Vinterföräldrar 2014/2015, tråd III

Exakt " nu har min sambo sovit högst fyra timmar per dygn i ca fem månader, jag skulle kunna tro att hon är sliten och behöver vila. Kanske ska jag ta baby/hund/disk/tvätt/städ då & då...hmmmm... Jag skulle nog också vara en smula sur om jag aldrig fick äta, eller duscha. Kanske vill hon ha en macka? Hmmmm"

Precis och man är faktiskt två om att skaffa barn och har därmed samma ansvar! Samma sak som jag tycker det är självklart att man hjälps åt att städa för man är sällan ensam i en familj om att lorta ner och man har antagligen gemensamt valt att bo tillsammans.

Jag är inte sån som tycker att allt ska vara millimeter jämställt men jag blir så provocerad av att det så lätt blir att kvinnan/mamman ska göra allt i hemmet och med barnet/barnen per automatik. Så himla gammaldags så jag vill spy :yuck: Som när vi köpte hus ihop och min makes farmor var här och sa till mig att nu har DU att mycket att göra när detta stora huset ska städas.....:grin:

En annan undra om jag verkligen hann jobba heltid eftersom jag har hus, två barn och två hästar. Ah fast huset och barnen har jag tillsammans med min man/ungarnas pappa O_o
 
Jag hade då aldrig anat att det kunde bli såhär! Jag vet inte vad det kan bero på? Uppfostran?

Det märkligaste i vårt fall var att sambon visade mycket mer intresse att umgås med storasyster direkt från att hon var nyfödd. Lillebror ville han knappt hålla i de första sex månaderna. Nu tar han ju hand om honom om jag åker iväg eller säger åt honom att göra det och kan även ta upp honom frivilligt om han typ gallskriker och jag är uppenbart jätteupptagen med något, men han kommer ofta med undanflykter. När jag har försökt förklara att det är jätteviktigt att han försöker för deras anknytning säger han bara att det inte går att tvinga fram.

Jag tror dock stenhårt att det i sambons fall beror på osäkerhet (även om sambon är van vid småbarn är ju lillebror ett nytt barn med egen personlighet osv) blandat med att han nog är rätt lat när det gäller vissa saker och att han ibland kan uttrycka sig minst sagt ogenomtänkt. Men det går bättre och vi kämpar vidare :) Och sambon har en hel del jättefina sidor också och naturligtvis är jag inte heller alltid lätt att leva med, speciellt inte med den här sömnbristen :cool:

Oj nää nu är det hög tid att sova! Borde ha lagt mig för flera timmar sen om jag ska klara natten och morgondagen med alla sinnen i behåll :cool:
 
Hos oss har det tyvärr blivit gammeldags, jag är hemma och sköter hus och barn och innan A kom skötte jag hushållet, så det har blivit att vi fallit in i att jag ska fortsätta sköta det fast jag nu har ett heltidsjobb med A. Är synd att sambon inte kan vara föräldraledig de skulle varit nyttigt för honom och jag skulle gärna gått ut och jobbat men nu är det omöjligt (jävla skitland som inte kan bli mer modern i tänket). Hoppas karlarna våra skärper sej nu och tar sitt ansvar och tur vi har varandra här som stöd.
 
Jag behöver aktivitetstips, ungen behöver utmaningar och jag kommer inte på så mycket, måla va ju skoj iaf.
 
Jag öppnar bara ett köksskåp, så har han något att pyssla med i en evighet :angel:

A öppnar gärna kylskåpet, kanske ska låta henne go wild där ;)
Måste ändå komma iordning i köksskåpen så skulle kunna ordna om så det finns ett barnvänligt skåp (och köpa barnsäkring, just nu är der fullt fart mot kylen så fort dörren till köket är öppen :D )
 
Jag hade då aldrig anat att det kunde bli såhär! Jag vet inte vad det kan bero på? Uppfostran?

Inte jag heller, jag trodde bättre om han än så. Min teori är att han är rätt så deprimerad med tanke på hur han (över)reagerat på minsta motgång senaste tiden men iom att han vägrar prata om det...

Nå, jag ställde en del ultimatum över telefon inför nästa vecka nu iaf. Och sa att han påminde om min pappa när jag var liten, och det är inte smickrande. Han avskyr min pappa så det tog nog skruv :D.

Nästa vecka blir 6ggr egentid i stallet + 1 egenresa in till stan *drömmer mig bort*.

Amningen vill jag verkligen inte ge upp, jag tror på att det är det bästa jag kan ge mitt barn och jag vill helst amma WHO:s rekommendationstid ut (2 år). Hon har vägrat flaska sen 6 månader ungefär, men äter ju bättre och bättre så om han bara erbjuder mat i tid så slipper hon bli hunger-grinig. När hon är över 1 år så är amningen förhoppningsvis bara mys och inte huvudföda.

Jag kommer börja jobba i januari och då hon är 1 år, planen är då att hon inte kommer gå på förskola utan att sambon är hemma med henne på hans ledigvecka. Så det blir väl som en föräldraledighet. Hoppas han förstår då...
 
Vilka bedrövliga situationer flera av er har. Pratade ni inte om föräldraskap innan ni blev gravida eller har era män ändrats efter att barnen fötts? Jag skulle sticka tror jag, kärleken skulle inte finnas kvar. Tänk att inte vilja vara med sitt barn :(
 
Vilka bedrövliga situationer flera av er har. Pratade ni inte om föräldraskap innan ni blev gravida eller har era män ändrats efter att barnen fötts? Jag skulle sticka tror jag, kärleken skulle inte finnas kvar. Tänk att inte vilja vara med sitt barn :(

Ja lite så känner jag också :crazy: Men nu är ju inte jag i en sån situation så det är ju lätt att säga.
 
Vilka bedrövliga situationer flera av er har. Pratade ni inte om föräldraskap innan ni blev gravida eller har era män ändrats efter att barnen fötts? Jag skulle sticka tror jag, kärleken skulle inte finnas kvar. Tänk att inte vilja vara med sitt barn :(

Vi pratade om allt innan A kom och jag var tydlig med att vi ska vara tvp föräldrar och dela lika på allt när han är hemma, jag har alltid sagt och säger än att på veckorna när han jobbar tar jag nätterna och på helgen delar vi men de blev ändå som det blev och jag har låtit det vara för länge men nu har jag satt ner foten vi är två föräldrar punkt! Har älskar A mer än nått annat men förstår inte hur mycket jobb det är och att jag faktiskt behöver hjälp ibland. Och just att inte vilja vara med barnet har jag tryckt på för det är ju för barnet skull, en trött och sliten mamma är inte bra och onte hellrr en frånvarande pappa, alla vinner på att man är två föräldrar (pushar för de där med att vara förälder, inte att pappan ska vara som en barnvakt när mamma ska göra något)
 
Vilka bedrövliga situationer flera av er har. Pratade ni inte om föräldraskap innan ni blev gravida eller har era män ändrats efter att barnen fötts? Jag skulle sticka tror jag, kärleken skulle inte finnas kvar. Tänk att inte vilja vara med sitt barn :(

Givetvis, men inte särskilt mycket eftersom det inte var planerat och jag upptäckte att jag var gravid i v. 12.

Jag tycker också att han beter sig annorlunda nu mot första månaderna, på ett sätt upplever jag det som att nu när jag själv är säkrare i mitt föräldraskap och dessutom har ork över att fixa med huset så har han i princip kraschat och beter sig bedrövligt.

Vi får se vad som händer, men det är ju lite sjukt att jag just nu vilar upp mig under ensamveckorna...

Att dra iväg någonstans är ingen snabb lösning heller, pga hus och häst och långa avstånd, men jag står faktiskt i kö på en billig lösdrift närmare schtan till våren. Och har ett "nödboende" där.
 
Vilka bedrövliga situationer flera av er har. Pratade ni inte om föräldraskap innan ni blev gravida eller har era män ändrats efter att barnen fötts? Jag skulle sticka tror jag, kärleken skulle inte finnas kvar. Tänk att inte vilja vara med sitt barn :(

Vi pratade mycket mycket- ffa eftersom han alltid velat ha barn, medan jag kunde tänka mig ett liv utan!
När jag blev gravid så blev han otroligt glad, men hade faktiskt svårt att knyta an och prata om framtiden " vi vet ju ändå inte hur det kommer bli".
Jag tror han förlitade sig för mycket på sina teoretiska kunskaper (han är läkare) och glömde bort att fundera över hur han kommer att känna sig. Lite luddigt, men när barnet kom upplever jag att han fick en chock- dels över själva "arbetsbördan" men även hur man som mamma kan sjunka in i sin nya roll och bli väldigt världsfrånvänd. Så han flydde till det som var mer kontrollerbart- jobb, husletande och drog sig undan från sitt barn, eftersom han faktiskt inte visste vad han skulle göra. Som en depression?
Fegt och ogenomtänkt enligt mig och något jag har väldigt svårt att förlåta, i och med att jag även var väldigt funktionsnedsatt och helt utan externt stöd :(.
 
Givetvis, men inte särskilt mycket eftersom det inte var planerat och jag upptäckte att jag var gravid i v. 12.

Jag tycker också att han beter sig annorlunda nu mot första månaderna, på ett sätt upplever jag det som att nu när jag själv är säkrare i mitt föräldraskap och dessutom har ork över att fixa med huset så har han i princip kraschat och beter sig bedrövligt.

Vi får se vad som händer, men det är ju lite sjukt att jag just nu vilar upp mig under ensamveckorna...

Att dra iväg någonstans är ingen snabb lösning heller, pga hus och häst och långa avstånd, men jag står faktiskt i kö på en billig lösdrift närmare schtan till våren. Och har ett "nödboende" där.

Jag har också en nödplan, men tyvärr ingen som fungerar fullt ut.
Vet inte vem jag ska flytta nära, min familj är utspridd över Skandinavien och jag vill egentligen bo på en ort där jag inte har anknytning ( pga det roliga jobbet :P).

Låter otroligt tufft att de ensamma veckorna är bäst :(. Hoppas han vaknar till och inser vad han riskerar att förlora.
 
Vi pratade om allt innan A kom och jag var tydlig med att vi ska vara tvp föräldrar och dela lika på allt när han är hemma, jag har alltid sagt och säger än att på veckorna när han jobbar tar jag nätterna och på helgen delar vi men de blev ändå som det blev och jag har låtit det vara för länge men nu har jag satt ner foten vi är två föräldrar punkt! Har älskar A mer än nått annat men förstår inte hur mycket jobb det är och att jag faktiskt behöver hjälp ibland. Och just att inte vilja vara med barnet har jag tryckt på för det är ju för barnet skull, en trött och sliten mamma är inte bra och onte hellrr en frånvarande pappa, alla vinner på att man är två föräldrar (pushar för de där med att vara förälder, inte att pappan ska vara som en barnvakt när mamma ska göra något)

Givetvis, men inte särskilt mycket eftersom det inte var planerat och jag upptäckte att jag var gravid i v. 12.

Jag tycker också att han beter sig annorlunda nu mot första månaderna, på ett sätt upplever jag det som att nu när jag själv är säkrare i mitt föräldraskap och dessutom har ork över att fixa med huset så har han i princip kraschat och beter sig bedrövligt.

Vi får se vad som händer, men det är ju lite sjukt att jag just nu vilar upp mig under ensamveckorna...

Att dra iväg någonstans är ingen snabb lösning heller, pga hus och häst och långa avstånd, men jag står faktiskt i kö på en billig lösdrift närmare schtan till våren. Och har ett "nödboende" där.

Vi pratade mycket mycket- ffa eftersom han alltid velat ha barn, medan jag kunde tänka mig ett liv utan!
När jag blev gravid så blev han otroligt glad, men hade faktiskt svårt att knyta an och prata om framtiden " vi vet ju ändå inte hur det kommer bli".
Jag tror han förlitade sig för mycket på sina teoretiska kunskaper (han är läkare) och glömde bort att fundera över hur han kommer att känna sig. Lite luddigt, men när barnet kom upplever jag att han fick en chock- dels över själva "arbetsbördan" men även hur man som mamma kan sjunka in i sin nya roll och bli väldigt världsfrånvänd. Så han flydde till det som var mer kontrollerbart- jobb, husletande och drog sig undan från sitt barn, eftersom han faktiskt inte visste vad han skulle göra. Som en depression?
Fegt och ogenomtänkt enligt mig och något jag har väldigt svårt att förlåta, i och med att jag även var väldigt funktionsnedsatt och helt utan externt stöd :(.
Jag måste understryka att jag verkligen förstår att det inte är någon lätt sits och att det inte bara är att lämna när man har barn och ett liv tillsammans. Insåg att det kunde tolkas så och det var inte min mening.
 
Jag måste understryka att jag verkligen förstår att det inte är någon lätt sits och att det inte bara är att lämna när man har barn och ett liv tillsammans. Insåg att det kunde tolkas så och det var inte min mening.

Jag tolkade inte dig så! Jag tycker det var en bra fråga och ville bara berätta hur det var för oss.
När man ser alla våra problem, med pappor som beter sig helt värdelöst har jag själv ställt mig den frågan
 
Jag kan bli galen på min man också, men det händer allt mer sällan sedan första september när vi började dela på veckorna. Han jobbar måndag, tisdag, onsdag och jag jobbar torsdag och fredag.

Han reder ut de flesta situationer, de hittar på en hel del aktiviteter och mina kompisar med bebisar i samma ålder tar med honom på grejer. Förra veckan var han och J och Ergobabyn med en kompis på någon aktivitet inne i stan för att det var internationella bära barn-veckan eller något liknande. Den här veckan ska de på babyrytmik :D Älskar dessutom att de tar kontakt med honom direkt, så att inget behöver gå via mig. Så skönt! :bow:

Att dela på veckorna är fanimej det bästa vi har gjort. Vi kommer köra på så här fram till mars, sen börjar han antagligen förskolan och då kommer vi nog att jobba 80% båda två. Vi har inte pratat så mycket om det än.
 
Okej, jag serverade nyss ongen en kula hundmat. Som han åt upp, glad i hågen. Det tog flera minuter.

I mitt stilla sinne tänkte jag att det skulle ha avskräckande effekt, så att vi kan ställa ner hundmaten på golvet igen. Det verkar dock ha fått ett helt annat resultat... :cautious:

/Winner of the Bad mother-award 2015
 
Okej, jag serverade nyss ongen en kula hundmat. Som han åt upp, glad i hågen. Det tog flera minuter.

I mitt stilla sinne tänkte jag att det skulle ha avskräckande effekt, så att vi kan ställa ner hundmaten på golvet igen. Det verkar dock ha fått ett helt annat resultat... :cautious:

/Winner of the Bad mother-award 2015

Förlåt men :rofl::rofl:
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
74 153
Gravid - 1år Eftersom som ingen annan startat en ny tråd om våra bebisar kommer det en här :D Tror detta är senaste listan från förra tråden...
34 35 36
Svar
707
· Visningar
46 587
Senast: BusBarro
·
Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
28 237
  • Låst
Gravid - 1år Eftersom vi fyllt den gamla tråden startar jag en ny. Kopierar in vad jag tror är den senaste listan. Mars 28/2, KarinStarfighter, 33...
102 103 104
Svar
2 071
· Visningar
117 874
Senast: lillebill
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Stor enkel hundras med lagom driv
  • Valp 2025
  • Hjälp

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp