- Gravid - 1år
- Trådstartare lil-sis
- Startdatum
- Status
I morgon ska jag på samtal, typ Aurora fast det heter inte så här.
Det känns oerhört jobbigt att behöva öppna den där lådan som jag har stängt ner allt det jobbiga i och gömt undan i hjärnans källare... Jag är rädd att det kommer vara så jobbigt att jag bara gråter och gråter och gråter och inte får fram något vettigt alls.
(Jag gråter bara jag tänker på det, ärligt talat.)
Det känns oerhört jobbigt att behöva öppna den där lådan som jag har stängt ner allt det jobbiga i och gömt undan i hjärnans källare... Jag är rädd att det kommer vara så jobbigt att jag bara gråter och gråter och gråter och inte får fram något vettigt alls.
(Jag gråter bara jag tänker på det, ärligt talat.)
Fick höra 144 slag i minuten idag .
Min barnmorska känns dock rätt överflödig, förstår inte riktigt vad jag ska ha henne till. Jag har inga frågor att ställa henne och inga problem att ta upp (ryggen pratar jag med sjukgymnasten om).
.Min barnmorska känns dock rätt överflödig, förstår inte riktigt vad jag ska ha henne till. Jag har inga frågor att ställa henne och inga problem att ta upp (ryggen pratar jag med sjukgymnasten om).
Låter inge kul :-(. Förlossningsrädsla?I morgon ska jag på samtal, typ Aurora fast det heter inte så här.
Det känns oerhört jobbigt att behöva öppna den där lådan som jag har stängt ner allt det jobbiga i och gömt undan i hjärnans källare... Jag är rädd att det kommer vara så jobbigt att jag bara gråter och gråter och gråter och inte får fram något vettigt alls.
(Jag gråter bara jag tänker på det, ärligt talat.)
Ja, bland annat. Typ att jag hatar att vara gravid och känner mig väldigt lurad när det gäller hela konceptet.
Förlossningen känns ungefär lika lockande som en avrättning.
Jag tycker nog att det här är mycket jobbigare och mer påfrestande än vad jag ens vill erkänna för mig själv. Det känns som att jag blir mindre människa och mer fordon för varje dag som går. Min kropp är inte min längre och jag vet ingenting om vad som kan eller kommer hända, för jag vågar inte ta reda på det.
Har ett riktgt ras just nu, ligger hemma i soffan och gråter hysteriskt. Snart kommer maken hem. Ingen av oss hade kunnat ana att han har råkat göra ett psyko på smällen... Jag känner inte igen mig själv.
@Miks jag får extra stöd/samtal från min vanliga barnmorska och samtal på spec.mvc med vidareutbildad bm, dit kommer man på remiss.
@Blueberry fast jag tror de allra flesta gråter som kommer på aurorasamtal. En går ju inte dit för att en är lite orolig utan för att en verkligen är innerligt rädd för att föda och allt där i kring.
@Blueberry fast jag tror de allra flesta gråter som kommer på aurorasamtal. En går ju inte dit för att en är lite orolig utan för att en verkligen är innerligt rädd för att föda och allt där i kring.
@Blueberry nu är vi ju flera stycken som kommer att gå på extra samtal i tråden!
Jag misstänker att de är vana vid att folk grinar på samtalen precis som @Appleflower säger. Annars hade vi ju mått prima och har inget där att göra.
Jag kan känna mej lite maktlös i hela situationen. Jag som vanligtvis är en rationell, välplanerad, strategisk och problemlösande person blir inför tanken på förlossning någon helt annan. Jag känner mej irrationell, barnslig, inkapabel till att tänka. Väldigt obehagligt.
Inför förra förlossningen gick vi både på samtal, föräldrautbildning och profylaxkurs. Jag var verkligen positivt överraskad över profylaxen. På kursen var det ett avsnitt om målbild och drömförlossning. Det lät lite flummigt men var supernyttigt för mej. Man var tvungen att skriva ner så detaljerat man kunde hur en drömförlossning skulle vara. Alla steg skulle med. Förvärkar, riktiga värkar, ringa förlossning, bilfärd, undersökning, öppen 3cm, öppen 7cm, smärtlindring, öppen 10cm, krystning, bebis, moderkaka. Alla steg skulle beskrivas så detaljerat som möjligt. Särskilt skulle man beskriva hur man kände och mådde. Man fick inte använda ordet "inte".
Det tog 2 veckor för oss att skriva ner hela förlossningen. Jag störtbölade hela tiden men vi kom igenom! Den övningen hjälpte mig att för första gången tänka igenom hela förloppet, se framför mig att det gick bra. Samtidigt kunde jag varje gång jag ville använda ordet inte skriva ner vad det var jag var rädd för i ett annat dokument. Förlossningsbrevet.
Vi kommer gå hela profylaxkurser igen har vi precis bestämt. Fastän den är svindyr så kändes det då som välinvesterade pengar så jag hoppas på samma goda resultat denna gången.
Vi behöver få upp det det jäkla huvudet ur sanden hela bunten och få kvalificerad hjälp! Sen hur det faller ut kanske blir olika för oss alla tänker jag. Det bästa skulle ju vara att vi alla känner oss hyfsat bekväma med att det kommer ut en bebis, hur den nu än må komma! Pepp oss!
Mvh Miks
Jag misstänker att de är vana vid att folk grinar på samtalen precis som @Appleflower säger. Annars hade vi ju mått prima och har inget där att göra.
Jag kan känna mej lite maktlös i hela situationen. Jag som vanligtvis är en rationell, välplanerad, strategisk och problemlösande person blir inför tanken på förlossning någon helt annan. Jag känner mej irrationell, barnslig, inkapabel till att tänka. Väldigt obehagligt.
Inför förra förlossningen gick vi både på samtal, föräldrautbildning och profylaxkurs. Jag var verkligen positivt överraskad över profylaxen. På kursen var det ett avsnitt om målbild och drömförlossning. Det lät lite flummigt men var supernyttigt för mej. Man var tvungen att skriva ner så detaljerat man kunde hur en drömförlossning skulle vara. Alla steg skulle med. Förvärkar, riktiga värkar, ringa förlossning, bilfärd, undersökning, öppen 3cm, öppen 7cm, smärtlindring, öppen 10cm, krystning, bebis, moderkaka. Alla steg skulle beskrivas så detaljerat som möjligt. Särskilt skulle man beskriva hur man kände och mådde. Man fick inte använda ordet "inte".
Det tog 2 veckor för oss att skriva ner hela förlossningen. Jag störtbölade hela tiden men vi kom igenom! Den övningen hjälpte mig att för första gången tänka igenom hela förloppet, se framför mig att det gick bra. Samtidigt kunde jag varje gång jag ville använda ordet inte skriva ner vad det var jag var rädd för i ett annat dokument. Förlossningsbrevet.
Vi kommer gå hela profylaxkurser igen har vi precis bestämt. Fastän den är svindyr så kändes det då som välinvesterade pengar så jag hoppas på samma goda resultat denna gången.
Vi behöver få upp det det jäkla huvudet ur sanden hela bunten och få kvalificerad hjälp! Sen hur det faller ut kanske blir olika för oss alla tänker jag. Det bästa skulle ju vara att vi alla känner oss hyfsat bekväma med att det kommer ut en bebis, hur den nu än må komma! Pepp oss!
Mvh Miks
Tänkte jag ville berätta hur jag ser på min förlossning, eller i alla fall mina känslor inför det hela.
Jag vill inte förringa någons rädsla, jag har full förståelse för er och håller alla tummar att ni får bra stöttning och så även bra förlossningar med friska barn ♡.
Det jag känner att det ska bli så fascinerande, att ge sig hän åt kroppen och släppa kontrollen. Det finns ju inget jag kan göra åt saken, barnet ska på ett eller annat sätt ut och då kan jag lika gärna lägga kontrollbehovet åt sidan och ryckas med.
Oro inför smärta och sprickor, det har jag inte. Det är ju inget jag kan förutse, kanske gråter jag efter en epidural eller så är det uthärdligt. Oavsett så har jag ju rätt till alla mina reaktioner, oavsett vilka de må bli!
Jag hoppas verkligen att jag slipper snittas och framförallt vill jag slippa akutsnitt, men behövs det så behövs det.
Det enda jag kommer kräva är två grova infarter i vardera armveck, för kontrollbehovet kan inte riiiktigt låta bli att lägga sig i .Går det åt helvete så kan de ju iaf fluscha in blod och vätskor och söva mig snabbt som attan :P
Och så hoppas jag att jag fattar vad den norska barnmorskan säger 0o.
Jag vill inte förringa någons rädsla, jag har full förståelse för er och håller alla tummar att ni får bra stöttning och så även bra förlossningar med friska barn ♡.
Det jag känner att det ska bli så fascinerande, att ge sig hän åt kroppen och släppa kontrollen. Det finns ju inget jag kan göra åt saken, barnet ska på ett eller annat sätt ut och då kan jag lika gärna lägga kontrollbehovet åt sidan och ryckas med.
Oro inför smärta och sprickor, det har jag inte. Det är ju inget jag kan förutse, kanske gråter jag efter en epidural eller så är det uthärdligt. Oavsett så har jag ju rätt till alla mina reaktioner, oavsett vilka de må bli!
Jag hoppas verkligen att jag slipper snittas och framförallt vill jag slippa akutsnitt, men behövs det så behövs det.
Det enda jag kommer kräva är två grova infarter i vardera armveck, för kontrollbehovet kan inte riiiktigt låta bli att lägga sig i
.Går det åt helvete så kan de ju iaf fluscha in blod och vätskor och söva mig snabbt som attan :POch så hoppas jag att jag fattar vad den norska barnmorskan säger 0o.
Jag tycker också att förlossningen verkar skrämmande, särskilt nu när mankan börja räkna ner veckorna.
Är orolig att jag inte ska kunna hantera smärtan, att jag ska vara oförberedd eller att det ska dra ut så mycket på tiden att kroppen inte orkar. Jag är också en kontroll människa och mår dåligt över att inte veta hur det ska gå till, hur det kommer kännas eller hur lång tid det ska ta. Mest rädd är jag också att jag ska få värkar mitt i natten.. Om barnet vill ut tidigare än vi tror och sambon är på jobbet just den natten, visst kan min mamma komma och hämta mig, men tänk om sambon inte skulle hinna till BB?
Mycket tankar och en hel del rädsla..
Är orolig att jag inte ska kunna hantera smärtan, att jag ska vara oförberedd eller att det ska dra ut så mycket på tiden att kroppen inte orkar. Jag är också en kontroll människa och mår dåligt över att inte veta hur det ska gå till, hur det kommer kännas eller hur lång tid det ska ta. Mest rädd är jag också att jag ska få värkar mitt i natten.. Om barnet vill ut tidigare än vi tror och sambon är på jobbet just den natten, visst kan min mamma komma och hämta mig, men tänk om sambon inte skulle hinna till BB?
Mycket tankar och en hel del rädsla..
Nu har jag varit på samtal.
Mycket riktigt blev det 45 minuter av gråt från min sida, men vi hann faktiskt prata också.
Hon misstänker att jag är deprimerad, för det första. Jag ska få träffa Kvinnoklinikens läkare för att kunna skynda på utredningen (och för att läkaren på vårdcentralen ska kunna skriva ut medicin. Jag förstod inte helt, men typ så).
Jag fick en läxa till nästa gång: ta reda på förloppet från det att förlossningen sätter igång till det att vi sätter oss i bilen för att åka in. Själva starten liksom.
Och så har vi pratat en del. Om graviditeten och hur det känns nu och om jag vet vad jag är rädd för, om någon/något har skrämt eller om det kommer inifrån. (Tydligen är förlossningsrädsla och övergrepp starkt förknippade, men jag har aldrig varit med om något sånt eller ens liknande.)
Mycket riktigt blev det 45 minuter av gråt från min sida, men vi hann faktiskt prata också.
Hon misstänker att jag är deprimerad, för det första. Jag ska få träffa Kvinnoklinikens läkare för att kunna skynda på utredningen (och för att läkaren på vårdcentralen ska kunna skriva ut medicin. Jag förstod inte helt, men typ så).
Jag fick en läxa till nästa gång: ta reda på förloppet från det att förlossningen sätter igång till det att vi sätter oss i bilen för att åka in. Själva starten liksom.
Och så har vi pratat en del. Om graviditeten och hur det känns nu och om jag vet vad jag är rädd för, om någon/något har skrämt eller om det kommer inifrån. (Tydligen är förlossningsrädsla och övergrepp starkt förknippade, men jag har aldrig varit med om något sånt eller ens liknande.)
Amatörpsykologen här, hoppas jag lyckas formulera mig ok, jag menar bara väl:
Från det du har skrivit här (du skulle kanske skriva ut och visa för henne?) så uppfattar jag det som att du har ett starkt kontrollbehov och en stark vikt/utseendefixering, på gränsen till ätstörning. Du upplever att en stor del av ditt värde eller identitet sitter i din utsida och i kontrollen av utsidan. Graviditeten gör att du känner att du förlorat kontrollen (över vikten/kroppens utseende) och förlossningen är ett klimax av icke-kontroll. Du kanske är rädd för vem du kommer vara med en annan utsida, eller kanske för vem du är inuti redan nu?
Om ni inte hann prata om kontrollbehovet av vikten/rädslan att förlora kontrollen så borde ni kanske göra det nästa gång :-)?
Jag funderade på hjärtslag i går.
Visst är det så att vi kan få höra dem? När är det? Vi har ju gjort RUL, men det var inget snack om att höra det då...
Går det att höra med stetoskop?
Här börjar man också lyssna på hjärtljuden från första bm-besök efter RUL dvs som hos @vilse . Vill du lyssna oftare så kan du köpa en doppler, kostar från ca 349:- nya beroende på modell. Clear Blue tror jag säljer någon variant. Har funderat på att köpa en eftersom syskonen är så undrande och frågvisa om magen..
Graviditeten har absolut gjort att jag har tappat kontrollen, inte bara över kroppen utan över hela min tillvaro. Det är jobbigt som fan och jag känner mig väldigt maktlös. Jag är van att kunna styra på ett helt annat sätt, både kroppen och tankarna. Nu är det helt förlorat och jag känner inte igen mig själv.
Egentligen har jag en väldigt optimistisk syn på livet och är alltid inställd på att det ordnar sig. Det är som bortblåst nu. Jag tror inte att något kommer att ordna sig och ser endast någon slags postapokalyptisk tillvaro efter förlossningen och att det är en jäkla massa elände, och jag litar inte på någonting längre. (Ja, det här kanske är tecken på en depression..?)
Och graviditeten är ju väldigt... kroppslig. Det är väldigt mycket fokus på kroppen, vilket är jobbigt för mig. Det är också kroppen jag är mest rädd om när det gäller förlossningen. Jag vill inte att den ska gå sönder och får panik av blotta tanken. Jag har aldrig varit kompis med min kropp, även om vi hade en fin relation i våras när jag hade börjat träna och kände att saker och ting föll på plats mer och mer. Jag var verkligen inte smal. Inte ens nära. Däremot hade jag äntligen fått rätt verktyg och rätt tänk för att kunna sluta fred med kroppen efter 28 års krig och börja jobba mer som ett team. Det var liksom ett härligt projekt att förändra kroppen i stället för bara en massa mörka tankar och tvång. Graviditeten sabbade allt det och jag känner ärligt talat en bitterhet och hopplöshet över det. Vem vet när, eller ens om, jag kan komma tillbaka dit? Det stressar mig.
Senast ändrad:
Jag tycker det låter som att du är på god väg, du är medveten :-). Jag har haft samma typ av kamp runt min ridrädsla (kontrollbehov alltså). Men det enda sättet är att lära sig våga släppa kontrollen. Tar tid.
Fortsätt tänk och känn efter, acceptera alla dina känslor och lufta dina rädslor :-). Ett stort steg för mig var att börja erkänna det IRL, typ som AA: "Hej, jag heter skiesabove och är rädd för att rida min egen häst". Det var skitläskigt! Jag var så rädd för att folk skulle döma mig. Men dom var snälla.
Någon månad efter att jag började outa mig började mycket släppa.
Fortsätt tänk och känn efter, acceptera alla dina känslor och lufta dina rädslor :-). Ett stort steg för mig var att börja erkänna det IRL, typ som AA: "Hej, jag heter skiesabove och är rädd för att rida min egen häst". Det var skitläskigt! Jag var så rädd för att folk skulle döma mig. Men dom var snälla.
Någon månad efter att jag började outa mig började mycket släppa.
Jag lider verkligen med er som har jobbiga tankar och är rädda för förlossningen! Själv har jag tack och lov inte börjat fundera på det särskilt mycket än, men det kommer nog för även om jag hade en bra förlossning förra gången, vad är det som säger att det går lika bra nu liksom? Men det känns som ett bra utgångsläge att jag har haft en helt ok förlossningsupplevelse och inget jobbigt trauma eller liknande
Var hos barnmorskan igår och lyssnade på hjärtljud och allt verkar bra med bebisen tack och lov mig är det däremot värre med, ingenting var riktigt bra faktiskt för högt blodtryck, för högt blodsocker, för lågt järnvärde och för hög puls. Jag tror att mycket beror på att jag var supersjuk förra veckan i någon form av influensa eller liknande och hostar rätt mycket fortfarande. Så jag fick order om att gå till vårdcentralen om det inte har blivit avsevärt bättre de närmaste dagarna och kolla att jag inte är på väg att få lunginflammation. Nya barnmorskan verkar i alla fall noggrann och superbra
Men det känns som ett bra utgångsläge att jag har haft en helt ok förlossningsupplevelse och inget jobbigt trauma eller liknande Var hos barnmorskan igår och lyssnade på hjärtljud och allt verkar bra med bebisen tack och lov
mig är det däremot värre med, ingenting var riktigt bra faktiskt för högt blodtryck, för högt blodsocker, för lågt järnvärde och för hög puls. Jag tror att mycket beror på att jag var supersjuk förra veckan i någon form av influensa eller liknande och hostar rätt mycket fortfarande. Så jag fick order om att gå till vårdcentralen om det inte har blivit avsevärt bättre de närmaste dagarna och kolla att jag inte är på väg att få lunginflammation. Nya barnmorskan verkar i alla fall noggrann och superbra Så här såg jag ut i går förresten:
Känner mig gigantisk, men ser ju på bilden att mina bröst är typ lika stora som magen.
Har gått upp ungefär 5 kilo nu (1-2 kg är placerade i brösten, skulle jag tro). Det verkar gå snabbt uppåt nu när jag inte mår illa hela tiden längre.
Är dock mycket tacksam att magen bara är på magen. Den syns inte bakifrån, och knappt rakt framifrån. Mest från sidan. Och jag har tack och lov fortfarande midja, plus att jag kan ha mina vanliga kläder (bortsett från byxor då, magen kräver gravidbrallor och jag vägrar köpa annat än tights och strumpbyxor).
Jag går in i vecka 22 i morgon.
Känner mig gigantisk, men ser ju på bilden att mina bröst är typ lika stora som magen.
Har gått upp ungefär 5 kilo nu (1-2 kg är placerade i brösten, skulle jag tro). Det verkar gå snabbt uppåt nu när jag inte mår illa hela tiden längre.
Är dock mycket tacksam att magen bara är på magen. Den syns inte bakifrån, och knappt rakt framifrån. Mest från sidan. Och jag har tack och lov fortfarande midja, plus att jag kan ha mina vanliga kläder (bortsett från byxor då, magen kräver gravidbrallor och jag vägrar köpa annat än tights och strumpbyxor).
Jag går in i vecka 22 i morgon.
@Blueberry
Du är jätte fin!
Får jag "kontra" med mina +22 kg? Hade fram till v 20 enorma komplex och grinade när jag stod på vågen. Idag i v 31 så kan jag bara skratta chockat när jag väl ställer mig på vågen. Äter hälsosamt och rör på mig så mycket som foglossningen tillåter men ändå så ökar siffran på vågen, mer och mer.
http://www.ladda-upp.se/bilder/hnqagufsvoaolf/
Sitter vid mobilen så kan inte lägga in bilden, får bli en länk istället.
Kom till insikt hur "mager" jag var innan graviditeten och hoppas kunna vara stolt över min kropp efter graviditeten. Skrämmande hur hemmablind man blir!
Du är jätte fin!
Får jag "kontra" med mina +22 kg?
Hade fram till v 20 enorma komplex och grinade när jag stod på vågen. Idag i v 31 så kan jag bara skratta chockat när jag väl ställer mig på vågen. Äter hälsosamt och rör på mig så mycket som foglossningen tillåter men ändå så ökar siffran på vågen, mer och mer.http://www.ladda-upp.se/bilder/hnqagufsvoaolf/
Sitter vid mobilen så kan inte lägga in bilden, får bli en länk istället.
Kom till insikt hur "mager" jag var innan graviditeten och hoppas kunna vara stolt över min kropp efter graviditeten. Skrämmande hur hemmablind man blir!
@Blueberry
Du är jätte fin!
Får jag "kontra" med mina +22 kg?
http://www.ladda-upp.se/bilder/hnqagufsvoaolf/
Sitter vid mobilen så kan inte lägga in bilden, får bli en länk istället.
Kom till insikt hur "mager" jag var innan graviditeten och hoppas kunna vara stolt över min kropp efter graviditeten. Skrämmande hur hemmablind man blir!
Wow!
22 kilo bebis
Det ser ju inte ut som att det sitter på så många andra ställen än just magen. (Misstänker brösten också, men det är ju en mobil i vägen
)Brösten har blivit större med två storlekar och en aning fylligare rumpa. Men ja, resten är nog bara bebismage.Wow!
22 kilo bebis
Det ser ju inte ut som att det sitter på så många andra ställen än just magen. (Misstänker brösten också, men det är ju en mobil i vägen
Jag hoppas att min kropp hjälper mig med att tappa det mesta naturligt, känns inte så lockande att springa bort 22 kg
- Status
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Hästar kan bli lejonmat på djurpark- Hästnyheter Jag tycker ändå det är intressant hur många som talar stort om hur viktigt det är att de djurslag vi äter ska ha det bra/tas ju hand om...
- WildHorse
- Svar: 39
- Visningar: 1 679
- Hästnyheter
-
Två ryttare får stöd av SOK- Hästnyheter Då läste jag uppenbart dåligt.
- Ceta
- Svar: 5
- Visningar: 329
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
NPF- diagnoser och dagens skola
- Skola & Jobb Håller med! Jag tänker att om det las mer resurser på barn/ungdomspsykiatri i ett tidigare skede så kanske färre skulle hamna på hvb...
- Rosett
- Svar: 41
- Visningar: 705
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Kattbilder #10- Övr. Katt Inte populärt med inkräktare (hantverkare) i huset. Båda katterna ömsom flydde faran, ömsom stirrade uppfordrande på mig med det mycket...
- Lillgrådis
- Svar: 208
- Visningar: 9 859
- Katt
Hästrelaterat
-
Ni som gått från en häst till två hästar på inackordering
- Hästmänniskan Min gamla stallägare sa samma.. "hade en häst och den var skadad. Köpte en till för att få något att rida men sen blev den också skadad"...
- Blyger
- Svar: 31
- Visningar: 1 284
- Hästmänniska