90-talister - unga föräldrar?

De flesta kommuner har inga lägenheter kvar, på många ställen är det brist på bostäder. Hur många vet att det går att strida för kontraktet om det står på exet? Hur får du tag i en lägenhet med bostadsbrist, som arbetslös? Vill du bo på vandrarhem med barnen under oöverskådlig framtid? Vågar du riskera att de då inte säger att ungarna ska bo hos sin pappa tills du fått ordning på situationen?

Det kan gå bra, men du kan inte förneka att det blir svårare och krångligare att dumpa ungens pappa än random pojkvän när du inte har barn att ta hänsyn till.

När jag separerade från mitt barns pappa hade jag en inkomst (tillräcklig för att låna) och han köpte ut mig ur lägenheten. Vad hade jag gjort annars? Det finns knappt hyresrätter kvar i området. Hur kul är det att hyra i andra hand med ett barn som behöver trygghet? Utan barn hade jag kunnat bo hos vänner eller föräldrar, men det funkar inte med (iaf mitt) barn. Hade jag inte kunnat köpa mitt boende hade jag fått flytta till mina föräldrar och ha barnet varannan helg.

Jag vet egentligen inte vad du är ute efter? Självklart är det enklare att dumpa någon om man inte har barn men det har ju inget med åldern när man fick barn att göra. Det är ju lika svårt oavsett om man är 22 eller 44. Jag förespråkar verkligen inte att någon ska bli försörjd av någon annan på något sätt. Jag anser att alla vuxna människor ska försörja sig själva efter bästa förmåga men när livet skiter sig totalt så har vi i Sverige ett skyddsnät och det anser jag är okej att utnyttja då.

Bostadsbrist är något relativt. Kan man ta vad som helst, inte har några betalningsanmärkningar och söker på fler ställen än allmännyttan så finns det bostäder. Visst kan det innebära att man får bo där man inte vill bo ett tag men hellre det än att stanna i ett dåligt förhållande.

Vet man inte att den som har mest nytta av lägenheten har rätt till den så hoppas jag att socialen berättar det för en när man söker hjälp.
 
Jag blir alltid så upprörd av detta ämne, unga mödrar.
För alltid är det en majoritet som sitter och förminskar dessa kvinnor, klankar ner på deras livsval. Unga mödrar är nog en av de grupper som är utsatta för mest fördomar, både från feminister, kvinnohatare och alla däri mellan.
När någon säger att hon blev mamma som 15-åring ser du ett socialfall framför dig, inte rektor för ett av Sveriges universitet.
Om och när en person väljer att skaffa barn är dennes eget beslut, varför ska ni sitta och tänka och tycka så mycket om det?

Tror ingen 15 årig mamma får barn med flit!
Barn ska inte få barn.
 
Jag blir alltid så upprörd av detta ämne, unga mödrar.
För alltid är det en majoritet som sitter och förminskar dessa kvinnor, klankar ner på deras livsval. Unga mödrar är nog en av de grupper som är utsatta för mest fördomar, både från feminister, kvinnohatare och alla däri mellan.
När någon säger att hon blev mamma som 15-åring ser du ett socialfall framför dig, inte rektor för ett av Sveriges universitet.
Om och när en person väljer att skaffa barn är dennes eget beslut, varför ska ni sitta och tänka och tycka så mycket om det?
På tal om fördomar.....
 
Varför skulle någon ha svårare att lämna ett sunkigt förhållande beroende på hur gammal man var när man fick barn? Jag förstår inte dina tankegångar alls faktiskt.
Nej, det verkar vara mycket du inte förstår i den här diskussionen. Du verkar ha jättesvårt att zooma ut och sluta ta det som en personlig förolämpning att:
Det finns kopplingar mellan jämställdhet och barnafödande.
Det finns kopplingar mellan kvinnors självständighet och barnafödande.

Jag ska svara för sista gången i den här tråden, och till dig, för ärligt talat känns det som att du trollar eller nåt och väljer att inte förstå nåt som är väldigt enkelt och väldigt okontroversiellt: Relationer blir generellt sett mindre jämställda när man skaffar barn. Som kvinna är det inte oproblematiskt att välja att bli mamma; om du inte är tillräckligt självständig kan du ha väldigt svårt att lämna en dålig partner och ännu mer så om du har barn med honom. Om du då är 22 finns det en statistiskt större risk att du inte har hunnit få insikt i de här sakerna, du kanske inte har hunnit göra dig så pass självständig att du kan välja att gå den dagen du vill. Den risken finns ALLTID men som sagt jag tror absolut att risken är större när du är så ung.

Jag kan seriöst inte begripa att du sitter här och argumenterar EMOT att unga kvinnor riskerar att bli fast med värdelösa jävla män om de väljer att skaffa barn med dem. Att det kan vara BRA som kvinna att hinna utbilda sig, finna sig själv, skaffa sig sitt liv, veta vad man vill INNAN man binder sig till en person för resten av sitt liv (för det blir man! skaffar man barn med någon kommer den personen ALLTID finnas i ditt liv).

Jag blir seriöst alldeles för arg för att fortsätta skriva i den här tråden. Hur fan man kan sitta på ett kvinnodominerat forum och totalt välja att bortse från hur strukturer och världen ser ut bara för att man själv tar illa upp över någon antyder att ens personliga val var fel. Jag pratar inte om enskilda unga kvinnor som väljer att skaffa barn och är jättenöjda. Jag pratar om vad jag ser som ett potentiellt samhälleligt bekymmer - en tillbakagång i jämställdhet för att kvinnor (om det nu stämmer) väljer att skaffa barn tidigt och därmed riskerar att välja ett liv som Mamma snarare än en Person innan de hunnit klura ut vem de är och vad de faktiskt vill göra med sina liv.

Så, nu skiter jag i det här. Propagera du på för att 20-åringar ska skaffa barn om du tycker att det känns bra. Själv har jag fått huvudvärk.
 
Om och när en person väljer att skaffa barn är dennes eget beslut, varför ska ni sitta och tänka och tycka så mycket om det?
Jag bryr mig jättemycket. Dagligen kommer jag i kontakt med kvinnor, många unga, som blir illa behandlade av sina partners men som inte vill lämna dem för att de inte har råd med det eller för att de har barn tillsammans. Om det är något som oroar mig så är det kvinnors utsatthet efter att de skaffat barn med någon, eftersom en separation då ofta upplevs som långt mycket svårare än om man inte har barn.

Så go on du med att skita i hur det går för andra tjejer och kvinnor. Jag har inte riktigt lyxen att jag bara kan ignorera sånt.
 
Nej, det verkar vara mycket du inte förstår i den här diskussionen. Du verkar ha jättesvårt att zooma ut och sluta ta det som en personlig förolämpning att:
Det finns kopplingar mellan jämställdhet och barnafödande.
Det finns kopplingar mellan kvinnors självständighet och barnafödande.

Jag ska svara för sista gången i den här tråden, och till dig, för ärligt talat känns det som att du trollar eller nåt och väljer att inte förstå nåt som är väldigt enkelt och väldigt okontroversiellt: Relationer blir generellt sett mindre jämställda när man skaffar barn. Som kvinna är det inte oproblematiskt att välja att bli mamma; om du inte är tillräckligt självständig kan du ha väldigt svårt att lämna en dålig partner och ännu mer så om du har barn med honom. Om du då är 22 finns det en statistiskt större risk att du inte har hunnit få insikt i de här sakerna, du kanske inte har hunnit göra dig så pass självständig att du kan välja att gå den dagen du vill. Den risken finns ALLTID men som sagt jag tror absolut att risken är större när du är så ung.

Jag kan seriöst inte begripa att du sitter här och argumenterar EMOT att unga kvinnor riskerar att bli fast med värdelösa jävla män om de väljer att skaffa barn med dem. Att det kan vara BRA som kvinna att hinna utbilda sig, finna sig själv, skaffa sig sitt liv, veta vad man vill INNAN man binder sig till en person för resten av sitt liv (för det blir man! skaffar man barn med någon kommer den personen ALLTID finnas i ditt liv).

Jag blir seriöst alldeles för arg för att fortsätta skriva i den här tråden. Hur fan man kan sitta på ett kvinnodominerat forum och totalt välja att bortse från hur strukturer och världen ser ut bara för att man själv tar illa upp över någon antyder att ens personliga val var fel. Jag pratar inte om enskilda unga kvinnor som väljer att skaffa barn och är jättenöjda. Jag pratar om vad jag ser som ett potentiellt samhälleligt bekymmer - en tillbakagång i jämställdhet för att kvinnor (om det nu stämmer) väljer att skaffa barn tidigt och därmed riskerar att välja ett liv som Mamma snarare än en Person innan de hunnit klura ut vem de är och vad de faktiskt vill göra med sina liv.

Så, nu skiter jag i det här. Propagera du på för att 20-åringar ska skaffa barn om du tycker att det känns bra. Själv har jag fått huvudvärk.
:bow:

Dessutom är det större risk att ett ungdomsförhållande går i kras än att ett förhållande med två vuxna individer gör det. Tonårsförhållandena klarar sällan påfrestningen av ett barn. Av de som gick i min grundskoleklass är tre (3!) fortfarande tillsammans med den de var tillsammans med på högstadiet, och då är en ett gränsfall för att hon träffade sin kille sommaren efter nian och den andra har varit ifrån sin två gånger innan de kom ihop igen. Så egentligen är det väl bara en. ALLA andra har bytt partner, flera gånger. Tack och lov utan barn inblandade. Bara tanken på att ha barn med den killen jag var tillsammans med när jag var 22, och vara för evigt bunden till honom, får mig att känna som den här :yuck:
. Och jag tror inte jag är ensam om att tycka så.
 
Nej, det verkar vara mycket du inte förstår i den här diskussionen. Du verkar ha jättesvårt att zooma ut och sluta ta det som en personlig förolämpning att:
Det finns kopplingar mellan jämställdhet och barnafödande.
Det finns kopplingar mellan kvinnors självständighet och barnafödande.

Jag ska svara för sista gången i den här tråden, och till dig, för ärligt talat känns det som att du trollar eller nåt och väljer att inte förstå nåt som är väldigt enkelt och väldigt okontroversiellt: Relationer blir generellt sett mindre jämställda när man skaffar barn. Som kvinna är det inte oproblematiskt att välja att bli mamma; om du inte är tillräckligt självständig kan du ha väldigt svårt att lämna en dålig partner och ännu mer så om du har barn med honom. Om du då är 22 finns det en statistiskt större risk att du inte har hunnit få insikt i de här sakerna, du kanske inte har hunnit göra dig så pass självständig att du kan välja att gå den dagen du vill. Den risken finns ALLTID men som sagt jag tror absolut att risken är större när du är så ung.

Jag kan seriöst inte begripa att du sitter här och argumenterar EMOT att unga kvinnor riskerar att bli fast med värdelösa jävla män om de väljer att skaffa barn med dem. Att det kan vara BRA som kvinna att hinna utbilda sig, finna sig själv, skaffa sig sitt liv, veta vad man vill INNAN man binder sig till en person för resten av sitt liv (för det blir man! skaffar man barn med någon kommer den personen ALLTID finnas i ditt liv).

Jag blir seriöst alldeles för arg för att fortsätta skriva i den här tråden. Hur fan man kan sitta på ett kvinnodominerat forum och totalt välja att bortse från hur strukturer och världen ser ut bara för att man själv tar illa upp över någon antyder att ens personliga val var fel. Jag pratar inte om enskilda unga kvinnor som väljer att skaffa barn och är jättenöjda. Jag pratar om vad jag ser som ett potentiellt samhälleligt bekymmer - en tillbakagång i jämställdhet för att kvinnor (om det nu stämmer) väljer att skaffa barn tidigt och därmed riskerar att välja ett liv som Mamma snarare än en Person innan de hunnit klura ut vem de är och vad de faktiskt vill göra med sina liv.

Så, nu skiter jag i det här. Propagera du på för att 20-åringar ska skaffa barn om du tycker att det känns bra. Själv har jag fått huvudvärk.

Jag tar inget som en personlig förolämpning. Det vet jag inte ens hur du kan få det till. Jag anser att var och en ska få göra sina egna val och att ingen annan har med att göra när/om man vill ha barn eller inte vill ha barn när det handlar om vuxna människor. Så länge båda parter vill bli föräldrar och tar sitt ansvar för barnet så har ingen annan med det att göra. Jag har aldrig någonsin propagerat vare sig för eller emot att någon ska få barn. Du får gärna citera var jag skulle ha skrivit något sådant. Jag propagerar för att var och en ska välja själv och jag önskar att alla som väljer att få barn väljer att få de barnen/barnet med någon som vill dela föräldraskapet med dem.

Vad tycker du att lösningen är? Att ingen ska få barn? Jag ser det på ett annat sätt än du och du får självklart se det som att jag har fel men jag anser att var och en ska göra sitt bästa för att dela på föräldraskapet. Jag har jättesvårt att förstå varför någon väljer att få barn med någon som redan innan graviditeten ens är planerad avsäger sig föräldraskapet och jag anser verkligen inte att någon ska få barn innan hen känner sig redo för det, som en substitut för något eller en flykt från något. Barn ska alltid vara efterlängtade, älskade och önskade. Ingen ska behöva födas för att föräldrarna inte vill jobba eller av någon annan orsak än att de vill ha barn.
Jag tycker att en bra lösning är att göra människor medvetna om vilka fällor som finns, det borde de verkligen ta upp på föräldrakurserna, och jag hoppas verkligen att det går igenom med delad föräldraledighet. Jag skulle gärna se krav på delad vab också.

Jag skulle gärna se statistik över att yngre kvinnor har svårare att lämna dåliga relation än äldre kvinnor.

Jag har aldrig argumenterat för att någon ska få barn med någon som är värdelös. Jag skulle gärna få ett citat där jag skulle skrivit något så urbota korkat.

Nej. Han kommer inte alltid finnas i ens liv. Han kommer finnas fram till studenten sedan behöver man inte ha någon kontakt om man inte vill.

Alla är olika. Vissa är redo för barn tidigt i livet, vissa senare och vissa aldrig. Vissa vill aldrig ha barn och ser det inte som något intressant alls medans andra längtar tills de kan få barn. Jag anser inte att någon annan har rätt att döma någon för att de väljer utefter sitt hjärta.

Jag förstår verkligen inte vad du är så upprörd över. Mina personliga val är inget som har med detta att göra och jag skulle aldrig propagera för att någon skulle göra samma val som jag. Det är helt upp till var och en.
 
Jag var 26 och gift när första kom kände mig i sammanhanget oerhört ung väldigt få vid dagisstart var i min ålder de flesta 10 år äldre. Kände mig som en "bluff" på föräldramöten väldigt länge :p. Men personligen tänker jag nog på tonåringar om man säger "unga mammor" lägger ingen värdering i folks ålder el. försörjning vid barnafödande huvudsaken är att barnet är önskat resten ordnar sig på ett el annat vis.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 602
IT & mobiler Med "äldre" här menat säg 50+. Alltså typ medelålders och uppåt. Är nyfiken: Hur väl hänger ni med i dagens teknik/medier/etc? Använder...
4 5 6
Svar
118
· Visningar
12 507
Senast: åke
·
Övr. Barn Hade en intressant diskussion på ämnet. Hur har pappans roll i barnets/barnens uppväxt förändrats under "senare tid" (säg senaste 20-30...
26 27 28
Svar
540
· Visningar
33 875
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Har tänkt på detta rätt mycket på senaste tid, av anledningar som jag kommer att nämna nedan. Vet inte egentligen varför jag skriver...
2
Svar
33
· Visningar
5 411
Senast: warg
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp