Vi hade welshterrier och våra vänner cairnterrier. Deras var bitsk, lite skällig och opålitlig medan vår var en klippa (hade dock en period som unghund då han betedde sig rätt slyngelaktigt och behövdes hållas lite kort)! Jag kan säga att så mycket lydigare (och då menar jag av den avslappnade familjetypen av lydnad snarare än "totallydnaden" av en tävlingshund) har jag inte upplevt varken tidigare eller efter vår terrier (han syster blev sv.ch. i agility om jag minns rätt). Inget skäll, inget lösa hår, glad i familjen men rätt ointresserad av främlingar, lydig och lättränad. Lydighet övertrumfande jakt men betedde sig bra på spårprov. Kissade på "spöket" på mentalprovet (aldrig hänt förr eller efter). Modig och snäll, kastade sig i vattnet, bet tag i håret och simmade mig till strand en gång då han trodde det var nödvändigt. Världens bästa hund.