Vinterföräldrar 2014/2015

Status
Stängd för vidare inlägg.
Vattnet gick som sagt tidigt på fredagsmorgonen, vi fick åka in på kontroll på förlossningen och blev inlagda pga jag bara var i v 36 och att vattnet hade gått. De undersökte mig och kom fram till att jag inte hade öppnat mig något men däremot hade livmoderhalstapparna börjat "mogna" och var rätt mjuka, bebisen var även fixerad och låg rätt långt ner.

Med tanke på att vi skulle få stanna rätt länge så insåg vi att vi hade packat rätt så galet! Så vi fick klartecken från läkaren att åka till närmsta köpcentrum med vattnet som fortsatte att rinna emellanåt :D Så där gick jag runt med sammandragningar och handlade massor med kläder på rea. Vi åkte även förbi Ica och köpte mat till sambon så att han skulle klara sig ett par dagar. Jag fick full service medan han bara fick en säng i rummet.
På lördagen så fikade vi i kafeterian och tittade på folk. På kvällen började sammandragningar komma tätare men var för svaga för att göra någon nytta så därför fick jag en kopp med tabletter att sova på, värktabletter och insomningstabletter, så jag däckade och sov som en prinsessa!

På söndag fm så började sammandragningarna igen så personalen beslutade att sätta igång mig. Kl 11 fick jag värkstimulerande drop och värkarna kom ganska omgående. Fick lustgas som jag inte alls var kompis med först, andades i den alldeles för svagt. Nackdelen med att bli igångsatt är att värkarna blir aggressivare och kommer plötsligare än vad de gör normalt. Eftersom att värkarna kom utan förvarning så hann jag inte med att ta lustgas, så tog säkert 20-30 sekunder innan jag kände någon smärtlindring. Hade några jobbiga timmar mellan kl 13-14:30, hängde på sambon och försökte att bara andas djupa andetag.

Kl 14:30 ville jag ha EDA (epiudral) och narkosläkaren kom ganska så omgående. Själva sprutan gjorde inte särskilt ont, det svåra var att sitta still och att lyckas ge sprutan mellan värkarna. Man sprutar först ena sidan av ryggraden och sedan den andra.
Efter ca 10 min så var jag nästan däckad, mådde toppen! Blev helt avslappnad i hela kroppen (underbar känsla) och började skratta och pratade. Körde upp lustgasen i sambons ansikte så att han fick prova. :D

Men, var bara öppen 3 cm när jag fick EDA, så de drog igång droppet ännu mer. Jag låg och kollade på ctg kurvan och kollade när jag fick värkar, utan att känna något alls!

Vid kl 17:30 så började jag att få ont igen så de fyllde på en dos med EDA. Läkaren kom in och undersökte mig och sa "se på fan" och berättade att jag var öppen 10 cm. De undersökte mig två timmar innan och då var det fortfarande 3 cm, så på två timmar öppnade jag mig fullt.
BM skulle förbereda förlossningsbordet och gick iväg men sambon fick ringa på henne efter ca två minuter, för jag kunde inte hålla emot värkarna. Jag fick lägga mig på sidan och börja krysta och det kändes som en lättnad att få krysta. Sambon fick hålla ner mitt huvud mot hakan för att förhindra ev sträckning. Jag vet att han var där och var riktigt stöttande, kommer inte ihåg vad han sa eller gjorde men hade stor hjälp av honom. Undersköterskan och BM hejade på och peppade. Så i 27 minuter krystade jag. Känslan när huvudet och kroppen kom ut är helt underbar! Hon föddes med kort navelsträng, så hon kunde bara lägga henne i min ljumske medan sambon klippte navelsträngen. (Man vet inte varför vissa barn föds med kort navelsträng, det är inget farligt iallafall) Moderkakan kom ut efter en liten krystvärk och det kändes också helt underbart.

Jag gick sönder på ett ställe och hade några bristningar, så BM sydde direkt efter. Fick bedövning och lustgasen, som jag nu kommit på hur den fungerar. ;)

Jag känner mig väldigt nöjd med förlossningen och kan helt klart tänka mig att göra om det!

Har ni frågor eller funderingar så är det bara att fråga, finns inga dumma eller konstiga frågor. :)
 
Senast ändrad:
Vattnet gick som sagt tidigt på fredagsmorgonen, vi fick åka in på kontroll på förlossningen och blev inlagda pga jag bara var i v 36 och att vattnet hade gått. De undersökte mig och kom fram till att jag inte hade öppnat mig något men däremot hade livmoderhalstapparna börjat "mogna" och var rätt mjuka, bebisen var även fixerad och låg rätt långt ner.

Med tanke på att vi skulle få stanna rätt länge så insåg vi att vi hade packat rätt så galet! Så vi fick klartecken från läkaren att åka till närmsta köpcentrum med vattnet som fortsatte att rinna emellanåt :D Så där gick jag runt med sammandragningar och handlade massor med kläder på rea. Vi åkte även förbi Ica och köpte mat till sambon så att han skulle klara sig ett par dagar. Jag fick full service medan han bara fick en säng i rummet.
På lördagen så fikade vi i kafeterian och tittade på folk. På kvällen började sammandragningar komma tätare men var för svaga för att göra någon nytta så därför fick jag en kopp med tabletter att sova på, värktabletter och insomningstabletter, så jag däckade och sov som en prinsessa!

På söndag fm så började sammandragningarna igen så personalen beslutade att sätta igång mig. Kl 11 fick jag värkstimulerande drop och värkarna kom ganska omgående. Fick lustgas som jag inte alls var kompis med först, andades i den alldeles för svagt. Nackdelen med att bli igångsatt är att värkarna blir aggressivare och kommer plötsligare än vad de gör normalt. Eftersom att värkarna kom utan förvarning så hann jag inte med att ta lustgas, så tog säkert 20-30 sekunder innan jag kände någon smärtlindring. Hade några jobbiga timmar mellan kl 13-14:30, hängde på sambon och försökte att bara andas djupa andetag.

Kl 14:30 ville jag ha EDA (epiudral) och narkosläkaren kom ganska så omgående. Själva sprutan gjorde inte särskilt ont, det svåra var att sitta still och att lyckas ge sprutan mellan värkarna. Man sprutar först ena sidan av ryggraden och sedan den andra.
Efter ca 10 min så var jag nästan däckad, mådde toppen! Blev helt avslappnad i hela kroppen (underbar känsla) och började skratta och pratade. Körde upp lustgasen i sambons ansikte så att han fick prova. :D

Men, var bara öppen 3 cm när jag fick EDA, så de drog igång droppet ännu mer. Jag låg och kollade på ctg kurvan och kollade när jag fick värkar, utan att känna något alls!

Vid kl 17:30 så började jag att få ont igen så de fyllde på en dos med EDA. Läkaren kom in och undersökte mig och sa "se på fan" och berättade att jag var öppen 10 cm. De undersökte mig två timmar innan och då var det fortfarande 3 cm, så på två timmar öppnade jag mig fullt.
BM skulle förbereda förlossningsbordet och gick iväg men sambon fick ringa på henne efter ca två minuter, för jag kunde inte hålla emot värkarna. Jag fick lägga mig på sidan och börja krysta och det kändes som en lättnad att få krysta. Sambon fick hålla ner mitt huvud mot hakan för att förhindra ev sträckning. Jag vet att han var där och var riktigt stöttande, kommer inte ihåg vad han sa eller gjorde men hade stor hjälp av honom. Undersköterskan och BM hejade på och peppade. Så i 27 minuter krystade jag. Känslan när huvudet och kroppen kom ut är helt underbar! Hon föddes med kort navelsträng, så hon kunde bara lägga henne i min ljumske medan sambon klippte navelsträngen. (Man vet inte varför vissa barn föds med kort navelsträng, det är inget farligt iallafall) Moderkakan kom ut efter en liten krystvärk och det kändes också helt underbart.

Jag gick sönder på ett ställe och hade några bristningar, så BM sydde direkt efter. Fick bedövning och lustgasen, som jag nu kommit på hur den fungerar. ;)

Jag känner mig väldigt nöjd med förlossningen och kan helt klart tänka mig att göra om det!

Har ni frågor eller funderingar så är det bara att fråga, finns inga dumma eller konstiga frågor. :)
Med den förlossningen hade jag varit supernöjd! Tack för att du delade med dig :)
 
Nu har vi 9 dagar kvar till bf och mår bra på dagtid, nätterna är värre...:( Har typ molande "mensvärk" och har väldigt svårt att sova...


Vi gick profylaxkurser för nån månad sen och tyckte det var suveränt, lärde mig massor :) sen är det alltid skönt med upprepning av vad som skall hända :)
Enl den barnmorskan så är vilan mellan värkarna alltid längre än själva värken. Men kommer man inte till vila emellan värkarna så är det ju klart att det är mycket värre..
 
Besök hos BM idag. Sf mått precis på kurvan. Jag har slagit mitt viktrekord och väger för första gången i hela mitt liv över 70. Eller över och över, jag väger 70. Har gått upp 11 kg. V36, 30 dagar till bf. Mitt järnvärde var 95 så nu tog vi en blodstatus (tror jag), en ny blodgruppering (för att jag bytt efternamn) samt nått för att kolla järn och järndepåer. Jag kommer behöva antingen blod eller järninjektioner i samband med att bebisen kommer ut.

Bebisen ligger kvar i säte (legat så i 2,5 vecka nu). Den ligger som en liten ostbåge med huvudet rakt i solarplexus, ryggen längs med vänster sida lite fötter och lite ben nånstans där nere. Det är lite trassligt där inne tydligen, svårt att känna. BM ville då skicka en remiss för ultraljud och vändning och då tog jag mod till mig och sa att det är nog onödigt för jag har inte tänkt att föda fram den här bebisen.

Hon var lugn och vi pratade en stund och jag fick berätta hur vi kommit fram till det och hon trodde att det var det absolut bästa för oss. Vi ska på samtal till BB på torsdag och kommer då besluta definitivt men hon stöttade oss helt och fullt i beslutet. Jag sa att jag var orolig över att bli övertalad på torsdag att föda vaginalt och då sa hon att jag kunde vara lugn. Vi har tydliga skäl så det ska inte vara några problem. Skulle de mot förmodan säga nej så skulle hon ringa upp och prata med dem. Funkade inte det så sa hon helt sonika att då byter vi sjukhus till ett som gör ett kejsarsnitt på dej, inga mer problem än så! Hon är ganska skön vår BM!

Jag är nervös inför torsdag men jag hoppas att de är inkännande och lyssnar på oss. Mannen är såklart med så om jag bryter ihop får han sköta snacket. Hoppas att det går bra!

Mvh Miks
 
Härligt med en så förstående bm @Miks :)

Kl
Nu har vi bara en vecka kvar, räknade fel i förra inlägget :o Känns väldigt surrealistiskt att det står en barnvagn i vårt vardagsrum...och igår köpte vi blöjor (bra rabatt på ica..:D) känns som man köper allt åt nån annan :nailbiting:

Idag har jag mått bra men är sjukt trött, känner mig lite halvsjuk med ont i halsen och febrig till och från :down: Men försöker kurera med massa te, kattmys och soffhäng :)
 
Jag som har bf i december kan svara först :) @Blueberry

Det känns som att det snart inte finns mer hud kvar på magen. Det är tajt nu! Jag är grymt trött, troligtvis järnbristen som spökar. Foglossningen håller jag i schack med minimal rörelse och Citodon. Har hittills ätit 200st Citodon under denna graviditeten. Har fått förnyat recept på 100st till. Jag har halsbränna och det är otrevligt. Annars är det nog helt ok. Jag glider runt hemma och träffar lite vänner när jag orkar. Sover en hel del på dagen, idag mellan 9-12 :)

Vi har handlat det mesta. Behöver en mössa till lille "Yeti". Vi fick 2 babypåsar idag med blöjor och grejer. Jag har svårt att tänka inför julen. Är helt fokuserad på att det snart ska komma ut en liten människa ur min kropp. Sonens alla julklappar är iaf inhandlade. Likaså hans kusiner vilket känns som det viktigaste.

Förutom själva förlossnings-tjafset så känns det rätt så ok tror jag. Jag mår liksom sådär allt som allt och det har jag förlikat mig med :)

Mvh Miks
 
Härligt med en så förstående bm @Miks :)

Kl
Nu har vi bara en vecka kvar, räknade fel i förra inlägget :o Känns väldigt surrealistiskt att det står en barnvagn i vårt vardagsrum...och igår köpte vi blöjor (bra rabatt på ica..:D) känns som man köper allt åt nån annan :nailbiting:

Idag har jag mått bra men är sjukt trött, känner mig lite halvsjuk med ont i halsen och febrig till och från :down: Men försöker kurera med massa te, kattmys och soffhäng :)
Ja jag är väldigt nöjd med henne!

En vecka! Det är verkligen nära nu! Jag förstår att det känns lite surrealistiskt. Speciellt eftersom det är första :)
Men förutom den antågande förkylningen mår väll du ganska ok va? Eller ja så ok man nu kan må när det är en vecka kvar ;)

Mysigt med kattmys!

Mvh Miks
 
Ja jag är väldigt nöjd med henne!

En vecka! Det är verkligen nära nu! Jag förstår att det känns lite surrealistiskt. Speciellt eftersom det är första :)
Men förutom den antågande förkylningen mår väll du ganska ok va? Eller ja så ok man nu kan må när det är en vecka kvar ;)

Mysigt med kattmys!

Mvh Miks

Mår väldigt bra i övrigt, men imorse hade förkylningen slagit till med både feber och halsont så jag har inte gjort många knop idag..:down: tur att det bara är grått och tråkigt ute ändå :grin:


På fredag ska vi, om inte liten kommer först, fota magen och oss hos en fotograf, ska bli kul att ha lite minnen på magen. Även om jag inte tycker om att vara med på kort egentligen...:angel:
 
Jag uppdaterar lista igen. :)
@Sofie.S får väl uppdatera när tjejen ankom så vi uppdaterar den på så sätt också. :)

December
8/12 - miiiiiiia, 26 år, första barnet
13/12 - Sofie.S, 21 år, första barnet
18/12 - Donnatello, 29 år, andra barnet (2011)
31/12 - Miks, 33år, andra barnet(2009)

Januari
2/1 - SaraXX, andra barnet (2011)
2/1 - Proxygirl, andra barnet (2011)
5/1 - lillajag, två första barnen, tvillingar
9/1 - Sorbe, 26 år, första barnet, pojke
26/1- Pinnsky, 26 år, första barnet pojke
25/1 - nagelbitarn,28 år, första barnet
29/1 - Appleflower, andra barnet

Februari
6/2 - westernsuzie, 30 år, andra barnet (2013)
8/2 - skiesabove, 27 år, första barnet
16/2 - Pudsey, 30 år, första barnet en tjej
19/2 - Blåbär, 28, första barnet
21/2 - Thalia, 33 år, andra barnet
 
Spännande att det snart kommer dyka upp lite fler uppdateringar om nya bebisar!

För egen del har jag nu 3 jobbdagar kvar om jag inte får för mig att gå in lite extra nästa vecka. Känns väldigt konstigt att det snart skall komma en bebis, tror inte jag fattar själv riktigt fastän jag inte vill annat än att bli av med magen och träffa den nya lilla människan.
 
Har haft sammandragningar en till flera gånger i timmen sen i lördags, så efter dagens besök hos barnmorskan så är jag nu sjukskriven en vecka. Har träningsvärk i hela magen nu, jättejobbigt och lite läskigt :(. Och sambon är borta på jobb igen. Känner mig lite ynklig.

Det har varit stressiga veckor och bristen på vila i helgen (och istället Ikea-besök och morgonjour på ridskolan) blev tydligen droppen och kroppen sa ifrån. Huvudet gjorde iofs det redan för några veckor sen, men jag tänkte att det var ju bara att bita ihop. Lätt att vara efterklok...
 
November
16/11 - TyraLee, 2930gr, 48,5 cm, kl 19:20, Sofie.S, 22 år, första barnet.

December

8/12 - miiiiiiia, 26 år, första barnet
18/12 - Donnatello, 29 år, andra barnet (2011)
31/12 - Miks, 33år, andra barnet(2009)

Januari
2/1 - SaraXX, andra barnet (2011)
2/1 - Proxygirl, andra barnet (2011)
5/1 - lillajag, två första barnen, tvillingar
9/1 - Sorbe, 26 år, första barnet, pojke
26/1- Pinnsky, 26 år, första barnet pojke
25/1 - nagelbitarn,28 år, första barnet
29/1 - Appleflower, andra barnet

Februari
6/2 - westernsuzie, 30 år, andra barnet (2013)
8/2 - skiesabove, 27 år, första barnet
16/2 - Pudsey, 30 år, första barnet en tjej
19/2 - Blåbär, 28, första barnet
21/2 - Thalia, 33 år, andra barnet
 
Har mer än promenader inte tränat eller fokuserat på vikten alls. Har gått ner 9 kg nu, på lite mer än två veckor. Börjar känna igen min kropp lite mer nu vilket känns skönt. :) Har en mjuk bulldegs mage kvar, men känner ingen panik över det, den kommer att minska såsmåningom.
Det komiska är att jag känner mig jätte smal - tills jag optimistiskt försöker dra på mig ett par jeans och de inte går igen. :D

För övrigt så har vår lilla Donna börjat vakna på nätterna och är super pigg! 2-3 timmar stirrar hon på mig med stora klotögon och protesterar när jag försöker lägga ner henne. Hoppas att det är övergående.. :p
 
Har mer än promenader inte tränat eller fokuserat på vikten alls. Har gått ner 9 kg nu, på lite mer än två veckor. Börjar känna igen min kropp lite mer nu vilket känns skönt. :) Har en mjuk bulldegs mage kvar, men känner ingen panik över det, den kommer att minska såsmåningom.
Det komiska är att jag känner mig jätte smal - tills jag optimistiskt försöker dra på mig ett par jeans och de inte går igen. :D

För övrigt så har vår lilla Donna börjat vakna på nätterna och är super pigg! 2-3 timmar stirrar hon på mig med stora klotögon och protesterar när jag försöker lägga ner henne. Hoppas att det är övergående.. :p

Skönt att det känns att kroppen börjar hämta sig redan. Vet du hur mycket du gick upp totalt?

Jag börjar bli sååååå trött på alla som påpekar varje dag hur stor magen är. Ska bli skönt när den är borta. Jag tror jag gått upp typ 10 kg än så länge och det mesta är mage. Syns inte bakifrån att jag är gravid och har inte svullnat upp nånstans ännu vilket är skönt.

Jobbigt när de vaknar så på natten, vi har haft väldigt tur med sonen som sovit otroligt bra sen han var nyfödd så jag hoppas på samma nu men det lär väl bli tvärtom bara för det :cool:
 
Jag gör om listan lite så datumet när de var beräknade finns kvar! :)

December
8/12 - miiiiiiia, 26 år, första barnet
13/12 - Sofie.S, 21 år, första barnet / Föddes 16/11 - TyraLee, 2930gr, 48,5 cm, kl 19:20.
18/12 - Donnatello, 29 år, andra barnet (2011)
31/12 - Miks, 33år, andra barnet(2009)

Januari
2/1 - SaraXX, andra barnet (2011)
2/1 - Proxygirl, andra barnet (2011)
5/1 - lillajag, två första barnen, tvillingar
9/1 - Sorbe, 26 år, första barnet, pojke
26/1- Pinnsky, 26 år, första barnet pojke
25/1 - nagelbitarn,28 år, första barnet
29/1 - Appleflower, andra barnet

Februari
6/2 - westernsuzie, 30 år, andra barnet (2013)
8/2 - skiesabove, 27 år, första barnet
16/2 - Pudsey, 30 år, första barnet en tjej
19/2 - Blåbär, 28, första barnet
21/2 - Thalia, 33 år, andra barnet
 
Idag var vi hos BM, fast inte vår ordinarie eftersom hon är hemma och är förkyld. Skönt att man fick träffa en annan bm än att vänta till nästa besök!
v. 34+4 idag. Gått upp 13 kg totalt. 32 i SF-mått. Har i några veckors tid känt något hårt på magen ovanför naveln och trott att det varit rumpan och visst så är det! Han ligger med huvudet neråt men fortfarande ruckbart eller vad man säger. :)
Jag är så sjukt kittlig på magen och ljumskarna att hon nästan hade svårt att känna. Hon pratade om att behöva skicka mig på UL för att få det bekräftat fast precis då kände hon huvudet, typiskt! Jag hade inte haft något emot ett till UL! :D

Blev fotograferad av en kompis idag som jobbar som fotograf, kul att ha lite bilder som minne. Annars är jag själv fotografen som vägrar stå framför kameran. :)
I morgon är sista jobbdagen på jobbet, sen ska jag gå hemma och boa in mig! Äntligen!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Nu börjas det, tjatet om att åka och bada med kompisar. 🙈 Sonen är 11 år, fyller 12 i december. Varit/är sen i motoriken och väldigt...
2
Svar
36
· Visningar
2 958
Senast: Thaliaste
·
Relationer Eller rättare sagt, var och med vilka? Och hur planeras det? Samma varje år eller olika? Är alla nöjda med upplägget eller kan det...
6 7 8
Svar
144
· Visningar
7 059
Senast: Mirre
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 163
Senast: Amha
·
Skola & Jobb Som rubriken lyder - hur är kulturen angående AW på er arbetsplats? Har ni det? "Måste" man gå med på det? Om ni har det - går alla...
7 8 9
Svar
167
· Visningar
6 278
Senast: BernT
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp