Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

[Kookaburra]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

raderat....

 

[axel]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Systemet jag lär mig utgår ifrån att hästen lär sig galoppiruetten utan underskänkels inverkan. Jag har sett hästar göra galoppiruetter helt utan underskänklar (men BB gjorde det då inte på filmen). Som jag har förstått det så rider ju inte du enligt dessa principer så du kan ju inte avfärda något innan du vet i din egen kropp.

Men när du LÄR hästen är det skillnad! Än på en välutbildad häst som känner igen övriga signaler. då kan man rida med knappt synbara hjälper.

Nej jag tycker inte att det är schysst att låta hästen utsättas för svårigheter som den inte är redo för- för höga krav eller att sen lämna den på pottkanten. Den ska klara sig själv, fast det är ryttaren som sätter den i obalans- bara för att ryttaren har den ambitionen- att behöva göra så lite som möjligt själv- åka häst.
Det blir som att ÅK-7 eleven ska lära sig genom gymnasieböcker- där det fattas den mer grundläggande förklaringen. Man hoppar från A till H.

slutmålet för alla inriktningar är att det ska se ut som telepati, men vägen dit måste vara på ett mer tydligt sätt.

Att det ser lätt ut när Mäster utför ngt är ju det som lockar till sig elever, men det gäller att de förklarar allt jobb som ligger bakom framgången.
Sen har definitivt inte alla talangen att någonsin bli likvärdiga.

 

[Susan]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Oj. Det jag reagerade på var den vändande skänkeln. Jag kommer inte ihåg hur innerskänkeln såg ut på filmen. Men jag menar absolut ytterskänkeln i denna tråden.

Jag tänker såhär

Jag har i min ryttarutbildning fått börja med att rida för sätet, och jag tror ju tvärtom axel att det är där man måste börja och gör man rätt så är det naturligt för hästen. Inget att "lära in" Utan bara att koppla ihop sig med hästen

däremot så känner jag att man blri mer och mer vaken för att det inte är hundra på topp för hästen slinker ut där den kan

I början så var det "öppna" att flytta in framdelen, ochhästen gick okey, men ju mer jag inser att den slinker ut, ju mer inser jag att här måste vi hålla ihop - och det är ju i första hand mig som jag måste hålla ihop för att prestationen skall ske. En centrering helt enkelt.

Där har vi formen - och det jag trodde du reagerade på var att använda ytter underskänkel för böjning och det känns lite passe, när det går bättre att få tag i hela skäklen om man går via sittbenen

Skall man verkligen komma runt så måste man juha en stadig yttersida där man är som en stolpe verkligen som inte ger ett alternativ

men vore det tävling - så skull jag nog också lägga till en sporre för säkerhets skull , men att inverka enbart med fot eller underben - binder ju ris åt egen rygg ofta, då i alla fall i fallet med underkänkeln sittbenet tenderar att poppa upp - och då öppnar man en dörr

 

[flashlight]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

däremot så känner jag att man blri mer och mer vaken för att det inte är hundra på topp för hästen slinker ut där den kan

Okej, har du modifierat din inställning nu?

Har för mej att det tidigare inte fanns att hästen slank ut utan det var "bara att....." Så var hästen nöjd och följde ryttaren. Tror inte jag minns fel faktiskt, men jag måste ändå fråga. Har du alltså kommit ett steg längre eller helt enkelt ändrat inställning?

 

[Susan]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

ingen vits att gå i diskussion med dig då du tror att det står en massa som inte står

Men jag har modifierat min inställning sedan år 2000, thank good for that - annars hade jag ju inte utvecklats på 10 år

Ramen på den tiden bestod av färre delar än den gör nu. Men det är ju naturligt - man kan inte kontrollera allt på en gång så man får lära sig en sak i taget

Dessa flera delar brukar du skriva att jag krånglar till

förstår väl inte riktigt reaktionen för när man håller allt på plats så rider man för en 10: a och det lyckas väl ingen med varje gång

jag tror inte sporren i sidan är en del av ramen - jag tror det är för säkerhets skull, eller en kompensation för det man missat i ramen

De ryttare som rider väldigt bra med sätet behöver ju inte "hjälpa till" på samma sätt med sporrar eller underskänklar, mer än som en del av "stolpen"

 

[axel]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Jag tänker såhär

Jag har i min ryttarutbildning fått börja med att rida för sätet, och jag tror ju tvärtom axel att det är där man måste börja och gör man rätt så är det naturligt för hästen. Inget att "lära in" Utan bara att koppla ihop sig med hästen

Du 'är makalös att få till det.
Du har ju haft fysiska aber som få har.
Nej jag hävdar.. fortfarande att man ska åka med hästen först o pejla läget- kolla vad den gör eller inte gör. Är den skapligt rak, går den att svänga, stanna eller byta gångart mm.

Om vi tar ytterskänkeln så är dess placering viktig. Kommer du ihåg när du försökte flytta ytterbogen med den i sk. vikningen, hade bak inner, "kisseriet" i rörelseriktningen, "skärpet" o axlarna åt fel håll o tyckte att hästen var konstig som då gick rakt fram eller annat.
Du skrev om detta som det vore lika rätt som du gör om allting idag
Ja det förelästes då med.

Som regel hamnar man rätt om man följer Ridlärans hjälpgivning. då behöver man inte tänka på så mkt, mer än att sitta rakt upp o ner

 

[Susan]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

nej det kommer jag inte ihåg - eftersom det inte var så det var

Hur stort allmänintresse tror du egentligen detta käbbel har? Vem orkar byr sig om dessa vendettor?

Vem är egetnligen intresserad av att en tränare sa axlar i rörelseriktningen och jag inte tyckte det funkade i längden, och vem orkar byr sig om det du fantiserar ihop av ovanstående

 

[Kookaburra]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Men när du LÄR hästen är det skillnad! Än på en välutbildad häst som känner igen övriga signaler. då kan man rida med knappt synbara hjälper.

Det är väl självklart att det är skillnad att rida en välutbildad häst jämfört med unghäst. Det förstår väl även ett litet barn? Men jag hävdar ändå starkt att det finns flera vägar att gå än att överdimensionera hjälper eller hålla fast hästen. Det är så jag tolkar hur du skriver att unghästen behöver adekvat hjälp. Så nu förväntar jag mig att du ska uppfatta dig som missförståd, för du menar ju självklart inte att du rider med överdimensionerade hjälper, eller håller fast hästen. Och då menar jag att allt är relativt. Det är en känsla i kroppen. Jag har inte någon aning egentligen om hur du rider så du kanske inte ens rider så särskillt annorlunda än mig - bara att du tänker på ett annat sätt och känner ridningen i din kropp annorlunda än vad jag känner ridningen i min kropp. Vi kan faktiskt inte sitta här och VETA något!

Kanske ditt system har ett annat sätt att lära hästen, än det system jag lär mig? KAN det vara så att du kanske missar något, för att du förutsätter att du redan VET vad som pågår på de träningar jag går på? Sättet på vilket uppbyggnaden av en övning går till osv. KAN det vara så att det KANSKE är möjligt att lära en häst på något annat sätt än ditt? Jag vidhåller vid min fråga: om du aldrig har provat detta andra sätt, hur kan du då avfärda det? Visst du kan avfärda det pga att det strider emot din teoretiska grund, men det vore ju som att stå och hålla för öronen och skrika när någon berättar något som får din egen grund att skaka. Varför inte istället hålla öppet sinne, och tänka att det kan finnas andra möjligheter? Då tror jag din värld kan bli mycket rikare för dig

Nej jag tycker inte att det är schysst att låta hästen utsättas för svårigheter som den inte är redo för- för höga krav eller att sen lämna den på pottkanten. Den ska klara sig själv, fast det är ryttaren som sätter den i obalans- bara för att ryttaren har den ambitionen- att behöva göra så lite som möjligt själv- åka häst.
Det blir som att ÅK-7 eleven ska lära sig genom gymnasieböcker- där det fattas den mer grundläggande förklaringen. Man hoppar från A till H.

Jag tycker heller inte att det är juste att sätta hästen på pottkanten. Men vi kanske har olika tankar om VAD pottkanten faktiskt innebär. För dig är en häst som vinglar satt på pottkanten (?) - för mig är det en häst som tillåts att själv utforska sin balans tillsammans med sin ryttare på ryggen. Sen givetvis går det inte att vingla sig fram hela livet, ryttaren måste ju någonstans lära sig oxå (ta hjälp av tränare). Men i början vill då inte jag ta i hästen (bestraffa) när den lyssnar till ryttaren och försöker göra så som ryttaren vill (ryttaren sätter ju ekipaget i obalans vilket ger övningen. Annars hade vi ju stått still). Det går säkert att "klämma" in en unghäst in i t ex en öppna, men jag föredrar att inte göra det. Jag ser hellre att den gör ett försök och så får det bli pankaka. Hade jag varit en expertryttare så kanske jag hade fått min unghäst att göra en perfekt öppna redan första dagen efterssom jag då skulle haft fantastisk ryttarskills och fenomenal balans. Nu har inte jag det, och det vill jag inte straffa min häst för. Förstår du lite hur jag menar nu?

slutmålet för alla inriktningar är att det ska se ut som telepati, men vägen dit måste vara på ett mer tydligt sätt.

Detta är din alldeles egna åsikt. Jag kan bara tolka in i vad du menar med "mer tydligt sätt". Alla hästar vill väl gärna ha en tydlig ryttare? Det skulle iaf jag om jag var häst. Men jag vill heller inte ha en ryttare som SKRIKER när jag inte förstår vad den säger. Kanske bara det att en välutbildad häst mer kan gissa sig till vad ryttaren vill. Jag menar att ryttaren behöver styra upp sin egen kropp bättre - inte använda fler eller starkare hjälper.

Att det ser lätt ut när Mäster utför ngt är ju det som lockar till sig elever, men det gäller att de förklarar allt jobb som ligger bakom framgången.

Ja, en tränare behöver kunna vara en mentor - annars tycker jag det är bäst att byta tränare.

Sen har definitivt inte alla talangen att någonsin bli likvärdiga.

gu' sicket onödigt inlägg. Vad har detta med något alls att göra? Jag uppmuntrar ALLA till att ta MÖJLIGHETEN att FÖRSÖKA! Vi kan aldrig få reda på hur långt vi kan gå om vi inte försöker.

 

[Kookaburra]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Som regel hamnar man rätt om man följer Ridlärans hjälpgivning. då behöver man inte tänka på så mkt, mer än att sitta rakt upp o ner

Som regel hamnar DU rätt om DU följer Ridlärans hjälpgivning. Då behöver inte DU tänka på så mkt mer än att sitta rakt upp o ner

Tänk om andra VILL tänka mer än så då? Ska vi inte unna dessa personer detta?

Ridläran är en BOK. Dvs en text som tolkas. Glöm inte bort det.

 

[Kookaburra]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Jag tolkar det så att beroende på hästens storlek och byggnad kontra ryttarens benlängd så hamnar underskänkeln olika beroende på ekipage. MEN det är föredömligt att inte ha underskänkel intill om man kan undvika detta eftersom det ger mer (brusiga) signaler till hästen att ta ställning till. Man (jag) ska hela tiden undvika att ge brusiga, tvetydiga, motsträviga signaler. DÄRFÖR bör man undvika att ha underskänkel intill. Men det är just min uppfattning, min tolkning. Vore kul att höra andras teorier!

Ja, så tänker jag med. Jag sas 'sparar' min underskänkel till framtida caprioller.

 

[Kookaburra]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Det är möjligt att hon strävar efter att ha underskänkeln utifrån hästens kropp. Det gör inte jag. Jag vill ha skänkeln intill. Däremot försöker jag att inte använda underskänklarna aktivt. (ge skänkelhjälp med dem) Att ha skänklarna intill hästens sida ser jag som en inramning och min placering i sadeln påverkar ju både över och underskänklarnas placering. Jag vill att hästen ska följa min kropp. Om man försöker ha underskänklarna ut från hästens sidor tror jag det är mer risk för instabilitet óch luddiga signaler till hästen. Nu pratar jag om hela underskänkeln. från knä och ända ner. Jag pratar inte bara om foten, så det inte missuppfattas.
Jag menar, hur blir det då om man ska ha överskänkeln intill och vaden ska vara bort i från hästens sida? Jag fattar inte riktigt det, men jag kanske missuppfattat det?

Om jag har underskänklarna så långt utåt, att även knäna släpper från sadeln så skulle jag få svårt att bli stabil. När jag började rida 'ståsits' så missuppfattade jag tekniken, men mina 'problem' låg inte vid knäna utan helt enkelt för korta stigläder. Jag tror det är vandligt att missförstå ståsitsen, för det är ju annorlunda än den sas sittande sitsen. Jag tycker inte än att jag hela tiden lyckas bibehålla den funktionella (stå-)sitsen, utan får korrigera mig emellanåt (faller ibland tillbaka till gamla vanor), men jag ser definitivt fördelarna på min häst när jag lyckas.

I vissa situationer sitter jag i sadeln, och då faller benen lite mer längs sidorna - men jag försöker att låta bli att 'rama in' med underskänklarna, dvs jag försöker hålla mig borta från sidorna på hästen för att inte störa. När jag tar lite stöd med tårna så kommer vaderna naturligt ut ifrån sidorna och jag behöver inte tänka på att inte råka stryka hästens sidor.

Jag kan ibland behöva tänka lite framåt med tårna - så håller sig vaden bättre bort ifrån hästens sidor och det blir lättare att få en bra sits. Petar tårna rakt ut är det ruggigt svårt att få till sitsen, då får jag inte till det med mina överskänklar så som jag vill.

 

[Susan]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

haha jag blir så glad och inspirerad av dig - och imponerad.

Jag får gå en hantera Axel kurs hos dig


Jag håller med - man måstege varandra the benefit of a doubt, man kan inte besetämma sig innan

Detta är din alldeles egna åsikt. Jag kan bara tolka in i vad du menar med "mer tydligt sätt". Alla hästar vill väl gärna ha en tydlig ryttare? Det skulle iaf jag om jag var häst. Men jag vill heller inte ha en ryttare som SKRIKER när jag inte förstår vad den säger. Kanske bara det att en välutbildad häst mer kan gissa sig till vad ryttaren vill. Jag menar att ryttaren behöver styra upp sin egen kropp bättre - inte använda fler eller starkare hjälper.

rent personligt så känenr jag när jag läser det du och totola skriver som om hästen behöver mera hjälp av ryttaren - men det är inte mer tygel och skänkel utan en ryttare som är stadigare i sin form kanske en överskänkel att luta sig lite mot - i samma mening som när man lyfter skrot och ens partner låssas hjälpa till och lyfta, vad är den hjälpen - endast gram - med det är psykologiskt - en trygghet - en eneorm skillnad

Sedan vi är så olika upplever så oliak precis som du skriver - så jag befarar att vissa skriker när de skall hjälpa, så det blir stjälp och våld så jag förstår hur du tänker

Vad gäller sporrar så tycker jag att man kan sticka en sådan mellan revbenen och känna efter, liksom vad gäller stång så tycker jag man kan sätta den i munnen

sedan kan man fundera ett varv till

om hästen känner en fluga - så kan den flytta sig av ett lätt pekfingertryck - bara den är i balans

Är den inte det så måste man nog skrika

 

[svea]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

*KL*

Gud gav människan ben för att ha en kroppsdel med direktkontakt med hästens underlinje. Skänklar is the shit!

Man kan rida t ex bytesserier med sitsen, tygeln, knäna (jodå, det är sant) och en massa kroppsdelar, men det är jäkligt praktiskt att göra dem med ytterskänklarna. Och så hålla bakkärran i styr förstås - lättast att korrigera med en hjälp som ligger nära den kroppsdel man vill påverka, eller hur? Man sätter en läderklädd påle på var sida om den sladdande kroppsdelen så håller den sig där den ska. För den som tror att hästen blir skänkeldöv om man låter skänklarna ligga intill sidan så kan för övrigt meddelas att hästen är fullt kapabel att känna nyansskillnaden mellan en skänkel som mjukt ligger an i "neutralläge", och en skänkel som inverkar.

Sporrar är också bra, i de lägen då hästen skiter i flugan. Det händer ju faktiskt även i den bästa av världar...

 

[flashlight]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

I vissa situationer sitter jag i sadeln, och då faller benen lite mer längs sidorna - men jag försöker att låta bli att 'rama in' med underskänklarna, dvs jag försöker hålla mig borta från sidorna på hästen för att inte störa. När jag tar lite stöd med tårna så kommer vaderna naturligt ut ifrån sidorna och jag behöver inte tänka på att inte råka stryka hästens sidor.

Jag kan ibland behöva tänka lite framåt med tårna - så håller sig vaden bättre bort ifrån hästens sidor och det blir lättare att få en bra sits. Petar tårna rakt ut är det ruggigt svårt att få till sitsen, då får jag inte till det med mina överskänklar så som jag vill.

Varför ska du hålla dej borta från hästens sidor? Det gör inte ont på hästen om din skänkel känns mot dess sidor. Det blir så som du beskriver mer ostabilt för hästen, du sitter och balanserar på toppen, och särskilt om du tar stöd med tårna
Om benen hänger naturligt avspänt ner så ramar du in hästen och det är en hjälp för den, som inte på något sätt kan vara negativ. Om du provar tror jag du kommer att märka att hästen trivs bättre så i längden.

Sporre behöver du ju inte ha, och även om du har det så ska den inte ligga emot hästen.

 

[Susan]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Kl jag ser många strypa hästens rygg med för mycket underskänkel

 

[Susan]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

använder du spö på barnen om de "skiter i dig"

 

[svea]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Nej, jag drar in lördagsgodiset.

 

[flashlight]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Kl jag ser många strypa hästens rygg med för mycket underskänkel

Javisst det är därför man måste jobba på en avspänd underskänkel, som ligger där den ska, det har jag bla fått göra på denna häst, inte för att jag har knipit men för att skänkeln gått bakåt för mycket.

Men alternativet till att knipa är väl inte att spjärna ut tårna för att till varje pris undvika kontakt med hästens sidor

Det många inte förstår kanske är att även skänkeln måste man jobba med att få i rätt läge och avspänd för att kunna använda den rätt, på ett för hästen bra sätt. Det är inte bara bålstabilitet osv utan varje del måste man jobba med, som ryttare, även underskänkeln. Det kommer sällan av sej själv.

Jag betonar igen, avspänd underskänkel, den kan du inte strypa ryggen med......

 

[svea]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Hear, hear!

För övrigt tycker jag att det är mer vanligt att de som stör/knipsar av hästen med underskänkeln också är de som skänklar med hälarna, något som i sig omöjliggör en vettig sits över huvud taget. Det är svårare att knipa med en lång, lodrät underskänkel där det är vadens överdel som jobbar.

 

[Kookaburra]

Sv: Ytter underskänkel - tabu eller verktyg

Varför ska du hålla dej borta från hästens sidor? Det gör inte ont på hästen om din skänkel känns mot dess sidor. Det blir så som du beskriver mer ostabilt för hästen, du sitter och balanserar på toppen, och särskilt om du tar stöd med tårna

En mycket intressant reflektion - för du har säkert rätt. Det gör alldeles säkert inte ont på min häst. Hmm. Jag har ju ridit på ett helt annat sätt tidigare, och jag upplever att detta andra sättet för mig ger mig mer. Jag kan avlasta min häst på ett suveränt sätt genom stödet i stigbyglen. Andra använder fältsits. Brukar du hamna i obalans för att du rider fältsits?

Om benen hänger naturligt avspänt ner så ramar du in hästen och det är en hjälp för den, som inte på något sätt kan vara negativ. Om du provar tror jag du kommer att märka att hästen trivs bättre så i längden.

Jag har aldrig sagt att det är negativt att använda underskänkeln på det viset. Bara för att jag tar stöd med tårna och sviktar i tån, betyder inte det att jag sitter med helspända ben.
Ibland använder jag underskänkel/-lar inramande mot sidorna, när jag inte har något annat val (tex om fölungarna busar i hagen bredvid och min häst får för sig att han är 5 månader gammal igen) - men jag FÖRSÖKER att undvika det så långt det går i 'vanliga' ridningen. Jag vet att det ramar in min häst - men jag vill samtidigt att han ska lära sig att hålla sig kvar själv, därför stöder jag inte upp, jag mer kollar av/påminner och då inte mer än precis bara det minsta jag måste för att få reaktion. Då finns det alltid plats för honom att berätta om hur han upplever situationen. Han blir mer fokuserad om han inte hela tiden stöds upp.

Jag vänder inte min häst med ytter underskänkel. Behöver jag använda den i vändningen så har jag bett om för mycket för fort. Han kommer i framtiden att klara mer och mer, jag ser bara på detta året hur stor skillnaden har blivit på våra vändningar. Kanske mest för att JAG har lärt mig bättre - men även för att vi känner varandra bättre och har övat på övningar.

Min häst blir direkt aktiverad av en underskänkel. Jag har aldrig träffat en häst så känslig och så direkt accepterande av den (det betyder inte att dessa hästar inte finns, bara att jag inte träffat på dem). Jag behöver verkligen bara stryka/snudda den mot sidan för att få effekt. Jag är glad för detta, och ser inte någon anledning till att jag ska börja rida med dem intill sidorna och göra honom konfundersam över om jag menar något eller inte. Visst kan han säkert lära sig och vänja sig vid det, men då strider detta lite emot det system jag lär mig rida efter, så därför gör inte jag detta. Iaf inte där vi är idag, vem vet i framtiden? Kanske jag får lära mig mer då, och förändrar min ridning. Det kan jag inte veta.