Det som skaver för mig är TS övertygelse om att hennes tolkning av situationen och barnets behov är den självklara sanningen - om alla bara gjorde som hon blev det bra, hon och barnet har en utmärkt relation men andra sabbar den, osv... Du har helt rätt i att det är en väldigt stor omställning, och helt smärtfritt kommer den aldrig att gå - för någon inblandad, skulle jag tro. Men när man skriver sida upp och sida ner om hur många fel barnets föräldrar gör, framkallar problem som man själv löser på ett ögonblick, då reser sig håret bokstavligen på mina armar. Jag tror inte det stämmer - jag tror inte TS ljuger, men jag tror inte det stämmer. Och det finns god anledning att ifrågasätta. För nej, sambon verkar sannerligen inte ha hanterat situationen bra alls och jag vet inte hur mycket som kan finnas att lappa ihop där eventuellt, men om TS ska ingå i familjen i framtiden tror jag det kan vara bra att ta sig en funderare på hennes inställning till barnet.
Åh va fint att du läst in att jag är en otrolig dålig människa och även i senare inlägg läst in att jag antagligen är en person som aldrig kommer kunna bli en bra förälder. Och allt detta har du läst av utav att bara läsa på ett forum där du inte vet något om mig, mitt liv än det du läst här, det du läst här har dessutom skrivits när jag mått galet dåligt och vart väldigt besviken/sårad/ledsen/frustrerad. Jag är imponerad!
-Jag har aldrig påstått att mitt sätt är det enda rätta. Jag har sagt att vi har det bra när vi är ensamma för att VISA ATT jag INTE är så hemsk som ni säger för att då skulle barnet inte vilja va ensam med mig.
-Jag kan garantera dig att nät jag jobbade inom barnomsorgen och hade hand om 10 barn mellan 1-8 5 dagar i veckan så var jag MYCKET omtyckt, TROTS att jag tyckte att barnen skulle göra det dom klarade av själva och TROTS att dom inte fick leka i köket osv. Väldigt säker på att inga barn fick några men för livet.
- Och JA jag är övertygad om att inga regler/ramar ger ett otryggt barn, vilket jag har ett levande bevis på här.
-Det är oftast jag som handlar, lagar mat, ser till att barnet äter regelbundet, gör sina läxor, duschar/badar, blir insmörjd då hen är väldigt torr och får eksem osv osv. Så att jag skulle avsky det här barnet är bara idioti av er att tro.
Jag säger inte att jag är perfekt på något vis, för det vet jag att jag inte är, men jag är då rakt inte en så genomvidrig person som ni vill ha det till. Och hur vidrig ni än tycker att jag är så lider inte barnet så mycket som ni fått det till, jag har blivit upprörd av era jäkla påhopp och uttryckt mig väldigt dumt/osmidigt. Ja det finns problem, ja barnet behöver hjälp, ja barnet behöver stabilitet och trygghet, men nej barnet behöver inte omhändertas. Ja mamman gör barnet till en hypokondriker utan självförtroende och ligger mest och gosar i soffan, men mamman är inte elak, hon fattar helt enkelt inte att hon gör barnet en otjänst och lär bli varse det i tonåren.
Ja min sambo dansar efter hennes pipa för att hålla henne lugn, det gör mig skogstokig, men han är övertygad om att det är enda sättet.
punkt.
