Är det här okej ?

[Pilot]

Jag tänker såhär. Stackars instruktör, om man skall kontakta chefen. Hon sa något som inte passade ts och det var dumt men att gå till chefen? Nä, där går min gräns. Jag avskyr verkligen skvallertendenserna som är idag. Det känns så himla amerikanskt att prata med chefen.

Jag har arbetat med "reklamationer" och eftermarknad i många år och jag förstår inte varför människor skall hålla på med att kontakta chefen för än det ena eller det andra. Bättre att prata med den personen som är har gjort fel och ge sin feedback till denne.
Instruktören hade säkert inte dåliga eller grymma avsikter, kanske bara lite disträ för tillfället, kanske lite speedad.
Allra bäst hanteras reklamationer och problem om de två parter som har ett ”case” pratar med varandra. Då löses ofta situationer till det bästa för båda parter. Båda växer genom samtalet. Att ha samtal mellan kund och chef, sedan mellan chef och anställd är som gjort för att missuppfattningar, misstolkningar etc.
Man kan göra fel, man kan säga fel. Det händer alla. Jag är säker på att instruktören är tillmötesgående för ett samtal om det inträffade.

Jag förstår att föreslå det till chefen kan ge "Karen" tendenser, men om man är obekväm med att ta upp det med personalen ifråga så är det bättre det kommer fram.
Sedan är det upp till chefen att ta det med personen ifråga på ett bra sätt.
Det kan ju vara så att lyfts det med instruktören ifråga pudlar hon och inser att det var ett otroligt korkat att uttala sig så.
Men med risk att hon inte gör det är det inte säkert att man klarar av att ta den konflikten, särskilt inte när det är en sådan otroligt känslig punkt som i TS fall.

 

[Gnist]

Tveksam "uppmuntran" från instruktören, men inte heller en rimlig reaktion från ts på det som sades.

Gissningsvis så drabbas folk som regel inte av ångest och panik av att höra dylika plumpa kommentarer, så mallar man chefen/pratar med instruktören bör man också vara tydlig med varför man reagerade som man gjorde.

Reaktionen torde inte ha gått vare sig instruktör eller övriga deltagare förbi och blir det samtal från chefen så lär utstormningen komma på tal och instruktören kan ju också fråga övriga deltagare om de upplevde något problem och lär få få nekande svar - resultatet blir att ts klagomål viftas bort.

 

[Pilot]

Tveksam "uppmuntran" från instruktören, men inte heller en rimlig reaktion från ts på det som sades.

Gissningsvis så drabbas folk som regel inte av ångest och panik av att höra dylika plumpa kommentarer, så mallar man chefen/pratar med instruktören bör man också vara tydlig med varför man reagerade som man gjorde.

Reaktionen torde inte ha gått vare sig instruktör eller övriga deltagare förbi och blir det samtal från chefen så lär utstormningen komma på tal och instruktören kan ju också fråga övriga deltagare om de upplevde något problem och lär få få nekande svar - resultatet blir att ts klagomål viftas bort.

Jag har varit i liknande situation som TS (mer än en gång) hållt masken under tiden och har sedan aldrig återkommit från att vara en trogen kund i vissa fall.

Hade det varit mitt jobb så vill jag veta om jag gör något så plumpt, att kunna förklara eller säga "skit nu när du säger det, ja det var dumt sagt".
Hellre det än att tappa en kund/ bli av med förtroendet.

 

[Badger]

Jag ser det inte alls som att "skvallra", det är ju den högre instansens jobb att ta hand om sådana här saker. Jag förstår helt och hållet om det känns extra jobbigt att ta upp eventuella problem face to face med personen ifråga. I en personlig relation är det en sak, men som kund slipper jag helst en konfrontation. Särskilt om jag fått en reaktion liknande TS.

Jag tänker nog att man inte behöver ta ett konfrontativt uttryck i diskussionen utan kanske mer av ett snällt och tänkvärt. Tycker ofta det är mycket mer effektivt också.

Dock är det ju onekligen kanske inte så att just ts känner att det är något ts kan göra i just den här situationen utan tänker mer i allmänhet. (Efter att ha blivit så ledsen hade jag haft svårt att prata med den personen direkt.)

(Om man var tex någon som reagerar men hade en mindre kraftfull reaktion skulle det ju lätt kunna räcka med -oh förresten, det här med det och det, det blev jag väldigt förvånad över i yoga, har du tänkte på... och kroppar osv. (med sannolikt svar) Oj förlåt jag missade helt, det ska jag tänka på.)

 

[Sel]

Jag tänker nog att man inte behöver ta ett konfrontativt uttryck i diskussionen utan kanske mer av ett snällt och tänkvärt. Tycker ofta det är mycket mer effektivt också.

Dock är det ju onekligen kanske inte så att just ts känner att det är något ts kan göra i just den här situationen utan tänker mer i allmänhet.

Jag tänker givetvis inte heller att man på något vis ska ha en hostil framtoning eller så, men en konfrontation är det ju ändå när man tar upp ett problem med en annan människa, särskilt som den som har problemet. Det kan ju vara jättejobbigt även om man inte haft en sådan stark reaktion på det som hände.
Mailet en eventuellt skickar behöver ju inte heller vara annat än snällt och tänkvärt. "Det här hände... jag tog illa vid mig, kanske klokt att ta upp.. yadayada."
Det kanske är något som behöver diskuteras bland alla instruktörerna, vem vet?

 

[Badger]

Jag tänker givetvis inte heller att man på något vis ska ha en hostil framtoning eller så, men en konfrontation är det ju ändå när man tar upp ett problem med en annan människa, särskilt som den som har problemet. Det kan ju vara jättejobbigt även om man inte haft en sådan stark reaktion på det som hände.
Mailet en eventuellt skickar behöver ju inte heller vara annat än snällt och tänkvärt. "Det här hände... jag tog illa vid mig, kanske klokt att ta upp.. yadayada."
Det kanske är något som behöver diskuteras bland alla instruktörerna, vem vet?

Ok, jag tror nog jag sällan har haft problem alls att ta upp saker med folk, även tränare osv. Men jag har heller aldrig betraktat att prata med någon om något som en konfrontation heller utan mer som att jag försöker vara hjälpsam. (jag kanske har fel i att det är hjälpsamt utan det kanske är konfrontativt och dumt att säga något vad vet jag)

Om jag tänkte konfrontation istället för att säga någonting/hjälpa så skulle det nog kännas mycket jobbigare och jag skulle kanske ha ett mer konfrontativt uttryck också.

Samtidigt ja det har hänt att tex butikspersonal faktiskt blivit sur över att jag bett dem ta undan tex skämd mat med hål i förpackningen erkänner jag (det kan verka onödigt men min morfar blev väldigt dålig efter att ha ätit skämd mat en gång då hans lukt och syn inte var bra nog för att se att förpackningen och innehållet var dåligt.) vilket är för mig obegripligt dock.

Men håller med om att ett snällt mail också borde kunna väcka en bra diskussion bland instruktörerna.

 

[Rialavargen]

Jag ser det inte alls som att "skvallra", det är ju den högre instansens jobb att ta hand om sådana här saker. Jag förstår helt och hållet om det känns extra jobbigt att ta upp eventuella problem face to face med personen ifråga. I en personlig relation är det en sak, men som kund slipper jag helst en konfrontation. Särskilt om jag fått en reaktion liknande TS.

Jag förstår att du inte ser detta som att skvallra, eftersom du inte vill prata med vederbörande utan prata med neutrala part. Jag ser på det annorlunda. För mig går samhället emot skvallertendenser då vi inte längre vågar samtal med dem som vi har ett case med. Man vill ha neutrala parter att samtala med.
Jag tror inte det är hälsosamt att inte kunna samtala när det blivit tokigt med den personen som det gäller. Efter att ha jobbat med reklamationer i åratal har jag sett så många gånger case som blivit monumentalt stora fall, där man i slutet av caset enats om att ett samtal mellan berörda parter initialt hade varit bättre än att blanda in olika andra parter. I synnerhet när det gäller känslor.

Jag är helt övertygad om att instruktören är intresserad av att få feedback och att instruktören vill sina kunder väl.

 

[nejlica]

Jag tänker såhär. Stackars instruktör, om man skall kontakta chefen. Hon sa något som inte passade ts och det var dumt men att gå till chefen? Nä, där går min gräns. Jag avskyr verkligen skvallertendenserna som är idag. Det känns så himla amerikanskt att prata med chefen.

Jag har arbetat med "reklamationer" och eftermarknad i många år och jag förstår inte varför människor skall hålla på med att kontakta chefen för än det ena eller det andra. Bättre att prata med den personen som är har gjort fel och ge sin feedback till denne.
Instruktören hade säkert inte dåliga eller grymma avsikter, kanske bara lite disträ för tillfället, kanske lite speedad.
Allra bäst hanteras reklamationer och problem om de två parter som har ett ”case” pratar med varandra. Då löses ofta situationer till det bästa för båda parter. Båda växer genom samtalet. Att ha samtal mellan kund och chef, sedan mellan chef och anställd är som gjort för att missuppfattningar, misstolkningar etc.
Man kan göra fel, man kan säga fel. Det händer alla. Jag är säker på att instruktören är tillmötesgående för ett samtal om det inträffade.

Fast det handlar väl om mer än bara "skvallra för chefen". Skulle inte vilja gå till ett gym där det förekommer sådant överhuvudtaget, alltså behöver jag kolla med gymmet i fråga om det är en inställning de stöttar, och i så fall avsluta mitt medlemskap helt, eller om det är något de kan åtgärda så att jag kan fortsätta där.

 

[Sel]

Jag förstår att du inte ser detta som att skvallra, eftersom du inte vill prata med vederbörande utan prata med neutrala part. Jag ser på det annorlunda. För mig går samhället emot skvallertendenser då vi inte längre vågar samtal med dem som vi har ett case med. Man vill ha neutrala parter att samtala med.
Jag tror inte det är hälsosamt att inte kunna samtala när det blivit tokigt med den personen som det gäller. Efter att ha jobbat med reklamationer i åratal har jag sett så många gånger case som blivit monumentalt stora fall, där man i slutet av caset enats om att ett samtal mellan berörda parter initialt hade varit bättre än att blanda in olika andra parter. I synnerhet när det gäller känslor.

Jag är helt övertygad om att instruktören är intresserad av att få feedback och att instruktören vill sina kunder väl.

jag tycker tvärtom att det kan vara betydligt bättre med en neutral part just när det är mycket känslor inblandade. Som sagt finns ju den högre instansen där av en anledning, förhoppningsvis delvis för att coacha och ta upp eventuella problem med sina anställda. Varför kan inte feedbacken få komma från det hållet? Trevlig och saklig. Jag är också en av dem som annars helt enkelt skulle sluta gå till det gymmet, och det utan att ha fått en sådan jobbig reaktion som TS upplevde.

Jag tror också att instruktören hellre vill veta vad som hände och varför, och absolut vill att alla ska ha en positiv upplevelse!

 

[Sel]

Ok, jag tror nog jag sällan har haft problem alls att ta upp saker med folk, även tränare osv. Men jag har heller aldrig betraktat att prata med någon om något som en konfrontation heller utan mer som att jag försöker vara hjälpsam. (jag kanske har fel i att det är hjälpsamt utan det kanske är konfrontativt och dumt att säga något vad vet jag)

Om jag tänkte konfrontation istället för att säga någonting/hjälpa så skulle det nog kännas mycket jobbigare och jag skulle kanske ha ett mer konfrontativt uttryck också.

Samtidigt ja det har hänt att tex butikspersonal faktiskt blivit sur över att jag bett dem ta undan tex skämd mat med hål i förpackningen erkänner jag (det kan verka onödigt men min morfar blev väldigt dålig efter att ha ätit skämd mat en gång då hans lukt och syn inte var bra nog för att se att förpackningen och innehållet var dåligt.) vilket är för mig obegripligt dock.

Men håller med om att ett snällt mail också borde kunna väcka en bra diskussion bland instruktörerna.

Fast att ta upp ett problem är väl ändå att konfrontera någon, även om en själv anser att en är hjälpsam? Sedan tycker jag att det kan vara stor skillnad mellan olika situationer och personer. Känner jag personen, är jag bekväm med personen, är situationen jättejobbig/känslig/personlig? Det känns inte som om TS var i skick att konstruktivt ta upp problemet med instruktören i den här situationen. Jag hade nog inte heller känt att det låg på mig att göra i en ny grupp heller, jag hade bara gått därifrån och mått halvdåligt resten av dagen

Totalt obegripligt, ja.

 

[Strumpann]

Din reaktion att rusa ut och bli så ledsen borde ju väckt det dåliga samvetet hos instruktören och antagligen fick hon eller han en rejäl tankeställare.

Förhoppningsvis kommer personen att tänka sig för i framtiden och inse att alla är olika jag hade inte ens tänkt på en sån kommentar men då har jag inte komplex alls vilket känns ovanligt i dagens samhälle med all utseendehets så jag tycker din reaktion är helt rimlig och du ska inte behöva höra liknande kommentarer på gymmet fler gånger.

Hoppas du går dit igen träning är bra låt inte en instruktör förstöra

 

[MiaMia]

Jag förstår att du inte ser detta som att skvallra, eftersom du inte vill prata med vederbörande utan prata med neutrala part. Jag ser på det annorlunda. För mig går samhället emot skvallertendenser då vi inte längre vågar samtal med dem som vi har ett case med. Man vill ha neutrala parter att samtala med.
Jag tror inte det är hälsosamt att inte kunna samtala när det blivit tokigt med den personen som det gäller. Efter att ha jobbat med reklamationer i åratal har jag sett så många gånger case som blivit monumentalt stora fall, där man i slutet av caset enats om att ett samtal mellan berörda parter initialt hade varit bättre än att blanda in olika andra parter. I synnerhet när det gäller känslor.

Jag är helt övertygad om att instruktören är intresserad av att få feedback och att instruktören vill sina kunder väl.

Jag ser det inte som att jag i detta fallet har ett case med instruktören. Jag har det med verksamheten jag köpt min tjänst av. Alltså kontaktar jag gymmet genom dess vanliga kontaktvägar. Typ pratar med någon i receptionen eller mailat till adressen gym@gym eller liknande.

Vet ju inte om det är personen som avvikit från hur gymet vill ha sina pass, eller om det är i linje med hur de instruerar sin personal att agera. Sen är det upp till dem som sitter i verksamheten att avgöra hur de hanterar den feed-back som de får. Varför skulle det ses som att skvallra att ge återkoppling till verksamheten bara för att man inte har ork eller förmåga att samtala direkt med en person vars beteende man haft svårt att hantera?

 

[Badger]

Fast att ta upp ett problem är väl ändå att konfrontera någon, även om en själv anser att en är hjälpsam? Sedan tycker jag att det kan vara stor skillnad mellan olika situationer och personer. Känner jag personen, är jag bekväm med personen, är situationen jättejobbig/känslig/personlig? Det känns inte som om TS var i skick att konstruktivt ta upp problemet med instruktören i den här situationen. Jag hade nog inte heller känt att det låg på mig att göra i en ny grupp heller, jag hade bara gått därifrån och mått halvdåligt resten av dagen

Totalt obegripligt, ja.

Det beror ju helt på vad man lägger i ordet konfrontera tycker jag och tycker då inte att jag skulle känna mig bekväm med att konfrontera någon i allmänhet. Inte privat, kanske i jobbet att jag skulle konfrontera någon med att tex inte har rättigheterna för något de gör.

Men du kanske lägger en annan betydelse i ordet än jag gör och skulle då gärna konfrontera personer.

Jag lägger detta i:

drabba samman, sammandrabba, ställa ansikte mot ansikte, ställa inför
(Som du ser förknippar jag konfrontation med strid och krig och agression , en har vunnit i slutet över någon eller förlorat. Inte mer skapat förståelse.)

Du kanske:
föra samman, sammanföra
(kanske förknippar det med att möta personer och komma överens)

(båda är rätt, inget är fel)

Så du konfronterar i så fall personer mer gärna än jag gör helt enkelt, jag pratar hellre, förklarar, hjälper osv. I slutänden använder vi olika ord bara och det är ju ok.

Och vi är helt överens om att sinnesstämning spelar in och det finns de där det ju är helt kört att försöka kommunicera innan man samlat sig och ämnen där man ändå bara skulle bryta ihop igen i samtal.

 

[Otherside]

Jag tycker ändå, att om en person är anställd instruktör inom ett område där hen leder och instruerar människor, ofta hela grupper, MÅSTE man ha LITE insikt i såna saker som kommentarer kring vikt och utseende. Inte minst yoga ska ju verkligen inte innehålla såna komponenter. (Det är ju inte ens sant att man kan träna bort en dallrig mage, så inte ens där har instruktören grundläggande kunskaper).

Ska en person fortsätta hålla kurser och leda grupper i yoga, MÅSTE hen ha lite bättre koll och insikt och kunskap.

Jag tycker också det är märkligt att hen inte följde upp att en deltagare lämnat lokalen i hast och tydligt upprörd.

 

[Lillefrun]

Idag skäms jag, det är ett annat yoga pass idag med en instruktör jag verkligen gillar men jag tänker på dom som kanske känner igen mig och att kassörskan på lilla affären i kvarteret var det vilket kan leda till dumma frågor och skvaller.

Jag vet att jag mår väldigt dåligt av kommentarer om vikt, storlek, förbjuden mat och allt sånt men jag trodde yogan skulle vara en fristad. Jag fick verkligen panik och jag förstår att det kanske var en för stor reaktion men jag kunde på riktigt inte stanna kvar och jag grät och kunde inte andas och skakade i hela kroppen. Det väckte minnen och tankar i mig. Jag var nära att inte gå dit alls för att jag hade en extra stark självhatsdag. Ville inte visa mig för folk, kunde inte hitta några kläder som dolde min kropp, var nära att kräkas när jag såg mig i spegeln och behövde INTE få det bekräftat.

Och jag tänker att även om alla inte springer iväg kan det trigga andra. Vet egentligen inte vem som tilltalas och blir peppad av att först får höra allt som är fel, fast det egentligen inte ens är några fel att gå på studentbjudan eller inte ha helt platt mage. Jag tror att problemet inte bara ligger hos mig, och vill ha en förändring. Vet bara inte hur för jag kommer aldrig mer träffa instruktören för jag vill inte gå det passet igen. Att prata med någon annan utan att låta överdrivet kan gå men jag tror inte jag klarar det.

Men just nu skäms jag som sagt. Jag är inte alltid beredd för heller hur pass stark min reaktion blir. Jag får alltid ångest och mår dåligt men ofta får jag rena panikattacker som inte går att styra. Hade panikattacken inte kommit hade jag stannat kvar och pratat med instruktören direkt efter passet.

 

[bettysmatte]

Jag tycker ändå, att om en person är anställd instruktör inom ett område där hen leder och instruerar människor, ofta hela grupper, MÅSTE man ha LITE insikt i såna saker som kommentarer kring vikt och utseende. Inte minst yoga ska ju verkligen inte innehålla såna komponenter. (Det är ju inte ens sant att man kan träna bort en dallrig mage, så inte ens där har instruktören grundläggande kunskaper).

Ska en person fortsätta hålla kurser och leda grupper i yoga, MÅSTE hen ha lite bättre koll och insikt och kunskap.

Jag tycker också det är märkligt att hen inte följde upp att en deltagare lämnat lokalen i hast och tydligt upprörd.

Tyvärr förekommer dessa typer av kommentarer överallt där de verkligen inte borde förekomma, som t.ex. på en förskola. Jag diskuterar ALDRIG vikt, dieter, bantning, hur mina kläder passar/inte passar, osv framför barnen. Men jag har många kollegor som gör det, och det är inte av elakhet utan av ren och skär okunskap. Jag har med största sannolikhet begått samma misstag själv när jag var yngre och inte alls lika medveten som jag är nu kring hur barn och unga påverkas av det som vuxna säger. Ibland tar jag upp det - på ett vänligt och konstruktivt sätt - med mina kollegor, om jag tycker att det börjar bli lite väl mycket av denna typ av prat. För det hör VERKLIGEN inte hemma inför barnen.

 

[Mkb]

Problemet ligger inte bara hos dig, det har du helt rätt i, problemet ligger hos dem.

Jag hade nog skickat ett kort mail i stil med "Hej! Jag var på ett yinyoga pass där instruktören sa *citat* , jag undrar om det här är något ni ställer er bakom och som ni anser stämmer överens med er värdegrund? Jag uppskattar er övriga verksamhet och har inte upplevt det här problemet tidigare, och jag undrar eftersom jag tycker det är viktigt att alla känner sig välkomna att delta oavsett vilken kropp man har. Med vänliga hälsningar"

Jag tycker inte du behöver gå in på din egen reaktion, eller varför du gjorde som du gjorde, om du inte verkligen vill. Du är inte skyldig dem den informationen.

 

[Hoarfrost]

Låter jätteskumt. Jag har tränat på gym i nästan ett år nu och det har aldrig varit några sådana kommentarer. Snarare typ "nu känns det och är svinjobbigt men tänk på hur starka/nöjda ni blir sen!".

Bara någon gång jag har hört en deltagare eller någon på gymmet säga typ "Haha nu ska alla köttbullar från jul bort". En gång sades det till en instruktör och hon viftade bort kommentaren rätt skickligt.

 

[Lillefrun]

Problemet ligger inte bara hos dig, det har du helt rätt i, problemet ligger hos dem.

Jag hade nog skickat ett kort mail i stil med "Hej! Jag var på ett yinyoga pass där instruktören sa *citat* , jag undrar om det här är något ni ställer er bakom och som ni anser stämmer överens med er värdegrund? Jag uppskattar er övriga verksamhet och har inte upplevt det här problemet tidigare, och jag undrar eftersom jag tycker det är viktigt att alla känner sig välkomna att delta oavsett vilken kropp man har. Med vänliga hälsningar"

Jag tycker inte du behöver gå in på din egen reaktion, eller varför du gjorde som du gjorde, om du inte verkligen vill. Du är inte skyldig dem den informationen.

Det var ett bra förslag på hur jag kan skriva

 

[Lillefrun]

Låter jätteskumt. Jag har tränat på gym i nästan ett år nu och det har aldrig varit några sådana kommentarer. Snarare typ "nu känns det och är svinjobbigt men tänk på hur starka/nöjda ni blir sen!".

Bara någon gång jag har hört en deltagare eller någon på gymmet säga typ "Haha nu ska alla köttbullar från jul bort". En gång sades det till en instruktör och hon viftade bort kommentaren rätt skickligt.

Skönt för dig, såna kommentarer verkar finnas på flera gym och i andra situationer som vi alla vet så det är bra om du inte utan upplevt det. Dom andra instruktörerna är suveräna!