Sv: 04
rnas tråd version 3!
Okej, jag förstår det låter knas.. Hästen jag har nu, är en shire. Alltså ganska stor. Hästen jag verväger att köpa är en islänning. Ganska liten. Här i området finns många duktiga som pysslar med islänningar, och lätt kan rida in den åt mig. har redan nu två st som erbjudit sig rida in del, eller bistå mig med hjälp under inridsning.Finns direkt ingen som vill ta på sig inridning av shire, och dessutom vill jag inte det, då 90 % av allt folk tycks tro att shire är en okänsligt djur, och således är tudffa i sina hjälper vilket leder till att hon blir hård i munnen mm. Sen saknar jag lite "kamratandan" det är så inom en viss ras. Med isisien kan jag åka iväg till de i närheten som har isisiar oträna, få hjälp, uppslag, ideer mm. Men shiren har jag ingen kjga känner jag kan göra det med, för det finns ingen som kan, eller har ett specifikt intresse för rasen. Min nuvarande häst, är ett sto, rätt dominant, och allt känns alltid som det sker på henens villkor, jag har inte jättemkt o säga till om alla gånger kan jag säga. Hon är snäll, men tuff..
Som igår, satt upp för att skritta pyttelite. Hästen vägrade gå fram, fast hon vet att smack betyder gå fram. Hon småstegrar o småbockar, för hon gillade inte att jag bad henne om nåt hon inte kände för. Först när jag ryter till, och plockar fram spöt skärper hon sig lite. Vägrar dock gå på det håll jag vill, så jag får dra tag rejält för att få henne o ändra kurs. En stund senare inser hon att vui är på väg att skritta ner mot hagen, och traskar fint på. Då, när hon är så duktig tänker jag, YES; vi vänder o går mot stallet, ditiåt vill hon alltid gå. Säkert, då börjar det om det tjurighet o noll framåtbjudning sam att hon hela tiden ville svänga om tillbaka mot hagen...
Araben jag hade till han var tre, han visade aldrig sådana här tjuriga tendenser, jag tycker inte om det, känns inte kul att tvinga fram allt.. Går med mig då jag leder, känns som det är det enda hon frivilligt gör..
Okej, jag förstår det låter knas.. Hästen jag har nu, är en shire. Alltså ganska stor. Hästen jag verväger att köpa är en islänning. Ganska liten. Här i området finns många duktiga som pysslar med islänningar, och lätt kan rida in den åt mig. har redan nu två st som erbjudit sig rida in del, eller bistå mig med hjälp under inridsning.Finns direkt ingen som vill ta på sig inridning av shire, och dessutom vill jag inte det, då 90 % av allt folk tycks tro att shire är en okänsligt djur, och således är tudffa i sina hjälper vilket leder till att hon blir hård i munnen mm. Sen saknar jag lite "kamratandan" det är så inom en viss ras. Med isisien kan jag åka iväg till de i närheten som har isisiar oträna, få hjälp, uppslag, ideer mm. Men shiren har jag ingen kjga känner jag kan göra det med, för det finns ingen som kan, eller har ett specifikt intresse för rasen. Min nuvarande häst, är ett sto, rätt dominant, och allt känns alltid som det sker på henens villkor, jag har inte jättemkt o säga till om alla gånger kan jag säga. Hon är snäll, men tuff..
Som igår, satt upp för att skritta pyttelite. Hästen vägrade gå fram, fast hon vet att smack betyder gå fram. Hon småstegrar o småbockar, för hon gillade inte att jag bad henne om nåt hon inte kände för. Först när jag ryter till, och plockar fram spöt skärper hon sig lite. Vägrar dock gå på det håll jag vill, så jag får dra tag rejält för att få henne o ändra kurs. En stund senare inser hon att vui är på väg att skritta ner mot hagen, och traskar fint på. Då, när hon är så duktig tänker jag, YES; vi vänder o går mot stallet, ditiåt vill hon alltid gå. Säkert, då börjar det om det tjurighet o noll framåtbjudning sam att hon hela tiden ville svänga om tillbaka mot hagen...
Araben jag hade till han var tre, han visade aldrig sådana här tjuriga tendenser, jag tycker inte om det, känns inte kul att tvinga fram allt.. Går med mig då jag leder, känns som det är det enda hon frivilligt gör..