Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg
Målet är inte på något vis att benen ska spreta ut. Jag är medveten om att JAG själv fått det syndromet när tanken eg. var att bara lägga tyngd i en eller båda stigbyglar och det blivit spänningar i höfterna precis som du säger. Men det är varken något måste för att få till tyngandet i stigbygeln eller någon bild man strävar efter. Lyckligtvis löste sig myckat av det per automatik nu iom sadelbyte!
Förstår om det blir knas i diskussionen om man sitter med helt olika bilder i huvudet. Av kookaburras text fick iaf jag en bra bild i huvudet - där benet helt enkelt går mer rakt ner (lite beroende på hästmage/ryttarben också iofs) som resultat av avlastning eller stigbygeltramp snarare än ligger an hela vägen så långt ner det går på underskänkeln runt hästmagen eller det du pratar om - motsatsen - att benen spretar rakt ut.
Givetvis inte. Eller ja, givetvis kanske var att ta i. Hästar är känsligare än man tror på sånt! Men jag skulle inte räkna med det, nej.
1. checka av sitsen. 2. checka av "helheten", vad felar? sen ev. om det känns som att man kan göra det utan att riskera att rätta ett fel med ett annat genom att korrigera (har jag gett rätt signal bör hästen följa det, så länge den orkar och är motiverad i övrigt, och OM det känns som att jag gett signal så är det svårt att vara 100% = ödmjuk inställning gentemot hästen), då kan man försöka rätta till den pusselbit som felar med det signalsystem man har - är det böjningen t ex så behövs inte underskänkeln för det, i det här systemet för att få just böjning, även om det i vissa lägen kan hjälpa med *pet pet* med innerskänkeln. Är övningen/rörelsen sån att den skänkelhjälpen lätt kan missuppfattas eller att man riskerar att skapa egna fel i sitsen rent allmänt när man gör så, då skulle jag undvika det skänkelpetet också.
Om man nu inte lyckas få till den där kroppsdelen rätt så skulle jag eg. ta det som ett kvitto. Ok, det ÄR här vi är nu, jag lyckas inte korrigera det på ett bra sätt utan att riskera att bara dölja felet - eftersom grundhjälperna inte räcker. Kanske var det för mycket begärt av ekipaget, kanske behöver vi backa tillbaka och jobba mer detaljerade övningar för grunderna.
Men ibland kan det ändå ge något att öva på de sakerna, dels som check och dels för att det om det blir lite bättre för varje gång ändå kan ge något det lilla man får ut, det jobb man lyckas få till så att säga. Olika från situation till situation.
Fast är du verkligen mjuk o följsam i höfterna när benen spretar rätt ut?
Målet är inte på något vis att benen ska spreta ut. Jag är medveten om att JAG själv fått det syndromet när tanken eg. var att bara lägga tyngd i en eller båda stigbyglar och det blivit spänningar i höfterna precis som du säger. Men det är varken något måste för att få till tyngandet i stigbygeln eller någon bild man strävar efter. Lyckligtvis löste sig myckat av det per automatik nu iom sadelbyte!
Förstår om det blir knas i diskussionen om man sitter med helt olika bilder i huvudet. Av kookaburras text fick iaf jag en bra bild i huvudet - där benet helt enkelt går mer rakt ner (lite beroende på hästmage/ryttarben också iofs) som resultat av avlastning eller stigbygeltramp snarare än ligger an hela vägen så långt ner det går på underskänkeln runt hästmagen eller det du pratar om - motsatsen - att benen spretar rakt ut.
För övrigt undrar jag över hur du korrigerar hästen när den hamnar på 2 spår eller skjuter ut en bog? Tankeöverföring lär knappast hjälpa.
Menar inte att låta "vass" nu, utan är bara fundersam.
Givetvis inte. Eller ja, givetvis kanske var att ta i. Hästar är känsligare än man tror på sånt! Men jag skulle inte räkna med det, nej.
1. checka av sitsen. 2. checka av "helheten", vad felar? sen ev. om det känns som att man kan göra det utan att riskera att rätta ett fel med ett annat genom att korrigera (har jag gett rätt signal bör hästen följa det, så länge den orkar och är motiverad i övrigt, och OM det känns som att jag gett signal så är det svårt att vara 100% = ödmjuk inställning gentemot hästen), då kan man försöka rätta till den pusselbit som felar med det signalsystem man har - är det böjningen t ex så behövs inte underskänkeln för det, i det här systemet för att få just böjning, även om det i vissa lägen kan hjälpa med *pet pet* med innerskänkeln. Är övningen/rörelsen sån att den skänkelhjälpen lätt kan missuppfattas eller att man riskerar att skapa egna fel i sitsen rent allmänt när man gör så, då skulle jag undvika det skänkelpetet också.
Om man nu inte lyckas få till den där kroppsdelen rätt så skulle jag eg. ta det som ett kvitto. Ok, det ÄR här vi är nu, jag lyckas inte korrigera det på ett bra sätt utan att riskera att bara dölja felet - eftersom grundhjälperna inte räcker. Kanske var det för mycket begärt av ekipaget, kanske behöver vi backa tillbaka och jobba mer detaljerade övningar för grunderna.
Men ibland kan det ändå ge något att öva på de sakerna, dels som check och dels för att det om det blir lite bättre för varje gång ändå kan ge något det lilla man får ut, det jobb man lyckas få till så att säga. Olika från situation till situation.
Senast ändrad: