Sen finns det ju de med ADHD som också är planeringstokiga iom att de vet att de inte reder ut livet om det är stökigt, svårt att hitta saker, svårt att ha koll på pappersjobb/räkningar/schema/etc.På UR finns ett program som heter superföräldrar och som handlar om npf i familjer. Jag tycker att det är jättebra och tror att det kan var intressant även om man varken har barn med npf eller är förälder.
I Avsnitt 5 är det med en pappa med adhd och en mamma med autism (olika familjer). Pappan berättar att han duckar all planering, kastar räkningar, lagar aldrig mat utan köper take away etc. Mamman berättar att hon kämpar med att strukturera upp allt hon kan färgmärkning, gör listor och rutiner etc men fastnat i detaljer och så blir det ändå helt fel och så stökigt att barnen inte vill ta hem kompisar.
Jag tror att dessa två är ganska talande för hur det kan se ut. Sen är det såklart en generalisering och en del har ju två diagnoser eller kanske en diagnos med drag åt det en annan.
Min sambo är pedant och planerar gärna många saker krampaktigt. Han har ju lärt sig att han måste det för annars blir han så stressad etc.
Om jag ska ta ngt i kylen tex hittar jag ju det fort även om det står på olika ställen etc. Jag får snabbt en överblick. Och jag klämmer gärna in saker där de får plats. För honom är det viktigt att sakerna är på samma plats för att han ska hitta.
Hans ena dotter har också ADHD och är även hon pedant. Dock finns det ju lägen där de inte orkat upprätthålla pedanteriet på en sån extrem nivå. Och då mår de ju dåligt över det.
Vi har en familjevän som har fått ADHD-diagnos nyligen, som snart 50-åring. Han är fd yrkesmilitär. I det militära var hans fokus 100% och han är extremt välplanerande, noggrann och allt var väldigt städat och organiserat. Men utanför det militära hade han svårt att hålla organisationen på samma nivå. Nu med medicinering har det funkat bra hemma med.
Iom att det är ett spektra och att man inte alltid behöver ha alla symptom så kan det ändå se rätt olika ut.
Jag har mindre problem med impulskontroll och har mer problem med koncentration och att göra lagom. Plus att mitt sifferminne/arbetsminne med siffror är typ obefintligt.
Det märks sällan på mig att jag har svårt att fokusera för okända. För jag gör det oftast och jag är väldigt snabb. Men att det går beror på överkompensation och högt IQ. Överkompensationen kostar enorma mängder energi.
Så är det ju för många med ADHD och även till viss del Autism beroende på var man ligger på skalan så att säga. De som är så att säga högfungerande..
Man behöver inte alltid se allt folk har problem med iom att många lärt sig överkompensera på olika sätt. Och man kanske bara ser att de i perioder kraschar.
Att mamman försöker planera och pappan skiter i det kan ju till viss del handla om kvinnofällan med ansvar för hem och det sociala.
Sen visar sig ju NPF ibland olika på olika kön också.