Allt är åt helvete!!

[kryddelydd]

@orkarintemernu Jag kan inte svara för andras reaktioner i tråden, bara mina egna. Och de beror på att du skriver om barnet med både förakt och fientlighet. Om en åttaåring! Är det något som en åttaåring aldrig ska behöva möta från en av sina vuxenpersoner så är det just det. Är man så sårad, som du sa, att man vänder det mot en åttaåring - då bör man inte vara vuxenperson åt det barnet.

Kan inte uttryckas bättre än så!

 

[corzette]

Jag förstår allvarligt inte hur alla kan hänga upp sej på barnet...

jag ser inte barnet som nåt problem ALLS i tråden ... Jag ser bara SAMBON som ett problem...
Eller rättare sagt kommunikationen mellan TS och Sambon... Som nu inte fungerar och de drar inte ens åt samma håll... Ska ett förhållande funka kan man inte säga "barnet går i första hand" lika lite som "TS går i första hand" man sätter sej ner och undrar "hur löser vi den här situationen" ... Det gör man INTE genom att kasta ut sin (nyblivna) sambo (TS i detta fall)... Så för mej ser jag bara två vägar ... Samtalsterapi (familjerådgivning ? ) alternativt leta eget boende... För sambon ger jag inte mkt för om denne inte kan ta tag i problem som uppstår med en 8åring,,, Hur kommer det se ut när barnet blir tonåring ? No way !

 

[mandalaki]

Exakt! Trygghet kan också vara en pappa som säger "nu bor jag, 'orkarintemer' och du här. Alla får vara här och det är ditt hem lika mycket som vårt. Vi vill ha dig här." Etc etc etc. Att få styra över sånt här är inte nåt som en 8-åring mår bra av tror jag.

Precis. Nu är jag inte det här barnet men jag vet, av erfarenhet, hur det KAN gå när man får protestera och gråta sig till saker. Det gjorde jag, när jag var liten. Jag bråkade mig till fördelar.

Och det gjorde att jag långt upp i vuxen ålder drogs med en bild av mig själv som en besvärlig och elak person som gjorde andra illa i sin framfart. Rena monstret.

Det kan skapa en enorm otrygghet i ett barn att få bråka sig till fördelar. Det de behöver möta är en stabil vägg av kärlek där vuxna tar ansvar men samtidigt visar respekt för barnens önskemål.

 

[hoppsann]

Jag förstår dig precis vad gäller bordsskick, hövlighet osv.
Hade blivit heligt irriterad om någon satt och tuggade med öppen mun, avbröt samtal, hängde över bordet, rapade, tog för sig i karotterna med egna använda bestick, slörpade när de drack, alltid tog mat först, inte väntade till alla ätit klart, surfade på sin telefon osv.

Inte ok för vuxna och är man 8 år så klarar man allt det.
Det har med HÄNSYN till andra att göra.
Och det är inte fel att få med sig en dos hänsyn och respekt hemifrån.
Då brukar faktiskt omgivningen bemöta en med både hänsyn och respekt tillbaka, och livet blir genast trevligare.

 

[Texaz]

Jag förstår allvarligt inte hur alla kan hänga upp sej på barnet...

jag ser inte barnet som nåt problem ALLS i tråden ... Jag ser bara SAMBON som ett problem...
Eller rättare sagt kommunikationen mellan TS och Sambon... Som nu inte fungerar och de drar inte ens åt samma håll... Ska ett förhållande funka kan man inte säga "barnet går i första hand" lika lite som "TS går i första hand" man sätter sej ner och undrar "hur löser vi den här situationen" ... Det gör man INTE genom att kasta ut sin (nyblivna) sambo (TS i detta fall)... Så för mej ser jag bara två vägar ... Samtalsterapi (familjerådgivning ? ) alternativt leta eget boende... För sambon ger jag inte mkt för om denne inte kan ta tag i problem som uppstår med en 8åring,,, Hur kommer det se ut när barnet blir tonåring ? No way !

Håller med till fullo!
Det är sambons sak att få det hela att fungera, och jag tror att hen skulle må bra av att hitta stöd utifrån för att det ska fungera bra. Och som du skriver, hur ska det fungera med en tonåring???

 

[orkarintemernu]

Om ett barn gör så, så beror det ju på något. Du säger nu själv @hastflicka att det är när barnet inte känner sig tryggt. Och då är det det som måste åtgärdas, det är där problemet är. Problemet är inte att barnet "kör med" saker.

@orkarintemernu Jag kan inte svara för andras reaktioner i tråden, bara mina egna. Och de beror på att du skriver om barnet med både förakt och fientlighet. Om en åttaåring! Är det något som en åttaåring aldrig ska behöva möta från en av sina vuxenpersoner så är det just det. Är man så sårad, som du sa, att man vänder det mot en åttaåring - då bör man inte vara vuxenperson åt det barnet.

Det är därför mina sympatier ligger helt hos barnet i den här tråden.

Men det jag skriver här har ingenting med vad jag säger till barnet! Men ni tar förgivet att bara för att jag uttrycker mig dumt här så agerar jag ut det mot barnet. Jag har ju för sjutton inte träffat barnet på 2 veckor!!

 

[mandalaki]

Men det jag skriver här har ingenting med vad jag säger till barnet! Men ni tar förgivet att bara för att jag uttrycker mig dumt här så agerar jag ut det mot barnet. Jag har ju för sjutton inte träffat barnet på 2 veckor!!

Nej, det har jag aldrig sagt. Men ditt sätt att uttrycka dig OM barnet visar hur du ser på det. Och det är då man blöder för barnet.

 

[mandalaki]

Jag förstår dig precis vad gäller bordsskick, hövlighet osv.
Hade blivit heligt irriterad om någon satt och tuggade med öppen mun, avbröt samtal, hängde över bordet, rapade, tog för sig i karotterna med egna använda bestick, slörpade när de drack, alltid tog mat först, inte väntade till alla ätit klart, surfade på sin telefon osv.

Inte ok för vuxna och är man 8 år så klarar man allt det.
Det har med HÄNSYN till andra att göra.

Har jag missat en del av tråden nu? Var står det att barnet gör så?

 

[Raderad medlem 6459]

Fast @orkarintemernu det brukar skina igenom i såna här trådar vad man egentligen tycker om barnet. Du hade inte lagt tid på att skriva om hur bortskämd och ohyfsad ungen är om du inte innerst inne tyckte att det var viktigt att få fram hur jävla jobbig hon är.

Så tror jag i alla fall.

 

[orkarintemernu]

Fast @orkarintemernu det brukar skina igenom i såna här trådar vad man egentligen tycker om barnet. Du hade inte lagt tid på att skriva om hur bortskämd och ohyfsad ungen är om du inte innerst inne tyckte att det var viktigt att få fram hur jävla jobbig hon är.

Så tror jag i alla fall.

JA men jag lastar inte barnet för det!! Det är INTE barnets fel.

 

[hastflicka]

Precis, och ett barn som inte är helt tryggt i sin hemmiljö och känner att hen måste ha koll på föräldrarna så de inte försvinner mår knappast så bra?

Inte alls, men det pastod jag val inte heller? Jag bara uppreste mig emot att barn inte "hittar pa". Det gor de tamligen ofta och pa manga satt. Och nej, de mar inte bra ... men hittar pa gor de.

Om ett barn gör så, så beror det ju på något. Du säger nu själv @hastflicka att det är när barnet inte känner sig tryggt. Och då är det det som måste åtgärdas, det är där problemet är. Problemet är inte att barnet "kör med" saker.<snip>

Absolut. Jag har overhuvud taget inte definierat vad som ar problem ... bara konstaterat att barn ar ofta mycket duktiga pa att hitta pa och "kora med" saker for att fa fordelar eller for att ma bra i en besvarlig hem/skola situation. Exact vad som behover goras for att forbattra situationen for barnet beror pa manga olika factorer. Men som du sa klokt framforde ovanfor sa ar det aldrig bra att lata ett barn skrika, braka eller ljuga sig till fordelar.

Sedan maste jag saga att jag mycket val forstar om @orkarintemernu kande sig negativ till alla inblandade nar hon skrev de forsta inlaggen. Det vore kanske mer hjalpsamt att diskutera hennes problem an att forsoka overtyga henne om hur fasansfullt elak hon ar mot barnet och att hon nog faktiskt inte tycker om barnet oavsett vad hon sager.

 

[hoppsann]

Har jag missat en del av tråden nu? Var står det att barnet gör så?

Jag vill minnas att det har pratats om regler hemma, hyfs osv. Och bordsskick och hövlighet är väl en del av vanligt hyfs?
Det jag rabblade upp är vad jag blir heligt irriterad av, inte vad TS styvbarn specifikt har gjort.
Så om du trodde att barnet har gjort de saker jag rabblade upp, så missförstod du.

 

[orkarintemernu]

Har jag missat en del av tråden nu? Var står det att barnet gör så?

Jag skrev om att jag var sträng för att barnet skulle sitta still vid matbordet osv, antagligen därifrån det kommer. Och jag hade kunnat skriva allt det där, men då hade jag väl fått skit för det också.

 

[orkarintemernu]

Jag förstår dig precis vad gäller bordsskick, hövlighet osv.
Hade blivit heligt irriterad om någon satt och tuggade med öppen mun, avbröt samtal, hängde över bordet, rapade, tog för sig i karotterna med egna använda bestick, slörpade när de drack, alltid tog mat först, inte väntade till alla ätit klart, surfade på sin telefon osv.

Inte ok för vuxna och är man 8 år så klarar man allt det.
Det har med HÄNSYN till andra att göra.
Och det är inte fel att få med sig en dos hänsyn och respekt hemifrån.
Då brukar faktiskt omgivningen bemöta en med både hänsyn och respekt tillbaka, och livet blir genast trevligare.

Ja mycket av det där stämmer tyvärr, men enligt sambon ska jag bara acceptera det.. trots att barnet inte beter sig så varken i skolan eller någon annanstans! Jag fattar inte varför barnet då ska få bete sig hur de vill hemma...

 

[sthu]

Du har skrivit på något ställe i tråden att om det vore någon annan hade du själv rått personen att ta diskussionen och flytta ut.

Så egentligen kanske du redan vet vad som behöver göras?

 

[orkarintemernu]

Du har skrivit på något ställe i tråden att om det vore någon annan hade du själv rått personen att ta diskussionen och flytta ut.

Så egentligen kanske du redan vet vad som behöver göras?

Ja det vet jag.. men det gör så jävla ont och jag känner mig så jäkla misslyckad som gav upp allt..

 

[sthu]

Har full förståelse för att det är jobbigt. Men du har ju försökt. Du har pratat med sambon, förklarat hur du känner och han har inte svarat.
Så nej, du har inte gett upp.

Det måste ju inte innebära slutet för relationen, bara att ni inte bor ihop längre. Lite distans kan ibland göra underverk för relationen!

 

[Tass]

Ja mycket av det där stämmer tyvärr, men enligt sambon ska jag bara acceptera det.. trots att barnet inte beter sig så varken i skolan eller någon annanstans! Jag fattar inte varför barnet då ska få bete sig hur de vill hemma...

Du kan ju ta det positivt. Barnet är trygg nog att våga visa dom här sidorna hemma hos er, det kan hen inte göra på andra ställen.
Dessutom kanske hen testar om ni verkligen finns där för hen. Om ni tålmodigt korrigerar, och ibland (ofta) ser mellan fingrarna beroende på hur barnet mår (ibland måste hen få trotsa och reagera), och visar kärlek, då kan ni visa hen att ni orkar med hen, att ni bryr er, att ni är starka nog, att ni kommer att fortsätta vara starka nog för att kunna skydda och ta hand om hen.

 

[mandalaki]

Sedan maste jag saga att jag mycket val forstar om @orkarintemernu kande sig negativ till alla inblandade nar hon skrev de forsta inlaggen. Det vore kanske mer hjalpsamt att diskutera hennes problem an att forsoka overtyga henne om hur fasansfullt elak hon ar mot barnet och att hon nog faktiskt inte tycker om barnet oavsett vad hon sager.

Skillnaden är nog då att jag inte tycker att man KAN "känna sig så negativ" till en åttaåring. Inte utan att ta tag i sin känsla på ett vuxet sätt istället för att skrivs fientligt om barnet på ett forum.

Och jag vet att jag inte bidrar särskilt konstruktivt till problemlösning för TS. Men jag går i baklås när jag ser hur hon uttrycker sig om barnet och hur barnet verkar ha det. Dessutom fortsätter hon ju att uttrycka sig negativt om barnet. Och då fortsätter jag också.

 

[Tass]

Det kan skapa en enorm otrygghet i ett barn att få bråka sig till fördelar. Det de behöver möta är en stabil vägg av kärlek där vuxna tar ansvar men samtidigt visar respekt för barnens önskemål.

Jag minns när jag var ca 8 år och testade min mamma, som var den tålmodigaste av föräldrarna. Jag tjatade o tjatade tills hon satte ner foten. Då mådde jag helt plötsligt bra. Jag blev själv väldigt förvånad. Jag hade inte fått som jag ville, men jag mådde bra när mamma blev bestämd och sa ifrån.