@Marvin Ok. Då är jag med. Tycker definitivt att du ska ta den här lånehästen i vilket fall. Det går inte att sälja C som avelssto/hobbyhäst då? Hon verkar ju snäll osv så för nån med avelsintresse men utan tävlingsambitioner kanske det är en pärla 
@Amanda_F Jag skulle gärna göra en sån plan Jag funderar ju på allting sånt redan, och försöker planera och rätta in hela mitt liv efter ridningen. I den mån man nu kan som hobbyryttare vill säga, det är ju ingen inkomst utan bara en hobby och för att driva det krävs ett jobb som finansierar och ger tidsutrymme för detta. Det tycker jag nog att jag redan har. Jag jobbar skift vilket ger utrymme för hästeriet på ett annat vis än dagtidsarbete, och det ger även bättre inkomst. Jag skulle inte kunna jobba mindre eftersom jag behöver pengarna mitt jobb drar in, i min bransch jobbar man dessutom inte deltid. Jag har valt ett stationerat yrke så att jag slipper resor, jag har en bra lön i mitt tycke i förhållande till studieskulder och risk för övertid osv. Jag jobbar mina tider och utöver det är det inget om jag inte väljer det själv, bortsett från jouren var 12e vecka.
Tränar gör jag i den mån det hinns och passar mitt jobb, kör ett program med fokus på bålstabilitet och kondition. Klart att jag kunde ha haft mer disciplin där, men det är iaf bättre än för några månader sedan när jag inte tränade alls. Hoppas att det kommer att ge med sig när man får in rutinen. Förra veckan sket sig dock pga tävlingen, eftersom jag inte ville riskera att ha en helvetisk träningsvärk till helgen
Kosten är ett livsprojekt för mig som kämpat med ätstörningar i så många år så jag vet knappt sen när. Jag vet att jag äter regelbundet och hyfsat sunt numera och mer fokus än så är inte bra för mig att ha i den frågan. Klart att det skulle vara bra att strukturera upp det kanske, men eftersom jag jobbar skift tycker jag ändå att jag fått ta tag i just regelbundenheten på egen hand. Den dagen det kommer ett livsmedel som ger mkt ork och få kalorier kan jag betala en miljon för det, men det har ju hittills inte hänt. Tills dess får jag välja mellan att vara småfet och orka eller vara smal och orkeslös, för ridningens skull är jag småfet. Dåligt mår jag i vilket fall men jag har iaf ork till att göra det jag gör.
Det hade varit mkt bra att diskutera det med någon som har erfarenhet av just detta med helheten. Tyvärr känner jag ingen sån tränare som kan ge ett sånt heltäckande upplägg, det känns som att det måste vara en person man känner och har en etablerad kontakt med. Nån sån har jag inte. Och pga skadorna hos min häst sista året jag bodde söderöver så har jag heller ingen därifrån jag kan kontakta, pga att ingen känner mig på det djupet i egenskap av ryttare längre.
Förstår dock inte vad du menar med att ta tag i min familj? De kommer inte att hjälpa mig rent praktiskt med hästeriet. Jag är vuxen och är ensam med mitt hästintresse, de är rädda för hästar och har egna intressen som jag inte delar. Som resor och min systers ungar.
@Amanda_F Jag skulle gärna göra en sån plan
Jag funderar ju på allting sånt redan, och försöker planera och rätta in hela mitt liv efter ridningen. I den mån man nu kan som hobbyryttare vill säga, det är ju ingen inkomst utan bara en hobby och för att driva det krävs ett jobb som finansierar och ger tidsutrymme för detta. Det tycker jag nog att jag redan har. Jag jobbar skift vilket ger utrymme för hästeriet på ett annat vis än dagtidsarbete, och det ger även bättre inkomst. Jag skulle inte kunna jobba mindre eftersom jag behöver pengarna mitt jobb drar in, i min bransch jobbar man dessutom inte deltid. Jag har valt ett stationerat yrke så att jag slipper resor, jag har en bra lön i mitt tycke i förhållande till studieskulder och risk för övertid osv. Jag jobbar mina tider och utöver det är det inget om jag inte väljer det själv, bortsett från jouren var 12e vecka.Tränar gör jag i den mån det hinns och passar mitt jobb, kör ett program med fokus på bålstabilitet och kondition. Klart att jag kunde ha haft mer disciplin där, men det är iaf bättre än för några månader sedan när jag inte tränade alls. Hoppas att det kommer att ge med sig när man får in rutinen. Förra veckan sket sig dock pga tävlingen, eftersom jag inte ville riskera att ha en helvetisk träningsvärk till helgen
Kosten är ett livsprojekt för mig som kämpat med ätstörningar i så många år så jag vet knappt sen när. Jag vet att jag äter regelbundet och hyfsat sunt numera och mer fokus än så är inte bra för mig att ha i den frågan. Klart att det skulle vara bra att strukturera upp det kanske, men eftersom jag jobbar skift tycker jag ändå att jag fått ta tag i just regelbundenheten på egen hand. Den dagen det kommer ett livsmedel som ger mkt ork och få kalorier kan jag betala en miljon för det, men det har ju hittills inte hänt. Tills dess får jag välja mellan att vara småfet och orka eller vara smal och orkeslös, för ridningens skull är jag småfet. Dåligt mår jag i vilket fall men jag har iaf ork till att göra det jag gör.
Det hade varit mkt bra att diskutera det med någon som har erfarenhet av just detta med helheten. Tyvärr känner jag ingen sån tränare som kan ge ett sånt heltäckande upplägg, det känns som att det måste vara en person man känner och har en etablerad kontakt med. Nån sån har jag inte. Och pga skadorna hos min häst sista året jag bodde söderöver så har jag heller ingen därifrån jag kan kontakta, pga att ingen känner mig på det djupet i egenskap av ryttare längre.
Förstår dock inte vad du menar med att ta tag i min familj? De kommer inte att hjälpa mig rent praktiskt med hästeriet. Jag är vuxen och är ensam med mitt hästintresse, de är rädda för hästar och har egna intressen som jag inte delar. Som resor och min systers ungar.
