Planen är att försöka komma iväg till nästa utställning som är hyggligt nära.
Sambon vill mest ha en fyrbent kompis för promenader, apport och soffmys. Sedan bör den nog ha de där som beskrivs som "clowning" och hyggligt lättlärd då han är taggad på trickträning.Det där är ju lite knepigt, framförallt om man inte har massor av BPH att gå på. Jag har tex bara lärt känna en havanais, men den var betydligt charmigare och gladare än de friséer jag träffat. (Träffade tex två bichon frisé förut som inte verkade intresserade av något alls, någonsin, men de kan ju mycket väl ha varit dödligt uttråkade och ovana vid att få hålla igång).
Vad har ni tänkt att ni vill göra med hunden och hur vill ni att den ska vara till sättet? Kanske kan vi här på buke hitta ytterligare någon ras som ni båda kan gilla? Spetsarna ni kikar på... Tja. Jag tänker som @Nota att det mest är skällande och pälsfällande konstant där
För min del så är det lite av ett substitut till en häst. Jag tävlade rätt högt i dressyr för en del år sedan, men lyckades bli utbränd pga oförmåga att prioritera. Jag är rätt sugen på att pröva på diverse hundsporter som lydnad, rallylydnad, nosework etc och se om det är något som jag och hunden kan tänkas tycka är kul. Men eftersom jag aldrig hållit på med det så vet jag ju inte om något av det kommer vara kul och ge mer energi än det tar. Så vårt fokus är en sällskapshund som även tycker att det är roligt att bli aktiverad, men som inte kräver flera timmars arbete varje dag för att må bra. Jag tror att om vi väl har en hund som är mer krävande än vi önskat så har jag såpass mycket djurvett att jag kan hantera det med lite stöd från någon hundkunnig.
Många långhåriga går bort pga att de fäller, vilket sambon inte vill ha. Jag har satt bichon frisé/havanais som det absolut minsta i storlek som jag kan tänka mig. Det gör att pappisar faller bort. Samtidigt vill vi inte ha något allt för stort pga att vi behöver kunna ta med den i Stockholms kommunaltrafik. Jag är även skeptisk till terriers, mycket orsakat av min bekantskap med jaktterriers och lätt ouppfostrade jack russels under uppväxten. Så det kan jag eventuellt omvärdera, men då försvinner ju det där fluffbollskänslan som jag är fruktansvärt förtjust i.
Jag är uppväxt med långhårig storhund dock, så min ribba för vad "massor" är ligger nånstans i drivorna som brukade samlas i hörnen hemma hos oss.
jag får helt enkelt fortsätta försöka lobba föe dom. Och försöka träffa sådana sportklippta i verkligheten.
