Åk 2 matematik typ, hjälp

[kökshäxan]

Synen = "vi förstår inte barnens matematikuppgifter, alltså behöver barnen inte lära sig det, ni lär ut matte på fel nivå. Elever kan aldrig behöva lära sig mer matematik än vad deras föräldrar som hatar matematik vill lära sig och har lyckats lära sig. Eleverna ska begränsas i sin kunskap till samma nivå som de föräldrar som kan minst i just detta ämne.".

Jag trodde ju också att det bottnade i ett problem som handlade om att föräldrarna kände att de inte kunde hjälpa barnen och att de ville ha hjälp med det (vilket jag tycker är ett riktigt och stort problem med läxor, att det ofta förutsätts att det finns personer i barnens omgivning som kan hjälpa dem på rätt nivåer.)

Men det gjorde det inte, när jag bidrog till att gräva lite djupare.

Om det bidrar till förståelse så handlade det om matematik på mellanstadiet.

Fast du lägger in egna subjektiva tolkningar och värderingar i det föräldrarna sa. Det de konkret förde fram var att de ansåg att nivån på undervisningen var för hög och att deras barn inte kunde tillgodogöra sig den. Det är inte meningen att föräldrar skall behöva hjälpa sina barn med läxorna, bara där borde det ringa flera varningsklockor tycker jag.

Att föräldrarna skulle hysa någon slags avund och missunna barnen att lära sig mer än vad de själv kan tror jag inte på, det låter för orimligt helt enkelt.

Att det rörde sig om mellanstadiet förstod jag.

 

[athena_arabians]

Jag måste inflika här att dagens matte räknar man lite annorlunda. Alltså, de lär ut på ett annat vis så när mellanungen kom hem med sina läxor så hade min make som är duktig på matte svårt att lära henne för han hade lärt sig på ett sätt och hon höll på att lära sig på ett annat. Uppställningar och sådant var inte lika.
Läraren reagerade på detta och ordnade en mattelektion för föräldrarna!
Så maken gick på den och nu kan han hjälpa henne på det sättet de lär ut och på utvecklingssamtalet mellan i höstas till nu hade hon gått från godtagbara kunskaper till mycket väl godtagbara kunskaper i matte

Ett tips till andra om ni känner att ni kanske skulle vilja ha någon liknande hjälp från skolan.

Det sket min mamma i när hon lärde mig Nu var ju hon lärare (och förmodligen i närheten av matematiskt geni) och jag intresserad. Hon ansåg att så länge jag kom fram till rätt svar så fick min vanliga lärare (tillika hennes kollega ) gnälla bäst han ville. Hon KAN ha varit en bättre pedagog än vad han var...

 

[ptr]

Nytag och att hitta andra vägar för sitt räknande kan vara bra ibland. Scott Flansburg är en som visar på en sådan annan väg. På amerikanskt vis lite överentusiastisk måhända, men värt att titta på om det kan passa.

 

[sjoberga]

Fast du lägger in egna subjektiva tolkningar och värderingar i det föräldrarna sa. Det de konkret förde fram var att de ansåg att nivån på undervisningen var för hög och att deras barn inte kunde tillgodogöra sig den. Det är inte meningen att föräldrar skall behöva hjälpa sina barn med läxorna, bara där borde det ringa flera varningsklockor tycker jag.

Att föräldrarna skulle hysa någon slags avund och missunna barnen att lära sig mer än vad de själv kan tror jag inte på, det låter för orimligt helt enkelt.

Att det rörde sig om mellanstadiet förstod jag.

Var du med och har en annan minnesbild? Annars är det fler än jag som lägger in subjektiva tolkningar och värderingar i det föräldrarna sa.

Det de konkret förde fram var "Eleverna kan inte behöva lära sig matematik på en nivå som inte ens vi behärskar!" samtidigt som de själva i nästa mening framför att de vare sig gillar eller är bra på matematik. Sedan är det mina tolkningar baserat på den absurda diskussion som följde.

Jag kan dessutom hålla med om att förväntan att föräldrar ska behöva hjälpa sina barn med läxorna är väldigt problematiskt på flera sätt. Men inte av skälet att barnen måste hållas på en kunskapsnivå som ligger högst i paritet med de icke matematikintresserade föräldrarnas nivå.

Jag tror för övrigt inte heller att det handlar om avund eller missunnsamhet utan om bristande förståelse för vad matematik är och används till, samt en rädsla för att det påverkar möjligheten till generationsskifte på gården i framtiden - och dessutom kanske en känsla av att barnen kanske inte tycker att föräldrarnas val i sina liv passar dem.

 

[Zetronis]

Nu är jag klart biaserad som utbildad civilingenjör och jobbar med matematik dagligen, men just ekvationer och problemlösning är VERKLIGEN det jag har användning av på min fritid och i vardagen (utöver ren räkning).

Bygga saker, montera saker, ekonomi, sy och reparera, välja prylar för inredning, konstruera lösningar.

Jag tror att det också där handlar om att man kanske lärt sig matten för att klara provet/betyget/kursen och inte fått den där aha-upplevelsen som är förunnat en del.

När det gäller ekvationer och ekvationssystem tycker jag aha-upplevelsen består mycket i att förstå hur en ekvation ser ut visualiserad. Då blir det inte "x+y+2z=18", utan istället en N-dimensionell bild i hjärnan och det blir lätt att förstå hur lösningar, distributioner och singulariteter ser ut. Då får man möjligheten att använda ekvationssystem utan att behöva räkna så mycket i räkneregler, man "ser" lösningarna. Det riktigt listiga är att man kan "se" saker i fler dimensioner än den verkliga världen kan betraktas med genom våra ögon....

(Sedan får man kanske acceptera att man får nördstatus i vissa kretsar när man slänger ihop ett ekvationssystem för att lösa allehanda diskuterade problem, det verkar vara en ganska allmän uppfattning att ekvationssystem bara är applicerbart för matematiska problem som löses inom utbildningssfären och att de ska lämnas därhän efteråt.)

Men själva grunden är att vi behöver en mer positiv syn på ämnet matematik - och det innebär inte att man dissar de som inte har förmåga. Precis som en positiv syn på ämnet idrott inte betyder att de som inte har förmåga dissas. Snarare alldeles precis tvärtom.

Hur applicerar du matematiken när du väljer prylar för inredning? Genuint nyfiken?
Skulle gärna se mer positivt på matte, eller iaf ha en mer avslappnad relation till den.

 

[Zetronis]

Står ju ingenting om vilken nivå det var på så jag förstod inte heller hur du fick det till att vara närmre universitetsnivå?

Bara i den här tråden är det ju många som inte skulle kunna hjälpa sina barn med matten på mellan/högstadiet så skulle det vara ok att de ifrågasätter läraren i att hålla för svår nivå på sin undervisning? Vilken bara mest troligt håller sig till läroplanen. Detta för att de själva inte kan.

Tack o lov kunde min dotter kirra sin matematikläxa på egen hand men hade så inte varit fallet så hade jag försökt finna någon som besitter de kunskaper jag själv saknar, aldrig i livet att jag skulle ställa krav på läraren eller läroplanen eller så, för att mitt barn inte kan hjälpas av mig på vissa plan.
Jag har mången gång lutat mig mot dotterns mattekunskaper när uträkningar behövts på stående fot.

 

[Kirre]

Hur applicerar du matematiken när du väljer prylar för inredning? Genuint nyfiken?
Skulle gärna se mer positivt på matte, eller iaf ha en mer avslappnad relation till den.

Nu frågade du inte mig men jag mäter, omvandlar från cm till meter, subtraherar för att veta om jag får plats med den där nya byrån på 52cm bredvid soffan som är 1.75m om väggen jag har är 2.2m lång. Hur lång gardinstång behöver jag om jag har tre fönster a 43cm och lite karmar emellan och jag önskar den ska sticka ut 8cm på vardera sida osv osv.
Min budget är 3000kr och bordet kostar 1495kr, mattan 450kr, lampan 295 kr men har 25% rea, kan jag köpa fåtöljen också för 730kr?
Massor av matte hela tiden ju.

 

[Zetronis]

Nu frågade du inte mig men jag mäter, omvandlar från cm till meter, subtraherar för att veta om jag får plats med den där nya byrån på 52cm bredvid soffan som är 1.75m om väggen jag har är 2.2m lång. Hur lång gardinstång behöver jag om jag har tre fönster a 43cm och lite karmar emellan och jag önskar den ska sticka ut 8cm på vardera sida osv osv.
Min budget är 3000kr och bordet kostar 1495kr, mattan 450kr, lampan 295 kr men har 25% rea, kan jag köpa fåtöljen också för 730kr?
Massor av matte hela tiden ju.

Oj, ja jag fick svindel av att läsa alla siffror.
Ja själv skulle jag väl bara anpassat med mätstock och visuellt sett om planerade möbelinköp ska passa in där jag tänkt och använt miniräknaren för att se om budgeten håller. Antar att jag överlevt såhär länge trots bristande matematik. Och tur är väl att jag iaf är läskunnig

 

[Pilot]

Jag förstår inte matte, alls. Det som har funkat för mig är, så här är det. (punkt)
Det finns olika metoder för att lära sig rams- räkna och lära sig att så här är det. Det hjälpte mig på högskoleprovet bl.a.
Det ger ju ingen större förståelse för tal, men har man svårt för det så kan det vara till stor hjälp. Men det kräver samtidigt att man har någon som kan hjälpa en med grunderna och bygga på efter hand. Det blir väldigt strukturerat i hjärnan.
Jag är ibland extraresurs på en kollegas mattelektioner och hon är briljant på att lära ut matte, får många "aha" på hennes genomgångar, trots att det är lågstadiet det handlar om.
Men hon har en så tydlig struktur, kan du detta, går vi vidare till det, för det hänger ihop och bygger på. Men så har hon jobbat med matte i 25 år och vidareutvecklat sig hela tiden.

Har lättare för bokstäver och när det kommer till uppställningar och större uträkningar så hjälper det att byta ut det mot bokstäver istället.

 

[Kirre]

Oj, ja jag fick svindel av att läsa alla siffror.
Ja själv skulle jag väl bara anpassat med mätstock och visuellt sett om planerade möbelinköp ska passa in där jag tänkt och använt miniräknaren för att se om budgeten håller. Antar att jag överlevt såhär länge trots bristande matematik. Och tur är väl att jag iaf är läskunnig

Såklart använder jag också hjälpmedel i det vardagliga men det är fortfarande matte applicerad i vardagslivet.

I budgetexemplet ingår ju dessutom kunskapen om vilka räknesätt som går före så har man inte koll på det är det inte säkert att det hjälper att du har miniräknare. Även om miniräknare är ett trevligt hjälpmedel så räcker inte det om man inte har vissa grundkunskaper. Kan jämföra med Google translate för språk. Superbra hjälpmedel men kan ju visa knasigt resultat och har du inte tillräckliga språkkunskaper själv kan du heller inte bedömma om svaret du fick är rimligt/rätt.

 

[MM]

BTW:


Detta räknas bäst ut som 8 * 10 - 8, dvs 8 plus en nolla (80) minus originaltalet (åttan) blir 72. (Jag har heller inte automatiserat gångertabellen....)

*Med undantag för tex dyskalkyli och andra sådana utmaningar.

Faktum är att din uträkning är krångligare, för det krävs först en uträkning för att kunna räkna ut svaret, vilket gör att det blir dubbel förvirring. Mitt barn som går i fyran har försökt lära mig det där också utan framgång. Siffrorna snurrar i huvudet. Ni vill nog inte veta hur jag räknar ut när något är på rea utan tillgång till miniräknare

 

[sjoberga]

Hur applicerar du matematiken när du väljer prylar för inredning? Genuint nyfiken?
Skulle gärna se mer positivt på matte, eller iaf ha en mer avslappnad relation till den.

Det har till exempel handlat om att lösa symmetrier med till exempel beslag, krokar - plats för skåp, garderober, fördelningar av saker, ljusspridning, rimlighetsbedömningar för belastning etc. Man kan väl säga att jag använder färre inlärda "tumregler" (för de har jag aldrig haft tillfälle att lära mig) och mer matematik och annan kunskap (som jag behärskar). Ibland nästan nödvändigt, ibland bara mitt sätt att lösa problemet och ibland att gå över ån efter vatten. Efter en halvtimmes kalkyl så kommer man på att det fanns en mycket enklare lösning....

 

[MidnightSoul]

Nu är jag klart biaserad som utbildad civilingenjör och jobbar med matematik dagligen, men just ekvationer och problemlösning är VERKLIGEN det jag har användning av på min fritid och i vardagen (utöver ren räkning).

Bygga saker, montera saker, ekonomi, sy och reparera, välja prylar för inredning, konstruera lösningar.

Jag tror att det också där handlar om att man kanske lärt sig matten för att klara provet/betyget/kursen och inte fått den där aha-upplevelsen som är förunnat en del.

När det gäller ekvationer och ekvationssystem tycker jag aha-upplevelsen består mycket i att förstå hur en ekvation ser ut visualiserad. Då blir det inte "x+y+2z=18", utan istället en N-dimensionell bild i hjärnan och det blir lätt att förstå hur lösningar, distributioner och singulariteter ser ut. Då får man möjligheten att använda ekvationssystem utan att behöva räkna så mycket i räkneregler, man "ser" lösningarna. Det riktigt listiga är att man kan "se" saker i fler dimensioner än den verkliga världen kan betraktas med genom våra ögon....

(Sedan får man kanske acceptera att man får nördstatus i vissa kretsar när man slänger ihop ett ekvationssystem för att lösa allehanda diskuterade problem, det verkar vara en ganska allmän uppfattning att ekvationssystem bara är applicerbart för matematiska problem som löses inom utbildningssfären och att de ska lämnas därhän efteråt.)

Men själva grunden är att vi behöver en mer positiv syn på ämnet matematik - och det innebär inte att man dissar de som inte har förmåga. Precis som en positiv syn på ämnet idrott inte betyder att de som inte har förmåga dissas. Snarare alldeles precis tvärtom.

Hur menar du med idrotten? För vad jag kommer ihåg från 1-9 var att det var extremt mycke dissning som pågick under idrotten kombinerat med en jäkla massa mobbing.

 

[em-pirre]

Du formulerar bra precis det jag menade!

Min favoritupplevelse är ett föräldramöte för 10 år sedan där en grupp föräldrar var i krigsstämning mot läraren (en riktigt duktig sådan, framförallt på att förmedla naturvetenskaplig kunskap) för att hen gav barnen läxor som föräldrarna beskrev som "Du kan inte ge eleverna uppgifter som inte ens vi föräldrar förstår. De ska väl inte behöva lära sig mer än vad vi kan!"

Gjorde mig starkt impopulär genom att helt ensam försvara läraren och försöka förmedla den egentliga frågan jag trodde var bakgrunden. Jag tolkade det mer som en begäran om hjälp på "jag klarar inte att hjälpa mitt barn med matematikuppgifterna, hur kan vi lösa det?", med min positiva grundsyn på mina medmänniskor, men där gick jag bet.

De insisterade på att barnen aldrig skulle lära sig mer än sina föräldrar, och inom matematik innebar det att barnen fick stanna på att räkna kottar, tunnland, kor och eventuellt multiplicera havresäckar i antal under 10.

Förvånad gick jag därifrån och insåg att det fanns föräldrar som verkligen vill begränsa sina barn till att aldrig någonsin få ett annat, bättre eller för barnen mer självvalt och intressant liv än de själva haft. Intressant nog gällde det just bara MATEMATIK-ämnet och inget annat för det var krigsföräldrarna "dåliga på"/"gillar inte matte"/"har aldrig lyckats lära mig"- i alla fall just då.

Och jag menar inte att någon som är svag på matematik inte skulle få säga det alls - men det är banne mig inget statement som ska överföras på andra, absolut inte ens egna barn, precis som @Cha9 beskrev ovan.

Jag vill protestera. Matten ska läras ut så bra i skolan att barnet ska kunna räkna läxan självständigt. Så det är läraren som misslyckats i ditt exempel.

 

[MM]

Jag vill protestera. Matten ska läras ut så bra i skolan att barnet ska kunna räkna läxan självständigt. Så det är läraren som misslyckats i ditt exempel.

Exakt vad min unges lärare säger!
Mitt barn är rädd för att svara fel så vill inte räcka upp handen men läraren kontrade då med att säger barnet fel så är det hon själv som lärt ut fel så det är bara bra om barnet räcker upp handen och har hon fel så ger det läraren en chans att lära rätt.

 

[Kirre]

Jag vill protestera. Matten ska läras ut så bra i skolan att barnet ska kunna räkna läxan självständigt. Så det är läraren som misslyckats i ditt exempel.

För mig är det två olika saker. Att läraren inte fått fram kunskapen är en sak. Att föräldrarna tycker matten är för svår en annan. Det senare är vad jag uppfattade var vad som var på tapeten och ska ju egentligen inte ha någon påverkan.

 

[MiaMia]

För mig är det två olika saker. Att läraren inte fått fram kunskapen är en sak. Att föräldrarna tycker matten är för svår en annan. Det senare är vad jag uppfattade var vad som var på tapeten och ska ju egentligen inte ha någon påverkan.

Precis. Jag uppfattade inte heller @sjoberga som att ungarna hade problem med matteinlärningen. Bara att föräldrarna tyckte det var fel på läroplanens innehåll.

 

[sjoberga]

Jag vill protestera. Matten ska läras ut så bra i skolan att barnet ska kunna räkna läxan självständigt. Så det är läraren som misslyckats i ditt exempel.

Fast det var inte vad det handlade om. Hela diskussionen om läxor, deras mål och syfte är bara väldigt löst kopplat till den absoluta åsikten att skolan inte ska lära barnen matematik på en nivå som överstiger föräldrarnas nivå.

Det var alltså i första hand en åsikt om att läroplanens innehåll för matematik på mellanstadiet var alldeles för svårt/omfattande, baserat på observationen att föräldrarna själva inte kunde eller ville förstå vare sig innehållet eller motiven att kunna det. Helt absurt.

Det kan väl knappast vara lärarens fel att föräldrarnas kunskap är dålig i ett ämne? Eller att deras förståelse för ett ämnes relevans är låg?

Så jag vet inte vad du protesterar mot. Jag tycker också, som jag skrev, att läxor som kräver kompetens hos andra vuxna nära barnet är ett stort problem. På fler sätt än det du fastnade på.

 

[sjoberga]

Hur menar du med idrotten? För vad jag kommer ihåg från 1-9 var att det var extremt mycke dissning som pågick under idrotten kombinerat med en jäkla massa mobbing.

Trist.

Jag menar att en positiv syn på fysisk aktivitet , idrott och dess betydelse för vår hälsa inte automatiskt medför att man ser ned på fysiskt handikappade och de som inte är intresserade eller har begränsad förmåga av andra orsaker.

 

[Korven]

Det sket min mamma i när hon lärde mig Nu var ju hon lärare (och förmodligen i närheten av matematiskt geni) och jag intresserad. Hon ansåg att så länge jag kom fram till rätt svar så fick min vanliga lärare (tillika hennes kollega ) gnälla bäst han ville. Hon KAN ha varit en bättre pedagog än vad han var...

Just det där råkade min son ut för. Han lärde sig räkna med sina morföräldrar som var duktiga i matte och gick i skola i början på 1900-talet. Han hade helt klart för sig plus och minus och tallinjen innan han började skolan. Då började problemen och han fick inte rätt på proven fast svaret var rätt . Han tänkte fel enligt läraren och DET fick man inte göra. Nu minns jag inte om han omskolade hjärnan , men han var hatobjektet för den läraren trots nästan alla rätt på proven.