Efter att ha jobbat nyårshelgen unnade jag mig (/tvingade jag mig) att plöja En julsaga i Stowford av Anne Marie Ryan.
Det är klassisk brittisk feelgood, även om författaren från början är amerikan. Boken handlar om Nora och Simon, ett gift par som driver en bokhandel i den lilla staden Stowford. Att det är kämpigt för bokhandlar i dessa dagar har väl inte undgått någon, men när berättelsen börjar har Nora slutat öppna posten och svara i telefon av rädsla för indrivare av alla deras obetalda räkningar. Det är ändå fint skildrat, både hur böcker för samman människor, lindrar och roar. Men också hur viktigt ett levande centrum är för små städer, liksom att orter faktiskt består av invånarna som bor där.
Boken var ganska mycket vad jag förväntade mig, kanske att jag blev lite positivt överraskad av språket och alla litterära referenser. Kärleken till böcker och läsning lyser verkligen genom berättelsen. Det som drar ner det för mig är att jag tycker det blir rörigt med flera parallella berättarperspektiv. Det gör också det svårt att känna riktigt starkt för någon, karaktärerna hinner inte riktigt utvecklas. Men den skapade en lust hos mig att göra något för sammanhållningen i min närmiljö, lättlurad som jag är när det kommer till juliga budskap.
Jag kryssar rutan bok med snöbollskrig, för det finns såklart med i denna.
Det är klassisk brittisk feelgood, även om författaren från början är amerikan. Boken handlar om Nora och Simon, ett gift par som driver en bokhandel i den lilla staden Stowford. Att det är kämpigt för bokhandlar i dessa dagar har väl inte undgått någon, men när berättelsen börjar har Nora slutat öppna posten och svara i telefon av rädsla för indrivare av alla deras obetalda räkningar. Det är ändå fint skildrat, både hur böcker för samman människor, lindrar och roar. Men också hur viktigt ett levande centrum är för små städer, liksom att orter faktiskt består av invånarna som bor där.
Boken var ganska mycket vad jag förväntade mig, kanske att jag blev lite positivt överraskad av språket och alla litterära referenser. Kärleken till böcker och läsning lyser verkligen genom berättelsen. Det som drar ner det för mig är att jag tycker det blir rörigt med flera parallella berättarperspektiv. Det gör också det svårt att känna riktigt starkt för någon, karaktärerna hinner inte riktigt utvecklas. Men den skapade en lust hos mig att göra något för sammanhållningen i min närmiljö, lättlurad som jag är när det kommer till juliga budskap.
Jag kryssar rutan bok med snöbollskrig, för det finns såklart med i denna.