Akut sämre demens - vad göra?

[Stereo]

I morgon börjar jag jobba efter semestern igen och jag kan inte lämna min mamma ensam en hel dag, eller knappt ens ett par timmar. Jag vet inte vad jag ska göra, och vad för hjälp (om någon) jag kan få. Buke, plz to be my bollplank?

Mammas demens har kommit smygande de senaste åren, men det är först sedan i julas det har börjat märkas ordentligt, och egentligen bara de senaste månaderna som det har ställt till problem i vardagen. Jag släpade med henne till läkare i maj och hon har sedan dess gjort en hjärnröntgen och ska göra en demensutredning i höst.

Tyvärr har hon bara under min semester de senaste tre veckorna, blivit ordentligt mycket sämre. Hon klarar inte längre att ta sin medicin själv (mot högt blodtryck och för sin hypertyreos), även om jag gör iordning den i dosetter. Hon har börjat hallucinera och få vanföreställningar. Hon blir rädd och orolig för allt möjligt. Hon inbillar sig att jag är i fara och att hon måste hjälpa mig. Hon ringer mig mitt i nätterna och vill att jag ska komma och hämta henne, för hon vet inte var hon är - när hon ligger hemma i sin egen säng.

Mammas och pappas förhållande är dött sedan många år och hon är väldigt bitter och arg på pappa, men de bor fortfarande tillsammans. Han gör sitt bästa, men hon accepterar ingen som helst hjälp från hans håll, och blir arg på honom för allt och inget. Hon har senaste två veckorna börjat säga att pappa är sadist och i morse ringde hon och väckte mig vid 8 (jag kom hem vid 4 efter en utekväll, är inte helt säker på att jag ens är nykter ännu... ) och sa att hon tänkte promenera hem till mig för att pappa hade sagt att han kanske skulle råka döda henne.

Jag sov hos en kompis som tack och lov bor väldigt nära mina föräldrar, så jag och min nyktra kompis promenerade upp till mina föräldrar och mötte mamma i nattlinne efter halva vägen. Kompisen sprang hem och hämtade sin bil och skjutsade mig och min mamma hem till mig. Vi har en läkartid hos husläkaren den 17:e eller 18:e augusti, men nu sitter jag här och vet fan inte hur jag ska klara den kommande veckan.

• Jag kan inte lämna mamma ensam hos mig, hon blir ofta rädd för min säng och tror att mitt täcke är en främmande person.
• Jag kan inte skjutsa hem mamma, hon kommer ge sig av igen och jag är dessutom rädd att hon faktiskt fysiskt kan ge sig på pappa.
• Jag måste jobba. Jobbet är förstående och jag kan antagligen jobba hemifrån en del, men jag har ärligt talat på gränsen till misskött jobbet nu under våren (pga mamma) och känner verkligen att jag måste skärpa till mig och göra bättre ifrån mig. Jag jobbar väldigt mycket bättre om jag är på plats fysiskt på kontoret.

Pappa är 78 år och rullstolsburen efter polio, och allt det här tär väldigt på honom. Han måste få sova ordentligt, och hon väcker honom på nätterna och orerar om saker, bl a att hon ser att jag sitter i pappas bil och behöver hjälp, eller att okända män har åkt omkring utanför med mig i bilen och att jag är i fara, eller att hon inte hittar sin mobil och hon måste låna hans mobil för att ringa mig - kl 03 på natten.

Pappa vill inte låna ut sin mobil eftersom hon prompt tappar bort den, och det gör henne vansinnig och det blir skrikmatcher på flera timmar. Den fasta telefonen är trasig pga blixtnedslag tvärs över vägen och pappa slåss med Telia om reparationer. Senaste budet är att telefonen ska vara fixad den 12:e... jag tror det när jag ser det.

Nu är jag bakis och trött och ledsen och ser verkligen inte vad jag ska göra. Jag är helt slut efter den här semestern - helt galet genomtrött. Jag har inte lyckats med någonting som jag tänkt att jag skulle göra, jag har i princip ignorerat mina hästar (alltså, de blir omskötta, de står inte i någon box med skit upp till knäna ) och inte hunnit med att... vila. I går slet jag mig iväg och träffade kompisar, och det var jättetrevligt, men jag satt med mobilen i handen hela kvällen och väntade på att mamma skulle ringa och vara panikslagen över att det sitter en ond tomte i hennes tak och sjunger Bob Dylan, eller nåt...

Lilla knasiga mamma...

Så! Buke, efter denna roman - vad gör jag? Finns det någon akut hjälp att få? Biståndshandläggare är kontaktad sedan en månad eller så, men hon har gått på semester och går inte att få tag på. Kan man ringa... jag vet inte, nån demens-hjälp? Någon som har koll?

 

[mandalaki]

Det måste ju finnas någon vikarierande biståndshandläggare? Herregud, min mamma är inte lika långt gången i sin demens som din och hon är på äldreboende sedan länge. Det du beskriver är ju helt ohållbart och det är inte ditt ansvar.

Det gäller ju båda dina föräldrar. Sitter han i rullstol och hon är dement måste de nog ha rätt omfattande bistånd.

 

[mandalaki]

Kan du ordna en akut läkartid imorgon? Att hon inte klarar att sköta sin medicin låter som en akut grej.

Det "bästa" som kunde hända vore om hon ramlade och bröt något så att hin hamnade på sjukhus. Då måste de göra en vårdplanering vid utskrivning och så skulle de förmodligen komma fram till att hon behöver hemtjänst för medicineringens skull, om inte annat. Men det kan du ju inte vänta på.

 

[Snurrfian]

@Stereo sjukskriv dig imorgon, gå in på din kommuns hemsida och leta fram ett telefonnummer till vård och omsorg och ta det där ifrån, berätta hur din situation ser ut, dina föräldrar situation och be om hjälp akut. Har dina föräldrar någon kontakt med tex hemtjänst eller liknande? Om de har det så prova att ringa till dem redan idag, de har andra kontaktvägar som kan gå snabbare.
Får du ingen hjälp via kommunen så vänd till dig sjukvården, dit kan du kanske ringa redan idag, beroende lite på hur vården är uppbyggd hos dig, om ni har möjligheten att ringa 1177 så kan det var en väg att få hjälp!

Och så en jättestor kram till dig! Det är en väldigt jobbig situation du står i just nu!

 

[athena_arabians]

@Stereo: Instämmer med @Snurrfian , ni behöver alla hjälp snabbt. Ha inget dåligt samvete (fast det har man ändå) för tillslut räcker man som anhörig inte till längre. Jag vet det alltför väl, i mitt fall gällde min mamma.

Se också upp med medicinerna så hon inte överdoserar. Det hände tyvärr här, absolut inget självmordsförsök utan mamma rörde ihop allt. Det gick bra men inkluderade en ambulansfärd och ett par dagar på sjukhus.

Krånglar kommunen är det bara att sätta hårt mot hårt och inte acceptera någon lösning som inte är godtagbar.

PM:a gärna om du vill prata.

 

[Stereo]

Det "bästa" som kunde hända vore om hon ramlade och bröt något så att hon hamnade på sjukhus.

Det kan jag ordna! Hon ligger och sover i min säng, som ligger ovanpå höga byråer och där en pall används som stege. Om jag bara låter bli att hjälpa henne ned så bryter hon nog något förr eller senare...

Nej, usch, galghumor. Vi har pratat med vårdcentralen och vi kom fram till att det var bättre att vänta till hennes fantastiska ordinarie läkare är tillbaka. "Ordinarie" som att hon träffat honom en gång, men han har verkligen engagerat sig och ringde mig ca en gång i veckan för att höra hur det gick, innan han gick på semester. Nu inser jag att det kanske inte håller. Får försöka fixa en akut tid i morgon.

Angående medicinera så har det låtit som att det inte är katastrof om hon inte klarar av att ta dem precis som hon ska. I maj efter första läkarbesöket gjorde jag dosetter åt henne, som hon bara nästan klarade av att sköta - ibland glömde hon helt, och en gång tog hon tre dagars tabletter på en och samma dag men läkaren sa att det inte var hela världen. Att hon inte klarar att ta sin medicin verkar inte bedömas som något akut, tyvärr.

Jag och mamma var på möte hos biståndshandläggaren angående hemtjänst innan min semester. Tyvärr var mamma hyfsat klar i huvudet just den dagen och protesterade när jag sa att de behöver hjälp med t ex tvätt, för det gjorde hon minsann själv (trots att jag hade tvättat allt hon hade på sig, sett till att hon duschat, och sett till att hon tog på sig just de rena kläderna och inte något ur smutskorgen). Biståndshandläggaren tryckte på att man inte kan få så mycket hjälp och att det kommer ta ett tag att handlägga ärendet, och att vi antagligen inte skulle få allt vi ansökte om (handling av mat, disk, tvätt av lakan och handdukar, byte av lakan).

I dagsläget är det jag som tvättar åt mamma och byter hennes lakan (pappa sköter sig själv). Jag hjälper henne att duscha, och att byta till rena kläder. Jag handlar också mycket åt mamma och pappa, ffa tunga saker som mjölk och frysvaror.

De har alltså ingen hemtjänst i dagsläget. Jag tror heller inte att det skulle fungera, ärligt talat, då de inte får gå in i huset utan tillstånd och mamma antagligen inte skulle släppa in dem. Eller bli hysterisk om pappa släppte in dem.

@Snurrfian Är det ok att sjukskriva sig för en sådan här grej? Vård av Sjuk Anhörig, VASA?

 

[athena_arabians]

@Stereo: Det är givetvis svårt att få hemtjänsten att fungera om personen i fråga är lite "för klar" och kan vägra. Det jävliga är att det enda som fungerar då är att du slutar göra sådana saker så det blir lite eld i arselet på kommunen.

Lirkar man lite brukar det accepteras att ta emot hjälp (vi fick lirka rätt bra med pappa ibland, han var inte dement men envis sådan far, sådan dotter... ) men då måste kommunen vara med på noterna.

Någonstans låter det som att (tyvärr) hemtjänst kanske inte är ett alternativ längre eftersom du knappt vågar gå hemifrån. Tänk också på att rent fysiskt skydda dig själv, jag hade ren tur att min mamma inte slog mig (även om hon stod och skakade en knytnäve i ansiktet på mig flera gånger). På slutet när hon var hemma var hon väldigt aggressiv mot pappa men gjorde inte illa honom fysiskt (vad jag vet).

*stor kram*

 

[Hedinn]

Börja med att läsa bipacksedlarna till medicinerna hon tar! För ett tag sen började min mormor också med hallucinationer och liknande, såg folk som inte fanns, trodde hon blivit bortrövad och liknande, efter att tidigare främst bara glömt bort saker som sagts en kort stund innan. Efter att ha gått igenom hennes mediciner hittade vi en där det stod "bör ej ges till dementa" och efter att den togs bort blev det klart bättre.

Sen, som andra säger, ta kontakt med kommunen. Hemtjänst fick vi jätteenkelt tre gånger om dagen till dem (morfar klar i huvudet, men med nervsjukdom som begränsar honom fysiskt) och dina föräldrar verkar ha det snäppet värre så det bör kunna finnas mer hjälp att få.

 

[TinyWiny]

Jag tycker att du ska be om en annan biståndshandläggare. Endel är helt hopplösa att ha att göra med medans andra själva föreslår olika insatser som kan underlätta livet. Frågan är dock om hemtjänst verkligen räcker eller om din mamma istället behöver komma till något boende.

Jag önskar dig/er verkligen lycka till!

 

[Snurrfian]

Det kan jag ordna! Hon ligger och sover i min säng, som ligger ovanpå höga byråer och där en pall används som stege. Om jag bara låter bli att hjälpa henne ned så bryter hon nog något förr eller senare...

Nej, usch, galghumor. Vi har pratat med vårdcentralen och vi kom fram till att det var bättre att vänta till hennes fantastiska ordinarie läkare är tillbaka. "Ordinarie" som att hon träffat honom en gång, men han har verkligen engagerat sig och ringde mig ca en gång i veckan för att höra hur det gick, innan han gick på semester. Nu inser jag att det kanske inte håller. Får försöka fixa en akut tid i morgon.

Angående medicinera så har det låtit som att det inte är katastrof om hon inte klarar av att ta dem precis som hon ska. I maj efter första läkarbesöket gjorde jag dosetter åt henne, som hon bara nästan klarade av att sköta - ibland glömde hon helt, och en gång tog hon tre dagars tabletter på en och samma dag men läkaren sa att det inte var hela världen. Att hon inte klarar att ta sin medicin verkar inte bedömas som något akut, tyvärr.

Jag och mamma var på möte hos biståndshandläggaren angående hemtjänst innan min semester. Tyvärr var mamma hyfsat klar i huvudet just den dagen och protesterade när jag sa att de behöver hjälp med t ex tvätt, för det gjorde hon minsann själv (trots att jag hade tvättat allt hon hade på sig, sett till att hon duschat, och sett till att hon tog på sig just de rena kläderna och inte något ur smutskorgen). Biståndshandläggaren tryckte på att man inte kan få så mycket hjälp och att det kommer ta ett tag att handlägga ärendet, och att vi antagligen inte skulle få allt vi ansökte om (handling av mat, disk, tvätt av lakan och handdukar, byte av lakan).

I dagsläget är det jag som tvättar åt mamma och byter hennes lakan (pappa sköter sig själv). Jag hjälper henne att duscha, och att byta till rena kläder. Jag handlar också mycket åt mamma och pappa, ffa tunga saker som mjölk och frysvaror.

De har alltså ingen hemtjänst i dagsläget. Jag tror heller inte att det skulle fungera, ärligt talat, då de inte får gå in i huset utan tillstånd och mamma antagligen inte skulle släppa in dem. Eller bli hysterisk om pappa släppte in dem.

@Snurrfian Är det ok att sjukskriva sig för en sådan här grej? Vård av Sjuk Anhörig, VASA?

Biståndshandläggare kan vara änglar eller skitstövlar... Vi hade en till svärmor först som gjorde allt hen kunde för att motarbeta, sen blev hen sjukskriven och vi fick en ny som faktiskt gjorde allt hen kunde för att hjälpa svärmor. Det ska inte ta tid att handlägga hemtjänstärenden, det ska gå undan om behovet finns. I ditt fall så skulle nog din mamma må bättre av ett boende, men tyvärr verkar man vara tvungen att gå genom hemtjänsten för att få ett boende om man inte kommer från sjukhuset.
Du får sjukskriva dig för vård av anhörig, och din arbetsplats borde även inse att det är bättre att du har ett par dagar ledigt och kan lösa situationen än att du ska vara på arbetet men inte kunna koncentrera dig.
Ang hemtjänsten så var åtminstone de som kom till svärmor helt suveräna i de flesta fall, även om hon inte ville ha hemtjänst så kunde de prata sig in, och var hon helt tvärsemot så kunde de ringa till oss och vi kunde prata med svärmor och förklara för henne vad som stod på.

 

[lytesout95]

Jag fick hemtjänst åt min mamma, vi hade god hjälp av företagshälsovården eftersom hon var i arbetsför ålder när hon blev kraftigt dement. Jag hade en bra biståndshandläggare och bra kontakt med kommunens demensexpert.

Jag snikade till en början in hemtjänsten när jag berättade för mamma att de i första hand skulle hjälpa henne att städa. När de väl kommit in och etablerat sig blev det lättare för henne att acceptera att hon fick hjälp med mediciner, mat och dusch.

När hon sedan vägrade äta med hemtjänsten och blev så tunn att byxorna faktiskt trillade av henne så hade jag ansökt och blivit förvaltare för henne. Och kunde den vägen "tvinga" in henne på ett boende. Men fy fan vad jag slet ont och mådde dåligt under denna tid!

Raskt dök det upp en plats på korttidsboende och ganska snart efter det en plats på ett bra demensboende. Jag fick ett nytt liv när hon flyttat in på sitt boende, vilket var välbehövligt för oss båda. Jag var konstant stressad, arg och irriterad i flera månader innan allt löst sig.
Sedan blev hon snabbt sämre och mitt dåliga samvete för att jag "tvingat" in henne på boendet började lägga sig.

Står hon i kö för ett äldre/demensboende? Jag håller med ovanstående om att det inte låter på din beskrivning som om hemtjänst skulle räcka.

Har du specifika frågor svarar jag gärna.

 

[Bufera]

Ring biståndshandläggaren nu och kräv att få hjälp direkt, "kan inte" hon/han ordna nått kräv en ny. Här hos mig har vi fått in "akuta" fall som måste ha en tillfällig plats nu direkt till ett mer permanent plats är ordnad. NI ska inte behöva ha det så, känn dig inte taskig för att "skicka bort" mamma. hon kommer få det så mycket bättre på ett boende som tar väl hand om henne.

Lycka till!

 

[kamomillo]

Be om en akut läkartid i morgon, och be dom också ta ett urinprov.
Min Kära svärmor blev också hastigt försämrad, och det berodde på en urinvägsinflamation. Som hon inte fattade att hon hade.
När vi åkte akut till läkaren kramade han om oss, och sa
-Nu har ni gjort vad ni kan, nu tar vi över =)
Så la han in henne på en vårdplats, och sedan snurrade vårdkarusellen igång.
Vi blev enormt väl bemötta, och trots dåligt samvete, kände vi att vi gjorde de enda rätta.

De är en jobbig tid, jag vet. Men de kommer kännas bättre när ni fått hjälp.

Lycka till
* Jenny *

 

[mandalaki]

Urinvägsinfektion, ja. Min mammas demens försämras ungefär 200 procent varje gång hon får en UVI, hon vet inte var hon är. Och även hennes fysiska status kan ta mycket stryk av samma orsak - när hon låg på sjukhus med munnen som en fågelholk och inte var kontaktbar trodde vi att vi skulle förlora henne. Det visade sig vara obehandlad UVI.

 

[Raderad medlem 68338]

Vad jobbigt det låter! Situationen låter ohållbar för dig. Ring Trygghetsjouren så kan de slussa er vidare till en biståndshandläggare. Via trygghetsjouren kan du nå ngn som har jour dygnet runt.
Här kan du nå Stockholms stads trygghetsjour (läste att du bodde i Sthlm)
http://www.stockholm.se/FamiljOmsor...-trygghetslarm/Trygghetslarm/Trygghetsjouren/

Lycka till och KRAM!

 

[Stereo]

Åh Buke.

Tack så mycket för alla svar. Flera av er har sagt att hemtjänst antagligen inte räcker, och det spåret har jag väl också varit inne på. Ett korttidsboende och sedan ett demensboende är vad jag hoppas på. Hon står i dagsläget inte i kö för något som helst boende (förutom bostadsförmedlingen, men den kötiden kan vi nog räkna bort vid det här laget).

Jag har fått en del nya infallsvinklar av den här tråden och framförallt lite nytt hopp att det går att ordna och att det kommer att ordna sig. Några frågor: hur hittar man demensboende? Hur ställer man sig i kö? Är det också något som går via vårdcentralen och/eller biståndshandläggaren? Eller ska jag leta upp valfritt demensboende och ställa henne i kö själv? Hur vet jag om det är ett bra boende? Många frågor.

Mamma var på väg att skilja sig från pappa efter att hon fyllt 50 år, men blev sjuk i samma veva (Sjögrens syndrom + hypertyreos) och kom aldrig riktigt till skott. Hon har nu levt i 20 år i ett hus som hon bara vill ifrån och hon har ofta pratat om en egen lägenhet, även innan hon blev dement. Hon är en kvinna med hög integritet och vill kunna vara i fred och "sköta sitt eget" (fast just det klarar hon ju tyvärr inte av längre). Mitt drömboende för mamma vore något typ av boende där hon har en egen etta men med tillsyn dagligen, finns det sådana demensboenden? Gärna med gemensamma sällskapsutrymmen. I så fall tror jag hon skulle jubla och hoppa på chansen att flytta omedelbart.

En annan fråga. När hon har sina vanföreställningar, hur bör jag bäst hantera dem? Ett konkret exempel från häromdagen, då hon fick för sig att jag hälsat på tillsammans med två okända män, och sedan åkt därifrån i deras bil. Hon var jätteorolig för mig, och när vi pratade i telefon visste jag inte om jag skulle tala om för henne att hon drömt/hallucinerat/var förvirrad och att jag aldrig varit där tillsammans med två okända män, eller om jag skulle spela med och t ex säga att det var två kollegor. Hur har ni hanterat sånt?

@athena_arabians, tack för varningen om våld. Jag tror inte det är någon fara, hon har aldrig varit våldsam mot mig, men det kan ju vara bra att ha i bakhuvudet. Hon är alltid som lugnast när jag är i närheten och verkar lita blint på mig, tack och lov. Jag är den enda som får pilla med hennes mediciner utan att hon blir vansinnig, och jag har även t ex fått en egen bankdosa till hennes bankkonton så att jag kan hålla ordning på hennes ekonomi (läs: betala hennes räkningar innan de går till inkasso). Pappa har fått smyga med att ta hennes post och betala hennes räkningar innan, för hon höll på att hamna hos kronofogden flera gånger.

Just i detta nu ligger hon och sover i min säng. Hon vaknar till med jämna mellanrum och frågar lite underliga saker ("Oooh, din bokhylla, din bokhylla, var det den jag köpte i Paris 1967?" Um, nä... den är från IKEA. "Jaha... den är så vacker!" ). Oftast vill hon bara ha en kram, sen somnar hon om. Lilla mamma, det är så märkligt att ta hand om dig så som du alltid tagit hand om mig.

 

[mandalaki]

Min erfarenhet är att allt går via biståndshandläggare, och att de alltid vill pröva hemtjänst först. Det är först när det visar sig att det inte räcker som det blir tal om boende. Det har varit några tuffa år med mina föräldrar, och två brutna armar och ett lårben på mamma ... Men nu är de på boende.

Jag har aldrig spelat med i vanföreställningar, antingen försiktigt argumenterat emot (sagt saker som "nu har du nog rört ihop det lite") eller bara passat ned. Men riktigt väck har mamma bara varit när hon haft UVI.

Den där egna ettan med tillsyn och gemensamma utrymmen - det är så särskilda boenden (vanliga äldreboenden eller äldreboenden) i regel ser ut. Men det går via biståndshandläggare, enligt vad jag vet.

 

[Stereo]

Just det, ska be läkaren kolla UVI när vi är på vårdcentralen! Det vore ju skönt om det var så enkelt, och att hon faktiskt till och med kan bli lite bättre igen.

Tack @tornblomma för tipset om trygghetsjouren! Ska ringa dit omedelbums!

@mandalaki, det låter som att du haft det väldigt tufft. Jag hoppas att min mamma slipper bryta ben, men är det vad som krävs så får jag väl hoppas på ett litet lagom benbrott.

 

[EmmaW]

Allt sånt går via biståndhandläggare. Vänta inte. Det finns alltid folk på plats kom kan hjälpa till vid såna här akuta situationer. Kanske ett korttidsboende i väntan på ytterligare utredning där personal finns på plats dygnet om och kan hjälpa din mamma kan vara något.
Ett läkarbesök vore nog bra. Som andra nämnt kan Uvi förändra människor totalt och bör kollas upp. Kolla även upp hypertyreosen. Om den blivit akut sämre kan den i samband med den tidigare demensen ge liknande symptom.

Ang hur man ska hantera en dement som "lever i sin egen värld" så ska man inte om man jobbar med dementa på nåt vis bekräfta deras verklighet utan påminna om våran. Men om man haft en närstående dement så vet man också av erfarenhet att ibland är det helt enkelt lättast att släta över det hela lite och låtsas som att det regnar som att "jaha så kanske det var....." än att den andra blir hysterisk över något som egentligen inte har någon betydelse.

Jag hoppas det löser sig för er

 

[Amha]

Trygghetsjouren alternativt hemtjänsten hjälpte min mammas farbror att ordna ett boende åt hans fru en timme efter han pratade med dem och det var mitt i natten. Det rörde sig förvisso om.ett annat sjukdomstillstånd men det din mamma drabbats av verkar inte vara att leka med heller.