Allt är åt helvete!!

Ja det gör det och nej det är inte barnets fel. Men att barnet far illa har jag väldigt svårt att tro, tills för ungefär 1 månad sedan funkade allt mellan mig och barnet helt okej, barnet stannade frivilligt hemma med mig och vart hämtad av mig på skolan. Så på 1 vecka gick det från att barnet gladeligen frivilligt var med mig till att vägra komma dit 1 vecka senare om jag va där.
Fast det där är väldigt komplext och det kan ändra sig väldigt fort. För mig gick det på några dagar då det plötsligt gick upp för mig att sambon faktiskt skulle bo där, var 9 år så det tog väl lite tid att förstå det där, och då vände det direkt för mig. Jag kommer fortfarande ihåg den känslan när det gick upp för mig. Var lite smådålig stämning mellan sambon och min mamma vilket kan vara därför som jag reagerade som jag gjorde.

Visst att barn inte ska ha sån extremstor makt och bestämma hit och dit om allt men min erfarenhet säger att det nästan måste fungera mellan föräldrarna. Många barn kanske inte bryr sig om ifall den ena föräldern inte gillar den nya sambon medans vissa bryr sig mera och faktiskt far illa av situationen. Barn påverkas av vad föräldrarna tycker och ibland såpass mycket att det blir ett stort problem. Varken min mamma eller sambon för övrigt pratade illa om varandra, det var stämningen när dom träffades som var allmänt obehaglig för mig då det syntes så tydligt att ingen av dom riktigt gillade varandra.

Det är ingenting man ska ta lätt på eller mena på att barnet gör sig till och styr och ställer genom att den mår dåligt. Det vet jag att det står i mina journaler från bup, att jag förmodligen styrde den stackars familjen genom att må dåligt och på det sättet kunna få det jag vill. Jag hade förmodligen klarat mig betydligt bättre ifall pappa hade reagerat och agerat på något sätt, då kanske även relationen med sambon med tiden blivit bättre med, vet jag ju dock inte.

Men att min pappa faktiskt offrade våran relation och mitt mående för denne sambo är något som sitter ganska så djupt. Han förlorade mig helt där. Dock så var jag en känslig variant av barn. Men jag förlåter dom aldrig för det faktiskt.

Kanske är det bättre i såna situationer att bo särbo ett tag och se vad som händer, ta det lite långsammare. Men att envist bo kvar i ett sånt läge, det tjänar inte någon på tror jag.
 
Senast ändrad:
Men att barnet far illa har jag väldigt svårt att tro
Även om barnet inte far illa pga att du flyttat in så verkar ju barnet ha det väldigt rörigt omkring sig och mår förmodligen dåligt på grund av det.

Exet har psykiska problem och har haft mer eller mindre hela livet

Hen vill inte ha barnet på heltid för det orkar hen inte, hen måste ha egentid utan barnet.
 
Din sambo står inte på din sida, han tycks inte ens stå på barnets sida utan han följer sitt ex vilja (enklast så?). Han kan inte hantera problemlösning varken i nuet (att kasta ut dig när barnet kommer är ingen problemlösning, det är att sopa problemet under mattan) eller kunna göra upp planer tillsammans för framtiden. Det här är inte sådant som ändrar sig med lite prat eller en kurs, inte för att han verkar vilja prata med dig i alla fall varken om den nuvarande situationen eller dina framtidsplaner. Han beter sig respektlöst mot dig, vad det beror på kan man spekulera om - kanske bryr han sig helt enkelt för lite om dig? Kanske är han viljelös och tycker det är lättast att följa sitt ex? Ser inte någon anledning som är försvarbar oavsett så jag skulle gått.
 
Jag tänker att:
TS ska absolut inte blanda sig i deras barnuppfostran (oavsett om den är fel enligt hen eller inte)

Pappan ska absolut prioritera sitt barn före sin sambo (Hur han gör det är ointressant just nu)

Hur han gör det behöver inte ts bry sig i. Jag är helt ointresserad av att diskutera exeta och hans beteende. Uppenbarligen är de från så olika planeter att det enda rimliga alternativet är att separera. Igår.

Stackars barn.
 
Men grunden är ändå min sambos sätt att bete/förhålla sig gentemot mig. Att hen anser sig ha rätt att skicka ut mig från mitt hem bara för att det idag inte passar barnet. Det är det som sårar mest, exet kan ingen ändra på. Men det jag vill är jag oxh sambon ska vara ett vi, att vi är överens och finner styrkan i varandra att lösa problem som uppstår. För det här kommer inte va enda problemet, det kommer dyka upp nya problem i framtiden och är sambon inte villig att lösa dom tillsammans med mig så har vi inget att bygga på.
Jag förstår att du är sårad.
Ponera att allt löser sig och du och sambon beslutar er för att utöka er familj...
Tror du att du och din sambo kommer att kunna planlägga semestrar/högtider/födelsedagar osv.?

Jag hamnade i en sits där jag inte kunde ha semester med min lilla familj som bestod av sambo, barn och bonusbarn. Jag hade "bara" ett barn och således så fick jag ta hänsyn till de som hade fler, människor jag inte ens hade träffat. :crazy:
Sambons ex (bonusbarnets förälder), nya partners (bonusbarnets styvförälder) ex (bonusbarnets styvsyskons förälder) och dennes nye partner (bonusbarnets styvsyskons styvförälder), hade flest barn tillsammans. Så de valde vilka veckor de skulle ha semester med sina barn, och så fick man rätta sig neråt.
Det slutade med att sambon hade ett par veckors semester med sina barn och jag hade semester med vårt gemensamma. För när alla hade bestämt sig, så var semesterperioden det hade funkat att vi skulle ha semester med barnen, redan uppbokat. :)
Ja, jag var ytterst missnöjd. Och nej, jag kunde inte ha det så. Ja, jag lämnade. Ja, jag har det skitbra i dag.
 
Jag förstår att du är sårad.
Ponera att allt löser sig och du och sambon beslutar er för att utöka er familj...
Tror du att du och din sambo kommer att kunna planlägga semestrar/högtider/födelsedagar osv.?

Jag hamnade i en sits där jag inte kunde ha semester med min lilla familj som bestod av sambo, barn och bonusbarn. Jag hade "bara" ett barn och således så fick jag ta hänsyn till de som hade fler, människor jag inte ens hade träffat. :crazy:
Sambons ex (bonusbarnets förälder), nya partners (bonusbarnets styvförälder) ex (bonusbarnets styvsyskons förälder) och dennes nye partner (bonusbarnets styvsyskons styvförälder), hade flest barn tillsammans. Så de valde vilka veckor de skulle ha semester med sina barn, och så fick man rätta sig neråt.
Det slutade med att sambon hade ett par veckors semester med sina barn och jag hade semester med vårt gemensamma. För när alla hade bestämt sig, så var semesterperioden det hade funkat att vi skulle ha semester med barnen, redan uppbokat. :)
Ja, jag var ytterst missnöjd. Och nej, jag kunde inte ha det så. Ja, jag lämnade. Ja, jag har det skitbra i dag.

Ja för dom har barnet varannan vecka och så är det, det byts inte om det inte något speciellt. Så just det tror inte jag kommer bli några bekymmer, där brukar exet vara tillmötesgående. Förutom att exet tycker att alla födelsedagar osv ska firas ihop, men det är en annan femma.
 
Jag är bonusmamma till två barn. Det jag tycker är hur jag ser på saker och ting. Ibörjan när jag och killen började träffas umgicks han med exet och barnen ibland(alltså dom hittade på Saker ihop,han har barnen på halvtid). Jag tyckte inte om det. Barnens mamma kunde bara ringa och han kom.. Allt var efter hennes pipa. Kag var ärlig och sa vad jag tyckte. Möttes av kommentarer att nej jag får köpa det. Hon var väldict gränsöverskridande,ringde varje dag osv.(hon är sån ibland fortfarande men nu säger han ifrån)

Vi gick i familjerådgivning(underskatta inte rådgivning!). Det bästa tipset som vi tog till oss var det är bra om alla kan umgås. att jag ALLTID ska vara medbjuden.. Jag och sambon är en familj. Deras finns inte längre. Dvs jag ska också bli medbjuden på kalas osv. Det må vara bra för barnen se föräldrarna kan umgås,men det får dom chans till på utvecklingssamtal osv

Med andra ord jag hade aldrig accepterat dom åkte på resor..

Du måste vara tydlig med vad som är ok för dig.

Sen ang barnet inte vill komma. Har varit med om samma. Det la sig. Låt din sambo fråga barnet varför han inte gillar dig. Är du för kramig?för kall? Hos oss hade vi en diskussion jag och sambon. Men barnets tankar försvann så jag vet inte varför han onte tyclte om mig ettt tag. Det var aldrig tal om jag skulle flytta. Barnet får gilla läget så länge båda respekterar varandra. Man behöver inte ha personkemi

Ang olika uppfostran;har ni diskuterat det? Jag tycker inte man som styvförälder ska skita i uppfostran. Du bor där, ni ska bli någon slags familj. Kan ni båda kompromissa om uppfostran? Så ni håller samma linje? Annars hade jag nog gått..hopplöst annars.

Sen; hur vill du leva? Är du lycklig? Om inte vill ni båda jobba på det? Om du inte är lycklig och han skiter i det så gå. Han måSte faktiskt anpassa sig till dig också. Att tro det bara är du som ska anpassa dig för han har barn och dom var en färdig familj är helt fel enligt mig. Samtliga ska anpassa sig. Inkl barnens mamma
 
Barnet får gilla läget så länge båda respekterar varandra. Man behöver inte ha personkemi
Alltså jag förstår hur du tänker men för mig låter det så hårt. Hade jag haft ett barn och hen inte gillade min nya partner skulle det nog vara väldigt svårt för mig att tvinga barnet att bo med denne. Jag menar, jag vill ju verkligen inte bo med en person jag tycker illa om eller inte känner mig bekväm med så jag skulle nog inte utsätta mitt barn, som är litet och därför inte kan bestämma var den ska bo, för att tvingas till nåt liknande.
 
Det jag tänker när jag läser tråden är att man ska vara väldigt försiktig med att avfärda barns magont som påhitt och lögn.

Fast jag har ingenstans påstått att det avfärdats? Kan garantera dig att exet har tagit det på största allvar och gjort det till en väldigt stor grej.
 
Lät lite hård där kanske. Men efter sambon pratat med barnet så fanns det ingen speciell anledning till ogillandet. Är inte så vi inte har kul ihop. Det har vi! Och efter ett tag så var det inte längre ett problem.

Jag anser att det är fel att lägga det ansvaret på ett barn vem mamma eller pappa ska vara tillsammans med. Att ett barn ska bestämma om det ska ta slut.
 
Fast jag har ingenstans påstått att det avfärdats? Kan garantera dig att exet har tagit det på största allvar och gjort det till en väldigt stor grej.
Fast det är du som säger att barnet "kör med ont i magen för att det är roligare att vara hemma".

Jag tycker bara så fruktansvärt synd om det här barnet. Hen har tre vuxna omkring sig varav ingen verkar ha hens bästa i fokus, hen är mitt i jäkla krig som ingen av de vuxna verkar kunna hantera. Ja det är synd om dig som hamnat i det här - men det mest bekymmersamma är för barnet.
 
Jag anser att det är fel att lägga det ansvaret på ett barn vem mamma eller pappa ska vara tillsammans med. Att ett barn ska bestämma om det ska ta slut.
Fast vem har argumenterat för det? Bara för att man inte vill tvinga sitt barn att bo med någon den inte gillar betyder det ju inte att man skulle göra slut i det läget. Man kan ju faktiskt bara låta bli att bo tillsammans tills dess, om det nu händer, att barnet lär känna personen bättre och kanske tycker bättre om den. Händer det inte, ja, då hade jag i det läget hellre varit särbo med gott samvete än sambo med dåligt.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 126
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 847
Senast: Enya
·
Relationer Varning för långt desperat inlägg. Jag vet inte hur jag ska börja. Jag och min sambo skaffade en gård för några år sedan. Det blev så...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
9 700
Senast: corzette
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 650
Senast: gullviva
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp