Diplomaten
Trådstartare
Vi har sedan några månader tillbaka två hundkillar som idag är ca 5 månader gamla. Givetvis har deras framväxt varit en fartfylld resa med mycket tålamod och konsekventa mål, men det är värt det varje dag! Vi ser hur de utvecklas, växer och hur flockens band stärks. Men, jag skulle ljuga om jag sade att det bara hade varit en "peace of cake". Framförallt eftersom vi valde att köpa två hanhundar ifrån samma kull. Men, som sagt, vi hade planerat det och vi förväntade oss inte att det skulle bli helt smärtfritt. Dessutom har vi hundar sedan tidigare och bred djurvana.
Då till mina funderingar.
Personen som vi köpte våra valpar ifrån har fått samtal från två stycken som köpt valpar från kullen slutade på 7 st hundar. Den ena valpen har lämnats tillbaka vid 4 månaders ålder eftersom ägarna ansåg den som mer vild än tam. Den hade heller inte förmågan att bli rumsren enligt deras utsago. Den gnagde sönder alla leksaker för barnet osv osv. Uppfödaren till valpen ansåg efter x samtal ,som tyvärr slutade i gräl, med dessa personer att hon missbedömt dem som goda hundägare och tog tillbaka valpen.
Det andra samtalet kom från en äldre kvinna som köpte hundvalpen och födde upp Chiwawor. Hon var djurtolk och kändes exemplarisk. Då valpen var 3 mån ansåg kvinnan att hunden "var för mycket för henne" och ställde till lite för mycket oro i hundflocken. Kvinnan kontaktade uppfödaren och var ärlig med situationen och de ordnade tillsammans ett gott hem för valpen.
De andra hundarna har fått goda hem, några i Sverige och andra i Norge. Alla är nöjda och anser vi köpt lyckovinst.
Det "lilla" jag har hört och sett om hur svårt det är att finna "rätt ägare" till sin uppfödning gör mig imponerad och lite skrämd över hur ni klarar av det gång på gång. För det verkar som att en del tar oerhört enkelt på att köpa hund. Vi testar, annars ångrar vi oss.
Hur ordnar ni uppfödare upp en sådan situation?
Vad är köparens resp. säljarens rätt?
Hur hanterar man att ens valp ev. kommit till fel ägare?
Personliga erfarenheter?
Då till mina funderingar.
Personen som vi köpte våra valpar ifrån har fått samtal från två stycken som köpt valpar från kullen slutade på 7 st hundar. Den ena valpen har lämnats tillbaka vid 4 månaders ålder eftersom ägarna ansåg den som mer vild än tam. Den hade heller inte förmågan att bli rumsren enligt deras utsago. Den gnagde sönder alla leksaker för barnet osv osv. Uppfödaren till valpen ansåg efter x samtal ,som tyvärr slutade i gräl, med dessa personer att hon missbedömt dem som goda hundägare och tog tillbaka valpen.
Det andra samtalet kom från en äldre kvinna som köpte hundvalpen och födde upp Chiwawor. Hon var djurtolk och kändes exemplarisk. Då valpen var 3 mån ansåg kvinnan att hunden "var för mycket för henne" och ställde till lite för mycket oro i hundflocken. Kvinnan kontaktade uppfödaren och var ärlig med situationen och de ordnade tillsammans ett gott hem för valpen.
De andra hundarna har fått goda hem, några i Sverige och andra i Norge. Alla är nöjda och anser vi köpt lyckovinst.
Det "lilla" jag har hört och sett om hur svårt det är att finna "rätt ägare" till sin uppfödning gör mig imponerad och lite skrämd över hur ni klarar av det gång på gång. För det verkar som att en del tar oerhört enkelt på att köpa hund. Vi testar, annars ångrar vi oss.
Hur ordnar ni uppfödare upp en sådan situation?
Vad är köparens resp. säljarens rätt?
Hur hanterar man att ens valp ev. kommit till fel ägare?
Personliga erfarenheter?