åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

[lilla_maaliiin]

Inatt hade jag så ont i magen att jag bara låg och grät... kunde inte sova eller nått. Ringde förlossningen imorse som skickade mig till specialistmödravården.

jag hann ju självklart inbilla mig allt möjligt läskigt, och var helt hundra på att dom skulle hitta nått läskigt fel på mig... men efter 2 timmars undersökningar kom läkaren in och log och förklarade snällt att "det är bara lite förvärkar".

Jaha, vad gör man åt det då undrade jag och såg framför mig hur jag snart skulle få ett trevligt recept på lite rosa piller, så att jag kunde bli mitt vanliga, smärtfria jag igen.

Men nej, det är tydligen bara att gilla läget och se glad ut. Läkaren fick sig ett gott skratt iaf, innan han skickade hem mig med dom uppmuntrande orden; "tro mig, du märker sen när värkarna kommer, dom gör MYCKET ondare! Vi ses om några dagar!" (Bf är på fredag..)

Väl hemma bröt jag ihop totalt. VAD I HELSKOTTA HAR JAG GETT MIG IN PÅ?! Det gör så ont, jag kan inte koncentrera mig på nått, tappar bort mig mitt i meningar, det är jobbigt att äta, röra sig är nästintill omöjligt och jag kan inte sova trots att jag är trött som en gris... Och det ska alltså bli mycket värre?!

Är det för sent att ångra sig? Hur står folk ut? Och hur kan folk vara så dumma att dom skaffar fler barn än ett?

Jag kommer få panik när värkarna startar, jag kommer ALDRIG klara det här... Jag kommer skämma ut mig totalt och just nu bara svamlar och panikar jag. Någon som vill byta med mig kanske?

 

[Lydia]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Jag fick samma kommentar när jag var in för undersökning efter att vattnet gått. Då hade jag lite värkar, men inte jättestarka. Jag blev då hemskickad med typ citodon, och en sömntablett. Hade värkar hela natten, innan jag åkte in för bokad koll igen. Sen tog det ett par timmar så var hon ute.

Åk in igen om du tror att förlossningen startat, vänta inte i evigheter pga vad läkaren sa. Förlossningsvärkarna är mer regelbundna. Jag hade långt mellan värkarna länge, sen gick resten av förlossningen (rätt) snabbt.

 

[turbofling]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

När det var som jobbigast försökte jag fokusera på att det snart är över och att jag kommer få något underbart av denna smärta. Sen var ryggmärgsbedövningen underbar, den tog bort topparna på det onda.

 

[lilla_maaliiin]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Fast jag tror ju inte att det är dom riktiga värkarna som startat... alla säger ju att man ska VETA när det är dom riktiga värkarna och jag VET inte... allt jag vet är att det gör ont och att jag är så rädd för dom riktiga nu att jag snart hoppar från balkongen.

När vattnet gick... var det typ störtflod (som att kissa på sig) eller var det mer som att det rann lite då och då? ursäkta personlig fråga, du behöver inte svara om du inte vill...

 

[lilla_maaliiin]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

hade gärna försökt intala mig själv att det snart är över... men har jag otur kommer inte bebis förän 10 okt (då sätter dom senast igång mig).. och snart i min värld är tyvärr timmar, inte veckor

Vill också ha epidural. Gärna igår men man måste tydligen vara öppen 4 cm, och jag är bara öppen 1 cm... men jag kommer skrika om den i samma sekund som jag öppnar dörren till förlossningen... om jag nu är i skick att säga nått alls...

åh herregud vad jag aldrig kommer klara det här

 

[vindvissla]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Fast det kommer ju faktiskt att gå över! Och när det väl börjat på riktigt kan du få en massa trevlig smärtlindring, be om allt de har så blir det nog jättebra. Eda är jättebra om man inte tycker om smärta.

Du kommer att klara det, för det måste du! Heja heja!

 

[Lycanthrope]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Jag har tyvärr ingen erfarenhet av detta utan ville bara peppa dig!
Du kommar klara det här, tänk på vad många som går igenom det här varje dag! Tänk på hur lycklig du kommer vara där det är över och du ligger där med bebis på magen!

Kramar!

 

[Lydia]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

För mig så gick vattnet i omgångar, var som en liten vattenballong gick sönder åt gången (typ 3 ggr).
Men jag tror att det är lika vanligt att det bara sipprar fostervatten.

Försök att vila och äta så bra du kan nu. Gärna lyssna på någon avslappnings-CD eller så.

 

[taccotad]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

JO du kommer fixa det på nåt vis. Kan tipsa dig om att försöka andas luuugnt. Med första barnet gjorde jag misstaget att andas helt fel och allt blev så mkt hemskare. Med barn nr 2 andades jag in och räknade till 4 under tiden, andades ut och räknade till 4 under tiden. Detta hjälpte mig nåt enormt! Trodde aldrig att lite andning skulle göra sån enorm skillnad.

LYCKA TILL!!!

 

[Cilla]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

du inte bara kommer att klara det, du kommer dessutom att klara det med bravur!

vill nog mest bara peppa dig lite, jag har ingen erfarnhet själv, men ska gå egenom samma sak om mindre än 2 månader.

hejjahejja!

 

[lingonben]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Lugn och fin, ta nu och stoppa ner dig i ett varmt bad och försök andas. Har du pappan hemma nu, eller någon annan? Se till att få massage över ryggslutet då, det lindrar också.

När det går igång på riktigt kommer du att få en massa stöttning och smärtstillande inne på sjukhuset. Och blir det riktigt överjävligt nu så ringer du till förlossningen igen och ber om en "sovdos" smärtstillande så att du får vila under natten.

 

[Ishtar]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

JO du kommer fixa det på nåt vis. Kan tipsa dig om att försöka andas luuugnt. Med första barnet gjorde jag misstaget att andas helt fel och allt blev så mkt hemskare. Med barn nr 2 andades jag in och räknade till 4 under tiden, andades ut och räknade till 4 under tiden. Detta hjälpte mig nåt enormt! Trodde aldrig att lite andning skulle göra sån enorm skillnad.

LYCKA TILL!!!

Håller med! Jag var hemma med värkar hela fredag-måndag innan vi åkte in på måndag kväll vid 21-tiden. Räknade till 3 på in och ut och nåt annat jag tänkte på, som jag läst nånstans, var att slappna av i hela kroppen och även ansiktet när det gjorde ont! Det gör ondare om man grimaserar och fokuserar på att man har ont, man liksom förstärker det själv. Prova! Knip inte ihop ansiktet, säg inte aj-aj-aj-aj utan aaaandas och slappna av i hela ansiktet. Be din partner stryka dig hårt på ryggslutet, över höfterna och ned mot knäna.

Prova allt möjligt och du kommer hitta ett sätt som funkar för dig!
Jag använde också min TENS-apparat de här dygnen hemma.

Håll ut!

 

[lilla_maaliiin]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

svarar alla:

tack för pepp, det behövs! Känner mig skitlöjlig som redan nu går runt och bara skakar och gråter och nojjar... det har ju inte ens börjat på riktigt. Vill bara att det ska sätta igång på allvar så jag kan åka in och få in min epidural, det är enda tanken som håller mig uppe...

massage funkar inte, får total panik när någon rör mig och jag har ont... Känner själv att jag är en hemsk människa just nu, tycker synd om sambon... jag vill bli mig själv igen!

försöker tänka på att andas, och tänka på annat, men så blir det lixom bara värre och värre och allt jag kan tänka är "herregud det kommer bli värre sen, det här är inte ens på riktigt".... och så får jag panik - och då gör det självklart ännu ondare... Dom kommer inte tycka jag är riktigt frisk i huvudet på förlossningen... kommer skämma ut mig totalt...

Hur klarar folk sånt här? Inte bara en gång utan flera? det övergår verkligen mitt förstånd...

Har ingen lust alls längre, får knipa och vara gravid för alltid istället.

 

[Sjalen]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Dom kommer inte tycka jag är riktigt frisk i huvudet på förlossningen... kommer skämma ut mig totalt...

Hur klarar folk sånt här? Inte bara en gång utan flera? det övergår verkligen mitt förstånd...

Jodå, de har sett folk som du förr och tycker inte det är ett dugg ovanligt.

Folk klarar det därför att man fungerar som så att man glömmer hur ont det gjorde. Människan är skapt för att göra fler människor och det skulle aldrig funka om alla kvinnor gick runt och mindes förlossningar som hemska. Man klarar det också därför att resultatet är så enastående underbart

 

[Freyja_bus]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Men om du är öppen en cm så har ju förlossningen påbörjat så smått, då är du ju i den sk latensfasen (som för visso kan vara låååång).

Hur känns det onda? Kommer det i värkar eller är det ett ihållande molande?

Jag hade förvärkar under flera veckor, men det gick ändå inte att ta miste på de riktiga värkarna (för mig alltså, men allt är ju så individuellt). De kom regelbundet och hade en början, en topp och ett slut och det liksom drog i hela kroppen på något konstigt sätt.

Ta två alvedon och ställ dig i duschen/lägg dig i badet (och stanna där så läääänge du vill) och håll duschstrålen mot ryggen och/eller magen när det gör ont. Det hjälpte mig jättemycket under öppningsskedet! Varma vetekuddar (så varma att de nästan bränns) var också toppenbra.

Slappana av, tänk på andningen och tänk på att ni faktiskt kommer att få träffa ert barn inom en mycket snar framtid. Det är värt det alla gånger, jag lovar!

//Julia

 

[Mitten]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Fast jag tror ju inte att det är dom riktiga värkarna som startat... alla säger ju att man ska VETA när det är dom riktiga värkarna och jag VET inte... allt jag vet är att det gör ont och att jag är så rädd för dom riktiga nu att jag snart hoppar från balkongen.

När vattnet gick... var det typ störtflod (som att kissa på sig) eller var det mer som att det rann lite då och då? ursäkta personlig fråga, du behöver inte svara om du inte vill...

Jag visste INTE att det var riktiga värkar . Jag hade mensvärk typ på kvällen (v 37+6) av det irriterande slaget, vaknade på morgonen och hade typ värkar, fast oregelbundna och rätt glesa, och inga sammandragningar, bara VÄRK. Vi åkte iallafall in, hade väl 3 'riktiga' värkar på vägen. Vi kom fram 5.20, och 5.35 är Elina född

Men är du lite öppen nu kan du trösta dig med att själva förlossningen förmodligen går fort . Kanske klen tröst, men jag var jätterädd och ville sövas men jag klarade det ändå!

Åh, mitt vatten gick efter andra krystvärken, så jag märkte det knappt.

Hur mår du nu? Det här är ju spännande !!

 

[tabac]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Hej ett tips är att ställa dig i duschen och spola varmt vatten på mage och rygg. det hjälpte på mig,satt en hel natt i duschen och va sedan öppen 8 cm när jag komm upp till bb

 

[cirkus]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Faktum är att man kan visst ha mer ont av förvärkar än av själva förlossningsvärkar. Så det är inte alls säkert att det bli värre !

Det viktigaste är att du inte jagar upp dig utan som alla andra säger, slappnar av och andas ordentligt. För övrigt så får man bete sig när man föder barn, det är helt okej.

Och kom ihåg - smärtan är INTE FARLIG - (alltså om du inte hade varit på g att föda barn hade det varit fara å färde om du har så ont kanske någon allvarligt skada, men nu är det helt normalt) även om det gör riktigt ont.

 

[Lydia]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

De är vana med massa olika typer av folk. Du är inte den första som kommer till förlossingen och är rädd inför smärtan, det kan jag lova!

Var tydlig (be sambon hjälpa dig), och säg till BM att du behöver mkt smärtstillande.

Prova att röra på dig lite lagom, gå tex fram och tillbaks hemma.

 

[lilla_maaliiin]

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

så känner jag med just nu... jag vill sövas och få det överstökat :P

tycker inte det är spännande längre, jag har ångrat mig. vi kan byta om du vill? jag är bara livrädd...

har ont hela tiden... visst det kommer toppar (inatt kom dom med 41-45 mins mellanrum hela natten, skitkul...) men smärtan försvinner aldrig helt... utan det går från jätteont när det är som "bäst" till att göra så ont att jag vill krypa ur skinnet och bara försvinna.

tyvärr har jag ju varit öppen 1 cm sen vecka 33... och är i vecka 39+2 nu... men det är iaf bara 3 cm kvar till epiduralen!