Angående senaste tidens attacker på småhundar

purity_666

Trådstartare
Bara den här veckan har jag läst om 3 fall där större hund biter ihjäl småhund.

1. Rottis sitter i bil med bakluckan öppen och grindar som skydd. När en dam går förbi med sin lilla hund bryter sig rottisen ut och dödar lillhunden.

2. En dam går till djursjukhuset för att köpa hundfoder. Utanför sitter en rottis med bakluckan öppen. Hunden har koppel, men ägaren håller just då inte i kopplet. Rottisen slänger sig ur bilen och ger sig på lillhunden. Trots att det hände precis utanför klinik så kan livet inte räddas på den lille.

3. En tjej är ute på kvällsrundan md sin hund när hon möter en kvinna med en "pitbulliknande" hund. Kvinnan kan inte kontrollera hunden, så den anfaller och lillhundens buk slits upp. Livet går inte att räddas.

Det är bara den här veckan. Hur blir det såhär? Vad kan man som småhundsägare göra för att skydda sin hund? Hur skyddar man den mot ett övergrepp?

Sen förstår jag inte hur man som ägare till en stor och ilsken hund vågar lämna den utan uppsyn (nr 1) eller inte hålla stenkoll utanför en djurklinik där det självklart rör sig andra hundar (nr2) I fall nummer 3 var kvinnan påverkad av något.
Jag skulle må skitdåligt om jag ägde en hund som helst oprovocerat dödade en annan hund. Hade jag en hund som visat aggressivitet hade jag nog använt munkorg tills beteendet tränats bort.

Men ja, om man nu hamnar i situationen, vad gör man? Har den stora hunden väl fått ett grepp så är det ju kört om det är en liten hund.
 
Jag äger både små och stora hundar och ser därför båda sidor av problemet. När det gäller att skydda min lilla hund så använder jag dels min äldre Schäfer som barriär om en lös hund kommer farande och dels ser jag till att hon inte muppar mot andra hundar. Nu kan inte alla rusa iväg och köpa en en Schäfer av den anledningen, men han är guld värd då en lös hund kommer farande mot flocken. Hade jag ingen stor hund att använda mig av, då hade jag fått använda mig själv. Ska man använda sig själv bör man dock vara beredd på att ta bett samt veta hur man hänger upp en förbannad hund och håller den borta från kroppen.

Angående muppandet så kan min lilla hund kaxa rätt rejält om hon får och hon verkar ha hybris för storlek spelar ingen roll i hennes fall. Därför inget muppande som kan reta upp annan hund.

Sedan finns då den andra sidan av myntet, att vara storhundsägare i en värld av bjäbbiga pälstussar. Tussarna retar skiten ut tikarna (hanen är för cool) och jag kan inte klandra dem. Jag förstår inte att man vågar låta sin pälstuss göra regelrätta utfall mot två Schäfrar (och ett litet fluff då men hon ser ju harmlös ut). Jag oroar mig mer för att en sådan ska komma farandes och Schäfertiken säger ifrån. Småhundar tål ju ingenting knappt utan ett nafs från stor hund kan sluta illa.

Så vad kan man göra?
Uppfostra sin egen, håll koll på omgivningen och lära sig läsa hund och hundägare. Då kan man i varje fall se om den där stora hunden är en potentiell risk och välja lämplig åtgärd.

Och om man väl står där med en annan hund tuggandes på sin egen, stryp loss den med halsband eller koppel och släpp för fan inte greppet innan hunden är under kontroll.
 
Jag har en större hund som inte tycker om mindre hundar.
Själv får jag nog säga att det är ett under att hon inte tuggat på någon annans hund med tanke på hur ofta vi råkar ut för lösa småhundar som springer runt benen på oss och skäller.

I just dina exempel låter det som att de stora hundarna har varit utom kontroll men lika ofta handlar det nog om småhundar som inte är under kontroll och där storhundsägaren har oturen att råka ut för lösa hundar. När sedan den stora hunden biter så är det också det enda som nämns.
Jag vet inte hur många gånger jag har bett andra hundägare att hämta sina hundar och fått ett snäsigt svar "Den gör ju ingenting, den är snäll".
Så ja, respekt och förståelse för varandra vore väl en bra början.

Kunskap och insikt om den egna hunden. Tex min hund gillar inte alla hundar och därför får hon heller inte umgås med okända, jag tar inga risker trots att det säkert skulle kunna gå bra. Jag tror att väldigt ofta så chansar man, tex i hundrastgårdar eller hundmöten på promenaden. "Hundarna vill så gärna hälsa". Tråden mellan lek och allvar är väldigt tunn och det kan gå otroligt snabbt.

Och så var det de här med koppel. Kan inte hunden vara lös så ska den heller inte vara lös, även om den är snäll, för omgivningen är inte alltid lika snäll tillbaka.

I dina exempel vet jag dock inte. Hundägarna har helt klart inte haft kontroll. Exempel nummer ett, kanske ett lås på buren kunde ha hjälpt? I exempel nummer två låter det verkligen som en väldigt olycklig miss, som absolut inte får hända när man har den typen av hund. Och exempel nummer 3 skulle aldrig haft hund från första början. Det går inte riktigt ihop att vara påverkad och samtidigt ha full kontroll över en arg hund. Ägarna till de dödade hundarna kunde nog inte gjort någonting annorlunda, tyvärr. Det är svårt att skydda sig helt och omöjligt att förutse vad som ska hända. Väldigt ledsamt.

Humla har varit i slagsmål ett fåtal gånger, då endast med min andra tik. Där har det varit relativt lätt att bara ta tag runt halsen på Humla, hålla huvudet stilla för att minimera rusk och strypa syretillförseln. På en mer kraftigt byggd hund behövs det kanske ett hjälpmedel så som koppel för att verkligen få ett bra grepp runt strupen. Sen är det jätteviktigt att hålla hunden stadigt efteråt så att den inte får chansen att angripa igen. Det absolut svåraste är väl att behålla lugnet
 
Senast ändrad:
Jag har en större hund som inte tycker om mindre hundar.
Själv får jag nog säga att det är ett under att hon inte tuggat på någon annans hund med tanke på hur ofta vi råkar ut för lösa småhundar som springer runt benen på oss och skäller.

Angående detta så jobbar jag just nu väldigt mycket på att hon ska kunna ignorera hundar, oavsett vad som händer och att det aldrig är hennes sak att bestämma vilka som är okej/inte okej, sånt sköter jag. Det går liksom inte att lita på att andra sköter sin del av träningen utan då är det bättre att göra vad man kan själv.

Det är dock inte alltid helt lätt att styra över hundens känslor har jag märkt...
 
Angående detta så jobbar jag just nu väldigt mycket på att hon ska kunna ignorera hundar, oavsett vad som händer och att det aldrig är hennes sak att bestämma vilka som är okej/inte okej, sånt sköter jag. Det går liksom inte att lita på att andra sköter sin del av träningen utan då är det bättre att göra vad man kan själv.

Det är dock inte alltid helt lätt att styra över hundens känslor har jag märkt...

Bra att du klargjorde det! :up:
Det är och kan aldrig vara hundens skyldighet att se till att ett utfall inte sker.

Det jag för övrigt reagerade mycket på är att det skrivits en del om Rottweiler. Det är synd att deras rykte fördärvas så. En av de snällaste och mest tålmodiga hund jag känt var en Rottis, han var helt underbar mot min chihuahua-hane och i överlag otroligt lugn.
 
Kreti och pleti har hund idag, utan att veta särskilt mycket om det. Det är det stora problemet, oavsett hundras.

När vi bodde i Malmö och förlitade oss på stor gemensam rastplats för daglig rastning blev jag ständigt förvånad över folks nonchalans gentemot egna hunden. Dels stora hundar som fick röja runt som de ville, men också hur man som ägare till en hund som väger 2 kg ens vågar släppa den på ett sånt ställe. Jag menar, det räcker ju att en sådan hund blir tacklad fel av en större så har man knäckt ryggen på den. Jag gick konstant ifrån folk på det stället, medans de flesta verkligen sökte upp varandra.

Sen, hur vet vi att "rottisarna" verkligen är rottisar? Det vet vi inte, andelen buskavlade usla hundar känns också större. Men man ska inte heller underskatta hundars förmåga att vakta bilar, det gör mina också, men de kommer inte ut.
 
Det är synd att deras rykte fördärvas så. En av de snällaste och mest tålmodiga hund jag känt var en Rottis, han var helt underbar mot min chihuahua-hane och i överlag otroligt lugn.

Det finns mycket skit i rottweileraveln, att en del - eller rent av en hel del - är trevliga betyder tyvärr inte att det inte finns riktigt gott om skräphundar också.

Som svar till TS, vad kan man göra. Ja, några råd har ju redan kommit i tråden, men jag tror också att den här serien av olyckshändelser är lite av en slump att de kommit så tätt och farligt är det inte att ha en liten hund. Inte alla stora hundar är ju ute efter att skada, och framförallt då om man följer råden i tråden och inte låter den lilla hunden bete sig som ett as. (Därmed givetvis inte menat att antyda att vare sig TS hundar eller någon av hundarna som blev dödade i de här händelserna betett sig illa.)

Men visst, med en liten hund är det ju närmare till katastrofen om de träffar på en större hund. Mina grannar har en liten yorkie (finns det miniyorkie? i såna fall är det en sån, de kan bära den i handen :cautious:), som då och då vandrar in genom mitt staket in på vår tomt... Den står mest och skakar och skäller, och Monster är nyfiken - men med tanke på att han väger kanske 50ggr så mycket kan han ha ihjäl den av en ren olyckshändelse bara genom att hälsa. :crazy:
(Och jag har pratat med grannarna. Jag har nätat nederdelen av mitt eget staket också, men igelkottarna gräver och knuffar upp gångar...)
 
Håller verkligen med om folks nonchalans mot sina egna hundar. Varför är man inte rädd om sin hund?? Vet inte hur många småhundar som kutat fram vilt skällandes mot min hund (Flat modell större) nu är han ju gudasnäll och gör inget men det vet ju inte dom?
Gissar att det är Ribban @lady_vip menar och det stället är ju rena vilda västern numera, håller mig därifrån. Både småhundar vind för våg och dessutom större aggressiva hundar där ägarna står 2 kilometer längre bort och skiter i vilket.O_o
 
Jag tycker inte att småhundars bjäbbande ursäktar att stor hund biter ihjäl den, oavsett.
Inte konstigt att det ser ut som det gör i samhället, när människor resonerar så
*äger stor och liten hund
Klart att det inte är en ursäkt, men det är ju inte bara stora hundar som ska sköta sig.
Det är inte ovanligt att små hundar gör utfall och till och med biter större hundar, biter de då tillbaka tar det såklart värre.
 
I dessa fallen verkar det ju vara rena olyckor , iaf i de två första.
Men annars tycker jag vissa småhundsägare tar enorma risker, och verkar överhuvudtaget inte vara medvetna om hundars språk.
Min äldsta hund, modell schäfer hatar främmande hundar, och jag har träffat så korkade hundägare att jag inte förstår hur deras små hundar fortfarande lever.
Bland annat gick vi förbi en rastgård där en ägare var med sina tv småhundar, hon frågade om vi inte kunde släppa ihop hundarna, jag sa nej jag ska inte in, min hund gillar inte främmande hundar, hon började morra vid detta laget, då de små stog för nära.
Ägaren sa då, ja men de brukar gå bra, låter man dom bara göra upp.....
Göra upp, min hade dödat dina om jag släppt in henne!

En annan gång gick vi i mörkret och från ingenstans har min hund en svart dvärgpudel i ashlet, tur för denna att det var en stabil hane och min tik gillar okastrerade hanar, så detta gick bra, ägaren kommer en bit bort och frågar är det en tik, han gillar inte hanar...

Har även varit med om gång på gång på gång människor med småhundar som går rakt fram mot min morrande stora hund och frågar är det en tik eller hane i bästa fall, annars har de bara ett stort leende på läpparna, man får verkligen fly undan för att rädda livet på deras små hundar.
 
Att "misssköta" sig med bjäbbande kommer inte ens i närheten av att bita ihjäl.

Nä, men ett litet nafs från en stor hund vs från en liten hund är precis samma sak! Sen har den stora hunden "otur" att den är större och därför gör mer skada. Därför verkar folk tycka att det är okej för små hundar att nafsa, men inte för stora hundar.. Det är idioti. Det klart min stora hund nafsar tillbaka om den lilla börjar.
 
Jag tror alla tjänar på att kalla bjäbbandet för skällande istället. Små hundar kommer inte farande och bjäbbar och nafsar; de gör också utfall och skäller och biter. Beteendet är detsamma som när en stor hund gör det. Tyvärr inser inte ägarna det, eftersom effekten inte blir lika stor - men det är lika ouppfostrat.

Har man dock en större hund, så blir också skadan vid ett bett större och man behöver veta vad man har i kopplet och ta ansvar därefter. Vara steget före och alltid ha ett säkerhetstänk. Även den snällaste och tålmodigaste hund kan få nog - och även om den bara markerar så kan det orsaka stor skada.
 
Det är en himla skillnad att som stor hund få ett nafs av en liten, jämfört med för en liten att få kroppen söndersliten av en stor hund..
 
Jag tycker att det är så himla fruktansvärt!
Jag har flera gånger fått in hundar som bitits ihjäl, jag blir lika arg varje gång och det är så hemskt att möta ägarna till de stackars små hundarna.
Jag minns en liten hund så tydligt som visserligen enbart hade fått ett enda bett, men bettet hade träffat över bröstet och gjort ett hål rakt in i hjärtat :cry:
I de flesta fall är det inte så att det handlar om ouppfostrade småhundar utan det har varit helt oprovocerade attacker där en okontrollerad hund blixtsnabbt gått till attack. Typ småhundsägaren går runt i ett bostadsområde och en hund kommer farandes ut ur en port och biter. Eller en småhundsägare går i parken och helt plötsligt kommer en lös hund springandes och går till attack.
Mycket sker såklart också i rastgårdar där stora och små hundar som ofta är okända för varandra släpps ihop - vilket såklart kan sluta mycket illa, men de flesta svar i denna tråd får det lite att låta som att det är de små hundarna själva som provocerat fram att de blir ihjälbitna och det kan jag inte hålla med om.
 
Det är en himla skillnad att som stor hund få ett nafs av en liten, jämfört med för en liten att få kroppen söndersliten av en stor hund..
För det mesta ja, men inte alltid skulle jag säga. Min 35kg hane blev biten av en liten, vit, fluffig modell. Visst, han dog inte utan fick "bara" en söndertrasad underläpp. Men efter det är han livrädd för små hundar, dock är han en sån som hellre fäktar än flyr. När han blev överfallen av en betydligt större hoffe så skakade han av sig det snabbt och har inga som helst problem med större hundar idag.

Så för min hund är det betydligt värre att få en liten hund nafsandes i hasorna än en stor hund som kommer och nafsar. Kanske inte fysiskt, men psykiskt.
 
Mycket sker såklart också i rastgårdar där stora och små hundar som ofta är okända för varandra släpps ihop - vilket såklart kan sluta mycket illa, men de flesta svar i denna tråd får det lite att låta som att det är de små hundarna själva som provocerat fram att de blir ihjälbitna och det kan jag inte hålla med om.

Nja, det är väl snarare så att det är det som är rådet till den som undrar vad man kan göra som småhundsägare för att skydda sin hund? Det är såklart ingen garanti för att hunden inte blir oprovocerat attackerad, men man kan i alla fall låta bli att just provocera.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
35 085
Senast: Snurrfian
·
Övr. Hund Min mamma har ett problem som jag inte riktigt vet hur jag ska hjälpa henne att lösa. Delvis pga att hon bor en bit bort. Hon har...
2
Svar
34
· Visningar
3 455
Övr. Hund Gäller både hund och katt men valde att lägga den här,om någon misstycker får tråden gärna flyttas. Detta bostadsområde har länge...
2
Svar
35
· Visningar
2 526
Senast: Sol
·
L
Övr. Hund Skriver under anonymt nick för jag vill inte bli igenkänd... Jag är så fruktansvärt ledsen just nu. Min ena hund dödade antagligen...
2 3
Svar
49
· Visningar
10 940
Senast: Mia_R
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp