Andreas Helgstrand (utbruten från Dressyrsnack 16)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Angående den första fuxen som @MiniLi (? förlåt om jag taggar fel person!) postade, jag tycker inte alls om den ritten och tycker att det är just sådan ridning som är så normaliserad och gör att vi hästmänniskor har så dåliga "hästögon"! Sådan ridning ser vi ju mest lite till vardags hela tiden. Hästen går i otakt, överböjd i nacken (tredje halskotan högst), "neråtvikt" i manken (växer inte ur manken) och därmed noll samling i någon travrörelse i hela programmet, för kort i halsen, och med tydliga konfliktbeteenden.

Jag tycker inte att några svansvift är hela världen heller, men jag tycker att om hästen tappar balansen och takten - vilket de så klart kan göra - så ska det SJÄLVKLART synas på halsen! Det är ju halsen hästen håller balansen med. Jag ser hellre hästar som slår upp huvudet en sekund för att hålla balansen än att de måste knö ihop hela kroppen och tappa takt och samling för att nosen under inga omständigheter någonsin får komma för långt fram, för då... jag vet inte, ramlar himlen ned eller nåt.

Hur kan "öppen i formen" vara värre än orena gångarter och noll samling i Grand Prix? Fattar verkligen inte.
 
Känner verkligen att det är ett problem när det letas stora fel på rätt bra ekipage. Jag tänker att vi måste skilja på ridning där saker kan/bör/ska bli bättre, (dvs mer eftergift, ärligare böjning genom kroppen, mindre tryck i serien för lättare framdel, takten i passagen behöver bli bättre) och på ridning som är misshandel ex vad som visades i Operation X. Ingen rider nånsin perfekt, varken du, jag eller proffsen och det MÅSTE få vara/bli fel utan att en blir hängd.

Sen finns det ingen forskning vad jag vet på "fokus face"? Ryttarna ber hästarna att ta i sitt yttersta, de måste fokusera, balansera och koncentrera sig. Det ser annorlunda ut för alla individer. Just att greja med munnen gör många hästar även bettlöst. Att lägga öronen lite bakåt gör vissa hästar MER utan utrustning än med. Så gjorde min Burb vilket jag tolkade som att hon var tvungen att tänka efter mer vad jag ville (kan naturligtvis vara feltolkat av mig)

Visa bifogad fil 133474
Är det verkligen att leta fel när hästen går med painface stora delar av programmet? I så fall får vi nog bara finna oss i att vi tycker olika.
Jag kommer aldrig tycka att det är ok med hästar som har så pass ont under den mesta tiden av ett program och att de dessutom får bra poäng.
Och nej, jag pratar inte om att bara ha öronen bakåt, bara flippa med läpparna osv osv.

För mig är det inte ett litet fel att en häst går med painface genom större delen av ett program. Det är ett stort fel som bör tas på allvar.
Att det kan bli painface någon gång, när hästen tar i massor, om man är på väg att rasa in i ett hinder och tar tag ordentligt för att rädda situationen osv osv tror jag ingen har haft något emot? Utan det är just det där att de går med painface i större delen av programmen som är problemet.
 
Angående piaffen så har min tränare sagt att vid en korrekt utförd piaff så ska du kunna sätta ett glas vatten på hästens rumpa och inget vatten ska skumpa ut. Så lite ska alltså hästens rumpa röra sig.
 
Jag tänkte inte vara sämre än @Fiorano och försökte hitta egna bilder på mina hästar men har inga när de jobbas. Därmed måste jag tyvärr per definiton sägas vara sämre än Fiorano. Däremot hittade jag den här som kanske är intressant. Det här är en av mina. Har visat denna för ganska många hästmänniskor och alla säger olika. Vad tycker DU hästen "säger" på bilden?

Speciellt intresserad av @SiZo 's åsikt som väl är etolog.

87359873_534097127222566_6818588722196381696_n.webp
 
Är det bara jag som känner avsmak för allt vad utmärkelser och tävling heter?

Jag har blivit riktigt låg efter den här historien och tycker just nu att hästar och sport nästan inte hör ihop. :(

Varje seger-gest osv ger mig dåliga vibbar och jag känner mig cynisk.
 
Är det verkligen att leta fel när hästen går med painface stora delar av programmet? I så fall får vi nog bara finna oss i att vi tycker olika.
Jag kommer aldrig tycka att det är ok med hästar som har så pass ont under den mesta tiden av ett program och att de dessutom får bra poäng.
Och nej, jag pratar inte om att bara ha öronen bakåt, bara flippa med läpparna osv osv.

För mig är det inte ett litet fel att en häst går med painface genom större delen av ett program. Det är ett stort fel som bör tas på allvar.
Att det kan bli painface någon gång, när hästen tar i massor, om man är på väg att rasa in i ett hinder och tar tag ordentligt för att rädda situationen osv osv tror jag ingen har haft något emot? Utan det är just det där att de går med painface i större delen av programmen som är problemet.
Jag är mest förundrad över att ni kan se de detaljerna i hästarnas ansikten på suddiga filmer.
 
Jag tänkte inte vara sämre än @Fiorano och försökte hitta egna bilder på mina hästar men har inga när de jobbas. Därmed måste jag tyvärr per definiton sägas vara sämre än Fiorano. Däremot hittade jag den här som kanske är intressant. Det här är en av mina. Har visat denna för ganska många hästmänniskor och alla säger olika. Vad tycker DU hästen "säger" på bilden?

Speciellt intresserad av @SiZo 's åsikt som väl är etolog.

Visa bifogad fil 133480
Det är jättesvårt att bedöma bilder, jag vet ju inte vad som hände före, vad hästen förväntar sig ska hända nu osv osv. För mig ser hästen milt bekymrad ut. Varför den är bekymrad är dock en annan fråga. Den kan ju lika gärna vara bekymrad för att du tar för långt tid på dig med att komma ut på ridturen liksom. Den kan vara bekymrad för att den väntar på något. Min hingst hade lite samma min när han skulle in i sin box, som låg längst in i stallet, förbi alla ston - och jag hade inte galler på några av boxarna. Så stona gjorde sina miner mot honom, vad för miner berodde ju på fertilitetsstatus för tillfället. Och han visste att han absolut inte fick interagera med dem i det läget. Då var han inåtvänd, bekymrad och koncentrerade sig för fullt på att gå förbi stona utan att säga ett knyst.

Jag tycker inte att detta ser ut som ett painface, det vill jag vara tydlig med.

Med det sagt, det finns etologer som är betydligt bättre och duktigare än vad jag är.

Jag är mest förundrad över att ni kan se de detaljerna i hästarnas ansikten på suddiga filmer.
Vissa videor går det på, andra inte. Som videon lite längre upp här, på en häst som var rätt mörk, där kunde jag inte urskilja alls, och har därmed inte sagt något om den videon. Dock så tycker jag att hästen gick i trevligare form på den, och fick tillomed komma fram framför lod i bytena. Men ansiktet kunde jag inte urskilja alls.
 
Det är pga sådant här jag hoppas utvecklingen inom tex painface osv får en skjuts iom allt ökat fokus på hästens välfärd. Bara för att hästen gör en sak även utan bett betyder det inte för mig att det inte kommer ifrån spänning tex. Vi (inte som du och jag utan alla) ser verkligen olika!



Använder du även mer tydligt andra sätt att bromsa hästen i din hjälpgivning? Min AR-tränare är otroligt hård med kort nacke och vi får från dag 1 lära oss att stanna hästen på att släppa kontakten i kapsonen eller ta bort takten och även att spöet är bromsande. Min häst verkar trivas otroligt bra med detta, att aldrig bli hindrad framifrån och att spöet även fungerar som stannade hjälp, allt för att inte börja bromsa fram.

Ju mer känsla jag får för det desto mer undrar jag varför handen hamnar så bromsade (självklart annat att rida tävlingsdressyr på kontakt) så ofta inom dressyren. För det ÄR ju inget någon alls vill eller hur den ska fungera.
Jag vill ju ha kontakt i tygeln. Så jag släpper inte så. Men visst kan jag bromsa på andra sätt för att minska risk för en för kort form.
Min egen häst tex är väldigt känslig i truten. När han då dessutom hade ett oupptäckt bettfel som ger smärta i tex käkled så var det oerhört svårt att få en bra kontakt i början av utbildningen. Och min känsliga hand är väl typ det bästa i min ridning typ. Han är ju dessutom modell energisk och kröp gärna bakom handen om man fastade i att behöva sitta och bromsa. Så först använder jag givetvis bäcken. Men även tex knipa ihop hästen mellan låren kan vara nödlösning på sådana hästar innan de svarar för bara bäcken. Att tvära dem så att tempot automatiskt sänks kan man ju göra på träning etc.
Jag bromsar inte med spö. Jag kan touchera punkter för samling. Om man då inte också ber om framåt/vinklar bäcken för samling så kan det ju bli lite broms.
Böjning kan också verka bromsande om hästen är i obalans/inte jobbar genom kroppen. Kommer man igenom via lite böjning kan många ”tappa lite fart” om man inte ber dem om mer energi.
Man får ju variera efter individ lite. Vissa har ju munskador och man får jobba annorlunda. Det kan bli med tryck på halsen/huvudet för mig ihop med träns/kapson etc om det är avsuttet.
 
Jag är med i den klubben. Misstänksamhet de lux.
Det är inte det att jag inte hade en aning, självklart har jag förstått att det skett och sker en del bakom kulisserna. Det räcker att notera hur personalen behandlas för att förstå att man nog inte alltid är så snäll mot djur heller.

Men jag läste en rubrik om "elitberidare" på Ridsport och jag fick bara känslan av ... ja, sorg...

Det känns väldigt tungt.

Likaså såg jag ett bett till salu. Ett tredelat med en "åtta" i mitten och någon liten kula. Supermodernt och dyrt som tusan.

Jag tänkte på den häst som skall ha det för i munnen, liksom "vikt" med åttan och kantigt mitt på tungan.

Det gjorde mig sorgsen. Jag kan inte hjälpa att jag känner så här. Mer och mer ifrågasätter jag liksom allt med hästarna.

:(
 
Om jag, eller någon annan, skulle vilja starta en tråd om ”pain face” och ”ansträngningsuttryck vid arbete” var skulle man lägga den?
Får den bo kvar på Dressyr eller är Träning bättre? Eller Hästhantering?
Träning känns väl mest logiskt, ligger den på dressyr ska ju fokuset vara på dressyr men diskussionen lär väl säkert komma att handla om all sorts träning.
 
Är det bara jag som känner avsmak för allt vad utmärkelser och tävling heter?

Jag har blivit riktigt låg efter den här historien och tycker just nu att hästar och sport nästan inte hör ihop. :(

Varje seger-gest osv ger mig dåliga vibbar och jag känner mig cynisk.

Nej jag förstår verkligen hur du menar. De hästarna som tävlas på hög nivå eller slängs runt mellan försäljningsstall och skeppas hit och dit över världen tvingas redan ge upp på för mycket av att bara få vara häst i en flock med sina kompisar och mycket utevistelse. Att de sedan inte ens kan hanteras med omtanke i ridningen och träningen utan ska misshandlas fysiskt och psykiskt ovanpå det, är ju bara outsägligt sorgligt.

Jag har ändå tidigare haft någon liten idé att kanske kunna starta någon unghästklass framöver, möjligen femårsklasserna. Även om jag fattat att jag såklart inte skulle ha kunnat konkurrera med de
s k elitryttarna så kunde det vara en upplevelse tillsammans med min häst och en stolthet att bara få visa upp honom.

Men nu känner jag mest bara att det skulle vara som att ställa upp mot ett gäng dopade östtyskor i deras klubb för inbördes beundran. Fast ännu värre än dopade människor eftersom hästarna inte har någon röst alls. Helgstrands beridare hör ju till dem som sopar hem segrar och placeringar på både Breeders och unghäst-VM, och några svenska ryttare som jag ogillar starkt är också där i toppen.

Och så finns det några sällsynta som t ex Caroline Bore som ändå rider och utbildar hästar på heltid, men fortfarande lyckas bibehålla en genuin omtanke om och förståelse för hästarna som individer. Hon hälsade senast att hon var glad åt att min häst har en ägare som låter honom få tid att utvecklas, bara en sådan sak. Men de exemplen får man verkligen anstränga sig mer och mer för att hitta i den stora sorgliga massan. Och ändå är de andra är så många fler och har så mycket mer makt och kapital att de placerar sig högre gång på gång på gång.

Var ska en vanlig hobbyryttare finna motivationen att ens ställa upp i sådana startfält?
 
Senast ändrad:
Nej jag förstår verkligen hur du menar. De hästarna som tävlas på hög nivå eller slängs runt mellan försäljningsstall och skeppas hit och dit över världen tvingas redan ge upp på för mycket av att bara få vara häst i en flock med sina kompisar och mycket utevistelse. Att de sedan inte ens kan hanteras med omtanke i ridningen och träningen utan ska misshandlas fysiskt och psykiskt ovanpå det, är ju bara outsägligt sorgligt.

Jag har ändå tidigare haft någon liten idé att kanske kunna starta någon unghästklass framöver, möjligen femårsklasserna. Även om jag fattat att jag såklart inte skulle ha kunnat konkurrera med de
s k elitryttarna så kunde det vara en upplevelse tillsammans med min häst och en stolthet att bara få visa upp honom.

Men nu känner jag mest bara att det skulle vara som att ställa upp mot ett gäng dopade östtyskor i deras klubb för inbördes beundran. Fast ännu värre än dopade människor eftersom hästarna inte har någon röst alls. Helgstrands beridare hör ju till dem som sopar hem segrar och placeringar på både Breeders och unghäst-VM, och några svenska ryttare som jag ogillar starkt är också där i toppen.

Och så finns det några sällsynta som t ex Caroline Bore som ändå rider och utbildar hästar på heltid, men fortfarande lyckas bibehålla en genuin omtanke om och förståelse för hästarna som individer. Hon hälsade senast att hon var glad åt att min häst har en ägare som låter honom få tid att utvecklas, bara en sådan sak. Men de exemplen får man verkligen anstränga sig mer och mer för att hitta i den stora sorgliga massan. Och ändå är de andra är så många fler och har så mycket mer makt och kapital att de placerar sig högre gång på gång på gång.

Var ska en vanlig hobbyryttare finna motivationen att ens ställa upp i sådana startfält?
Om det är nån tröst kan vi vanlisar hävda oss fint vi med, jag och Fumo vann femårsklassen i på nationaldagstävlingarna på Strömsholm när han var unghäst och jag är ju ingen kändis på nåt sätt. Inte red jag speciellt flashigt heller.
 
Om det är nån tröst kan vi vanlisar hävda oss fint vi med, jag och Fumo vann femårsklassen i på nationaldagstävlingarna på Strömsholm när han var unghäst och jag är ju ingen kändis på nåt sätt. Inte red jag speciellt flashigt heller.

Det är i och för sig någon tröst att det kan lyckas! Men jag vet inte ändå - jag har också fått en sådan djup avsmak för hela maskineriet och hur det ska produceras och matas ut dressyrmaskiner inom fasta tidsramar, så jag tror inte ens jag vill ha mitt namn på samma startlista som de där hästfabrikernas representanter. :(
 
http://sustainabledressage.net/rollkur/why_not.php

Som sagt. Detta var uppe för TJUGO år sedan. Samma ridning som försvarades/premierades då är det som skapar "träning" som den AH ägnar sig åt.
Fast jag minns det som att den typen av ridning inte var uppskattad då. Tror det var Eric Lette som i en intervju uttalade ogillande, men att på tävlingsbanan är det ritten som visas upp som bedöms. Det var väl rätt mycket stormar runt den där Bonfire, hans ryttare och tränare, om jag minns rätt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp