Maja_Kandi
Trådstartare
Sv: 10
rna del 4
+ Fibusen och sassiball: Tack för tummar!
KL
Hemkommen från en lång bil-dag! 25 mil enkel väg blir några timmar med transport.
Kaptenen började dagen med att tjura som satan och skulle INTE kliva in i transporten... Men efter en halvtimme rullade vi hemifrån, i tid! Tur jag tog i med tidsplanen. Han stod som ett ljus hela vägen och framme skötte han sig exemplariskt. Stod helt stilla medan lindor och boots åkte av och sen följde han med helt cool.
Inne på kliniken fick han lugnande och sen ultraljudades senan. Det syntes tydligt på ul att det berodde på yttre våld rakt bakifrån. Där lättade en sten från hjärtat! Jag har hela tiden haft dåligt samvete över den där turen han fick följa med på samma dag... Senorna och kotsenskidan är helt oskadda och såg "perfekta" ut, men däremot syntes det att det varit en liten blödning i annulatligamentet (ringbandet) där han fortfarande är lite svullen, plus att han hade vätska mellan ytter- och underhuden. Det är alltså mest ytligt! Den där lilla blödningen var det enda veterinären menade var "fel", men han tyckte inte det var nåt att oroa sig för. När jag frågade om fortsättningen sa han "full fart framåt!", vilket jag ställde mig skeptisk till och frågade specifikt om treårstestet. Först sa han att det var inga problem, men jag tyckte fortfarande att det inte stämde riktigt, så frågade han när testet var (26 maj) och satte lite i halsen. "Det var ju himla tur att du sa det så vi inte missförstod varandra! Jag trodde det var i sommar!" Jag tryckte extra på att det var löshoppningen jag var orolig för och han tyckte absolut inte att jag skulle forcera inför det utan helt stryka det ur planeringen. Det var precis vad jag ställt in mig på så det var helt väntat. Men så är det ju en framtida ridhäst jag ska ha, inte en som ska prestera en enda dag i sitt liv, så jag är inte ens besviken. Bara skönt att det beslutat åt sig så jag slipper gå och fundera!
Nu ska vi ta upp lite lugn träning, vet menade på att all den belastningen som hästen ger sig själv i form av sina halsbrytande rundor i hagen är ljusår värre än om jag motionerar honom lite lätt. Så nu är det lätt motion som gäller. Igång med skritt och sen öka på lite i taget såvida man inte ser en försämring. Svullnaden kommer vara kvar ett tag innan kroppen fått bort vätskan, men det är så skönt att veta att det inte är nåt allvarligt! Nu när han är rakad där är det så mycket lättare att se skillnad också.
Måste ge all världens guldstjärnor till veterinären!
Så fantastiskt lugn och pedagogisk! Det var helt klart värt alla mil!
När vi skulle hem tjurade hästen igen. Även fast han nästan sov hade han ändå kraft nog att dra både mig och en tjej till genom hela finkan när han helt enkelt vände på huvudet och tittade bakåt. Det slutade med att vi drog en jacka över huvudet, ledde honom två varv på stallplanen och sen knallade in - no problemo! Stod som vanligt jättesnällt när han väl var på. Suck... Denna jäkla trots och tjurighet!
rna del 4+ Fibusen och sassiball: Tack för tummar!
KL
Hemkommen från en lång bil-dag! 25 mil enkel väg blir några timmar med transport.
Kaptenen började dagen med att tjura som satan och skulle INTE kliva in i transporten...
Men efter en halvtimme rullade vi hemifrån, i tid! Tur jag tog i med tidsplanen. Han stod som ett ljus hela vägen och framme skötte han sig exemplariskt. Stod helt stilla medan lindor och boots åkte av och sen följde han med helt cool.Inne på kliniken fick han lugnande och sen ultraljudades senan. Det syntes tydligt på ul att det berodde på yttre våld rakt bakifrån. Där lättade en sten från hjärtat! Jag har hela tiden haft dåligt samvete över den där turen han fick följa med på samma dag... Senorna och kotsenskidan är helt oskadda och såg "perfekta" ut, men däremot syntes det att det varit en liten blödning i annulatligamentet (ringbandet) där han fortfarande är lite svullen, plus att han hade vätska mellan ytter- och underhuden. Det är alltså mest ytligt!
Den där lilla blödningen var det enda veterinären menade var "fel", men han tyckte inte det var nåt att oroa sig för. När jag frågade om fortsättningen sa han "full fart framåt!", vilket jag ställde mig skeptisk till och frågade specifikt om treårstestet. Först sa han att det var inga problem, men jag tyckte fortfarande att det inte stämde riktigt, så frågade han när testet var (26 maj) och satte lite i halsen. "Det var ju himla tur att du sa det så vi inte missförstod varandra! Jag trodde det var i sommar!" Jag tryckte extra på att det var löshoppningen jag var orolig för och han tyckte absolut inte att jag skulle forcera inför det utan helt stryka det ur planeringen. Det var precis vad jag ställt in mig på så det var helt väntat. Men så är det ju en framtida ridhäst jag ska ha, inte en som ska prestera en enda dag i sitt liv, så jag är inte ens besviken. Bara skönt att det beslutat åt sig så jag slipper gå och fundera!Nu ska vi ta upp lite lugn träning, vet menade på att all den belastningen som hästen ger sig själv i form av sina halsbrytande rundor i hagen är ljusår värre än om jag motionerar honom lite lätt. Så nu är det lätt motion som gäller. Igång med skritt och sen öka på lite i taget såvida man inte ser en försämring. Svullnaden kommer vara kvar ett tag innan kroppen fått bort vätskan, men det är så skönt att veta att det inte är nåt allvarligt! Nu när han är rakad där är det så mycket lättare att se skillnad också.
Måste ge all världens guldstjärnor till veterinären!
Så fantastiskt lugn och pedagogisk! Det var helt klart värt alla mil!När vi skulle hem tjurade hästen igen. Även fast han nästan sov hade han ändå kraft nog att dra både mig och en tjej till genom hela finkan när han helt enkelt vände på huvudet och tittade bakåt.
Det slutade med att vi drog en jacka över huvudet, ledde honom två varv på stallplanen och sen knallade in - no problemo! Stod som vanligt jättesnällt när han väl var på. Suck... Denna jäkla trots och tjurighet!
Senast ändrad:
