Sv: 10
rna del 4
Vi har en paddock. Den ligger för tillfället under två dm vatten, ovanpå det is och snö. Sådär kul att vara i. På sommaren dammar den djävul eftersom den inte vattnas, hästarna hostar och den är tung att springa i. Jag dog nästan nu när jag började longera i den, och alltså rörde mig i den själv. Jaja, vem behöver gymkort när man kan skaffa häst...
Skämt åsido, ridvägarna är inte mycket att hurra för. Det finns krasst räknat två, den ena går genom ett villaområde, och även om ingen har klagat hittills så tycker jag det är lite pinsamt att rida där flera gånger i veckan, det känns som om hur man än tittar så tittar man in i folks kök/vardagsrum/sovrum (
), och en som är i princip
bara öppna ängar. Väg två är helt klart det bästa alternativet, men det känns inte heller jättepositivt med en helt grön unghäst. Ingen av rundorna tar mer än en halvtimme, om man travar och galopperar lite också. Jag har inte riktigt märkt av problemet tidigare eftersom min andra häst är så gammal att hon inte rids varje dag, och det gör heller inget om vi bara skrittar en runda på en halvtimme. På sommaren stängs ängsrundan av för betande kor, och det blir bara villaområdet kvar.
Jag är kanske bortskämd, för här hemma där jag växte upp och hade hästarna de första fem åren, är det helt underbara ridvägar. Tyvärr finns här inga möjligheter att ha fler än en häst installad, då det mest finns stall med två-tre boxar, och är det tre boxar har ägarna två egna hästar. Ja, ni fattar. En häst kan man trycka in överallt nästan, två är en "olöslig" ekvation. Jag saknar den där tiden så mycket, och även om jag alltid var "själv" då också så hade jag ett par kompisar med häst i närheten, så vi kunde rida ihop då och då.
Det finns ridhus på en kör-vänlig sträcka, men jag har inte kommit så långt som att lära mig köra med hästtransport än, och vi har ingen egen hästtransport heller. Eller för den delen dragkrok på min bil. Ska jag åka till ridhus innebär det att jag måste låna mammas bil, någon annans hästtransport och att pappa måste följa med och köra, och då blir det lite svårt att få till regelbundet. Mina föräldrar/familj är stöttande på alla sätt, inte minst ekonomiskt, men de är inte speciellt intresserade av hästar, och de har inte riktigt de möjligheterna att skjutsa runt mig flera gånger i veckan (de har minderåriga barn som kanske måste skjutsas runt i första hand
).
För min egen del hade det mest optimala kanske varit att unghästen hade åkt iväg i säg juli-augusti någon gång och kanske kommit hem i oktober. För att sen ridas av mig en månad här hemma och sen ställas av några månader. Problemet är att i oktober är ridmöjligheterna noll och intet här (så länge jag inte 1) råkar vinna på lotto och får en massa pengar, så jag har råd att köpa både en ny bil som kan dra och en egen transport eller 2) råkar hitta en korkad miljonär som både går med på att gifta sig med mig och låter mig roa mig hej vilt med hans pengar
), och jag vill för min egen skull rida lite på henne när hon kommer hem, för att känna att det funkar o.s.v. innan jag ställer av henne.
Och jag hoppas att du har rätt angående jobb! Arbetsmarknaden ser inte vidare ljus ut, och trist nog gick jag direkt från gymnasiet (teoretisk linje) till högskolan och har verkligen ingen arbetslivserfarenhet alls. Mer än typiska tonårs-sommarjobb inom en bransch jag absolut inte varken kan eller vill jobba inom (caféjobb, och jag är en vandrande katastrof i köket, jag kan inte ens koka makaroner). Mamma och pappa har sagt att de kommer stötta upp om jag blir arbetslös, och i värsta fall får jag väl fortsätta plugga för att få CSN, men det blir inte läge för någon flytt om jag inte får en fast, större inkomst. Usch, varför ska man behöva vara beroende av pengar hela tiden? Det känns som om det här dödar all glädje med att ha häst.
