åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Min BM höll emot med varma handdukar så hån torkade ju bara bort de och böt handduk.
Alltså det där är ju så grymt skönt ändå när man krystar, jag har ääälskat mina barnmorskor för de där handdukarna... det känns som att det gör mindre ont när man får trycka mot något och så lindrar värmen... sen att det gör att eventuellt bajsläckage sker väldigt diskret är ju en bra bonus :p
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Samma här, kände att de börja strama när huvudet börja komma längre ner och tänkte direkt att snart får jag uppleva den där känslan att slitas mellan två tåg. Men då kom hon med handdukarna och ALLT försvann faktiskt. Hon höll emot in i det sista och det var guldvärt. Kändes inte alls konstigt där nere förutom precis när jag kryta ut honom när de kändes undefär som att klitoris hamnade uppe vid naveln ;) Men ont gjorde de absolut inte.
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Han kanske inte sitter och glor där barnet ska komma ut, utan sitter och håller dig "sällskap" vid ditt huvud, om han tycker att det är lite "otäckt"? :D
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

16 dagar? åh herregud... Om jag går över tiden 16 dagar kommer dom behöva ringa på brandkåren som får slå sönder en vägg och lyfta ut mig med kran när förlossningen sätter igång... jag är ju stor som ett hus redan nu ju!:crazy:

för att inte tala om hur min psykiska hälsa kommer vara om jag går 16 dagar över tiden med dessa smärtor. :p stackars, stackars sambon säger jag bara. Känner ju redan nu att jag är en otrevlig liten bitch, men kan lixom inte låta bli heller. :grin:

ah men det är alltså inte värre än så? förstår att det är jätteobehagligt och vill inte göra det till "ingenting" men tänkte om det var typ livsfarligt/ledde till nått obotligt...
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

nix, han får inte gå längre ner än mina axlar. Funderar på om man kan skriva in det i förlossningsbrevet så läkarna inte erbjuder honom att gå ner och glo... har en svag känsla av att sambon aldrig skulle våga säga nej till en läkare och vackert skulle ner och titta, för att sedan svimma i en liten hög.:p

Gandalf, pmm:

skönt att höra, hade ingen aning om att dom gjorde det... Gör dom lixom det alltid eller är det nått man får ställa sig och be om?

försöker knåpa ihop förlossningsbrevet och tänkte om jag ska skriva med det... :)
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

När vi kom in i förlossningsrummet så stod det en "pappa-stol" vid huvudändan. Är ju lämligt att han sitter där för att kunna trösta, pussa, krama, ge vatten, torka tårar/svett hålla i handen osv.
De frågade aldrig om han ville gå ner och kolla, han såg ju det han såg från huvudändan och han såg när han kom ut och det är de häftigaste han varit med om i hela sitt liv.

Jag hade ingen aning om varma handdukarna utan det hade de gjort i ordning direkt när jag kom in i förlossningsrummet.


Sen de där med förlossningsbrev, se till att din sambo kan det utantill! Går din förlossning som min, så sköter barnmorskan först förlossningen för att sen läsa mvc-journalen med förlossningsbrevet ;)
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Nu har jag inte läst hela tråden, men jag tänkte dela med mig av min erfarenhet. Slemproppen och vattnet gick för mig sen kväll och jag fick åka in för kontroll, på vägen in började jag få lite värkar som blev värre och värre. När vi kom till BB konstaterade de tidig vatten avgång och eftersom jag hade värkar fick jag stanna kvar. Efter en vidrig natt på förlossningsavdelningen blev jag undersökt igen och det konstaterade att jag hade förvärkar, ingen förlossning på gång alltså. Av någon anledning flyttade de mig till själva BB vilket jag är innerligt tacksamför (jag trodde att de skulle skicka hem mig efter alla hemska historier som man hört), för förvärkarna var det jävligaste jag varit med om, inget hjälpte, jag fick morfin och brikanyl på förlossningsavd men det hjälpte inte, jag kräktes som en hund fick inte behålla någonting. När de flyttade mig till BB kräktes jag skogsgrön galla. Då fick jag dropp vilket gjorde att jag slutade kräkas, men förvärkarna var kvar. De höll i sig i ca 36 timmar och det var fruktansvärt. De timmarna är bara ett töken att jag sitter på sängen och försöker andas. Jag var väldigt besviken för jag fick samma svar som dig att när de riktiga värkarna kommer gör det ont på riktigt. Det kändes verkligen inte som att de tog min smärta på allvar. Till slut kom det en sköterska som tog sig lite mer tid med mig och gjorde så jag fick prova TNS-plattor och akupunktur utan resultat, men det var i allafall skönt att någon tog min smärta på allvar. Till slut fick jag morfin igen, vilket jag inte tyckte hjälpte speciellt mycket och sköterskan tipsade mig också om att dusch vilket faktiskt hjälpte lite grand och sedan fick jag brikanyl och alvedon igen och då släppte smärtan. Mindre än ett dygn senare kom den förlossningen igång, men det var en västan fläkt jämfört med förvärkarna. Visst gjorde det ont men inte alls på samma sätt. Det var för mig en mycket mer hanterbar smärta samt att jag fick mycket mera hjälp och förståelse för att det gjorde ont.

Så jag lovar du kommer att klara av förlossningen superbra, för överlevar du förvärkar från helvetet så klarar du allt. För förvärkar gör ont!!!!
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Nje, men det kan ju bli livshotande om de inte behandlas.

Jag var inte någon snäll människa de 16 dagarna. Men det gick över. Samma sak med alla kilona, jag såg högdräktig ut redan i JUni - ungen kom i oktober. Jag slutade räkna när jag gått upp 25 kilo och när förlossningen var klar så vägde jag lika mycket som jag hade toppat med tvillingarna.... allt det var stora bidragande orsaker till att det inte blev flera barn.
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Jag fick också varma handdukar, tror jag fick det vid bägge förlossningarna (har börjat glömma lite nu..)
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

svarar alla igen

Kanon det där med handdukarna, och att det verkar vara lite standard :D

Det känns inte riktigt lika läskigt längre, mkt tack vare att alla här verkar vara av uppfattningen att jag går igenom det "jobbigaste" nu och att när förlossningen väl sätter igång så är man på god väg mot ett avslut iaf... Hade ju Bf igår, så ni kan ju gissa hur mkt jag håller på att överanalysera varenda liten känsla just nu :p

Det är mest på nätterna, när jag inte kan sova, som paniken kommer smygandes... jag är fortfarande jäklans osäker på hur jag ska klara det här, är rädd för att göra bort mig osv, men har nog börjat acceptera att en förlossning är oundviklig, det går lixom inte att ångra sig längre... :P på ett lr annat sätt så MÅSTE jag igenom den, så det är bara att gilla läget ;)
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Det är mest på nätterna, när jag inte kan sova, som paniken kommer smygandes... jag är fortfarande jäklans osäker på hur jag ska klara det här, är rädd för att göra bort mig osv, men har nog börjat acceptera att en förlossning är oundviklig, det går lixom inte att ångra sig längre... :P på ett lr annat sätt så MÅSTE jag igenom den, så det är bara att gilla läget ;)

Det kommer gå jättebra :bump: Barnmorskorna kommer guida dig igenom alltihop och så fort bebisen (och moderkakan) är ute så är det onda borta!
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

svarar alla igen

Kanon det där med handdukarna, och att det verkar vara lite standard :D

Det känns inte riktigt lika läskigt längre, mkt tack vare att alla här verkar vara av uppfattningen att jag går igenom det "jobbigaste" nu och att när förlossningen väl sätter igång så är man på god väg mot ett avslut iaf... Hade ju Bf igår, så ni kan ju gissa hur mkt jag håller på att överanalysera varenda liten känsla just nu :p

Det är mest på nätterna, när jag inte kan sova, som paniken kommer smygandes... jag är fortfarande jäklans osäker på hur jag ska klara det här, är rädd för att göra bort mig osv, men har nog börjat acceptera att en förlossning är oundviklig, det går lixom inte att ångra sig längre... :P på ett lr annat sätt så MÅSTE jag igenom den, så det är bara att gilla läget ;)

Du gör inte bort dig!! Barnmorskorna har sett det mesta o det lär vara ganska vanligt att folk både skriker att de vill dö, bli nedsövda eller åka hem o aldrig få något barn ;), så de är nog härdade.

Det är bara att köra, du måste igenom det och du får proffshjälp! Alla förlossningar är inte så himla hemska heller - vår unge kom ut på 5 h från start till mål o jag klarade mig på bara lustgas. Hade föreställt mig mkt värre :).

Lycka till!!!!
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

o det lär vara ganska vanligt att folk både skriker att de vill dö, bli nedsövda eller åka hem o aldrig få något barn ;)

eller som min svägerska skrek när hon födde: "folk som adopterar är så jävla fega!!!!!" :grin: förstår vad hon menar, men det kom lixom ut på ett helt fel sätt!

eller som min syster: "jag vill ha godis......." :D
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Det min make var livrädd för under förlossningen var att de skulle komma bajs, för då spyr han, samma sak om jag skulle spytt. Han märkte inte att de kom lite bajs och det har jag inte heller sagt någonting om.

Ha ha, tur att han inte är min man då :D. Jag kräktes 3 gånger av smärtan + att det kom lite bajs också :o:o... Fast det var ju verkligen inget man orkade bry sig om mitt uppe i en förlossning.
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

Hoppas hoppas hon har bebis nu och att alla förvärkarna gav henne en bananskal-förlossning :laugh:
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

hennes sista inlägg var 26/9 kl 18.45.

å, hoppas att allt har gått bra för henne!!!!!
 
Sv: åh herregud jag kommer aldrig klara detta! :'(

*kl*

Liten Leo föddes 090929 :love:

Ingen bananskalsförlossning tyvärr, men ut kom han ju! Förlorade väldigt mkt blod tyvärr, så vi fick vara kvar rätt länge på sjukhuset.. men nu är vi iaf hemma!

Åkte in i söndags efter vattenavgång, öppen 3½ cm, hemskickade, tillbaka igen måndag morgon... och sen tog det nästan 20 timmar till innan han kom... Fick hjälp med sugklocka på slutet, både jag och bebis var heeeelt slut :crazy:

Och även om jag grät, skrek och bad att få slippa därifrån så var det absolut INGEN som tyckte jag var löjlig, utan alla var jättestöttande, kändes hur skönt som helst!

och jaaa... att jag inte skulle känna skillnad mellan värkarna och förvärkarna... öhum... den oron var definitivt i onödan :grin:;)
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Vill nog egentligen mest skriva av mig, det känns tungt och jobbigt och vet inte hur jag ska tänka. Jag har haft egen häst...
Svar
15
· Visningar
1 116
Senast: Bison
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
4 062
Senast: __sofia__
·
Kropp & Själ Varning för långt inlägg. Jag har haft problem med yrsel i tre veckor nu. Jag opererade bort en godartad tumör i armhålan en vecka innan...
2
Svar
33
· Visningar
4 135
Senast: tott
·
Kropp & Själ Jag älskar ju min yoga, både yinyoga och hathayoga och jag har varit på pass med jätte bra instruktörer men hittade ett yinyoga pass jag...
2 3
Svar
53
· Visningar
5 354
Senast: Lillefrun
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp