Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag är väl lite orolig att hon blir arg, eller ja besviken på mig. Att jag lyckats dölja alkoholismen (än en gång) för henne.
Eller nåt sånt.
Arg och besviken? För att du valt att sluta dricka? Det hade varit väldigt märkligt tycker jag. Betydligt rimligare att bli arg och besviken om du fortsatt gör skada på dig själv, nu har du ju tagit ett hälsosamt beslut som är bra för dig. Du kan ju även välja hur mycket du delar med dig av, testet och AA-mötena och allt därtill eller bara säga "Jag har valt att sluta dricka alkohol för det får mig att må bättre just nu". Det kan ju bli både en så stor, och så liten sak, som du själv bestämmer dig för är bekvämt för dig just nu.
Jag har följt tråden och är så imponerad av dig. Vi har en del problem i familjen (mest tidigare generationer) och jag visste ändå inte om att AA har ett anhörigprogram. Jag tänker att det viktiga är att du säger att du vill vara nykter framåt. Sikta på att prata om hur du vill forma din framtid. Släpp det som varit om det inte adresseras från henne. Är det så skulle jag (om jag var du) säga att du vet att det var mindre lyckat, och det är därför du tagit det här steget...Inte över just att jag slutat dricka, utan för att det gick överstyr igen (fast just det behöver jag ju inte nämna...)
Du har inget ansvar för vare sig din mammas känslor eller reaktioner. Men man vill ju ofta undvika att uppröra sina föräldrar. Kanske är det egentligen inte besvikelse eller ilska du väcker i henne utan rädsla eller sorg som yttrar sig i ilska och besvikelse.Inte över just att jag slutat dricka, utan för att det gick överstyr igen (fast just det behöver jag ju inte nämna...)
Inte över just att jag slutat dricka, utan för att det gick överstyr igen (fast just det behöver jag ju inte nämna...)
Det behöver du inte berätta du kan väll bara säga att du försöker vara nykter nu och tagit hjälp på olika sätt för att fortsätta vara det?Inte över just att jag slutat dricka, utan för att det gick överstyr igen (fast just det behöver jag ju inte nämna...)
Jag har funderat några varv kring detta, och jag kan verkligen inte förstå varför din mamma skulle bli arg/besviken på dig. Snarare att hon skulle bli lättad och/eller glad över ditt beslut, tänker jag. Att sluta dricka alkohol kan man göra av så många anledningar, och det behöver ju faktiskt inte innebära att man dricker jättemängder innan man slutar heller.Jag är väl lite orolig att hon blir arg, eller ja besviken på mig. Att jag lyckats dölja alkoholismen (än en gång) för henne.
Eller nåt sånt.
Jag är väl lite orolig att hon blir arg, eller ja besviken på mig. Att jag lyckats dölja alkoholismen (än en gång) för henne.
Eller nåt sånt.
Jo, jag menade inte att du skulle ta tag i det också (för du har nog med ditt). Bara att det kan vara skönt att veta om det skulle bli reaktioner från din mamma när du berättar.Jo jag vet att det finns tänker att hon också borde veta om det. Hon är uppväxt med en pappa som var alkoholist. Tänker att det är hennes sak att välja att gå på det.
Det gick bra! Eller hon kom in i hallen och såg jackan jag köpt till mig själv i "1 månads present" och då sa jag att jag slutat dricka och sparar massa pengar så.
Sen frågade hon om jag skulle ta extrajobbet imorgon istället för söndag eftersom jag ska festa imorgon. Då sa jag att jag ska vara nykter, hon såg extremt förvånad ut men tyckte det var jättebra!
Hon frågade om jag kommer kunna hålla det och jag sa att det tror jag väl (berättade inte om medicinen )
Kul! Och så härligt avdramatiserat!
Härligt! Var ju inget att oroa sig för det där