Vinterföräldrar 2014/2015

[pudsey]

Vi kommer berätta för mina föräldrar efter helgen o bm besöket, vill gärna bolla funderingar med mamma och hon vill nog vara delaktig så mycket som det går då jag bor här i England. Ska bara lura in dom på skype och komma på hur vi ska berätta, dom längrat så efter barnbarn. Hans föräldrar tar vi det med snart också.

Är i jobbsökartagen och ska på en andra interjuv snart och funderar på när man ska berätta, om jag nu får jobbet, efter vecka 12 och ul är gjort alt innan då jag måste ta ledigt för sjukhusbesöket vilket kommer va bland de första veckorna jag jobbar isf.

 

[Flixon]

Vi kommer berätta för en del av familjen nästa vecka, då de kommer hit och hälsar på. Resten av släkten berättar vi för om ytterligare någon vecka, då vi åker dit. Vi träffas inte så ofta så om vi ska kunna berätta ansikte mot ansikte så måste vi berätta nu. Då kommer det ju vara i v 9-10.

 

[sandra87_]

@Blueberry
Jag har gjort VUL 3 ggr på kvinnokliniken här i Karlskoga. Både efter missfall samt ett tidigt under nuvarande graviditet. Har betalt 250 kr per gång. Dock är det ju inte KUB då. Det fick vi göra gratis här men vet inte vad det skulle kosta för er om ni kommer från Karlstad.

 

[Sofie.S]

Min mage växer något otroligt, är i v 14, men folk tar för givet att jag är i v 20.
Helt otroligt också hur folk tar sig friheten att känna och klappa på magen Första barnet så är väl ovan.. Men hur många känner på ens mage annars..?

Jag mår rätt så bra men äter fortfarande lergigan, dock bara en morgontablett.
Har gått upp och jobbar heltid (jobbar ca 75% annars) nu fyra veckor innan semestern och jäklar vad trött jag är! Jobbar inom hemtjänsten så springer runt hela dagarna i stort sett.. Stor skillnad att jobba 7-16:45 när jag nästan alltid annars jobbar 7-12:30..

 

[lil-sis]

Min mage växer något otroligt, är i v 14, men folk tar för givet att jag är i v 20.
Helt otroligt också hur folk tar sig friheten att känna och klappa på magen Första barnet så är väl ovan.. Men hur många känner på ens mage annars..?

Jag mår rätt så bra men äter fortfarande lergigan, dock bara en morgontablett.
Har gått upp och jobbar heltid (jobbar ca 75% annars) nu fyra veckor innan semestern och jäklar vad trött jag är! Jobbar inom hemtjänsten så springer runt hela dagarna i stort sett.. Stor skillnad att jobba 7-16:45 när jag nästan alltid annars jobbar 7-12:30..

Klappa tillbaka "ja din är ganska rund och fin också".

 

[miiiiiiia]

@Sofie.S http://www.cafepress.com/+don't-touch+womens-maternity. Här finns roliga tröjor på temat "rör inte min mage"

 

[Miks]

Nu har vi bestämt oss för att genomföra ett fostervattenprov. Det känns både bra och dåligt. Tiden bokas på måndag och jag misstänker att jag får en tid antingen i nästa vecka eller veckan efter.

Vi berättade för våra föräldrar i onsdags. De blev förstås glada. Lite förvånade men glada. De hade inte förväntat sig ett till barnbarn från oss. Dock solkas lyckan och glädjen med oron för att bebisen inte mår bra eller att det kan bli missfall i samband med provet.

Jag berättade även för min chef idag. Han blev förvånad och när han väl fann sig så gratulerade han. Vi har redan planerat om ett av mina projekt. Bestämt oss för vem vi behöver anställa för att täcka upp mitt tjänsteområde (vi hade honom på planerad anställningsintervju idag). Samt lagt planen fram till oktober och vi håller båda tummarna för att jag håller så långt. Jag är en av de mest lönsamma på företaget så det är en STOR förlust att jag försvinner. Varje dag i oktober och därefter jag är där är en stor bonus för alla mina medarbetare. Känns tungt att ha en så viktig position på företaget just nu men det kan ju inte stoppa livet.

Mycket tankar som snurrar här just nu och allt känns inte helt kul

Mvh Miks

 

[Flixon]

Nu har vi bestämt oss för att genomföra ett fostervattenprov. Det känns både bra och dåligt. Tiden bokas på måndag och jag misstänker att jag får en tid antingen i nästa vecka eller veckan efter.

Vi berättade för våra föräldrar i onsdags. De blev förstås glada. Lite förvånade men glada. De hade inte förväntat sig ett till barnbarn från oss. Dock solkas lyckan och glädjen med oron för att bebisen inte mår bra eller att det kan bli missfall i samband med provet.

Jag berättade även för min chef idag. Han blev förvånad och när han väl fann sig så gratulerade han. Vi har redan planerat om ett av mina projekt. Bestämt oss för vem vi behöver anställa för att täcka upp mitt tjänsteområde (vi hade honom på planerad anställningsintervju idag). Samt lagt planen fram till oktober och vi håller båda tummarna för att jag håller så långt. Jag är en av de mest lönsamma på företaget så det är en STOR förlust att jag försvinner. Varje dag i oktober och därefter jag är där är en stor bonus för alla mina medarbetare. Känns tungt att ha en så viktig position på företaget just nu men det kan ju inte stoppa livet.

Mycket tankar som snurrar här just nu och allt känns inte helt kul

Mvh Miks

Måste vara jobbigt att känna att så mycket av företagets välgång hänger på dig - särskilt just nu!
Håller tummarna för att det går bra på fostervattenprovet.

Jag är jättenervös för att berätta för min närmsta chef. Jag är precis klar med min utbildning, och har bara hunnit jobba sedan midsommar. Nu går jag på semester på onsdag, och när jag kommer tillbaka är det hög tid att berätta, men det känns så... fult på nåt sätt. Lite; "Hej, tack för att ni betalat utbildning för mig i nästan ett år, men om några månader kommer jag att försvinna och vara borta i typ ett år. Tack för föräldrapenningen btw "

 

[Amk]

@Flixon Jag hoppas och tror ändå att de flesta arbetsplatser är beredda på att människor i fertil ålder kan gå på föräldraledighet ungefär när som helst, även om de är nya/viktiga/karriärssugna osv. Själv går jag ungefär samtidigt som en kollega, och vi arbetar inom samma område vilket såklart skapar ett tomrum, men jag har resonerat som så att det kommer aldrig att passa att gå på föräldraledighet så det spelar ingen roll hur man planerar... men jag kanske är kall.

 

[Amk]

@Miks Skönt att ni kommit fram till ett beslut, även om jag förstår att det inte är lätt. Får jag fråga vad som vägde för- och emot ett prov?

 

[Flixon]

@Flixon Jag hoppas och tror ändå att de flesta arbetsplatser är beredda på att människor i fertil ålder kan gå på föräldraledighet ungefär när som helst, även om de är nya/viktiga/karriärssugna osv. Själv går jag ungefär samtidigt som en kollega, och vi arbetar inom samma område vilket såklart skapar ett tomrum, men jag har resonerat som så att det kommer aldrig att passa att gå på föräldraledighet så det spelar ingen roll hur man planerar... men jag kanske är kall.

Det har du förstås alldeles rätt i, men det känns ändå dumt. Jag inser förstås att det inte spelar någon roll i det större sammanhanget, om jag är gravid nu eller om 2 år, men hjärnan är inte alltid rationell

 

[Amk]

Nej, det är den sannerligen inte

Ni andra i tråden, tänker ni mycket kring missfallsrisk? Jag försöker intala mig själv att inte oroa mig, men det är lättare sagt än gjort... ofta går det bra att tänka positivt (jag är ung och frisk, alla som fått barn har varit i den graviditetsvecka jag är i nu etc etc), men ibland måste jag bara googla på missfall och fundera över hur det skulle vara. Antagligen som ett slags försvar, även om jag inte vet om jag skulle bli mindre ledsen om det inträffade för att jag googlat på det.

 

[Miks]

Måste vara jobbigt att känna att så mycket av företagets välgång hänger på dig - särskilt just nu!
Håller tummarna för att det går bra på fostervattenprovet.

Jag är jättenervös för att berätta för min närmsta chef. Jag är precis klar med min utbildning, och har bara hunnit jobba sedan midsommar. Nu går jag på semester på onsdag, och när jag kommer tillbaka är det hög tid att berätta, men det känns så... fult på nåt sätt. Lite; "Hej, tack för att ni betalat utbildning för mig i nästan ett år, men om några månader kommer jag att försvinna och vara borta i typ ett år. Tack för föräldrapenningen btw "

Ja just nu känns det lite tungt. Jag visste ju att det skulle bli tungt för företaget oavsett när jag blev gravid. Jag har forcerat anställningsintervjuer sedan i februari. Nu som först är vi på G.

Vi är ett litet bolag, bara 10 stycken. Jag är den enda som kan det jag gör. Den kandidat vi hittat är inte klockren men gör han inte bort sig i nästa vecka på intervju nr 3 så tar vi honom och så får han hänga på mej som en ryggsäck hela hösten. Vilket blir lite lustigt eftersom han är 50 år och 2meter lång och jag 168cm 33åring

@Miks Skönt att ni kommit fram till ett beslut, även om jag förstår att det inte är lätt. Får jag fråga vad som vägde för- och emot ett prov?

Vi bestämde oss för att den som ville göra det hade veto. Igår sa mannen att han ville. Japp så då gör vi. Han resonerade som så att jag har mycket att tänka på ändå och han vet att jag går och oroar mej och eftersom jag inte tog beslutet så gjorde han det. Det känns skönt att vi bestämt oss.

Det som molar i huvudet är ju ett glatt besked med ett efterföljande missfall. Det skulle kännas tufft. Är det ett negativt besked så är det nog jobbigt på ett helt annat sätt.

Vi har ungefär lika stor risk för missfall som kromosomförändringar. Även om det inte är jämförbara siffror.

Mvh Miks

 

[Miks]

@Flixon och @Amk
Jag håller ju givetvis med er om att såklart ska man ju inte behöva tänka på att man sticker ifrån jobbet och tackar för utbildningen. Det är ju liksom en del av livet som jag tror att alla arbetsgivare har i bakhuvudet. Större arbetsgivare är ju mindre känsliga. Medan mindre är mer sårbara.

Hos min förra arbetsgivare hade jag inte haft några funderingar. Ett bolag med god ekonomi med 400 anställda. Då var jag bara en i mängden även om jag hade en unik tjänst.

Och jag tror inte du behöver oroa dej för din chef Flixon. Denne kommer troligtvis klistra på ett smajl, säga grattis och sen svära hemma. Var ärlig, säg något i stil med att du såklart är olycklig å företagets vägnar om tajmingen men så klart lycklig över graviditeten.

Mvh Miks

 

[Appleflower]

Innan jag blev gravid ville jag göra kub, sedan när jag blev gravid stoppade jag huvudet i sanden och håller tummarna att allt är bra med barnet. Sedan tänker jag att jag har åldern lite till min fördel då jag än så länge är under 30.
Min största oro just nu är att komma till RUL och fostret är dött eller sjukt på något sätt så att vi måste avbryta graviditeten. RUL borde bli någon gång i mitten av Augusti och det känns inte allt för långt bort.

Jag borde nog ringa en bm och boka tid för inskrivning också så jag kan få en tid till ul

 

[Flixon]

@Amk Från och till är jag jättenojig för missfall. Igår hade jag pyttelite blodblandade flytningar, men då blev jag inte ett dugg orolig En annan dag kan jag vara helt nervös utan någon som helst anledning. När jag blir nojig försöker jag tänka att OM det blir missfall, så beror det på att någon är fel på fostret och då är det inte meningen.

 

[Amk]

Så tänker jag också Flixon, och det är tröstande. Även om man såklart vill att allt ska vara jättebra. @Appleflower Jag har en liknande tanke angående Ul- att de kollar men att det inte finns någonting alls i magen. "Jaha, trodde ni att ni var gravida?" typ.

 

[FengurLaugar]

Fel tråd.....

 

[miiiiiiia]

Sådä

Så tänker jag också Flixon, och det är tröstande. Även om man såklart vill att allt ska vara jättebra. @Appleflower Jag har en liknande tanke angående Ul- att de kollar men att det inte finns någonting alls i magen. "Jaha, trodde ni att ni var gravida?" typ.

Sådär kan jag också gå och tänka, tänk om det inte finns något där på ul, för vissa dagar känner jag mig lika "smal" som innan och ibland både känner jag mig och ser väldigt gravid ut.. nu har jag mitt ul den 14/7 så jag behöver inte vänta så länge till..
Samtidigt ska vi skrivas in i Stockholm så det känns lite nervöst att göra allt på en gång, men bm tyckte det var lika bra

 

[Toltmoppe]

Jag gick ju igenom ett missfall för bara nån månad sen så jag är jätterädd. Vågar inte tänka att jag är gravid utan är tragiskt nog inställd på ännu ett missfall. Känner av panikångesten när jag tänker på det. Så som jag kände i väntrummet på gynakuten...