Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg
Jag säger till om jag har vägarna förbi, men västerbotten är låååångt bort ju…
Borst – o mockhjälp är jättebra, du får sätta sambon i hårdträning så det blir ridhjälp också. Perfekt om man måste resa bort eller är sjuk.
När det gäller att trilla bak rumpan i ”engelska” sadlar så tror jag att delvis beror på vilket märke det är. Vissa sadlar är svårare att sitta i än andra, det är kanske så med spanska sadlar också? Sedan beror det också på ens egen balans tror jag. I alla fall gällde det mig. Jag satt tidigare lite för mycket på rumpan, men min dåvarande häst krävde väldigt aktiv ridning, hon var stark o hade svårt att sätta under sig. I ett förtvivlat försök att få med bakbenen så hamnade jag för mycket på baken i sadeln plus att jag lärde in ovanan att ha underskänkeln för långt bak. Jag har på senare år ändrat min sits o sitter nu rätt upp o ned där det också är betydligt lättare att hålla balansen o vara följsam. Underskänkelns läge är dock ett problem jag fortfarande brottas med, även om det blivit mycket bättre. Och det hjälper dessutom till att jag på min nuvarande häst mest använder säte o överskänkel. Då får underskänkeln så att säga vara mer ifred o det är lättare att låta den hänga rakt ned.
Jag har en allroundsadel också (kloster schöntal från 1982) som jag använder vid uteritter o den har varit jättebra vid inridning, är lite ”slit o släng”. Men den är helt omöjlig att sitta elegant i. Det blir lättridning eller fältsits i den. Dessutom stenhård i sätet, aj aj…
Min häst är ett litet halvblodssto. Hennes far är dock fullblod o själv ser hon ut som ett litet kraftigt fullblod, mycket lik sin far. Hon är väldigt ädel o nätt, men högställd o långbent. Halvbloden har ju lite svårare än PRE för just samling, men lite lättare för längningar o dyl. Min häst är väldigt tacksam att rida då hon är ganska kort i kroppen o har lätt att hänga ihop. Hon bär sig i en väldigt trevlig form av sig själv, har lätt för att vara på tygeln kan man säga, och så har det varit ända sedan de förstas trevande stegen under ryttare. Det gör allt så mycket enklare, plus att hon är otroligt bussig o samarbetsvillig
. Det som ibland spelar oss spratt är hennes nerver, hon blir lätt rädd o hon ser o hör precis allt.
När det gäller att länga steglängden i trav så har jag gjort så att jag börjat med att bara kräva en reaktion framåt. Har inte brytt mig om så mycket hur mycket steget egentligen längs utan tyckt att reaktionen framåt är huvudsaken till en början. Sedan tycker jag det är viktigt att öva i små steg där hästen orkar med o hänger ihop, precis som med allt nytt. Att man inte forsar iväg för långa sträckor där hästen faller isär. Ett tips: vi har tillgång till en hel del fina ridvägar här med mycket backar. Jag utnyttjar backarna till påskjutet, vi tar i lite mer i uppförsbacke (utan att falla in i galopp) o behåller kontakt o påskjut en liten bit när vägen planar ut, Jättebra faktiskt! Med min förra häst övade jag också längningar ute i skogen, det är lättare där när man kan utnyttja naturen o få ännu bättre bjudning. Min förra häst lärde sig också att rygga bra ute i skogen, på hemväg när bjudningen var på topp.
Ja, tonus slipper du inte undan!
Tolkar jag dig rätt om jag tror jag att du menar att du tänker dig att du ”släpper upp” hästens rygg. Alltså att du tänker dig att hästen växer upp o rör sig större o rundare, ökar energin?
Ytterskänkel i öppna aktiverar yttre bak som sätts in mer under hästen istället för att hållas lite ”slött” utanför. När yttre bak aktiveras så samlar hästen upp sig mer som följd. Här kommer min helt opedagogiska sida fram i all sin glans
, försöker förklara känslan av den effekt jag får. Om ytterskänkeln inte är med så får jag visserligen en fin böjning o hästen kan visst vara på 3 spår, men samlingen saknas, hästen bär alltså inte upp sig så som den borde o då får öppnan en mer lösgörande än samlande effekt. Ytterskänkeln använder jag inte på så sätt att den klämmer i varje steg, men den ligger intill o stimulerar genom impulser. Den inverkar vid behov, är samlingen OK så ligger skänkeln där o bevakar, för att ge impuls när det behövs. Detta blev förmodligen luddigt…
Ja, leta upp ett program o lär in det o rid sedan efter det
. Ett tips vid inlärningen är att springa programmet själv. Det är otroligt nyttigt att rida igenom program då o då vare sig man ska tävla eller ej. Det får en att skärpa till sig o planera ridningen mer, man ser vikten av att verkligen ha hästen förberedd.
Jag har av olika skäl inte ridit något program på ett antal år, men nu på sensommaren så red jag igenom LC med min unghäst. Hon var jätteduktig i traven, stadig o mjuk o gjorde jättefina övergångar. Och allt fast jag kände mig stressad pga ovanan vid programridning. När vi kom till galoppen blev hon dock helt perplex, arma häst! Först fri skritt, sedan kortade matte upp tyglarna o så skulle hon trava bara så där. Och sedan, konstigast av allt, galoppera!
Fast hon nyss fått gå i fri skritt! I andra varvet gick galoppen bättre, då hade hon vant sig o gillat läget, accepterat att matte förmodligen fått solsting…
Och att ropa höger eller vänster åt mig på en hoppbana skulle aldrig funka. Säg höger så svänger jag omedelbart till vänster. Det är helt hopplöst!