Sv: 10rna del 3
KL
Har nu varit ute på en skön kvällstur med herr Kapten! Han skötte sig som vanligt jättebra, men idag träffade vi på en mycket jobbigare ko än de små söta kalvarna vi såg sist...
Han hade så mycket bjudning att han valde trav på flera ställen, jag bara hängde med. Vi gick samma sträcka som den gången vi såg kalvarna, men de små lyste med sin frånvaro så det gick så bra så. Jag gick ändå fram och ledde honom förbi där för att vara beredd. På ett ställe bara en liten bit längre fram måste man gå ner på en lite större grusväg kanske 40 meter, och längs den sträckan är det en hage på motsatt sida av vägen. Jag trodde att det var hästar i den så därför trodde jag inte att det skulle bli några problem, men jag gick ändå framme och ledde honom utifall att. Tur som jag-vet-inte-vad var det, för plötsligt kom det ett jättestort svartvitt monster farande och hoppade framåt mot oss på kossors vanliga busvis. Jag överdriver verkligen inte om jag säger att Kaptenen blev fullkomligt livrädd.
Han tvärstannade och slängde sig sedan bakåt över hela vägen och vände på klacken, reste sig HÖGT och backade nästan ner i kossans hage i rena förskräckelsen... När jag väl fick honom att lugna ner sig drog kossan en ny bushopprepa rakt emot oss så samma sak upprepades såklart igen. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde hålla mig så lugn...
Jag fräste nån väl vald kommentar åt kossan och se på tusan, då stod den still! Kaptenen höll fortfarande på att hoppa ut ur sitt eget skal stackarn så jag stod bara och klappade och lugnade ett bra tag. Sen ledde jag honom framåt så långt ut i kanten det bara gick, och han riktigt smög fram trippandes på tå. Preciiiiis när vi kommit in på avfarten hemåt kommer det en bil från varsitt håll och möts just bredvid hagen, tror ni jag var glad att de väntat tills dess eller!? Trettio sekunder tidigare och vi hade förmodligen varit mos...
Resten av vägen hem var han sitt vanliga jag. Den lilla incidenten satte sig inte i huvudet på honom utan han skrittade på med öronen framåt i vanlig ordning. Vi mötte en till bil som han gick först och mötte vilket gick KANON och sen fick han träna lite styrning när vi gick förbi båda våra infarter och sen tog av ner på lägdan hemåt. Där gick vi slalom förbi rundbalar och precis innan vi gick ner på vår väg fick han gå två varv på volt bara för att prova på. Han var heeeelt fantastisk! Han skvatt till när tömmen gled upp över ryggen men slappnade av efter bara två steg igen. Han letar sig mot stöd i bettet alldeles själv och har himla lätt att lära!
På söndag planerar jag att rida nordisen och ha honom med bredvid samma sträcka som idag. Jag hoppas att vi får träffa både kalvarna och den busiga kossan så att han får se att det inte är nånting att oroa sig för...
KL
Har nu varit ute på en skön kvällstur med herr Kapten! Han skötte sig som vanligt jättebra, men idag träffade vi på en mycket jobbigare ko än de små söta kalvarna vi såg sist...
Han hade så mycket bjudning att han valde trav på flera ställen, jag bara hängde med. Vi gick samma sträcka som den gången vi såg kalvarna, men de små lyste med sin frånvaro så det gick så bra så. Jag gick ändå fram och ledde honom förbi där för att vara beredd. På ett ställe bara en liten bit längre fram måste man gå ner på en lite större grusväg kanske 40 meter, och längs den sträckan är det en hage på motsatt sida av vägen. Jag trodde att det var hästar i den så därför trodde jag inte att det skulle bli några problem, men jag gick ändå framme och ledde honom utifall att. Tur som jag-vet-inte-vad var det, för plötsligt kom det ett jättestort svartvitt monster farande och hoppade framåt mot oss på kossors vanliga busvis. Jag överdriver verkligen inte om jag säger att Kaptenen blev fullkomligt livrädd.
Han tvärstannade och slängde sig sedan bakåt över hela vägen och vände på klacken, reste sig HÖGT och backade nästan ner i kossans hage i rena förskräckelsen... När jag väl fick honom att lugna ner sig drog kossan en ny bushopprepa rakt emot oss så samma sak upprepades såklart igen. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde hålla mig så lugn...
Jag fräste nån väl vald kommentar åt kossan och se på tusan, då stod den still! Kaptenen höll fortfarande på att hoppa ut ur sitt eget skal stackarn så jag stod bara och klappade och lugnade ett bra tag. Sen ledde jag honom framåt så långt ut i kanten det bara gick, och han riktigt smög fram trippandes på tå. Preciiiiis när vi kommit in på avfarten hemåt kommer det en bil från varsitt håll och möts just bredvid hagen, tror ni jag var glad att de väntat tills dess eller!? Trettio sekunder tidigare och vi hade förmodligen varit mos...
Resten av vägen hem var han sitt vanliga jag. Den lilla incidenten satte sig inte i huvudet på honom utan han skrittade på med öronen framåt i vanlig ordning. Vi mötte en till bil som han gick först och mötte vilket gick KANON och sen fick han träna lite styrning när vi gick förbi båda våra infarter och sen tog av ner på lägdan hemåt. Där gick vi slalom förbi rundbalar och precis innan vi gick ner på vår väg fick han gå två varv på volt bara för att prova på. Han var heeeelt fantastisk! Han skvatt till när tömmen gled upp över ryggen men slappnade av efter bara två steg igen. Han letar sig mot stöd i bettet alldeles själv och har himla lätt att lära!
På söndag planerar jag att rida nordisen och ha honom med bredvid samma sträcka som idag. Jag hoppas att vi får träffa både kalvarna och den busiga kossan så att han får se att det inte är nånting att oroa sig för...