Nu har jag haft två riktigt roliga träningar med Ariel. Först hoppträning igår, där vi gjorde en del markarbetesövningar med bommar och böjt spår, innan vi avslutade med en bana på åtta språng. Tyckte att det kändes barnsligt lätt, vilket tränaren förklarade med att Ariel numera inte överhoppar sig, utan hoppar den höjd som hindret har. Härligt med utveckling! Hon har även börjat att byta till rätt galopp i fram, när hon landar i fel, så snart tror jag det även lossnar med bakbenen.
Sedan var jag och tränade för en ny tränare idag, åkte en timme till en annan anläggning (ridhus!). Ariel var så nervös i början, men när vi fick börja jobba så fokuserade hon. Fick flera riktigt bra tips, men det som var allra bäst var att tränaren inte kände till våra bekymmer med galoppen, utan bara bad oss galoppera på volten när traven var bra. Vilket ledde till att galoppen fungerade så enormt mycket bättre! Nu vet jag ju att det beror mycket på tidigare träning + hoppträningarna, men det var en helt otrolig känsla att kunna rida galoppen och inte fladdra omkring överallt. Ariel gick tom ställd i nacken (helt hopplöst tidigare!) och mjukt böjd i kroppen. Nu saknades det bara lite mer kontroll över vilken väg vi rider på, sedan trodde tränaren att formen skulle komma av sig själv.
Gällande tävla och att hästen dör på banan, så var enda botemedlet att tävla mer. Så då får vi väl göra det...
Blev så imponerad av Ariels inställning till jobb, vi kortade ihop henne lite framtill, varvid hon svarade att det var JOBBIGT att jobba. Då lade jag bara benen om lite mer och hon kämpade vidare.
Sedan var jag och tränade för en ny tränare idag, åkte en timme till en annan anläggning (ridhus!). Ariel var så nervös i början, men när vi fick börja jobba så fokuserade hon. Fick flera riktigt bra tips, men det som var allra bäst var att tränaren inte kände till våra bekymmer med galoppen, utan bara bad oss galoppera på volten när traven var bra. Vilket ledde till att galoppen fungerade så enormt mycket bättre! Nu vet jag ju att det beror mycket på tidigare träning + hoppträningarna, men det var en helt otrolig känsla att kunna rida galoppen och inte fladdra omkring överallt. Ariel gick tom ställd i nacken (helt hopplöst tidigare!) och mjukt böjd i kroppen. Nu saknades det bara lite mer kontroll över vilken väg vi rider på, sedan trodde tränaren att formen skulle komma av sig själv.
Gällande tävla och att hästen dör på banan, så var enda botemedlet att tävla mer. Så då får vi väl göra det...
Blev så imponerad av Ariels inställning till jobb, vi kortade ihop henne lite framtill, varvid hon svarade att det var JOBBIGT att jobba. Då lade jag bara benen om lite mer och hon kämpade vidare.