Allt är åt helvete!!

Om någon kommer på vem jag är så snälla skriv det inte här i tråden..


Jag vet inte vad jag ska göra.

Min sambo har ett barn, ett barn som bor växelvis hos föräldrarna, ett barn som aldrig haft några regler och alltid fått göra precis som hen vill och bestämma över både föräldrar och mor/farföräldrar. Bortskämd täcker inte ens.

Den andra föräldern har alltid styrt min sambo, min sambo har alltid gjort allting för att göra sitt ex nöjd. Vill hen åka på familjsemester så gör dom det, vill hen ha gemensamma kalas så har dom det osv osv. Dom gick isär när barnet var väldigt litet och det är ganska många år sedan nu. Men sambons ex har inte tyckt att något ska förändras för att jag kom in i bilden, utan dom ska leva deras liv som dom alltid gjort och ska bara hänga med. Vi har aldrig fått en chans att bli en egen familj. Sambons ex har också en sambo, en sambo som bara får bo hemma på helgerna och måste hen va hemma på veckorna får hen sova i extra rummet ovanpå garaget. För att exet och barnet ska ha egentid, exet tycker även att min sambo skulle göra likadant med mig.

För några månader sedan så ville barnet inte va med exets nya sambo utan hos exets föräldrar istället när exet jobbade.

Barnet har krånglat sista tiden hos oss för att där får hen alltid gå upp tidigt och va på fritids innan skolan då min sambo jobbar dagtid. Hos exet får barnet alltid sovmorgon, alltid gå hem tidigare. Barnet har kört med att hen har ont i magen sista månaderna och då fått va hemma, och när dom då vart hemma med barnet har dom gjort massa roliga saker och bara ätit fika och godis...vilket i min värld förstärker att barnet kör med ont i magen för att det är roligt att vara hemma och va sjuk.

Barnet skylde magontet på mig, vilket kom fram sedan när barnet en dag sa: "Min ******* tvingar mig att tycka illa om dig". Exet gillar alltså inte mig och använder sitt barn och vänder barnet emot mig.

Så det senaste är nu att förra veckan vart jag utslängd för att barnet vägrade komma dit om jag va där, så jag va inte där och ändå ville inte barnet vara där. Så min sambo har nu fjäskat sönder sig hela helgen för att barnet ska vilja va där och det har knappt funkat..trots att jag inte är där! Ändå är det mitt fel att barnet inte vill va där..

Min sambo vägrar se att exet är en STOR del i det här och att hen påverkar barnet och överför SINA känslor på barnet, så barnet blir förvirrat och inte vet vad hen vill eller inte vill..men såklart vill att föräldern/exet ska va glad.

Så nu är jag utslängd och min sambo tycker inte det är någon big deal utan att jag får komma tillbaks när barnet åkt till exet och sen åka igen när barnet ska komma tillbaka. Imorse fick jag från sambon att om barnet åker till exet idag så kan du ju komma tillbaka, hen förväntar sig att jag bara sitter och väntar på att få komma tillbaka när det passar hen.


Skulle kunna skriva så mycket, men är jag helt knäpp som är besviken/sårad/förbannad.. överreagerar jag? Borde jag bara finna mig i det här och låta dom styra allt efter vad barnet säger? Man ska självklart inte försumma barnet och barnet går självklart först, men ska barnet få styra såhär mycket? Är det jag som är dum? Jag vet seriöst varken ut eller in, så tycker ni att jag ska anpassa mig så säg det!


Detta låter ju helt sjukt!
Att exet styr över sin nuvarande och att han bara får va där vissa tider o så det är deras problem, men att DIN sambo lyder henne, åker på familjesemester med henne, får han att slänga ut dig när barnet är där osv.. Jag hade bett han fara o flyga.
Efter att läst ditt inlägg så baserat bara på det så undrar jag ju om det kan va så att sambon fortfarande har känslor för exet? Eller har hon nån "övertag" på honom så han kanske inte får träffa sitt barn om han inte "lyder".

Jag personligen säger LÄMNA han, men det är lätt för mig att sitta här och skriva.
Ta upp det med din sambo o berätta hur du känner.
 
Detta låter ju helt sjukt!
Att exet styr över sin nuvarande och att han bara får va där vissa tider o så det är deras problem, men att DIN sambo lyder henne, åker på familjesemester med henne, får han att slänga ut dig när barnet är där osv.. Jag hade bett han fara o flyga.
Efter att läst ditt inlägg så baserat bara på det så undrar jag ju om det kan va så att sambon fortfarande har känslor för exet? Eller har hon nån "övertag" på honom så han kanske inte får träffa sitt barn om han inte "lyder".

Jag personligen säger LÄMNA han, men det är lätt för mig att sitta här och skriva.
Ta upp det med din sambo o berätta hur du känner.
Funderat på att läsa tråden?
 
Tycker bland annat @hastflicka haft kloka synpunkter. Några här verkar bara skriva för att spy ur sig galla utan en tanke på att hjälpa barnet samtidigt som de argumenterar för att barnet ska gå först - kontraproduktivt. Tur att TS fått stöttning i flera inlägg också så hon förmår ta till sig fler synpunkter och inte bara känner ett behov av att sätta sig i försvarsposition.

Vill man verkligen hjälpa att reda ut situationen (så gott det går på ett forum) trappar man ned ett par steg och hoppar inte på, det är fullt möjligt att säga emot TS på ett nyanserat sätt. Tänker man istället på sig själv skriver man allt man har på hjärtat så det känns bra för egen del efteråt men det kommer inte hjälpa någon annan än en själv.

Oavsett är detta ingen enkel soppa att reda ut och barnet och TS har mina sympatier (inte lika mycket sambo+ex).
 
Tycker bland annat @hastflicka haft kloka synpunkter. Några här verkar bara skriva för att spy ur sig galla utan en tanke på att hjälpa barnet samtidigt som de argumenterar för att barnet ska gå först - kontraproduktivt. Tur att TS fått stöttning i flera inlägg också så hon förmår ta till sig fler synpunkter och inte bara känner ett behov av att sätta sig i försvarsposition.

Vill man verkligen hjälpa att reda ut situationen (så gott det går på ett forum) trappar man ned ett par steg och hoppar inte på, det är fullt möjligt att säga emot TS på ett nyanserat sätt. Tänker man istället på sig själv skriver man allt man har på hjärtat så det känns bra för egen del efteråt men det kommer inte hjälpa någon annan än en själv.

Oavsett är detta ingen enkel soppa att reda ut och barnet och TS har mina sympatier (inte lika mycket sambo+ex).
Det är oförskämt att påstå att andra spyr galla, inte minst när du just gör det själv. Över oss som blir så berörda över det här barnets situation att vi känner att vi måste försvara henne. Det borde inte behövas.

Själv uppskattar att jag så många tar ställning för barnet i den här tråden. Jag hade blivit väldigt besviken på Buke annars.
 
Det är oförskämt att påstå att andra spyr galla, inte minst när du just gör det själv. Över oss som blir så berörda över det här barnets situation att vi känner att vi måste försvara henne. Det borde inte behövas.

Själv uppskattar att jag så många tar ställning för barnet i den här tråden. Jag hade blivit väldigt besviken på Buke annars.

Oförskämt att påpeka fakta? Det får stå för dig. Man kan ta ställning för barnet utan att ta ställning mot TS - det tror jag många missat.
 
Men vad är det som är äckligt? Det har hänt att jag torkat min 8-åring, även om det sker väldigt sällan. Jag tycker inget är äckligt med mina barn. Om du med äckligt menar osmakligt så får du nog släppa det eftersom det inte gäller dig.
Vad bra att du inte tycker dina ungar är äckliga eller att bajs och spyor inte är äckligt. :up: Själv tycker jag det är äckligt oavsett släktband eller ålder, jag är full av beundran för de som orkar jobba inom t ex åldringsvården och står och torkar upp efter andra. Jag tror inte jag skulle orka och jag tycker blöjor är äckligt, jag har aldrig bytt en blöja i hela mitt liv och hoppas jag aldrig kommer göra det. De gånger jag torkat en barnrumpa är nog färre än ena handens fingrar och TS är i sin fulla rätt att tycka att en 8-åring kan torka sig själv. :crazy:

Jag tycker otroligt synd om både 8-åringen men även TS som hamnat i den här soppan. Hon behöver sätta sig ner med sin sambo och försöka reda ut deras förhållande om han öht vill satsa på dem och söka utomstående hjälp, annan än buke, för att komma på en plan och hålla sig till den. Föräldrarna däremot måste försöka hitta en röd tråd i sitt förhållande gentemot varandra och dottern och utgå ifrån vad som är bäst för flickan. Om mamman är så olämplig förstår jag öht inte varför sambon tassar på tå istället för att begära enskild vårdnad? Som det är nu om man ska tro allt man läser är det rena katastrofen för flickan och det är klart hon mår dåligt av lojalitet och flytande gränser, att aldrig veta vad gäller eller känna fast mark under fötterna istället för att trampa runt i ett gungfly. :(
 
... Jag har gett upp jobb och boende för att flytta dit och här står jag nu med INGENTING..
Men här läser jag in något annat. Du har alltså (nyligen?) flyttat in i din pojkväns och hans barns gemensamma hem? (För du menar väl inte att barnet är på besök hos sin förälder?) Om du tänker dig in i att det var du som bodde ihop med sambon först, och en dag kommer han hem med en ny tjej och säger: "Här är min/vår nya sambo, hon ska flytta in här. Jag hoppas att ni kommer att trivas ihop. I fortsättningen kommer vi att leva efter hennes regler."

Hur skulle du känt dig då?

Jag får säga att jag inte läst igenom alla andra inlägg än. Jag ska göra det, och då kanske jag ändrar mig. Men nu tycker jag att du verkar vara en del av problematiken runt det här barnet som inte mår bra.
 
Men här läser jag in något annat. Du har alltså (nyligen?) flyttat in i din pojkväns och hans barns gemensamma hem? (För du menar väl inte att barnet är på besök hos sin förälder?) Om du tänker dig in i att det var du som bodde ihop med sambon först, och en dag kommer han hem med en ny tjej och säger: "Här är min/vår nya sambo, hon ska flytta in här. Jag hoppas att ni kommer att trivas ihop. I fortsättningen kommer vi att leva efter hennes regler."

Hur skulle du känt dig då?

Jag får säga att jag inte läst igenom alla andra inlägg än. Jag ska göra det, och då kanske jag ändrar mig. Men nu tycker jag att du verkar vara en del av problematiken runt det här barnet som inte mår bra.
Läs igenom först
 
Jag tycker onödigt mycket last läggs på Ts i den här situationen.
Ts har inga barn. Hon flyttar in hos en man som har ett barn på 8 år.
Mannens ex och han samarbetar dåligt och har inga bra ramar när det gäller barnet. Det går ut över barnet och även Ts.

Om jag tänker mig själv in i den situationen hur jag skulle resonerat för tio år sen, när jag inte hade barn, så hade jag varit helt oförberedd på att vara en vuxen person som ska ingå i en familj där det bor barn, som inte är ens egna.

Jag själv har ju tränat många år som förälder.
Mina barn är 7 och 10. Jag har självklart fått en ganska god bild av hur barn är i den åldern och vilka behov som finns.
Jag jämför ju också med barnens kompisar och pratar med deras föräldrar osv så jag har ju flera referensbarn, förutom mina egna.
Antagligen skulle jag kunna vara en hyfsad bonusförälder också eftersom jag är insatt i hur det är att ha barn.

Troligen hade Ts ingen aning vad som väntade när man ska ingå i en familj med ett redan halvstort barn. Antagligen hade Ts mest fokus på att bli sambo med sin partner. Hennes sambo borde förberett henne bättre, tycker jag.
För mig, om jag tänker mig in i den situationen, hade det varit antagligen kommit som en chock. Särskilt när allt är så trassligt.

Jag tycker det är väldigt mycket begärt att Ts på så kort tid ska kunna skifta sitt fokus helt mot barnets bästa. Det tar tid att att växa in i en ny roll.
Det här skulle sambon/pappan styrt upp på ett mycket bättre sätt.
 
Jag tycker det är väldigt mycket begärt att Ts på så kort tid ska kunna skifta sitt fokus helt mot barnets bästa. Det tar tid att att växa in i en ny roll.

Det som skaver för mig är TS övertygelse om att hennes tolkning av situationen och barnets behov är den självklara sanningen - om alla bara gjorde som hon blev det bra, hon och barnet har en utmärkt relation men andra sabbar den, osv... Du har helt rätt i att det är en väldigt stor omställning, och helt smärtfritt kommer den aldrig att gå - för någon inblandad, skulle jag tro. Men när man skriver sida upp och sida ner om hur många fel barnets föräldrar gör, framkallar problem som man själv löser på ett ögonblick, då reser sig håret bokstavligen på mina armar. Jag tror inte det stämmer - jag tror inte TS ljuger, men jag tror inte det stämmer. Och det finns god anledning att ifrågasätta. För nej, sambon verkar sannerligen inte ha hanterat situationen bra alls och jag vet inte hur mycket som kan finnas att lappa ihop där eventuellt, men om TS ska ingå i familjen i framtiden tror jag det kan vara bra att ta sig en funderare på hennes inställning till barnet.
 
Det som skaver för mig är TS övertygelse om att hennes tolkning av situationen och barnets behov är den självklara sanningen - om alla bara gjorde som hon blev det bra, hon och barnet har en utmärkt relation men andra sabbar den, osv....

Men är det verkligen så?

Jag tror såhär, Ts är helt enkelt inte van vid barn och saknar kunskap och erfarenhet som man automatiskt får när man har barn.

Jag vet själv att jag tyckte andras ungar (ffa min systers barn) var riktigt odrägliga och jag kunde reta mig enormt på både barnen och min syster+man:o. Det försvann såsmåningom efter jag själv blivit förälder.
(Nu säger jag inte att Ts tycker så.)

Ex Min bror står inte ut med barnskrik. Han blir jättestressad. Förmodligen kommer han vänja sig när han får egna barn såsmmåningom.
Min yngre syster har inte varit särskilt intresserad av barn tidigare.
Nu har hon barn och hennes lilla son uppfyller hela hennes liv nu.

Min poäng är att man växer in i rollen som förälder, bonusförälder, adoptivförälder osv.
 
Min poäng är att man växer in i rollen som förälder, bonusförälder, adoptivförälder osv.

Man kan göra det. Men jag tror verkligen inte på att alla har något slags naturligt god förälder inbyggd i sig och bara man får chansen kommer man att växa med uppgiften. När det kommer till bonusbarn är det ju ofta även så att man inte valt att bli just förälder (även om rollen som ansvarig vuxen kommer med paketet).
 
Man kan göra det. Men jag tror verkligen inte på att alla har något slags naturligt god förälder inbyggd i sig och bara man får chansen kommer man att växa med uppgiften. När det kommer till bonusbarn är det ju ofta även så att man inte valt att bli just förälder (även om rollen som ansvarig vuxen kommer med paketet).

Självklart har inte alla en god föräldrarpotential. :)
Det finns mängder av personer som inte borde ha eller vara i barns närhet.

Men de finns också dom som blir bättre med erfarenheten.
Ts kan mycket väl vara en av dom.
 
Det som skaver för mig är TS övertygelse om att hennes tolkning av situationen och barnets behov är den självklara sanningen - om alla bara gjorde som hon blev det bra, hon och barnet har en utmärkt relation men andra sabbar den, osv... Du har helt rätt i att det är en väldigt stor omställning, och helt smärtfritt kommer den aldrig att gå - för någon inblandad, skulle jag tro. Men när man skriver sida upp och sida ner om hur många fel barnets föräldrar gör, framkallar problem som man själv löser på ett ögonblick, då reser sig håret bokstavligen på mina armar. Jag tror inte det stämmer - jag tror inte TS ljuger, men jag tror inte det stämmer. Och det finns god anledning att ifrågasätta. För nej, sambon verkar sannerligen inte ha hanterat situationen bra alls och jag vet inte hur mycket som kan finnas att lappa ihop där eventuellt, men om TS ska ingå i familjen i framtiden tror jag det kan vara bra att ta sig en funderare på hennes inställning till barnet.


Åh va fint att du läst in att jag är en otrolig dålig människa och även i senare inlägg läst in att jag antagligen är en person som aldrig kommer kunna bli en bra förälder. Och allt detta har du läst av utav att bara läsa på ett forum där du inte vet något om mig, mitt liv än det du läst här, det du läst här har dessutom skrivits när jag mått galet dåligt och vart väldigt besviken/sårad/ledsen/frustrerad. Jag är imponerad!



-Jag har aldrig påstått att mitt sätt är det enda rätta. Jag har sagt att vi har det bra när vi är ensamma för att VISA ATT jag INTE är så hemsk som ni säger för att då skulle barnet inte vilja va ensam med mig.

-Jag kan garantera dig att nät jag jobbade inom barnomsorgen och hade hand om 10 barn mellan 1-8 5 dagar i veckan så var jag MYCKET omtyckt, TROTS att jag tyckte att barnen skulle göra det dom klarade av själva och TROTS att dom inte fick leka i köket osv. Väldigt säker på att inga barn fick några men för livet. :)

- Och JA jag är övertygad om att inga regler/ramar ger ett otryggt barn, vilket jag har ett levande bevis på här.


-Det är oftast jag som handlar, lagar mat, ser till att barnet äter regelbundet, gör sina läxor, duschar/badar, blir insmörjd då hen är väldigt torr och får eksem osv osv. Så att jag skulle avsky det här barnet är bara idioti av er att tro.

Jag säger inte att jag är perfekt på något vis, för det vet jag att jag inte är, men jag är då rakt inte en så genomvidrig person som ni vill ha det till. Och hur vidrig ni än tycker att jag är så lider inte barnet så mycket som ni fått det till, jag har blivit upprörd av era jäkla påhopp och uttryckt mig väldigt dumt/osmidigt. Ja det finns problem, ja barnet behöver hjälp, ja barnet behöver stabilitet och trygghet, men nej barnet behöver inte omhändertas. Ja mamman gör barnet till en hypokondriker utan självförtroende och ligger mest och gosar i soffan, men mamman är inte elak, hon fattar helt enkelt inte att hon gör barnet en otjänst och lär bli varse det i tonåren.
Ja min sambo dansar efter hennes pipa för att hålla henne lugn, det gör mig skogstokig, men han är övertygad om att det är enda sättet.


punkt.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 121
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 845
Senast: Enya
·
Relationer Varning för långt desperat inlägg. Jag vet inte hur jag ska börja. Jag och min sambo skaffade en gård för några år sedan. Det blev så...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
9 700
Senast: corzette
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 650
Senast: gullviva
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp