Sv: angående alla diskutioner om hästens nacke
Angående det där med "pilbågen" så har jag funderat på en sak;
Du (liksom de flesta andra?) vill ju gärna ha pilbågen först. Men det brukar kunna vara ganska svårt att få hästen slappna av och släppa efter i hela överlinjen innan en massa annat sitter?
T ex- lydnad, för att undvika onödiga missförstånd eller motstånd som leder till spänningar, hyfsad rakriktning (som på bilden jag la ut i tråden så upplevde jag att den spände emot i halsen bl a som resultat av att den var icke-rakriktad och la mycket vikt på inner fram), att den är i balans och mao lite samlad.
Anser du att man kan åstadkomma bra pilbåge först eller att en riktigt bra pilbåge kan uppstå först när det här fungerar bra?
Jag kan skriva detta till dig och du förstår vad jag menar.... utan att ta illa upp.
Vi har alla våra referenspunkter i den egen dagliga ridningen.
Vi som diskuterar här har ibland helt olika referenspunkter - och därmed helt olika erfarenheter.
Just när man talar om spänning så vill jag gå ett steg till.
Jag vill börja i en annan ände
Vi har två nervsystem i kroppen
- det för jämvikt som är det naturliga tillståndet som gör att vi bevarar vår hälsa.
- och det som måste till för fight or flight - när kroppen är utsatt för fara.
Jämnvikt balans - är det naturliga tillståndet.
Så om hästen är spänd - ställer jag mig omedelbart frågan varför - jag ser det inte alls som ett naturligt tillstånd. Rent psykologiskt så triggas spänning igång av stressorer - jag undrar genast vilken - vilka.
För vill man få hästen att slappna av så är det ju logiskt att ta bort dessa stressor - då finns det ju ingen anledning för hästen att vara spänd. Om vi nu pratar utifrån ett Dressyrperspektiv. (alltså föll alla hästar som går löp bort)
Jag ser alltså inte en stressad häst som ngt naturligt - eftersom jag då har ett psykologiskt perspektiv.
När jag är ute och undervisar i koordnination - så är stressen alltid under ridningen orsakad av att hästen blir rubbad i sin balans - och får dubbla budskap.
Jag tycker många gör ett tankefel här
- de utgår ifrån att de besitter en sådan kroppskontroll och koordination att de är herre över situtuationen - och att därmed problemen sitter hos hästen.
How can you expect to be master of your horse - if you aren't master of yur own deeds and aktions
Vem kan ärligt säga att den är det. Alltså i fullständig kontroll över den egna kroppen
Vi tänker helt olika och börjar därmed i helt olika ändar.
Jag börjar med min koordination
Efter att jag skrittat fram börjar jag rida lätt på nästan hellång tygel.
Jag känner av hästen och placerar mig på hästens tyngdpunkt. jag rider cirklar och bågar med min position only, dvs axlar och bäcken och tyngdpunkt. Det går också att göra halvhalter, och hålla hästen i jämnvikt enbart med mage och lättridningsteknik.
Ovanstående är bara andra ord för takt, losgelasenheit och contakt.
För dessa övningar koordinatiosnövningar hos ryttaren får ALLTID hästen att söka sig framåt nedåt och fram till den långa tygeln
När jag under visar lär jag elever att göra det samma. Och det blir alltid samma kvitton som svar
den blir rak när ryttaren hittar sin position
Den blir ren i sin takt när häst OCH ryttare hittar sin jämnvikt.
och pilbågen får sin grundspänning av att hästen börja bära ryttaren istället för att skydda sig mot ryttaren.
Pilbågen kommer på köpet när man fokuserar på det andra.
Pilbågen är inget man skapar utan ett tillstånd som hästen bjuder på när den litar på ryttaren.
