Allt är åt helvete!!

[orkarintemernu]

Jag hade inte stått ut men det innebär inte att jag har rätt. Orkar ta hand om sitt barn? Du skriver ju att det exet förstör barnet!?! Hur ska du ha det?

Ja sättet exet pratar med sitt barn och överför sina känslor på barnet förstör barnet.
Men det har funnits perioder i barnets liv där exet inte ens orkat ha barnet mer än ett par dagar, för gen måste ha egentid.

 

[micaelathegreat]

Herregud. Stackars, stackars barn.

 

[Saija]

Ja sättet exet pratar med sitt barn och överför sina känslor på barnet förstör barnet.
Men det har funnits perioder i barnets liv där exet inte ens orkat ha barnet mer än ett par dagar, för gen måste ha egentid.

Då kanske det är dags för en orosanmälan!

 

[micaelathegreat]

Alltså. Jag brukar inte vara den som skriker "dumpa!" men det här låter verkligen inte som en soppa jag skulle vilja ge mig in i. Och problemet är din sambo. Inte exet. Och verkligen inte barnet. HAN är den som måste vara tydligt mot sitt ex och vara ett stöd och en trygghet för sitt barn. Jag tycker att hans beteende som du beskriver det är så otroligt oattraktivt. Om nu barnets mamma är så instabil så måste ju han finnas där som en trygghet! Inte bara spela med för att dämpa smällarna. Helt vansinnigt.

Jag tycker bara så otroligt synd om barnet. Du kan lämna. Barnet är fast i den där dysfunktionella relationen.

 

[Wysiwyg]

Fast samtidigt så tar han ju faktiskt ansvar för barnets mående nu som ju ändå är det viktiga. Dock kanske man kunde göra saker och ting på ett smidigare sätt från början och Ts kanske kunde haft kvar det egna boendet ett längre tag just för sådana här situationer. Att bara kasta ut någon är ju inte riktigt okej när den personen faktiskt inte har en egen lägenhet heller. Bättre att prata igenom det och prata om att bli särbos ett tag framöver för att se hur saker och ting löser sig och lista ut mera vart problemen ligger.

Det är inte lätt och jag tycker det är sunt att inte offra barnets mående.

Att kasta ut sin sambo varannan vecka tycker inte jag är att varken lösa problemet eller att "inte offra barnets mående". Det är ju ingen hållbar lösning för någon och vem som helst kan ju förstå att alla mår skit i röran? Känns mest som att han försöker ignorera situationen genom att eliminera "störningsmoment"??

Inte för att TS sambo kan påverka hur hon tänker alls men jag tänker mig att han borde vara intresserad av att ha en ordentlig kommunikation med henne om barnet och dess situation eftersom de BOR ihop. Hade inte kunnat tänka mig att bo med någon som inte också var säker på att JAG hanterade hens barn bra och ville veta hur jag tänkte om situationen. Alltså, TS har ju såklart ett ansvar att prata med sin sambo men jag tycker sambon har ett ännu större ansvar att prata med TS och ta reda på hennes känslor runt barnet.

 

[Wysiwyg]

Alltså. Jag brukar inte vara den som skriker "dumpa!" men det här låter verkligen inte som en soppa jag skulle vilja ge mig in i. Och problemet är din sambo. Inte exet. Och verkligen inte barnet. HAN är den som måste vara tydligt mot sitt ex och vara ett stöd och en trygghet för sitt barn. Jag tycker att hans beteende som du beskriver det är så otroligt oattraktivt. Om nu barnets mamma är så instabil så måste ju han finnas där som en trygghet! Inte bara spela med för att dämpa smällarna. Helt vansinnigt.

Jag tycker bara så otroligt synd om barnet. Du kan lämna. Barnet är fast i den där dysfunktionella relationen.

Kunde bara gilla en gång men här är en gång till!

 

[micaelathegreat]

Kunde bara gilla en gång men här är en gång till!

Men åh, tack!

 

[Grazing]

Att kasta ut sin sambo varannan vecka tycker inte jag är att varken lösa problemet eller att "inte offra barnets mående". Det är ju ingen hållbar lösning för någon och vem som helst kan ju förstå att alla mår skit i röran? Känns mest som att han försöker ignorera situationen genom att eliminera "störningsmoment"??

Därför jag skrev att det bör planerats bättre och dom borde kanske satsa på särbo istället. Ignorera hade han gjort mera om han inte hade tagit tag i det som barnet faktiskt just nu mår dåligt av, vad det nu än är. Nu reagerar barnet väldigt negativt på situationen och det måste man ta på allvar och reda ut. Trots allt så har ju barnet uppvisat ganska länge att det inte mått särskilt bra av situationen.

 

[escodobe]

Jag tänker mig att det är helt riktigt av en förälder att prioritera sitt barn framför en partner. Men jag hade aldrig kunnat vara ihop med en person med sån enfaldig syn på barnuppfostran att personen tror att prioritera barnet är att barnet alltid får bestämma allt...

 

[Vallmo]

Jag hade inte stått ut ens en sekund i den relationen.
Skulle bli tokig av precis allt som du beskriver (utan att värdera något eller någon).
Var bor du när du inte får bo hemma?
Har du någon övernattningslägenhet eller är bor du hemma hos någon vän?

 

[micaelathegreat]

Jag tänker mig att det är helt riktigt av en förälder att prioritera sitt barn framför en partner. Men jag hade aldrig kunnat vara ihop med en person med sån enfaldig syn på barnuppfostran att personen tror att prioritera barnet är att barnet alltid får bestämma allt...

Exakt! Trygghet kan också vara en pappa som säger "nu bor jag, 'orkarintemer' och du här. Alla får vara här och det är ditt hem lika mycket som vårt. Vi vill ha dig här." Etc etc etc. Att få styra över sånt här är inte nåt som en 8-åring mår bra av tror jag.

 

[orkarintemernu]

Känns mest som att han försöker ignorera situationen genom att eliminera "störningsmoment"??

Där slog du huvudet på spiken. Det är även så han själv säger när han förklarar varför han beter sig som han gör.

För i hans värld så får man inte konflikter med varken sina barn eller i andra relationer om man bara gör alla till viljes..

 

[Grazing]

För i hans värld så får man inte konflikter med varken sina barn eller i andra relationer om man bara gör alla till viljes..

Men nu gör han ju inte dig till viljes? Tycker det låter som att han har gjort ett val.

 

[orkarintemernu]

Exakt! Trygghet kan också vara en pappa som säger "nu bor jag, 'orkarintemer' och du här. Alla får vara här och det är ditt hem lika mycket som vårt. Vi vill ha dig här." Etc etc etc. Att få styra över sånt här är inte nåt som en 8-åring mår bra av tror jag.

Det här också precis lite vad jag far efter. För mig så behöver barn liksom hundar veta vad som gäller, vem som bestämmer, att man är konsekvent osv. Kanske en dum jämförelse, men jag tror det blir lite samma sak. En hund utan en ledare blir ofta en osäker/lynnig hund. Med det menar jag inte att man behöver va sträng och ha massa regler, men om barnet inte vet vad som gäller så har jag svårt att se hur barnet ska bli trygg i sig själv.

Eftersom min sambo absolut säger ifrån ibland, men han kan be barnet sluta ex. slå i väggen 15 ggr och barnet slutar inte ändå. Han kan även "hota" med att: "Slutar du inte nu så tar jag pinnen", men om då barnet fortsätter så tar han aldrig pinnen. Utan barnet får slå tills det slutar av sig själv, oavsett om sambon säger till 30 ggr och det pågår i 2 timmar.

Nu var bara detta ett exempel. Men jag tycker i en sån situation att det är bättre att inte komma med tomma hot och bättre att inte säga till barnet att sluta om man ändå inte tänker fullfölja det.

 

[orkarintemernu]

Men nu gör han ju inte dig till viljes? Tycker det låter som att han har gjort ett val.

Mm det är väl så..

 

[orkarintemernu]

Jag hade inte stått ut ens en sekund i den relationen.
Skulle bli tokig av precis allt som du beskriver (utan att värdera något eller någon).
Var bor du när du inte får bo hemma?
Har du någon övernattningslägenhet eller är bor du hemma hos någon vän?

Jag har bott i lägenheten som jag har kvar till sista januari, här har jag inget, men tak över huvudet iallafall. Men det är sista natten i natt, sen blir det att flytta hem till min mor.

 

[FannyN]

Jag försökte trycka gilla flera gånger men det gick inte så bra.

@FannyN Word!

Tack!!

Det kan bero på så himla många olika saker att barnet visar det här symptomet på att ha synpunkter på din närvaro ts. Jag tror det är ett symptom på något annat eftersom det funkade så nyligen.
Ett sätt att göra mamma glad och pappa ledsen? Eller en signal att visa sin oro på hela situationen. Eller för att det känner av spänningen som blir av att bonusmamma och pappa tycker olika om saker. Barnet kan vilja veta om det kommer först hos pappa som det ju gör hos mamma .Och 311 andra alternativ. Att bara se det som att för en vecka sedan funkade det, så nu är det trots är att förenkla på ett sätt som inte gynnar någon.

Sedan ÄR det viktigt hur sjuk exet är. Hur har barnet det där?Blir det rörigare hos er för att barnet är tryggare hos er och passar på att pysa ut där? Eller är oron övermäktig hos er för att exet ska göra sig illa när barnet inte kan ha koll?
Det är ett rätt stort spann känner jag från att behöva egentid och bara orka med att vara förälder ett par dagar en period kanske i samband med en separation till att vara psykiskt sjuk rent kliniskt.
Ni är överens om att exet är sjuk skriver du bara. Kan exet sköta sitt barn? Jobba? Fungera i den nya relationen? Finns det diagnos på riktigt eller är exet bara lite knäpp i skallen enligt dig?

Sedan funderar jag över hur skolan har reagerat. Eller jag funderar på HUR illa det här är. I vissa inlägg låter det kaosartat och i andra känns det som att du gnäller bara. Att tex vilja vara med sin mormor och morfar hellre än med mammas nya sambo är väl inget konstigt alls samtidigt som det kan vara ett tecken på något hemskt. Att det tar tre timmar att natta en åttaåring låter riktigt illa! Handlar det om ångest hos barnet eller att den vuxna råkar somna?

Och din mans konflikträdsla funderar jag mycket på. Märks den av i andra sammanhang? Det är så otroligt mycket du inte trivs med ändå säger du upp jobb och lägenhet och bara flyttar utan att ha nytt jobb. I min värld låter det som något man bara inte gör. Särskilt inte som du ju måste ju känt av problemen redan innan flytten.

Jag har så galet mycket frågor. Det känns så konstigt alltihop och ju mer du förklarar desto mindre förstår jag.

 

[orkarintemernu]

@FannyN Diagnos på papper tror jag inte att det finns. Vad jag vet om exet och dennes mående är ju vad jag fått berättat av sambon och dennes föräldrar och mina erfarenheter av denne sem jag kom in i bilden. Men nej det är inte bara så att jag tycker hen är lite knäpp.
Att sambon gör exet till viljes för att det lugnast så och för att sambon vill att barnet ska ha båda sina föräldrar är sambons ord. Att det inte funkar, att exet klappar ihop om det inte går dennes väg är sambons ord.
Exet drog när barnet inte var så gammal, lämnade sambon ensam med barnet. Och sedan har umgänget med exet vart utefter vad hen orkat och genom åren blivit mer och sista åren varannan vecka.

Exet jobbat deltid för mer fixar hen inte. Exets sambo bor som sagt bara hemma på helgerna och den veckan barnet är där sover han i typ gillestugan för att exet och barnet ska ha egentid. Och för att exet enligt min sambo inte klarar att bo med någon på heltid.



Och ja jag vet att det låter väldigt korkat och att jag får skylla mig själv att jag gett upp allt. Men jag trodde verkligen att vi skulle få det bra.

 

[FannyN]

@FannyN Diagnos på papper tror jag inte att det finns. Vad jag vet om exet och dennes mående är ju vad jag fått berättat av sambon och dennes föräldrar och mina erfarenheter av denne sem jag kom in i bilden. Men nej det är inte bara så att jag tycker hen är lite knäpp.
Att sambon gör exet till viljes för att det lugnast så och för att sambon vill att barnet ska ha båda sina föräldrar är sambons ord. Att det inte funkar, att exet klappar ihop om det inte går dennes väg är sambons ord.
Exet drog när barnet inte var så gammal, lämnade sambon ensam med barnet. Och sedan har umgänget med exet vart utefter vad hen orkat och genom åren blivit mer och sista åren varannan vecka.

Exet jobbat deltid för mer fixar hen inte. Exets sambo bor som sagt bara hemma på helgerna och den veckan barnet är där sover han i typ gillestugan för att exet och barnet ska ha egentid. Och för att exet enligt min sambo inte klarar att bo med någon på heltid.



Och ja jag vet att det låter väldigt korkat och att jag får skylla mig själv att jag gett upp allt. Men jag trodde verkligen att vi skulle få det bra.

Okej.
Tror du att barnet känner rädsla att bli övergiven igen? Hur mycket minns hen? Hoppas du förstår hur jag menar.
Hur rädd är din sambo att exet ska försvinna igen? Det är lätt att anta att han är livrädd för att han förstår att barnet skulle få sår i själen om det hände igen och att han därför är känslomässigt utpressad. Risken är ju tyvärr att det blir fel hur ni än gör.

Försvinner du så får barnet troligtvis skuldkänslor att brottas med. Barnet sitter i en jäkla sits. Accepterar hen dig så kan exet försvinna och dissas du så försvinner du kanske. Du har nog inte inte en aning om vad du betyder för barnet.Det kan nog vara vilket som känns det som. Barnet vet dock att pappa blir ledsen. Pappa som ju iaf var primärförälder och om barnet minns kan vara den enda tryggheten.

Jag vet att jag lägger sten på börda men jag tror det här är allvarligt och att du ska helt sluta med att tänka på trots, att barnet kör med saker etc. Ni bör verkligen agera för att trygga barnet och jag tror inte du kan köra lite halvt utan antingen kliva av tåget på ett fint och bra sätt för att inte ge skuldkänslor eller agera och börja jobba. Då får du kämpa med att se barnperspektivet och försöka sätta dina behov åt sidan för att på sikt få två fungerande familjer åt barnet.

Söka hjälp och få strategier och verktyg. Helt sluta tänka i termer som kamp och vad som är principiellt rätt etc för stunden eftersom det blivit så himla fel så får ni söka er rätt med små steg tillbaka. Det känns ju så att det pappan tar en dag i taget antagligen för att det inte ska bli katastrof och exet förstår jag inte alls egentligen eftersom hen borde få det lättare om barnet var bekväm hos er men du kan nog bara styra den här båten själv helt osjälviskt eller hoppa av snyggt. Hoppas du fattar.



För din egen del då?
Hur ser möjligheterna ut att få egen bostad och jobb igen? Det är olika svårt beroende på var man bor och vilket yrke man har menar jag. Eftersom det känns så osäkert kring er skulle jag iaf jobba på att ha en reträttväg om jag bara inte stod ut en dag.

Men att söka hjälp tycker jag är ett måste.

 

[Vallmo]

Jag har bott i lägenheten som jag har kvar till sista januari, här har jag inget, men tak över huvudet iallafall. Men det är sista natten i natt, sen blir det att flytta hem till min mor.

Åh...,fy vad jobbigt!
Det måste vara jättejobbigt att inte ens "bara kunna åka hem".

Jag hoppas din situation löser sig. Med boende och allt annat. På ett sätt som känns bra för dig.
Förmånen för din del är ju absolut att du kan göra som du vill, ... egentligen!
Det gäller bara att komma på vad du vill med den här relationen.

Och det lät ju enkelt och bra, såg jag när jag läste vad jag själv skrivit.