuppgifterna kan jag mycket väl tänka mig att ge denne en chans.
Om jag ens anar att personen kommer att skylla ett misslyckande på sin diagnos och acceptera att det är som det är bara för att de här 4 bokstäverna gäller för mig: no way, ever. Det är lathet.
Är det inte bättre att då veta varför personen skriker könsord (eller vad det nu kan vara) så man får en större bild av det och kan förstå?