AA möten. Hur går dom till?

[Fjordfrälst]

Wow! Imponerad ska du veta! .

 

[pepp]

Tack Nu när jag får se det lite i backspegeln är jag så grymt tacksam för att jag hade anhöriga som reagerade, och att vi har ett socialt skyddsnät här i landet. Idag har jag ett liv och en glädje i mig jag då inte trodde var möjlig, och just därför är jag så glad att du vågat ta det här steget. Det är verkligen inte alla som kommer så långt, speciellt inte på egen hand.
Jag tog inte några mediciner den gången jag lyckades bryta mönstret, utan min period med antabus skedde 7-8 månader innan jag gick min tolvstegsbehandling inom öppenvården. Det här beslutet att inte ta något grundades i att den mentalt bromsande effekten med antabus inte funkade på mig, vilket då leder till större risker än nytta. Dessutom trivdes jag aldrig med min kontakt på beroendecentrum. Jag fick ingen känsla för henne, och gav henne därmed 0 av mig själv, vilket även ledde till att den KBT jag fick hos henne blev rätt meningslös då jag knappt deltog.

Jag gick på AA i två perioder, ett fåtal möten innan min behandling, och sedan under min öppna behandling (som pågick i 12 veckor) gick vi flera gånger i veckan. Det tog rätt länge innan nyttan med mötena började sjunka in för mig, men jag ställde in mig på att det bara var något som behövde göras. Effekten efteråt, nu när det är mycket länge sedan jag var på ett möte, är dock bestående för mig. Jag kommer aldrig glömma en del av de historier jag fick ta del av. Grejen med möten är att chansen är stor att någon står där du en gång stod; precis i början av en negativ spiral, osäker på om det ens är ett problem att de inte kan motstå en drink om den erbjuds på en fest. Lika stor är chansen att någon där fortfarande kämpar och har förlorat allt, och då är det viktigt att minnas att det lika gärna kunde varit en själv. Även många år senare är risken för återfall stor just för att man glömmer, samt vänjer sig vid att vara den här bättre människan man är utan alkohol/droger i kroppen (jag buntar ihop dem då NA/AA anser att alkohol är en drog). Det läskiga är att när man blir trygg i sitt liv som nykter är risken stor för återfall. Vad gör en liten, allt är ju annorlunda nu?
Just det här med att jobba med sig själv var något jag inte alls förstod innan min behandling, men jag kan helt ärligt säga att utan det hade jag inte klarat mig. En process startas när man försöker bli nykter, både kropp, hjärna och psyke har mycket att ta igen. Något jag fick till mig var att under tiden man tar sinnesförändrande substanser bearbetas inte känslor normalt. Med andra ord förblir eventuella trauman eller sorger man tagit till en drog för att döva ytterst lite förändrade för en själv, och ofta kommer sådant upp igen när man blir nykter. Du har märkt att du är trött, vilket också är vanligt. En av mina terapeuter berättade att han sov 10-11 timmar per dygn i flera månader när han blev nykter. Jag hade väldiga humörsvängningar länge, och kunde bli ledsen/arg för helt absurda saker, och hade extremt svårt att koncentrera mig, samt komma ihåg saker.

Oj vilken bibel det blir... men en riktigt bra sak vi fick göra var att jobba på vår självkänsla. Den brukar vara rätt körd i botten. Jag står än idag och säger snälla saker om mig själv, till mig själv. Jag har också lärt mig att säga nej, och att inte ger mer av mig till andra än att jag har nog kvar till mig själv. Det känns lite skumt att länka till expressen, men HÄR har vi bra övningar, nästan ord för ord hämtade från de övningar jag fick att utföra. Passar även icke-beroende personer alla förtjänar att känna att de räcker till!

Jag gillar liknelsen att alkohol för en beroende är som en riktigt dålig partner. Du erbjuder ett finger och den tar hela handen. Den sänker dig, isolerar dig. Den kommer aldrig att förändras och om du inte går kan den döda dig. Genom mina kontakter jag fick på tolvsteget och AA har jag tyvärr sett slutet på den resan också.

Wow vad intressant att läsa! Verkligen nyttigt.

Är extremt glad också att anhöriga och vänner (ni är inkluderande såklart) såg att jag hade ett problem.
Att det sen tog x antal år innan jag själv insåg det är ju en annan femma...

Bra tips på övningar, har nog extremt låg självkänsla. Punkt 3 kunde jag känna igen mig i, den utövar jag bl.a på jobbet

Tack tack igen

 

[startpompe]

Vet inte om det tagits upp i tråden, eller om du ens lyssnar på poddar. Men utifall så finns alkispodden, där dom är två nyktra alkoholister som pratar om alkoholism på ett väldigt öppet och icke dömande sätt. Jag tycker den är jätte intressant och känner igen en hel del ifrån det min sambo pratat om alkoholism och AA.

 

[pepp]

Vet inte om det tagits upp i tråden, eller om du ens lyssnar på poddar. Men utifall så finns alkispodden, där dom är två nyktra alkoholister som pratar om alkoholism på ett väldigt öppet och icke dömande sätt. Jag tycker den är jätte intressant och känner igen en hel del ifrån det min sambo pratat om alkoholism och AA.

Har funderat på om det finns poddar, så tack för tipset är dock dålig på att lyssna, men ska ge det nåt försök!

 

[pepp]

Har verkligen fina människor i min närhet.
Varje morgon får jag en peppkram av en kille på jobbet och min kompis erbjöd sig att gå och köpa mitt alkoholfria vin till helgen
Vinet kommer jag dock gå och köpa själv

 

[pepp]

Funderar lite på hur jag ska berätta detta för min mamma... jag har inte vågat ännu

Våran relation är ju lite ansträngd efter förra sommaren, även fast den är mycket bättre nu såklart. Jag känner att hon inte riktigt litar på mig...

Sitta ner och prata om det öga mot öga är inte ett alternativ. Tänker att hon kanske säger "ta det lugnt nu på festen" så kan jag ju säga att jag ska vara nykter?
Eller måste jag nämna det här överhuvudtaget?

 

[Ninnurur]

Funderar lite på hur jag ska berätta detta för min mamma... jag har inte vågat ännu

Våran relation är ju lite ansträngd efter förra sommaren, även fast den är mycket bättre nu såklart. Jag känner att hon inte riktigt litar på mig...

Sitta ner och prata om det öga mot öga är inte ett alternativ. Tänker att hon kanske säger "ta det lugnt nu på festen" så kan jag ju säga att jag ska vara nykter?
Eller måste jag nämna det här överhuvudtaget?

Festen eller nykterheten? Tycker inte att du behöver säga något om festen.

 

[ekra]

Du behöver inte dela något mer än vad du känner för nu när du är vuxen. (Trots att hon är din mamma) Om du berättat att du slutat dricka och vill dela med dig kan du ju efteråt berätta att du hade halloweenfest och att det gick bra att vara nykter så känns det kanske lättare för dig. Så slipper du ”mörka”, plus kan berätta något positivt.

 

[pepp]

Festen eller nykterheten? Tycker inte att du behöver säga något om festen.

Nykterheten
Hon vet redan om festen då hon och pappa har min vovve då.

 

[pepp]

Du behöver inte dela något mer än vad du känner för nu när du är vuxen. (Trots att hon är din mamma) Om du berättat att du slutat dricka och vill dela med dig kan du ju efteråt berätta att du hade halloweenfest och att det gick bra att vara nykter så känns det kanske lättare för dig. Så slipper du ”mörka”, plus kan berätta något positivt.

Så får det nog bli
Det känns ju som att man "måste" berätta allt för sina föräldrar, men du har ju rätt. Man måste inte det!

 

[Sezziyanen]

Funderar lite på hur jag ska berätta detta för min mamma... jag har inte vågat ännu

Våran relation är ju lite ansträngd efter förra sommaren, även fast den är mycket bättre nu såklart. Jag känner att hon inte riktigt litar på mig...

Sitta ner och prata om det öga mot öga är inte ett alternativ. Tänker att hon kanske säger "ta det lugnt nu på festen" så kan jag ju säga att jag ska vara nykter?
Eller måste jag nämna det här överhuvudtaget?

Självklart måste man inte berätta. Men skulle det vara svårt på nått sätt att säga bara att du bestämt dig för att sluta dricka helt just nu pga hälsofördelar? Du måste ju inte börja prata om AA osv bara för det.

 

[pepp]

Självklart måste man inte berätta. Men skulle det vara svårt på nått sätt att säga bara att du bestämt dig för att sluta dricka helt just nu pga hälsofördelar? Du måste ju inte börja prata om AA osv bara för det.

Jag är väl lite orolig att hon blir arg, eller ja besviken på mig. Att jag lyckats dölja alkoholismen (än en gång) för henne.
Eller nåt sånt.

 

[Jenka]

Jag är väl lite orolig att hon blir arg, eller ja besviken på mig. Att jag lyckats dölja alkoholismen (än en gång) för henne.
Eller nåt sånt.

Vad skulle hjälpa dig mest?
Jag tycker faktiskt det är det enda du behöver fundera över i frågan.

 

[Ramona]

Jag är väl lite orolig att hon blir arg, eller ja besviken på mig. Att jag lyckats dölja alkoholismen (än en gång) för henne.

Om du inte behöver hennes stöd så hade jag inte sagt någonting.

 

[Valerianovna]

Jag är väl lite orolig att hon blir arg, eller ja besviken på mig. Att jag lyckats dölja alkoholismen (än en gång) för henne.
Eller nåt sånt.

Du är inte skyldig henne att berätta någonting. Det kan vara så att hon inte kan/vill vara det stöd i beslutet du behöver just nu. Kanske kommer det en situation då du är bekväm i din nykterhet sen en tid och då vill berätta för henne, då ärlighet kan vara förlösande. Om inte, känn ingen press.

 

[em-pirre]

@pepp du är inte skyldig att berätta för henne men samtidigt känner jag att det är något som är viktigt för dig (en god kontakt med henne alltså).

Det kanske är en början på ett gott/bättre förhållande?

Jag hade gjort som du tänkte det, att du nämner att du ska vara nykter och tar det därifrån. Jag tror ju att hon vet exakt vilka problem du har redan.

 

[pepp]

@pepp du är inte skyldig att berätta för henne men samtidigt känner jag att det är något som är viktigt för dig (en god kontakt med henne alltså).

Det kanske är en början på ett gott/bättre förhållande?

Jag hade gjort som du tänkte det, att du nämner att du ska vara nykter och tar det därifrån. Jag tror ju att hon vet exakt vilka problem du har redan.

Jo, det är viktigt för mig. Hon är ju trots allt min mamma och jag älskar henne.
Ska försöka nämna det på fredag eller lördag när vi ses beroende på hur det känns

Tror också det, bara att hon kanske inte visat eller sagt det till mig?

 

[em-pirre]

Jo, det är viktigt för mig. Hon är ju trots allt min mamma och jag älskar henne.
Ska försöka nämna det på fredag eller lördag när vi ses beroende på hur det känns

Tror också det, bara att hon kanske inte visat eller sagt det till mig?

Jag tror att det kunde vara jätteviktigt för er att prata om saken, även om det är jobbigt och även om hennes första reaktion kan vara en som inte känns bra.

 

[gammalek]

@pepp Det finns anhöriggrupper inom AA, så anhöriga har möjlighet att ventilera och få stöd.

 

[Valerianovna]

@pepp Familjen man umgås med vet nästan alltid. Jag tror också på att berätta, bara det inte blir en "anledning" att köpa alkohol om samtalet inte går som man vill/hade hoppats. Förmodligen blir hon glad av att du kommer och berättar själv, men det tar tid att reparera hopp och förtroende också.