Var på epds(?) samtal i veckan, då fick jag tydligen höga poäng, 14.
Bvcsköterskan frågade hur jag mådde och jag sa att jag är trött. För frågorna gällde ju senaste 7 dagarna. Barnen har varit sjuka, A i över en månad. Min man är sjuk sen i påskas. Och storebror som har så mycket känslor kring mammas tillgänglighet och hur mamma mår, då jag är trött och inte mig själv. (känslig kille)
Och jag sa att jag är rädd att mina hormoner i svajning, har haft ÄL och har ju både pmds,och hypotyreos. Då jag nämnde min rädsla för PMDS så visste hon inte var det var. Så när jag fick informera om hur det är med grav ångest och självmordstankar tyckte hon att jag borde sätta in mina antidepressiva direkt.
Men jag är ju inte där nu. Jag är bara så trött. Jag sa det flera gånger, men hon fick mig att känna mig som en gående, psykiskt instabil mamma som är en fara för sina barn. Och hon påpekade vad trötthet kan göra med humöret och tålamodet, hur man är sitt sämsta jag. Sen hur psykisk sjukdom är för småbarn.
Så nu mår jag apkasst. Har redan haft dåligt samvete för att jag varit trött, nu känns det som jag traumatiserat G med mitt mående och att jag är oansvarig om jag inte sätter in mina antidepp. (äter dom bara 2-3 dagar innan mens annars)
För det ville jag inte då svarade jag henne. För jag vet hur insättning är, och utsättning. Och jag har ju inte ens fått mens än, och inte satt in den hormonspiral jag ska ha.
Men nu är jag osäker... Tänk om jag inte ser mig själv klart och utsätter barnen för någon dumt...
Fast min mamma och mannen tycker jag bara är i behov av massa sömn.
Bvcsköterskan frågade hur jag mådde och jag sa att jag är trött. För frågorna gällde ju senaste 7 dagarna. Barnen har varit sjuka, A i över en månad. Min man är sjuk sen i påskas. Och storebror som har så mycket känslor kring mammas tillgänglighet och hur mamma mår, då jag är trött och inte mig själv. (känslig kille)
Och jag sa att jag är rädd att mina hormoner i svajning, har haft ÄL och har ju både pmds,och hypotyreos. Då jag nämnde min rädsla för PMDS så visste hon inte var det var. Så när jag fick informera om hur det är med grav ångest och självmordstankar tyckte hon att jag borde sätta in mina antidepressiva direkt.
Men jag är ju inte där nu. Jag är bara så trött. Jag sa det flera gånger, men hon fick mig att känna mig som en gående, psykiskt instabil mamma som är en fara för sina barn. Och hon påpekade vad trötthet kan göra med humöret och tålamodet, hur man är sitt sämsta jag. Sen hur psykisk sjukdom är för småbarn.
Så nu mår jag apkasst. Har redan haft dåligt samvete för att jag varit trött, nu känns det som jag traumatiserat G med mitt mående och att jag är oansvarig om jag inte sätter in mina antidepp. (äter dom bara 2-3 dagar innan mens annars)
För det ville jag inte då svarade jag henne. För jag vet hur insättning är, och utsättning. Och jag har ju inte ens fått mens än, och inte satt in den hormonspiral jag ska ha.
Men nu är jag osäker... Tänk om jag inte ser mig själv klart och utsätter barnen för någon dumt...
Fast min mamma och mannen tycker jag bara är i behov av massa sömn.